Ja sömnen kommer bli kalabalik sen men det vet man ju om känns det som nu iaf.
Jag är också väldigt motiverad till att börja resan mot "mig själv" igen. Nu är allt bara klumpigt och jobbigt.
Vi har ett par kompisar som bor på orten som uttryckt att de kan hjälpa om det krisar. Jag tänker bara att de själva har små barn och har det krångligt som det är redan nu. Men i värsta fall får vi fråga dem.
Det kommer säkert gå jättebra att lämna dottern!
Prata med kompisarna och ha dem som backup! Bara det faktum att det finns en reservplan kan nog lugna mycket.
Och lita på kompisarna att de menar det när de säger att de kan hjälpa till. Vi sa samma sak till ett par vänner till oss när de skulle få sitt tredje barn i våras och det fanns risk att försthandsalternativet inte kulle funka. Ja det är klart att det skulle blivit lite krångligt för oss med fyra totalt fyra barn varav två som vi aldrig haft hand om över natten. Men samtidigt helt självklart att vi skulle hjälpt våra vänner i en sån situation utan att tveka!
Sen blir det ju en vändpunkt där jag känner att jag i alla fall har mer möjlighet att påverka mitt mående till det bättre! 
