Castellini
Trådstartare
Igår åkte vi akut till veterinären för att vår hund hade satt ett tuggben i halsen. Vi trodde då att det bara skulle gå att ta ut det.
Eftersom det var kväll ville vetten avvakta med röntgen och operation till dagen efter, och lägga in henne med smärtstillande och dropp. Så blev det.
Idag har vi haft kontakt med kliniken under dagen. Undersökning, gastroskopi och till slut operation.
Under operationen ringde de. De berättade då att det hade fått bort benet, men det är OMFATTANDE skador i matstrupen. Den har inte gått hål, men det hänger på en skör tråd som jag förstår det.
Hon har lunginflammation också pga av att hon har kräkts och dragit ner det i lungorna.
Vetten som ringde ville veta hur vi vill göra. Hon var väldigt tydlig med att det är oklar prognos, att hunden kommer behöva sondmatning minst 3 veckor för att matstrupen ska få läka, att det säkerligen blir komplikationer när strupen läker och att det kan bli svårt med ätandet (vilket kan gå att behandla) att det är en stor bukoperation och att det kommer krävas väldigt mycket av hunden och oss för att det här ska gå bra, om det kommer att göra det.
Vi kom fram till efter ett långt samtal att de ska operera klart henne och låta henne vakna och se hur det går de första dygnen, där hon kommer behöva intensivvård, och att vi får se hur vi gör sedan.
Pengar är ingen faktor i det här.
Jag har 2 riktigt tuffa år bakom mig med en 2 stora kriser, en i arbetslivet och en i privatlivet, och håller på att ta mig tillbaka efter en lång tids sjukskrivning. Jag är väldigt dåligt mentalt förberedd för det här.
Jag har svårt att förstå hur det har kunnat blivit såhär och det är svårt att förstå informationen, men min hund kan dö närsomhelst och även om hon inte gör det kommer hon behöva gå igenom ett helvete de kommande veckorna (och kanske dö ändå) och närsomhelst från nu kan jag behöva fatta beslutet att hon ska få slippa, om det är den vägen det går.
Jag förstår inte hur jag ska hantera den här situationen. Det är semester. Vi skulle ha trevligt. Min friska hund ska ha massor med fina år framför sig. Såhär ska det inte vara.
Hur ska jag ta mig igenom de här dagarna? Hur ska jag stå ut med ovissheten? Hur ska jag stå ut med samvetet? Jag gav henne benet. Jag som ska ta ansvar för henne, skydda henne och ge henne ett bra liv har gett henne benet som kanske kommer döda henne, och, även om det inte gör det, tvingar henne att gå igenom det hon nu behöver gå igenom. Det är ett ben som hon har ätit hundratals i sitt liv. Jag visste verkligen inte att det skulle bli såhär. Men varför gav jag henne det där jävla benet? Ska det misstaget behöva kosta henne hennes liv och alla år som vi skulle ha haft kvar tillsammans?
Hur är det meningen att man ska göra när det blir såhär?
Eftersom det var kväll ville vetten avvakta med röntgen och operation till dagen efter, och lägga in henne med smärtstillande och dropp. Så blev det.
Idag har vi haft kontakt med kliniken under dagen. Undersökning, gastroskopi och till slut operation.
Under operationen ringde de. De berättade då att det hade fått bort benet, men det är OMFATTANDE skador i matstrupen. Den har inte gått hål, men det hänger på en skör tråd som jag förstår det.
Hon har lunginflammation också pga av att hon har kräkts och dragit ner det i lungorna.
Vetten som ringde ville veta hur vi vill göra. Hon var väldigt tydlig med att det är oklar prognos, att hunden kommer behöva sondmatning minst 3 veckor för att matstrupen ska få läka, att det säkerligen blir komplikationer när strupen läker och att det kan bli svårt med ätandet (vilket kan gå att behandla) att det är en stor bukoperation och att det kommer krävas väldigt mycket av hunden och oss för att det här ska gå bra, om det kommer att göra det.
Vi kom fram till efter ett långt samtal att de ska operera klart henne och låta henne vakna och se hur det går de första dygnen, där hon kommer behöva intensivvård, och att vi får se hur vi gör sedan.
Pengar är ingen faktor i det här.
Jag har 2 riktigt tuffa år bakom mig med en 2 stora kriser, en i arbetslivet och en i privatlivet, och håller på att ta mig tillbaka efter en lång tids sjukskrivning. Jag är väldigt dåligt mentalt förberedd för det här.
Jag har svårt att förstå hur det har kunnat blivit såhär och det är svårt att förstå informationen, men min hund kan dö närsomhelst och även om hon inte gör det kommer hon behöva gå igenom ett helvete de kommande veckorna (och kanske dö ändå) och närsomhelst från nu kan jag behöva fatta beslutet att hon ska få slippa, om det är den vägen det går.
Jag förstår inte hur jag ska hantera den här situationen. Det är semester. Vi skulle ha trevligt. Min friska hund ska ha massor med fina år framför sig. Såhär ska det inte vara.
Hur ska jag ta mig igenom de här dagarna? Hur ska jag stå ut med ovissheten? Hur ska jag stå ut med samvetet? Jag gav henne benet. Jag som ska ta ansvar för henne, skydda henne och ge henne ett bra liv har gett henne benet som kanske kommer döda henne, och, även om det inte gör det, tvingar henne att gå igenom det hon nu behöver gå igenom. Det är ett ben som hon har ätit hundratals i sitt liv. Jag visste verkligen inte att det skulle bli såhär. Men varför gav jag henne det där jävla benet? Ska det misstaget behöva kosta henne hennes liv och alla år som vi skulle ha haft kvar tillsammans?
Hur är det meningen att man ska göra när det blir såhär?
