Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Hans svar är att han inet förstår varför jag vill veta, men jag har förklarat men har förstår ändå inte just den biten.

Men sedan då? Säger han bara att han inte fattar och sedan skiter han i vilket? Har han en särskild önskan om att inte behöva berätta sådant för dig, eller är det mest att han inte bryr sig?

Det tycks som att problemet antingen handlar om att ni är av "olika sort", där du vill köra helöppet där man delar med sig av allt man gör medan han vill köra mer privat och utan förväntan på att dela med sig av någonting alls, eller så handlar det om att han inte har särskilt mycket respekt för dig alls och skiter i dina behov.

Även om man är relationsanarkistiskt lagd så är min åsikt att man måste kunna ha en dialog med de man har en nära relation med. Ni måste kunna diskutera era behov. Ditt "kontrollbehov" är helt enkelt ett uttryck för att du inte är nöjd med kommunikationen, det behöver inte ha någonting att göra med hur ni arrangerar er tillvaro i sig.


PS, strunta i vad de monogamikramande stofilerna skriver. ;)
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men hur ska jag tänka? han ser det inte som småprat, han har svårt för att prata.
Hur ska jag kunna sluta vända ut och in på mig själv?

Som jag ser det får du fundera över om du verkligen vill ha en relation som ni har så olika åsikter om och där kommunikationen inte fungerar. Ditt kontrollbehov är priset du betalar för att ha en sådan relation. Man blir ju alltid orolig när man vill ha mer kommunikation och närhet än man får. Så sett är kontrollbehovet inte konstigt och inte problemet, bara ett symtom på problemet.

Jag tror inte att det är bra för dig att utsätta dig för det där.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Det är fullt rimligt för mig, men mitt kontrollbehov är inte rimligt

Som jag ser det så ger han dig inte trygghet. Alltså, tryggheten i att du alltid vet var han är. För mig handlar det också om hyfs.

Jag vet inte om jag skulle kalla det du har kontrollbehov utan mer osäkerhet. Du vet ärligt inte var du har honom.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

För mig är det konstigt och närmast självdestruktivt att du ser dig själv som problemet i det här.

Du undrar vart han ska, med vem och hur länge. Man kan verkligen inte säga att det är en djup kränkning av någons personliga integritet att ställa sådana frågor, tvärtom är det sådant man brukar småprata med vem som helst och tex sina kollegor om.

För mig låter hela resonemanget som att du vänder ut och in på dig själv för att klara av att han håller på som han gör, och när du inte klarar av det fullt ut, tror du att det är dig det är fel på.

Mkt klokt! :bow::bow::bow:
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men sedan då? Säger han bara att han inte fattar och sedan skiter han i vilket? Har han en särskild önskan om att inte behöva berätta sådant för dig, eller är det mest att han inte bryr sig?

Det tycks som att problemet antingen handlar om att ni är av "olika sort", där du vill köra helöppet där man delar med sig av allt man gör medan han vill köra mer privat och utan förväntan på att dela med sig av någonting alls, eller så handlar det om att han inte har särskilt mycket respekt för dig alls och skiter i dina behov.

Även om man är relationsanarkistiskt lagd så är min åsikt att man måste kunna ha en dialog med de man har en nära relation med. Ni måste kunna diskutera era behov. Ditt "kontrollbehov" är helt enkelt ett uttryck för att du inte är nöjd med kommunikationen, det behöver inte ha någonting att göra med hur ni arrangerar er tillvaro i sig.


PS, strunta i vad de monogamikramande stofilerna skriver. ;)

Han säger att han inte förstår att jag vill veta, han säger att det skadar mig mer, men han berättar. Han förstår inte att nån överhuvudtaget kan vilja veta. Men jag är helt säker på att det har med hans uppväxt och hans föräldrar och speciellt hans pappas sätt.
Att inte tala med varandra, jag kan se det på många vis i hans familj!
Ja, vi är ju väldigt olika på det planet, men jag tycker att visst sjutton borde man kunna kompromissa och mötas halvvägs även när det gäller sånt?
Jag vet att han bryr sig om mig, han bryr sig om mina behov, men han är nog inte så van vid att behöva kompromissa och ta hänsyn. men han har respekt och bryr sig om mig, det gör han verkligen.
Jag får förklara för han att som du säger mitt ""kontrollbehov" är helt enkelt ett uttryck för att du inte är nöjd med kommunikationen, det behöver inte ha någonting att göra med hur ni arrangerar er tillvaro i sig."

Tack så mycket för ditt tillägg ;) :bow:
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Sluta ursäkta honom. Kanske har det med hans uppväxt att göra, kanske inte. Det spelar ingen roll.

Vad som spelar roll är att du och han har helt olika behov. Du behöver bekräftelse och trygghet. Du behöver ett definierat förhållande. Han behöver frihet och få leva livet helt utan band. I dagsläget kan du inte fylla hans behov och han inte dina. Det visar ditt "kontrollbehov". Han å sin sida är väldigt tydlig med vad han kan erbjuda. I det ingår inte att tala om vart han ska och när han kommer hem.

Tolka det inte. Ta det för vad det är. Bestäm dig för om du trivs med att leva såsom ni gör nu. På riktigt trivs, här och nu. Inte för vad det kan bli i framtiden. Gör inga försök att ändra på vare sig honom eller dig. Du har inget kontrollbehov. Det är inget fel på dig. Du lever bara i en situation du inte kan hantera. Ge upp med att få honom att förstå. Han vill inte.

Mitt bästa råd till dig är att bryta, direkt, för som du lever nu håller du på att ta kål på dig själv. Det är inget fel på dig. Inte på honom heller. Ni vill bara helt olika saker och det kan du inte göra något åt.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Men om du är okej med att han ligger med andra, vad är det du vill kontrollera? Jag får inte riktigt ihop det.

'raderat'

-------------------
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Han säger att han inte förstår att jag vill veta, han säger att det skadar mig mer, men han berättar. Han förstår inte att nån överhuvudtaget kan vilja veta. Men jag är helt säker på att det har med hans uppväxt och hans föräldrar och speciellt hans pappas sätt.
Att inte tala med varandra, jag kan se det på många vis i hans familj!

Berätta vadå? Tror han att det skadar dig att han berättar att han går till affären eller tar en joggingtur? Eller handlar det om vilka tjejer han träffar och vad de gör? Jag ser det här som två helt olika typer av information och därmed helt olika "normalkrav" på kommunikation. Att han inte vill berätta vilka tjejer han träffar etc. tror jag inte ett smack på att det är pga hans relation till sina föräldrar. Snarare pga att han vet att han inte vill ha ett förhållande med dig (vilket han ju sagt) men säkert anar dina känslor och därmed inte vill såra dig med hans relationer med andra tjejer.

OM du verkligen anser att du måste veta hur din inneboende/KK kommer och går pga säkerhetsskäl så räcker det väl med att han säger en tid när han kommer hem, och messar om det ändras? Det är rimligt att han kan gå med på. Men vilka tjejer han träffar och vad han gör med dem, kan du knappast kräva att en inneboende/KK ska berätta för dig.

För din egen skull tycker jag att du ska be honom flytta. Det underlättar knappast för din bearbetning av dina känslor att han är så nära i ditt liv...
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Nej, han är inte underbar eftersom han behandlar dig som skit. Tricket med ett öppet förhållande är just att det är ett FÖRHÅLLANDE, dvs när man inte knullar någon annan är man ett par med allt det innefattar.

Kasta ut honom och hitta en man som faktiskt bryr sig om dig. Skulle det någon gång i framtiden bli aktuellt med ett öppet förhållande se då till att det är ERA villkor som gäller, inte bara dina eller hans.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Jösses! Bryt med människan! Förstår inte hur du kan utsätta dig för detta! Han utnyttjar dig ju och du står där med öppna armar.. Nej, jag skulle inte sjunka så lågt..
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Fast alltså, bara för att du tycker att ni är ihop så är ni ju inte det. Han säger ju rakt ut att han inte vill vara din pojkvän och att han inte ens vill vara i ett öppet förhållande med dig. Det spelar ju ingen roll då att du "tycker" att ni har ett förhållande.

Ni ligger med varandra men det är typ det. Du har ingen rätt att gå igenom hans privata grejer och för din egen skull borde du nog avsluta det hela. Uppenbart klarar du inte av att bo med din kk.

Sluta ursäkta honom. Kanske har det med hans uppväxt att göra, kanske inte. Det spelar ingen roll.

Vad som spelar roll är att du och han har helt olika behov. Du behöver bekräftelse och trygghet. Du behöver ett definierat förhållande. Han behöver frihet och få leva livet helt utan band. I dagsläget kan du inte fylla hans behov och han inte dina. Det visar ditt "kontrollbehov". Han å sin sida är väldigt tydlig med vad han kan erbjuda. I det ingår inte att tala om vart han ska och när han kommer hem.

Tolka det inte. Ta det för vad det är. Bestäm dig för om du trivs med att leva såsom ni gör nu. På riktigt trivs, här och nu. Inte för vad det kan bli i framtiden. Gör inga försök att ändra på vare sig honom eller dig. Du har inget kontrollbehov. Det är inget fel på dig. Du lever bara i en situation du inte kan hantera. Ge upp med att få honom att förstå. Han vill inte.

Mitt bästa råd till dig är att bryta, direkt, för som du lever nu håller du på att ta kål på dig själv. Det är inget fel på dig. Inte på honom heller. Ni vill bara helt olika saker och det kan du inte göra något åt.

Jag instämmer med er bägge!
Det verkar sjukt destruktivt att leva som TS gör, hade det fungerat så hade det inte funnits någon tråd. Ni vill helt olika saker och jag kan inte se att ni kan lösa det om ni står så långt ifrån varandra som det låter.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Jag tror det ær rætt onatuligt att bo ihop och ha ett øppet førhållande. Att kunna leva så ær ett høgst modert påfund - din kvinnoinstinkt sæger att du måste passa din man før sex = stor barnrisk (utan prevention ær det ju det) och mannen behøver vara kvar før att ta hand om sin avkomma. Jag har har læst någon gång att kvinnor i større utstræckning æn mæn reagerar så och det ær før att det ær dom som føder barn... Mæn blir också svartsjuka men det ær på ett annat sætt. Att leva ihop med en man men inte riktigt få rå om honom och ælska honom fullt ut ær onaturlig, jag ær øvertygad om det. Du kæmpar emot din kvinnnliga natur då du førsøker låta bli att kontrollera honom. Førklara det før honom och vill han ændå fortsætta att knulla runt så ær det bættre han flyttar ut.

Det är snarare onaturligt att tro på sådan här könsstreotypisk hetronormativ dynga.:yuck:
Duborde kanske öppna en historiebok eller två...

äktenskap av kärlek är en lyx.
 
Senast ändrad:
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Det enda jag läser är en tjej som vill ha killen, och tar de villkor som erbjuds - hur sunkiga de än är. Du står bredvid och hoppas att han kanske ska vilja ha dig när han är färdigknullad med resten av stan.

I skräcken att behöva vara utan honom, accepterar du den skärv du får. Det är bättre än att inte vara i hans liv ö h t.

Och det har inte med att jag skulle ha monogamipanik att göra, det är hur och vad du skriver, hur du uttrycker dig och hur du reagerar och agerar. Du mår inte bra av den relationen ni har, du blir någon du inte vill vara. Det är för att du är i en situation du inte kan hantera.

Gå ur situationen, våga ta kontroll över DITT liv. Nu har han kontrollen och utnyttjar den.

Vill du påstå att du inte vill ha ett exklusivt förhållande med honom? Vänta inte på att det ska hända, han har ingen respekt för dig och är bara ute efter att få leva sitt liv. Vilket är helt OK, men du måste leva ditt och respektera dig.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Det är snarare onaturligt att tro på sådan här könsstreotypisk hetronormativ dynga.:yuck:
Duborde kanske öppna en historiebok eller två...

äktenskap av kärlek är en lyx.

Tack escedobe, nu behövde jag inte skriva en lång föreläsning om sex- och äktenskapshistorik, kritiskt tänkande och... Ditt inlägg sammanfattade det hela! :bow:

KL

För närvarande ägnar jag mig åt lite KBT då mitt mående är på mer o-topp än vanligt. En sak vi diskuterade idag var framtiden. Jag har på sista tiden gått och tänkt på en sak som ev skulle kunna hända och tog upp det, varpå terapeuten säger typ såhär:

Framtiden. Det bästa är om man slutar lägga allt för stort fokus på vad som händer där. För faktiskt är det så att man inte kan bevisa vetenskapligt ens att solen går upp imorgon. Hur skulle man kunna det? Ingen har ju varit där.

På något sätt blev det för mig väldigt tydligt att man ska vara mycket selektiv med vad man utsätter sig själv för (genom liv och tankar) idag, för det är ingen jäkel som kan säga vad som händer i framtiden. Spekulera? Ja. Veta? Nej. Bevisa? Nej. Så att bända till sig själv för ett "kanske" i framtiden, det är inte att vara snällt mot sig själv kan jag tycka. Och man skall vara snäll mot sig själv, för hur kan man annars förvänta sig att andra är det?

Och sedan som athena_arabians säger: även ett öppet förhållande är ett förhållande. TS, det känns inte som om du och din kk är på samma nivå alls. Det är ju bara en av er som anser att ett förhållande existerar.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Tack escedobe, nu behövde jag inte skriva en lång föreläsning om sex- och äktenskapshistorik, kritiskt tänkande och... Ditt inlägg sammanfattade det hela! :bow:

KL

För närvarande ägnar jag mig åt lite KBT då mitt mående är på mer o-topp än vanligt. En sak vi diskuterade idag var framtiden. Jag har på sista tiden gått och tänkt på en sak som ev skulle kunna hända och tog upp det, varpå terapeuten säger typ såhär:

Framtiden. Det bästa är om man slutar lägga allt för stort fokus på vad som händer där. För faktiskt är det så att man inte kan bevisa vetenskapligt ens att solen går upp imorgon. Hur skulle man kunna det? Ingen har ju varit där.

På något sätt blev det för mig väldigt tydligt att man ska vara mycket selektiv med vad man utsätter sig själv för (genom liv och tankar) idag, för det är ingen jäkel som kan säga vad som händer i framtiden. Spekulera? Ja. Veta? Nej. Bevisa? Nej. Så att bända till sig själv för ett "kanske" i framtiden, det är inte att vara snällt mot sig själv kan jag tycka. Och man skall vara snäll mot sig själv, för hur kan man annars förvänta sig att andra är det?

Och sedan som athena_arabians säger: även ett öppet förhållande är ett förhållande. TS, det känns inte som om du och din kk är på samma nivå alls. Det är ju bara en av er som anser att ett förhållande existerar.

Fast det där kan man ju tolka och vrida och vända på hur man vill, om solen inte ens går upp imorgon, så behöver jag ju inte bry mig alls.
I o m att det ändå händer sällan det han gör med andra tjejer, och om solen inte går upp imorgon så kvittar det.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Uppenbarligen får relationen dig att må dåligt och ta fram sidor hos dig du inte tycker om.
Honom kan du inte ändra på, så vill du verkligen vara kvar i din situation?
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Fast det där kan man ju tolka och vrida och vända på hur man vill, om solen inte ens går upp imorgon, så behöver jag ju inte bry mig alls.
I o m att det ändå händer sällan det han gör med andra tjejer, och om solen inte går upp imorgon så kvittar det.

Man kan också tänka, att om solen inte går upp imorgon eller om en vecka, varför inte ta tillvara på den tiden som finns och försöka vara så lycklig som möjligt i stället? :)

Du mår ju uppenbarligen inte bra i din situation. Det är situationen som bör ändras, tänker jag, inte du!
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Man kan också tänka, att om solen inte går upp imorgon eller om en vecka, varför inte ta tillvara på den tiden som finns och försöka vara så lycklig som möjligt i stället? :)

Du mår ju uppenbarligen inte bra i din situation. Det är situationen som bör ändras, tänker jag, inte du!

Väl talat.

Tillägg: fundera på varför denna killen i framtiden kommer vilja ge dig mer av sig än han gör nu. Han vet ju vid det här laget att han kan behandla dig hur han vill. Varför någonsin bli monogam eller börja planera saker när han kan leva som nu?
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Dels så verkar det som att erat icke-förhållande är mer på hans premisser än på dina.

Men sedan så har ju du försökt få honom att förstå att du vill veta allt medan han inte vill veta något om du skulle ligga med någon annan. Han vill inte berätta för dig eftersom han tror att det kommer att göra dig skada. - Om man utgår från hans "verklighet" (han tror ju inte riktigt på dig när du säger att du vill veta) att hans beteende gör dig skada så blir han ju helt plötsligt en ganska självisk person som utnyttjar dig eftersom du gör det möjligt. Han kan både ha kakan och äta upp den och du är kvar, trots att du enligt honom troligtvis mår dåligt av det.

Jag skulle dessutom fundera lite över varför han inte skulle vilja veta någonting alls om du låg med någon? För mig låter det som att han blundar för något som skulle få honom att må dåligt - det man inte vet mår man inte dåligt av. eller? Tycker han kanske innerst inne att det är tabu att ligga regelbundet med en person och samtidigt ha strö-kontakter vid sidan om? Du vet ju hur du ser på saken men innan du förstår helt och fullt vilken funktion lekandet har för honom så kommer du nog ha svårt att slappna av. Hans tendenser att projicera sina känslor och reaktioner på hur du tänker och mår gör ju faktiskt att han troligtvis tror att han gör dig illa men skiter högaktningsfullt i att han gör så.

Sedan så är min uppfattning rent generellt att en person som inte ställer krav på sina medmänniskor eller i en relation är en person som man sakta och omedvetet men alltför säkert tappar respekten för. Min sambo t.ex. står ut med mig när jag mår dåligt - men det finns gränser och då säger han ifrån. På samma sätt som jag säger ifrån när han närmar sig mina gränser - vi säger ifrån och vi pratar om det för att hitta en gemensam väg framåt. Att personer sätter ett värde på sitt egna välmående och ställer krav i en relation är attraktivt. Det är även tryggt och man då vet vart man har personen ifråga.

Oavsett hur ni går vidare så ställ mer krav. Du vill ju att ni ska ha en relation, ett öppet förhållande - ställ det kravet i sådana fall. Du kan inte bara ge och ge och ge och han kan inte bara ta och ta och ta. Som det är nu så känns det som att du inte ens vågar ställa det lilla kravet i rädsla för att han ska lämna dig och är det så, då kommer du aldrig bli trygg i eran relation. Om han verkligen vill ha dig, då kommer han även att göra kompromisser för att även du ska må bra i er relation.
 
Sv: Hjälp mig av med mitt kontrollbehov

Man kan också tänka, att om solen inte går upp imorgon eller om en vecka, varför inte ta tillvara på den tiden som finns och försöka vara så lycklig som möjligt i stället? :)

Du mår ju uppenbarligen inte bra i din situation. Det är situationen som bör ändras, tänker jag, inte du!

Exakt!

Det finns ingen anledning att må dåligt i nuet för något som kanske händer i framtiden och kanske blir bra i framtiden.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 931
Senast: Whoever
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
9 360
Ekonomi & Juridik Hej hej Jag vill bara ha lite råd hur jag ska gå till väga i en väldigt jobbig situation som nätt och jämnt tar all energi man har...
Svar
4
· Visningar
1 305
Senast: Inte_Ung
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 988
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp