Alltså, jag håller med att man i Coronatider bör vara extra försiktig- tyckte bara det Eli skrev var ett väldigt generellt uttalande om sjukdom. Barn skulle bara vara välkomna vid milda förkylningar. Det låter för mig helt galet. Och då är jag som sagt ändå typ livrädd för att bli sjuk
Så klart är man inte en sämre förälder, det har jag väl aldrig skrivit? Jag har bara svårt att förstå hur man generellt kan tycka att ens barn inte är välkomna vid sjukdom (annat än vid mild förkylning..).
Men varför märka ord? Och man får väl tycka som man vill? Nej jag tycker inte att man flyttar sjuka barn mellan hem, speciellt inte till ett där det finns en bebis. Jag tycker tvärtom att det är rätt viktigt att lära barnen att man ska vara försiktig med att smitta andra. Och ja, jag hade blivit JÄTTEsur om min sambos barn kom hem till oss sjuka utan att någon tänkt tanken att lufta om det är så himla smart.Alltså, jag håller med att man i Coronatider bör vara extra försiktig- tyckte bara det Eli skrev var ett väldigt generellt uttalande om sjukdom. Barn skulle bara vara välkomna vid milda förkylningar. Det låter för mig helt galet. Och då är jag som sagt ändå typ livrädd för att bli sjuk
Jag tyckte känslan var trist och att det var lite onödigt skrivet, vi försöker ju peppa och stötta varandra i den här tråden.
Och som skilsmässobarn kan jag säga att man känner sig inte så välkommen när man skjutsas iväg till den andre föräldern oavsett tillstånd heller. Bara för att bytesdagarna ska hållas. Barn mår bättre av flexibilitet i så fall.
Det skrev jag väl också! Att man pga tillstånd på barn kanske inte skjutsar runt barn hur som helst? Men att om mina barn ville komma skulle de alltid vara välkomna. På samma sätt skulle de alltid få stanna om de ville. Vill jag tro iaf
Du får tycka vad du vill. Jag undrar mest om du tror du skulle tycka lika om du fick delad vårdnad om din bebis imorgon eller om några år. Att ditt eget barn inte skulle vara välkommet hem om hen fått något allvarligare än en lätt förkylning. Självklart får du tycka och känna så, tror mest jag skrev att jag hade svårt att sätta mig in i att det skulle gå att känna så i relation till sitt barn. Men jag kanske var otydlig. Säger inte att jag har rätt i mina känslor och du har fel i dina vill jag tillägga.
I allra högsta grad skulle jag tycka att jag och min man måste ha en dialog om våra barn vid sjukdom om vi skulle skiljas. Tycker det är fullt rimligt att han i så fall skulle kontakta mig, tala om att barnen är sjuka och vi kommer överens om hur vi gör. Kanske byter vi som planerat eller så väntar vi några dagar, men vi måste ju komma överens om det. Handlar om kommunikation mellan föräldrarna, inte om att barnen inte är välkomna.
Absolut, det är väl självklart! Men här var väl båda (biologiska) föräldrarna överens också. Jag tänker mig bara att barnet också bör ha viss talan (när det är tillräckligt stort för det..) Jag inser att jag inte skulle kunna säga nej till mitt barn om han ringde och ville komma trots att han var sjuk
Jag uppfattade inte sambon haft någon vidare kommunikation med ts om att hans sjuka barn skulle komma, och det var det jag reagerade på. Jag hade också blivit skitsur på min sambo om hans barn kom och smittade ner min bebis utan att först ha diskuterat lämpligheten i det med mig.Absolut, det är väl självklart! Men här var väl båda (biologiska) föräldrarna överens också. Jag tänker mig bara att barnet också bör ha viss talan (när det är tillräckligt stort för det..) Jag inser att jag inte skulle kunna säga nej till mitt barn om han ringde och ville komma trots att han var sjuk
Det har framgått att du skulle bli sur. Jag hoppas att jag inte skulle ha blivit det. För mig känns det (i teorin åtminstone..) självklart att alla familjemedlemmar är välkomna i hemmet närsomhelst. Även om jag håller med att man vid just Corona kanske ska vara extra försiktig. Jag skulle tvärt om antagligen blivit skitsur om min potentiella sambo sa att mina barn inte var välkomna i vårt hem bara för de var sjuka.
. Vi har skaffat sänghästar och babylarm för nu vågar jag inte lämna henne själv i sängen, hon rullar hit och dit och rycker upp mina barriärer av kuddar.
Behöver också nån kamera så jag kan ha koll. Igår kväll hittade sambon henne klättrande över sin sovande storebrorElsa försöker fortfarande krypa, hon är så arg. Hon kommer bakåt, runt, upp på knä och hon kan resa sig upp. Men framåt kommer hon inte
. Jag som trodde jag lagt honom som en barriär liksom.
Ja det är så skönt!!! Inte för att hon sover så länge utan att vakna men att kunna slappna av den kvarten är guld!!!Behöver också nån kamera så jag kan ha koll. Igår kväll hittade sambon henne klättrande över sin sovande storebror
Min man bara "jag fattar inte hur svårt det kan vara. Om du kan plocka fram kan du väl plocka undan"Sambon är ju föräldraledig nu och har väl lyckats med vissa framsteg att få henne att sova själv men vissa dagar går det inte, typ idag. ”Åh, det är så jobbigt” ”Jag får inget gjort”.
Eh, vad har jag sagt till dej varje dag i snart 9 månader?
Det är lite skönt att lämna över så dom får känna påSambon är ju föräldraledig nu och har väl lyckats med vissa framsteg att få henne att sova själv men vissa dagar går det inte, typ idag. ”Åh, det är så jobbigt” ”Jag får inget gjort”.
Eh, vad har jag sagt till dej varje dag i snart 9 månader?
Eller hur bebis slingrar sig vid blöjbyte. Särskilt om det är bajsblöja. Det är värre än reklamen för byxblöjor som gick förut.Alltså den hastighet en krypande bebis kan uppnå när han inser att det är blöjbyte på gång
