Höstföräldrar 2020 - del 3

[Monkie]

Sonen fick ju erbjudande om ersättning i flaska men ville efter ett tag inte ha och har aldrig frågat efter det. Varken då eller nu när han verbalt kan be om vatten

Det hade känts fint att erbjuda, lika mycket för min skull! Men när väljer man ersättning/välling? Är det ersättning upp till ett år eller hur vet man det?

 

[Monkie]

Det hade känts fint att erbjuda, lika mycket för min skull! Men när väljer man ersättning/välling? Är det ersättning upp till ett år eller hur vet man det?

Tänker på om pappa ska hjälpa till något på nätterna framöver

 

[Imogen]

Det hade känts fint att erbjuda, lika mycket för min skull! Men när väljer man ersättning/välling? Är det ersättning upp till ett år eller hur vet man det?

Det beror ju mer på hur barnet äter i stort mer än exakt ålder. Ersättning är ju just ersättning för bröstmjölk. Har barnet behov av bröstmjölk (för att det inte äter tillräckligt med vanlig mat) bör man ersätta med ersättning. Har man passerat det så att det mer blir ett mellanmål bland andra, så kan man ju lika gärna välja välling.

Vi ersatte inte amningen med något annat nattetid. Mest för att vi inte ville skapa nya rutiner om mat på natten. Men för oss funkade just det helt problemfritt, hade det inte gjort det hade vi säkert sneglat mot välling vi med

 

[KarinStarfighter]

Det hade känts fint att erbjuda, lika mycket för min skull! Men när väljer man ersättning/välling? Är det ersättning upp till ett år eller hur vet man det?

Man gör väl som man vill men välling är från 6 månader tror jag? Jag hade dock valt ersättning eftersom jag tänker att det näringsmässigt är bättre. Vår BVC tyckte dock att vi skulle prova vatten som första alternativ

 

[KarinStarfighter]

Tänker på om pappa ska hjälpa till något på nätterna framöver

Det tycker jag att han ska Det är dags nu

Hoppas du förstår att jag skojar lite efter alla inlägg där du beskriver hur jobbigt han tycker det är trots att du tar alla nätter

 

[Martenix]

Ja, jag blev rätt frustrerad av att läsa i den gruppen, att jag inte orkade med att vara med. Typ såhär; ”min son på två år ammar 10 gånger per natt”. Ständiga svaret; ”Det är normalt”, vilket det ju är men samtidigt kanske man skulle kunna peppa lite mer. Att har du inte sovit en hel natt på två år, så kanske det är läge att göra nåt åt det?

Hur mycket är er son vaken nu på nätterna? Jag minns det som att storebror vakande några gånger per natt ändå men att vi hade betydligt lättare att söva om honom genom att typ klappa på rumpan.

Oftast vaknar han bara till lite mer ordentligt en gång per natt nu och då brukar vi erbjuda vatten och sedan nappen, oftast räcker det för att han ska somna om. Ibland kryper han tätt intill också och somnar om. Sen så gnyr han till ibland men då räcker det oftast att sträcka ut en hand och klappa lite. Enorm skillnad mot hur nätterna sett ut tidigare! Upplever också att han är mycket lättare att söva om nu. (vågar knappt skriva ut detta i rädsla att jinxa något dock )

 

[Monkie]

Det tycker jag att han ska Det är dags nu

Hoppas du förstår att jag skojar lite efter alla inlägg där du beskriver hur jobbigt han tycker det är trots att du tar alla nätter

Ja haha han är så trött

 

[Cattaflajna]

@Imogen
Absolut, menade inte att barn automatiskt inte behöver äta på nätterna. Utan gäller ju de som går upp i vikt och följer sin kurva

Angående @Monkie fråga om erbjuda annat natte tid, skulle jag nog också föreslå att börja testa med vatten först i så fall. Tänker som de andra nämnt, att man inte byter ut mot en ny mat rutin. Men sen vet man ju aldrig vad som funkar.

Likadant som det inte går att förutse om barnet kommer vilja sluta amma helt om man vänjer bort nattamningen.. Det var absolut inget problem för min äldsta, hon var lika glad i att amma dagtid ändå. Och ammade ändå henne tills hon var 2 år och 4 mån, hade definitivt kunnat fortsätta också men det var rätt tid för oss att sluta helt då men sånt är ju så inviduellt för både mamma och barn

 

[Monkie]

Nu har jag fått hem sänghästarna. Köpte extra höga för continentalsäng, men fattar inte om jag ska ha dem bara under bäddmadrassen eller under den första madrassen. Nu är de under bäddmadrassen men inte superstabilt, men det hindrar nog henne från att rulla ner i alla fall.

 

[Monkie]

Hur är era bebisar med människor i och utanför familjen? Här är jag anknytningsperson ett, sen kommer pappa. Storebror får prata, och röra, men inte bära eller krama. Farmor och farfar får prata och sitta bredvid och busa lite, men inte komma för nära eller krama eller bära. Mina kompisar får sitta i samma rum men på lite längre avstånd. Vi har varit ganska isolerade i och med pandemin så inte träffat mycket folk alls, så det är samma kompisar till mig som vi träffar regelbundet.

För främlingar är det okej med "vanliga svensk-avståndet", då kan främlingar även prata med henne utan att hon blir ledsen, men om de kommer närmre blir hon rädd.

Hörde igår om en som skulle passa sitt barnbarn ett dygn, som är några veckor äldre än min, som inte träffas lika ofta som vi träffar vår farmor och farfar. Samt en tjej jag pratar med ibland som berättade att bebisen i samma ålder som min "älskar alla". Så nu blev jag lite fundersam.

 

[KarinStarfighter]

Hur är era bebisar med människor i och utanför familjen? Här är jag anknytningsperson ett, sen kommer pappa. Storebror får prata, och röra, men inte bära eller krama. Farmor och farfar får prata och sitta bredvid och busa lite, men inte komma för nära eller krama eller bära. Mina kompisar får sitta i samma rum men på lite längre avstånd. Vi har varit ganska isolerade i och med pandemin så inte träffat mycket folk alls, så det är samma kompisar till mig som vi träffar regelbundet.

För främlingar är det okej med "vanliga svensk-avståndet", då kan främlingar även prata med henne utan att hon blir ledsen, men om de kommer närmre blir hon rädd.

Hörde igår om en som skulle passa sitt barnbarn ett dygn, som är några veckor äldre än min, som inte träffas lika ofta som vi träffar vår farmor och farfar. Samt en tjej jag pratar med ibland som berättade att bebisen i samma ålder som min "älskar alla". Så nu blev jag lite fundersam.

Vår flicka blir ledsen om okända (dvs de flesta utanför mig, sambon, storebror och möjligen mormor och farmor) försöker prata med henne.

På lördag ska vi ha barnvakt (min mamma) för första gången (ut och äta lunch två timmar) men är lite orolig för hur det ska gå. Vi har dock bokat nära hemma så vi kommer hem snabbt om det inte funkar. Vi får se hur det går. Storebror kunde vi utan problem lämna till mormor typ en hel dag vid denna åldern. Han har aldrig varit lika känslig för utomstående

 

[Monkie]

Vår flicka blir ledsen om okända (dvs de flesta utanför mig, sambon, storebror och möjligen mormor och farmor) försöker prata med henne.

På lördag ska vi ha barnvakt (min mamma) för första gången (ut och äta lunch två timmar) men är lite orolig för hur det ska gå. Vi har dock bokat nära hemma så vi kommer hem snabbt om det inte funkar. Vi får se hur det går. Storebror kunde vi utan problem lämna till mormor typ en hel dag vid denna åldern. Han har aldrig varit lika känslig för utomstående

Tror du det beror på covid, att man träffar mindre folk än vanligt, eller tror du det är personlighet? För oss tror jag det handlar om en kombination, hon har hög integritet och är lite misstänksam och avvaktande mot nya saker. Plus att vi mest är hemma bara hon och jag.

 

[KarinStarfighter]

Tror du det beror på covid, att man träffar mindre folk än vanligt, eller tror du det är personlighet? För oss tror jag det handlar om en kombination, hon har hög integritet och är lite misstänksam och avvaktande mot nya saker. Plus att vi mest är hemma bara hon och jag.

Jag tror också att det är en kombination. Storebror känns mer kavat och har alltid gjort det. Samtidigt så gick vi på öppna förskolan och babysim varje vecka i den här åldern så kanske blev han lite härdad. Är redan lite orolig för hur det ska gå att börja förskolan och så kände jag aldrig med storebror

 

[Monkie]

Jag tror också att det är en kombination. Storebror känns mer kavat och har alltid gjort det. Samtidigt så gick vi på öppna förskolan och babysim varje vecka i den här åldern så kanske blev han lite härdad. Är redan lite orolig för hur det ska gå att börja förskolan och så kände jag aldrig med storebror

Gud, så känner jag med. Jag orkar inte tänka på förskolan för jag får lite ångest faktiskt

 

[Kilauea]

Hur är era bebisar med människor i och utanför familjen? Här är jag anknytningsperson ett, sen kommer pappa. Storebror får prata, och röra, men inte bära eller krama. Farmor och farfar får prata och sitta bredvid och busa lite, men inte komma för nära eller krama eller bära. Mina kompisar får sitta i samma rum men på lite längre avstånd. Vi har varit ganska isolerade i och med pandemin så inte träffat mycket folk alls, så det är samma kompisar till mig som vi träffar regelbundet.

För främlingar är det okej med "vanliga svensk-avståndet", då kan främlingar även prata med henne utan att hon blir ledsen, men om de kommer närmre blir hon rädd.

Hörde igår om en som skulle passa sitt barnbarn ett dygn, som är några veckor äldre än min, som inte träffas lika ofta som vi träffar vår farmor och farfar. Samt en tjej jag pratar med ibland som berättade att bebisen i samma ålder som min "älskar alla". Så nu blev jag lite fundersam.

Pappa är det inga problem med.
Mormor och farmor har hittills gått bra, vet inte om det hjälper att vi pratar med mormor på Messenger minst en gång i veckan (att hon känner igen rösten).

Farfar med sambo har vi bara träffat två gånger, där är det se men inte röra.

En granne har också kunnat hålla, vi har träffats rätt mycket ute när våra pojkar lekt.

 

[julgrisen]

Hur är era bebisar med människor i och utanför familjen? Här är jag anknytningsperson ett, sen kommer pappa. Storebror får prata, och röra, men inte bära eller krama. Farmor och farfar får prata och sitta bredvid och busa lite, men inte komma för nära eller krama eller bära. Mina kompisar får sitta i samma rum men på lite längre avstånd. Vi har varit ganska isolerade i och med pandemin så inte träffat mycket folk alls, så det är samma kompisar till mig som vi träffar regelbundet.

För främlingar är det okej med "vanliga svensk-avståndet", då kan främlingar även prata med henne utan att hon blir ledsen, men om de kommer närmre blir hon rädd.

Hörde igår om en som skulle passa sitt barnbarn ett dygn, som är några veckor äldre än min, som inte träffas lika ofta som vi träffar vår farmor och farfar. Samt en tjej jag pratar med ibland som berättade att bebisen i samma ålder som min "älskar alla". Så nu blev jag lite fundersam.

Mina ungar älskar främlingar , de skiner upp så fort de ser en annan vuxen, vilket känns helt orimligt med tanke på att både jag och deras pappa är rätt introverta. De har dock börjat bli lite mer avvaktande den sista tiden, de tittar gärna på håll och charmar in sig med leenden men man får inte komma för nära förrän de vant sig lite. Vi har ju haft tur att kunna träffa far-och morföräldrar rätt mycket eftersom vi varit så isolerade i övrigt så det har funkat fint med dem. Vi bor en till två timmar från dem så när vi har setts har det ofta varit med övernattning så de har hunnit ses ett tag. Nu när vi var där senast tog det några minuter innan de log mot farmor och farfar, hos mina föräldrar var det fullt med folk när vi kom eftersom båda mina systrar var där och min ena systers man och två barn så där var de lite mer tillbakadragna i början. Min mamma fick kämpa lite i ett dygn innan de accepterade henne . Farmor och farfar passade dem i typ två timmar nu när vi var där så vi kunde åka in till stan och äta en våffla (och köpa bebiskläder ), och hos mormor och morfar kunde vi gå ut och ta en snabb öl en kväll när de hade somnat.
Tycker det är skönt att de gillar nya människor men också lite skönt att de börjar göra skillnad på oss och andra personer. Vet inte om det också underlättar för dem att de har varandra, jag hoppas det!

 

[Cattaflajna]

Hur är era bebisar med människor i och utanför familjen? Här är jag anknytningsperson ett, sen kommer pappa. Storebror får prata, och röra, men inte bära eller krama. Farmor och farfar får prata och sitta bredvid och busa lite, men inte komma för nära eller krama eller bära. Mina kompisar får sitta i samma rum men på lite längre avstånd. Vi har varit ganska isolerade i och med pandemin så inte träffat mycket folk alls, så det är samma kompisar till mig som vi träffar regelbundet.

För främlingar är det okej med "vanliga svensk-avståndet", då kan främlingar även prata med henne utan att hon blir ledsen, men om de kommer närmre blir hon rädd.

Hörde igår om en som skulle passa sitt barnbarn ett dygn, som är några veckor äldre än min, som inte träffas lika ofta som vi träffar vår farmor och farfar. Samt en tjej jag pratar med ibland som berättade att bebisen i samma ålder som min "älskar alla". Så nu blev jag lite fundersam.

Båda våra flickor är mammegrisar
Pappan funkar såklart också, men på kvällen är det mest mamma som gäller för lillan. Farmor brukar få hålla och prata med henne oftast utan problem, men ibland blir hon ledsen. Farfar är lite läskig men går bra på avstånd. Kusinerna är toppen - barn överlag brukar ju alltid funka fint! Sen är det lite till och från vilka som funkar, om de håller i henne men har henne vänd ifrån sig så går det oftast bra svägerskan brukar kunna gå runt med henne ett tag då.

Känner verkligen att det kan vara olika från dag till dag och vilka personer det gäller. Nu träffar vi knappt några andra än farmor och farfar samt sambons bror med familj.

Men tycker nog att stora var likadan, då var vi ändå mycket på öppna förskolan osv.. men hon var blyg och försiktig. Än idag vill hon känna av situationer först innan. Gick ändå att lämna henne med mormor (var ju henne vi bodde närmast då, nu är det farmor och farfar) tidigt, visst blev det lite gråt men det gick över. Sen funkade inte förskola lika bra för henne men det var nog även annat som spelade in där.

 

[KarinStarfighter]

Hur länge kan era ligga och sova själva på kvällen. Vi nattar ju Elsa i spjälsängen runt 19,00 men just nu vaknar hon typ inom en timme. Sambon brukar natta om henne nån gång men sen får nån av oss lägga sig bredvid henne. Det börjar bli så tröttsamt att typ aldrig få nån egentid eller hinna se ett avsnitt på en serie Tar vi upp henne i soffan är det som att hon vaknar av TVn. Hur gör ni andra?

 

[vinkelina]

Hur länge kan era ligga och sova själva på kvällen. Vi nattar ju Elsa i spjälsängen runt 19,00 men just nu vaknar hon typ inom en timme. Sambon brukar natta om henne nån gång men sen får nån av oss lägga sig bredvid henne. Det börjar bli så tröttsamt att typ aldrig få nån egentid eller hinna se ett avsnitt på en serie Tar vi upp henne i soffan är det som att hon vaknar av TVn. Hur gör ni andra?

Första gången i kväll hon sover helt själv i sovrummet (fyller 8 månader nästa vecka på onsdag) har hittills suttit med henne i famnen varje kväll, peppar peppar bara ett uppvak ännu och de orsakades nog av en smärre "debatt" i pojkarnas sovrum mitt emot vårt när de vägrade gå och lägga sig

 

[julgrisen]

Hur länge kan era ligga och sova själva på kvällen. Vi nattar ju Elsa i spjälsängen runt 19,00 men just nu vaknar hon typ inom en timme. Sambon brukar natta om henne nån gång men sen får nån av oss lägga sig bredvid henne. Det börjar bli så tröttsamt att typ aldrig få nån egentid eller hinna se ett avsnitt på en serie Tar vi upp henne i soffan är det som att hon vaknar av TVn. Hur gör ni andra?

Våra sover från 20 tills vi går och lägger oss, de har dock börjat vakna ett par gånger och vara ledsna nu det senaste, men funkar att trösta och lägga ner igen. Däremot tycker jag ofta att de verkar vakna till lite när vi går och lägger oss, då börjar de stöka runt och byta sida osv.