Hjälp! Jag blöder fast jag inte har mens

ztsu

Trådstartare
Har haft regelbunden mens så länge jag kan minnas, och aldrig någonsin haft någon typ av blödning mellan menstruationerna. Men så igår började det blöda. Och det är inte lite det blöder heller. Färskt rött blod. Är på dag 18 i menscykeln så mensen beräknas inte förrän om 10-12 dagar. Blodet ackompanjeras av fruktansvärda magsmärtor, kan knappt vara uppe på benen.

Till saken hör att jag har haft problem med mina nedre regioner länge. Flera år faktiskt. Jag har smärtor nästan varje dag, urinträngningar, ganska säker på att jag har ett framfall också. Har aldrig tagit något cellprov. Äter inte p-piller.

Men det är väl bara att gå till gynekologen tänker ni då. Nej, det är det tyvärr inte. Har svåra trauman i ryggsäcken och nej, jag dör hellre. På riktigt. I december blev mina problem dock så stora att jag bokade tid på VC varpå läkaren där har skickat en remiss till kvinnokliniken för att jag ska få göra en grundlig undersökning och ta cellprov under narkos. Väntar på den tiden, men nu har jag alltså som sagt börjat blöda kraftigt.

Det är ju svårt att inte sätta ihop blödning och magsmärtor och googla. Försöker sansa mig och andas. Sen slog det mig nu att det kanske är mensen som ballat ur trots allt? Om man alltid har haft regelbunden mens, vad är då oddsen att den vid 35 års ålder helt plötsligt börjar leva sitt eget liv? Kan det vara så "enkelt"? Vad kan det annars vara? Någon som varit med om något liknande?

Har ringt VC idag för att försöka snabba på remissen, väntar på att dom ska återkoppla.
 
Har haft regelbunden mens så länge jag kan minnas, och aldrig någonsin haft någon typ av blödning mellan menstruationerna. Men så igår började det blöda. Och det är inte lite det blöder heller. Färskt rött blod. Är på dag 18 i menscykeln så mensen beräknas inte förrän om 10-12 dagar. Blodet ackompanjeras av fruktansvärda magsmärtor, kan knappt vara uppe på benen.

Till saken hör att jag har haft problem med mina nedre regioner länge. Flera år faktiskt. Jag har smärtor nästan varje dag, urinträngningar, ganska säker på att jag har ett framfall också. Har aldrig tagit något cellprov. Äter inte p-piller.

Men det är väl bara att gå till gynekologen tänker ni då. Nej, det är det tyvärr inte. Har svåra trauman i ryggsäcken och nej, jag dör hellre. På riktigt. I december blev mina problem dock så stora att jag bokade tid på VC varpå läkaren där har skickat en remiss till kvinnokliniken för att jag ska få göra en grundlig undersökning och ta cellprov under narkos. Väntar på den tiden, men nu har jag alltså som sagt börjat blöda kraftigt.

Det är ju svårt att inte sätta ihop blödning och magsmärtor och googla. Försöker sansa mig och andas. Sen slog det mig nu att det kanske är mensen som ballat ur trots allt? Om man alltid har haft regelbunden mens, vad är då oddsen att den vid 35 års ålder helt plötsligt börjar leva sitt eget liv? Kan det vara så "enkelt"? Vad kan det annars vara? Någon som varit med om något liknande?

Har ringt VC idag för att försöka snabba på remissen, väntar på att dom ska återkoppla.
Håller helt med @Centaur åk in omgående.


Sen kan det faktiskt vara normalt men i ditt fall hade jag kollat upp det redan idag.

Ta stesolid eller annat lugnande. Det borde din VC kunna ordna.

Du kan inte vara gravid?
 
Håller helt med @Centaur åk in omgående.


Sen kan det faktiskt vara normalt men i ditt fall hade jag kollat upp det redan idag.

Ta stesolid eller annat lugnande. Det borde din VC kunna ordna.

Tack för era svar men det går inte. Alltså, jag kan inte förklara, men det går inte. Mina ben bär inte, hela kroppen stänger av sig själv bara vid tanken. Stesolid hjälper föga, har testat vid tidigare tillfällen när jag varit påväg att ta cellprov, men fått avbryta. Det här är ett så stort problem att jag har fått föda mina barn på specialistavdelningen med särskilda insatser. Alltså inte bara "lite ångest" eller "lite jobbigt" utan helt jävla omöjligt att styra med tankekraft.

Jag VET ju att jag måste söka vård, men jag kan bara inte. Blir helt förlamad av skräck :cry:
 
Tack för era svar men det går inte. Alltså, jag kan inte förklara, men det går inte. Mina ben bär inte, hela kroppen stänger av sig själv bara vid tanken. Stesolid hjälper föga, har testat vid tidigare tillfällen när jag varit påväg att ta cellprov, men fått avbryta. Det här är ett så stort problem att jag har fått föda mina barn på specialistavdelningen med särskilda insatser. Alltså inte bara "lite ångest" eller "lite jobbigt" utan helt jävla omöjligt att styra med tankekraft.

Jag VET ju att jag måste söka vård, men jag kan bara inte. Blir helt förlamad av skräck :cry:
Men om du ringer och säger precis det du berättar för oss, för personalen på kvinnokliniken så kommer de att kunna hjälpa dig. Du är inte ensam om att ha problem, de vet hur de ska hantera olika saker som dyker upp och kan hjälpa dig men de måste få veta att du behöver hjälp. Det måste ju stå i din journal om förlossningarna, alltså kan de kanske hjälpa dig på samma sätt?
 
Tack för era svar men det går inte. Alltså, jag kan inte förklara, men det går inte. Mina ben bär inte, hela kroppen stänger av sig själv bara vid tanken. Stesolid hjälper föga, har testat vid tidigare tillfällen när jag varit påväg att ta cellprov, men fått avbryta. Det här är ett så stort problem att jag har fått föda mina barn på specialistavdelningen med särskilda insatser. Alltså inte bara "lite ångest" eller "lite jobbigt" utan helt jävla omöjligt att styra med tankekraft.

Jag VET ju att jag måste söka vård, men jag kan bara inte. Blir helt förlamad av skräck :cry:
Då får dom lösa det på plats. Det är ett sjukhus du skall till. Dom fixar det.

Saken är att detta kan, om du har riktig otur, vara riktigt allvarligt.

Antagligen är det inte det utan det är säkert något helt annat ofarligt men ändock smärtsamt. Men något som du kommer att överleva. Du skriver att du fött barn, tror du inte dom vill ha sin mamma kvar? Åk dit för deras skull. Resten löser sig där. I absolut värsta fall kan du faktiskt åka hem därifrån om du inte får hjälp. Det är ju inte så att dom kan hålla kvar dig mot din vilja.

Men åk dit nu. Dom kommer hjälpa dig. Ge dom en chans!

Kunde du vara gravid?
 
Tack för era svar men det går inte. Alltså, jag kan inte förklara, men det går inte. Mina ben bär inte, hela kroppen stänger av sig själv bara vid tanken. Stesolid hjälper föga, har testat vid tidigare tillfällen när jag varit påväg att ta cellprov, men fått avbryta. Det här är ett så stort problem att jag har fått föda mina barn på specialistavdelningen med särskilda insatser. Alltså inte bara "lite ångest" eller "lite jobbigt" utan helt jävla omöjligt att styra med tankekraft.

Jag VET ju att jag måste söka vård, men jag kan bara inte. Blir helt förlamad av skräck :cry:
Kan du dela upp det i steg? Alltså, om du har det så fruktansvärt jobbigt, tänk inte "nu åker jag in!" utan tänk "nu ringer jag gynakuten och förklarar mitt problem - både med blödningen och skräcken - och ser vad de kan erbjuda mig för hjälp". Det är steg 1.

Börja där och se vad som händer?
 
Har ringt gynmottagningen på mitt sjukhus nu. Ska verkligen försöka förklara mitt dilemma, men risken är att jag kommer gråta så hysteriskt att dom inte hör ett ord. Tack för pepp hörrni! :heart
Dom ska ringa upp "omkring klockan tio över elva". Tror inte det finns någon kk-akutmottagning här.

Är ej gravid.

Har tyvärr ingen som kan följa med mig in då jag är relativt nyinflyttad här och inte känner så många, och dom jag känner är inga jag vill ha med i en så känslig situation.
 
Har ringt gynmottagningen på mitt sjukhus nu. Ska verkligen försöka förklara mitt dilemma, men risken är att jag kommer gråta så hysteriskt att dom inte hör ett ord. Tack för pepp hörrni! :heart
Dom ska ringa upp "omkring klockan tio över elva". Tror inte det finns någon kk-akutmottagning här.

Är ej gravid.

Har tyvärr ingen som kan följa med mig in då jag är relativt nyinflyttad här och inte känner så många, och dom jag känner är inga jag vill ha med i en så känslig situation.
Och du bodde i Lidköping såg jag. Annars hade jag kunnat åka med dig. (Bor i Göteborg)

Eller har du flyttat någonstans hit i närheten av Göteborg? (Såg att du skrev att du var nyinflyttad)
 
Oroa dig inte för att du kan gråta i telefonen. Jag lovar, de kommer att vänta tills du gråtit färdigt och lyssna på dig! Säger som Tora, synd att du är långt bort (även jag bor nära GBG)
 
Ok. Det ligger ju liiiiiite för långt bort från mig :D

Synd dock :(

Vet inte ens var KK ligger här, om det är Skövde eller Lidköping eller Falköping. Jäkla sjukhus till att vara utspritt.

Det var enklare att bo i Göteborg. Då fanns det alltid ett sjukhus och en akutmottagning nära till hands, vad det än gällde :)
 
Vet inte ens var KK ligger här, om det är Skövde eller Lidköping eller Falköping. Jäkla sjukhus till att vara utspritt.

Det var enklare att bo i Göteborg. Då fanns det alltid ett sjukhus och en akutmottagning nära till hands, vad det än gällde :)
Du får fråga när du pratar med dom. Glöm inte det!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har alltid haft regelbunden cykel med måttlig blödning. Senaste typ tre månaderna är cykeln förändrad, mer mellanblödningar och...
2
Svar
22
· Visningar
2 077
Senast: emma-vsm
·
Övr. Barn Min dotter kom till mig och var lite orolig gällande hennes mens. Hon är 15 år. hon har aldrig haft regelbunden mens men hon har haft...
2
Svar
21
· Visningar
3 156
Senast: Snurrfian
·
Kropp & Själ Jag brukar inte vara så mesig och när jag inte vet vart jag ska vända mig brukar jag bara ringa och fråga nånstans där jag tror det är...
Svar
14
· Visningar
1 103
Senast: Ramona
·
Kropp & Själ Hej! För bara några dagar sedan så slutade jag med mina minipiller Mini-P. Tanken med detta är att en graviditet är välkommen om det...
Svar
5
· Visningar
2 668
Senast: Bibbi85
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mat till kräsen liten valp
  • Kattsnack 10
  • Omplacera problemhund?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp