Hmm, varför drar han öronen bakåt...

[Lager]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Detta handlar väl snarare om att hästar är impulsdjur, och försöker göra det som faller dom in om man nu inte har gett dom något annat (jobb) att koncentrera sig på. Ibland är den enklaste förklaringen den......enklaste.

Håller med helt. Man behöver inte oroa sig så mycket - hästar rätt så okomplicerade, och vill få beröm, som alla andra levande varelser. Så länge de får fördelar av att göra som man ber dem blir det sällan problem med inlärningen, och de upprepar (som alla andra djur) gärna ett beteende som givit en positiv respons.

Och givetvis - om en människa är tråkig, varför ska de vara intresserade. Om de inte får beröm, varför ska de anstränga sig.

Gräsätande är väl inte något större orosmoln, hästis tar sig en tugga ibland när han har lång tygel, växte det nougat på buskarna hade jag också tagit mig en bit lite nu och då under turen. Däremot om de tvätnitar, kör ned huvudet och vägrar röra sig har man problem.

 

[Tussinussen]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Tack, det värmde! Den här tråden verkar ju i övrigt vara full av knasbollar!

Man är alltså en "knasboll" om man inte håller med dig i allt du skriver?

 

[SantaLussia73]

Sv: Hmm, varför drar han öronen bakåt...

Ja, jag ska testa det. Men det känns fel att berömma när han är sur?
Men som du skrev också - att de gör så när de leker - det känns som det är DET han gör! Han är liksom samtidigt ivrig o lekfull när han har öronen bakåt...

Det är inte fel att berömma när de är sura så länge de inte är utmanande sura dvs går emot dig med öronen bakåt eller liknande.
Har en häst som är väldigt osäker på allt man ber henne om (då hon tidigare blivit väldigt illa behandlad) då är det jätteviktigt att jag är supertydlig i allt jag gör, tar många "klapp i pannan-pauser" och lägger till mycket, mycket beröm så att hon hela tiden förstår att hon gör rätt. Och man märker på henne att så fort man ger henne beröm försvinner osäkerheten

Var på en equus-kurs för ett tag sen en vecka där vi fick göra massa inledande lekar som skulle få oss att förstå hästarna lite bättre. En av lekarna hette jag och nej-leken (tror jag). Den var väldigt lärorik när det gäller sådana saker som du nu tar upp. Ni har säkert lekt den som små.
Den gick ut på att en person gick ut från rummet, vi andra som satt kvar bestämde något personen skulle göra. Enda vägledning personen fick var att den fick höra ett "nej" när den gjorde fel. Personen som blev "utsatt" blev såklart väldigt förvirrad och obekväm väldigt fort och tog mindre och mindre egna initiativ. Hon klarade självklart inte uppgiften. När det var nästa persons tur fick vi bara säga "ja". Personen klarade det ganska snabbt och tog många egna initiativ, hon visade betydligt mer säkerhet för varje "ja" hon fick och gjorde allt med ett leende på läpparna.
Syftet med leken var ju förstås att beröm gör oss säkrare i allt vi gör.

Finns nästan aldrig en gång när ett beröm kommer fel. Tänk er själva om någon berömmer er trotts att ni gör fel. Det känns självklart mycket bättre än om någon gång på gång förklarar att du gör fel. Likadant känner hästarna.
Om berömmet skulle hamna fel (ex. när hästen går om dig)gör det ingen skillnad, eftersom hästen kan sitt eget språk. Att du ger den beröm när den går förbi och sedan backar den är inget hästen kommer uppfatta som att den gjorde rätt när den gick förbi. Men den kommer däremot känna att berömmet gör den mer säker.