Hon äter inte....

[ylvalill]

Min snart 10-åriga bonusdotter har tydligen alltid varit väldigt liten i maten och det har inte direkt blivit bättre på senare tid. Hon är väldigt liten till växten och väldigt smal. Hon är ofta trött och orkar sällan göra mycket mer än titta på TV när hon kommer hem efter skolan.

Hennes normala matintag är ungefär följande:
Frukost: 2 små bett på en macka och knappt 1/2 dl juice/mjölk/oboy alternativt 2 skedar frosties med mjölk

Lunch: Är osäker på om hon äter någonting i skolan överhuvudtaget

Middag: Max 1 dl pasta/potatis/ris samt max 50 g kött/fisk

Kvällsmat: Äter hon sällan men om det skulle vara aktuellt så max en halv macka

Mellan målen äter hon gärna glass, godis, kakor eller liknande, dock inga jättemängder.

I matvanorna ingår att hon lämnar ALLTID mat och hävdar att hon är "jättemätt!" trots att hon knappt fått i sig två tuggor på en macka och sade sig vara jättehungrig innan maten. Även hennes storebror har denna vana att man alltid måste slänga mat men han är inte lika illa och för hans del handlar det mest om att han aldrig har tid att äta färdigt eftersom han har för bråttom iväg någonstans.

Hon har vid ett par tillfällen hävdat att hon är tjock och det har förekommit att hon reagerar på fetthalt osv i vissa matvaror. Jag tror dock inte att det är någon rädsla för att bli tjock som ligger bakom att hon inte äter.

Sambon (bonusdotterns pappa alltså) suckar över att hon inte äter ordentligt och försöker väl prata med henne ibland om att man behöver äta för att orka men han är väl ingen bra förebild direkt för han har ofta slarvat med maten själv tidigare. (Hoppat över lunch och frukost och berättat att "idag åt jag bara en snickers till lunch".) Han har dock skärpt till sina matvanor nu och försöker t ex alltid äta frukost ihop med barnen på morgonen.

Själv har jag svårt för det här med att barnen alltid skall slänga massa mat (är uppfostrad med att man äter upp det man har tagit till sig), och det har jag diskuterat med sambon massor med gånger. Han lovar att prata med barnen men det händer ingenting för han vet nog inte riktigt hur han skall kunna sätta gränserna, han kan ju inte tvinga i barnen mat med tratt....

Vet inte alls hur man skall hantera detta. Har inga egna barn och är ganska ny i familjen än så länge men det känns som att detta med maten är ett problem. Både att barnen inte får i sig särskilt mycket näring samt deras nonchalans kring att bara slänga en massa mat. Snäll kom med lite tips och råd!

 

[Kimz0r]

Sv: Hon äter inte....

Kan börja med att uppmana till att inte göra mat och ätande till ett problem, inte tjata, inte gräla vid matbordet, inte tvinga etc. Att äta ska vara lugnt och trevligt och utan stressmoment.

Det är bra att din sambo tar sig tid att äta med sina barn. Uppmana barnen att inte ta mer än vad de tänker äta upp, men tvinga inte när de säger att de är mätta. Ha fasta mattider, och se till så att barnen stiger upp i god tid på morgonen för att slippa stressa vid frukostbordet. Begränsa ätandet av glass, godis, och kakor till helgen, och då gäller det hela familjen. Att äta mellan målen lurar kroppen, kanske äter dottern mer om hon får gå fyra timmar på det lilla hon åt vid senaste målet? D.v.s. hon får själv lära sig att det inte är hållbart att äta dåligt.

Och om någon av er vuxna försöker gå ner i vikt; håll det utanför barnens värld.

 

[tgd]

Sv: Hon äter inte....

Utöver Kimz0r's goda svar har jag även ett par kommentarer.

Min kära brorsdotter var snarlik i sina matvanor till det du beskriver. Hon var aldrig matintresserad, petade i maten, åt minimalt, orkade inget, var mest intresserad av TVn och datorn och att vara inne. Fick förstås alla virus som gick. Vintern när hon var 10-11 år var hon sjuk jämt och pencillinkurerna avlöste varandra, kom till sin spets på våren när hon blev akut inlagd med lunginflammation (fick dropp och intravenöst pencillin). När hon kom ut från sjukhuset var hon verkligen genomskinlig och som jag uppfattade det inte heller speciellt intresserad av att bli "frisk". Min teori var ju att hon gillade uppmärksamheten hon som individ fick då.

Den här flickan lever i en mycket stabil kärnfamilj med vettiga matvanor och så. Men unga flickor har inte så mycket att intressera sig för som håller dem igång ute i friska luften och då blir dom inte hungriga eller får kondis nog att orka göra något heller.

När den här specifika flickan var på sjukhuset frågade jag hennes pappa (min bror) om vi inte skulle ta hem en ponny till flickan så hon skulle få något eget att engagera sig i. Var ju inte direkt mycket hon kunde göra med våra stora hästar och dom var ju våra. Brodern och svägerskan tände genast på ideen, lämplig ponny hittades omgående vid närbelägen ridskola och när flickan kom hem från sjukhuset var vi iväg och träffade ponnyn första gången. Och jag minns ännu hur eländigt lite kläder flickan hade på sig då, hon hade inte vett att klä sig för utevistelse.

Hur som, ponnyn köptes, flickan tillfrisknade jättesnabbt och har engegerat sig enormt i sin ponny och ger den massor med kärlek och omvårdnad som små flickor verkar ha ett behov av att få ge. Med ponnyn har tillkommit massor med naturlig motion för flickan som idag, två år senare, är friskheten själv, äter som en häst (nu äter hon både hemma och hos mig och hos sin farmor, hon kan glatt äta dubbla luncher hemlagad mat t.ex.), har kondis som en häst och är ute massor.

Långt blev det här Men jag tror på att hitta något som engegerar de här unga flickorna (hästar, skridskoåkning, ...) för att få "igång" dem. För utan att vara igång orkar de heller inte äta och man kan inte tvinga dem att äta.

 

[Bubbla]

Sv: Hon äter inte....

Vad olika det kan vara...min 11-åriga dotter smäller i sig 6 mackor till frukost...och kommer ett par timmar senare och säger att hon är jättehungrig!

Du har fått jättebra råd redan. Jag håller med om att man absolut inte ska göra maten till en grej med tjat och gnat för då blir det ett problem om det inte redan varit det innan.

Jag tror också att det är en jättebra idé att se till så att barnen rör på sig ordentligt som tgd skriver. Då får de igång systemet och känner hunger på ett annat sätt än om de är inaktiva. Sen kanske man inte måste köpa en egen ponny för att aktivera dem (även om vi faktiskt gjort det till dottern...), men någon form av fysisk aktivitet.

Jag tror också på att involvera barnen i maten, både planering och matlagning. Då får de vara med och se till att de får sånt de tycker om och de blir ofta mer engagerade i själva ätandet också.

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Jag tycker att vi har en god "mat-miljö". Det brukar vara lugn och ro vid bordet, alla äter gemensamt och ingen tjatar om att man måste äta det eller det. Det är klart att barnen uppmanas att inte ta till sig mer än de äter men det slår aldrig fel. Oavsett hur lite de än tagit till sig så ligger hälften kvar på tallriken när de går ifrån bordet.

Inte heller någon i familjen har problem med vikten och inget sådant diskuteras över huvudtaget.

Det här med att begränsa godis- och glassätandet mellan måltiderna är något jag försöker ta upp med min sambo men det är inte lätt för honom att plötsligt införa nya regler när barnen är så här pass gamla redan (10 och 14).

Som sagt, jag tycker att vi har en god miljö för barnens matvanor men det hjälper ju tydligen inte. Kan man inte sätta några slags gärnser för vad som är acceptabelt och inte eller är det bara att acceptera att det är som det är för att det inte skall bli ångestladdat och jobbigt med mat?

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Jag tror också att om bonusdottern hade aktiverat sig mera så hade det här med maten kommit mer naturligt. Dock är det inte så lätt det här med aktiviteter heller. Hon har provat det mesta (fotboll, skridskor, dans osv osv...) och tycker att det är jättekul ett par månader men sedan vill hon plötsligt inte längre (även om det var "jättekul" förra gången hon var där) och då är det ingen idé att försöka övertala henne att fortsätta.

Nu senast har hon gärna velat följa med mig till stallet och rida vilket jag har lovat att hon skall få göra så snart jag har flyttat min häst till det nya stallet (om 2 veckor) eftersom det nuvarande stallet inte tillåter barn att följa med. Jag tycker att det är jättepositivt att hon vill prova på att börja rida så smått även om jag inser begränsningarna med att bara kunna erbjuda henne att rida min stora drufs. Att skaffa en ponny till henne känns inte realistiskt med tanke på hur snabbt hennes intresse har avtagit när det har gällt tidigare aktiviteter....

 

[Bubbla]

Sv: Hon äter inte....

Klart att man kan ställa krav utan att det blir ångestladdat. Men då måste du och din sambo vara överens om vad som gäller först. I vår familj äter man t ex upp det man lagt upp på tallriken, man äter inte mellan måltiderna, man smakar allt en gång osv.

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Just sådana regler var det jag var ute efter. Men hur lyckas man införa dem nu när barnen redan har befästa ovanor? Det kommer att bli kalabalik om de nu helt plötsligt skall äta upp allt de tagit till sig. Vet inte om sambon vet hur han skall hantera situtationen om de helt enkelt vägrar. Troligtvis (det händer alltför ofta) ger han upp efter en stund, när dottern har grinat tillräckligt och ingen har tålamod att sitta kvar vid matbordet och vänta på att barnen skall äta upp....

 

[Kimz0r]

Sv: Hon äter inte....

Gränser kan man sätta, men de måste vara motiverade. Och gärna att man diskuterar sådant utanför en mat-situation, utan att låta anklagande.

Jag var själv "liten i maten" när jag var yngre, vilket ledde till mycket tjat och gnat vid matbordet, med konsekvensen att jag åt ännu mindre eller helst inte alls. Jag var ju inte ätstörd, jag var bara inte så hungrig, och jag mådde jättedåligt av att hela tiden känna mig iakttagen när jag åt. Mönstret har fortsatt upp i vuxen ålder då allt och alla har haft åsikter om mitt ätande, gärna just när jag äter, vilket helt enkelt får mig att tappa aptiten.

I övrigt har du fått många bra råd. Ska man ändra matvanor tror jag det är bäst att göra det nu, innan de befintliga blir ännu mer befästa. De kommer säkert att bli kalabalik, men som förälder måste man vara tålmodig och konsekvent. Om sambon ger upp underminerar han sin egen auktoritet.

 

[Bubbla]

Sv: Hon äter inte....

Som sagt så måste du och din sambo vara överens om vad som gäller och att ni håller på det båda två. Bestäm gemensamt t ex att de ska äta upp det de tar och stå sedan fast vid det. Det handlar ju egentligen inte om att tvinga dem att äta. Lägger man upp själv så kan man ju ta minilite och äta upp bara det.

Ta med barnen och handla, så att de får se vad maten de kastar varje gång kostar. Låt dem laga mat med er så får de se hur tråkigt det är att någon kastar maten man lagt ner tid och energi på att laga. Men som sagt, är nu inte överens om vad som ska gälla och att genomföra det helt och hållet så är det ingen större idé.

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Får ta upp diskussionen med sambon igen och få honom att inse att han måste stå fast vid vad han säger. Liiite mer tålamod måste han lyckas uppbringa.

Tyvärr har barnen ingen som helst uppfattning om vad som är dyrt. De har ingen respekt för pengars värde över huvudtaget. "1000 kr - vaddå det är väl ingenting" är en helt normal kommentar här hemma och det värsta är att de verkligen menar det när de säger det.... Alltså är det lite svårt för dem att förstå att jag tycker det är onödigt att de kastar mat för ett par hundra i veckan....

 

[mimmipigg]

Sv: Hon äter inte....

Vi har den regeln att har man börjat en aktivitet så fullföljer man den hela terminen, har man börjat i scouterna går man dit även om man tycker att slalom är roligare just ikväll. Detta för att visa på vikten av att fullfölja och visa respekt för andra människor. Det blir ju inte speciellt kul om många hoppar av en aktivitet.

 

[Ramona]

Sv: Hon äter inte....

Nu senast har hon gärna velat följa med mig till stallet och rida vilket jag har lovat att hon skall få göra så snart jag har flyttat min häst till det nya stallet (om 2 veckor) eftersom det nuvarande stallet inte tillåter barn att följa med.

Men galler det verkligen ridande barn?? Kan man ha sadana regler?? Hon ar ju anda tillrackligt gammal for att inte springa omkring och skrika, och du tar ju med henne ensam utan kompis, sa jag forstar inte varfor hon inte skulle fa folja med.

Att skaffa en ponny till henne känns inte realistiskt med tanke på hur snabbt hennes intresse har avtagit när det har gällt tidigare aktiviteter....

Men ni behover faktiskt inte kopa en ponny till henne. Hon kanske kan borja pa ridskolan? Om hon kan rida sjalv sa kanske hon kan bli medryttare pa nagon snall och trevlig ponny? Da kanske ni kan rida ut tillsammans till och med.

Om ridningen inte ar ett alternativ sa kanske en kanin kan vara nagonting. Hon behover ju bara ha nagonting att bry sej om och aktivera sej med. Det kan vara roligt att ga med i den lokala kanin hoppnings klubben, kanske stalla ut ibland, traffa en annan kompis med kanin och ga pa promenad, trana hoppning, eller bara leka.

Hur manga kompisar har hon som hon umgas med pa fritiden? Vad hittar de pa tillsammans?

 

[Trissa]

Sv: Hon äter inte....

Jag håller med ramona och mimmipigg här, vore inte ridskola ett bra alternativ? Då betalar man för en termin, och fullföljer därmed den terminen. Utöver ridningen har jag en annan hobby, som jag ville sluta med åtminstone ett par gånger under min uppväxt, utan någon egentlig anledning. Så här i efterhand är jag enormt tacksam över att jag inte fick det!

 

[javill]

Sv: Hon äter inte....

Ridskola som de andra sagt tror jag också kan vara en idé om hon verkar intresserad av hästar.
Sen tror jag att om det är en del småätande mellan måltiderna så är det en stor bov till varför det inte äts vid måltiden. Är själv en sån som småätit mig igenom livet. Även om de inte haft de reglerna förut så tror jag ni ska se till att genomföra dem. Ni kan ju presentera dem som nya rön som kommit som ni inte kännt till tidigare. T ex det här med att hålla blodsockerhalten på en jämn nivå. Om de är hungriga mellan måltiderna så erbjud frukt.

 

[Bubbla]

Sv: Hon äter inte....

Har de inte månadspeng eller liknande för att lära sig pengars värde?
Annars tycker jag att det är en bra idé att de kan få ta ansvar för maten någon gång ibland, dvs allt från planering, inköp till matlagning. Såklart med hjälp, men så att de får se hur mycket jobb som faktiskt ligger bakom.

Det känns som att det saknas lite gränser och regler överhuvudtaget?

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Men galler det verkligen ridande barn?? Kan man ha sadana regler?? Hon ar ju anda tillrackligt gammal for att inte springa omkring och skrika, och du tar ju med henne ensam utan kompis, sa jag forstar inte varfor hon inte skulle fa folja med.

Ja, det gäller alla barn. De har 18-års gräns i det stall jag har min häst nu. Bonusdottern har fått följa med på nåder en gång efter det att jag bett ägarna väldigt snällt om att göra ett undantag... (Har stått i stallet i 5 månader.) Skulle kunna skriva en hel tråd om bara de konstiga stallägarna men det var inte det denna tråden skulle handla om och jag är ju som sagt på väg att flytta min häst inom de närmsta veckorna, till stor del på grund av stallägarnas konstiga och i många fall omotiverade regler.

Men ni behover faktiskt inte kopa en ponny till henne. Hon kanske kan borja pa ridskolan? Om hon kan rida sjalv sa kanske hon kan bli medryttare pa nagon snall och trevlig ponny? Da kanske ni kan rida ut tillsammans till och med.

Om ridningen inte ar ett alternativ sa kanske en kanin kan vara nagonting. Hon behover ju bara ha nagonting att bry sej om och aktivera sej med. Det kan vara roligt att ga med i den lokala kanin hoppnings klubben, kanske stalla ut ibland, traffa en annan kompis med kanin och ga pa promenad, trana hoppning, eller bara leka.

Hur manga kompisar har hon som hon umgas med pa fritiden? Vad hittar de pa tillsammans?

Hon har gjort ett försök att börja på ridskola en gång tidigare (innan jag kom in i bilden) och hennes erfarenheter av det var inte helt positiva så att börja på ridskola lockar henne i dagsläget inte alls tyvärr. Kanske kan hon tänka sig att börja på ridskola när hästintresset blivit lite mer befäst, just nu är hon mest bara lite
nyfiken.

Kanin har hon redan en som hon har haft i snart två år. Visst pysslar hon med den ibland men oftast så är det min sambo som får sköta om den och påminna henne om att hon kanske skulle ägna den lite uppmärksamhet. Vi har pratat om att bygga hinder till kaninen och försöka lära henne att hoppa, kanske skulle det kunna ge lite nytändning av intresset. Hon har inga kompisar som har kaniner så hon har ingen att dela det intresset med. Kompisarna håller på med fotboll och scouter och sånt och det är bonusdottern inte intresserad av längre.

Hon har rätt många kompisar men de har inga direkta gemensamma intressen eller så. De leker och tittar på film tillsammans och sover över hos varandra titt som tätt men det är väl ingenting speciellt som de brukar göra tillsammans.

 

[ylvalill]

Sv: Hon äter inte....

Har de inte månadspeng eller liknande för att lära sig pengars värde?
Annars tycker jag att det är en bra idé att de kan få ta ansvar för maten någon gång ibland, dvs allt från planering, inköp till matlagning. Såklart med hjälp, men så att de får se hur mycket jobb som faktiskt ligger bakom.

Det känns som att det saknas lite gränser och regler överhuvudtaget?

Jo, de har månadspeng. De får 100 kr i månaden eller 200 kr om de bäddar sina sängar (blir alltid 100 kr). Men problemet är att de får pengar från alla möjliga håll. De har alltid pengar och har aldrig varit med om att pengarna inte räcker till det de vill ha. Sen får de rätt mycket grejer både av sina föräldrar och av andra släktingar så de har egentligen aldrig haft nåt behov av att önska sig saker eller spara till saker, vilket jag tror att man behöver uppleva som barn, även om ens föräldrar har tillräckligt med pengar för att ge sina barn det de vill ha och behöver.

Som sagt, bonusdottern hjälper väldigt gärna till och planerar, handlar och lagar maten. Hom tycker bara att det är roligt. Bonussonen däremot är ett annat kapitel men det är inte honom jag vill koncentrera mig på här.

Det är egentligen inte så att det saknas gränser och regler hos oss men när man håller på och pusslar ihop en ny familj så är det olika saker som värderas olika högt. Min sambo kan sätta gränser och i vissa fall håller han stenhårt på dem. Samtidigt kan jag uppleva att han ger efter när det gäller andra saker (sånt som jag tycker är viktigt och som han egentligen håller med om att det är viktigt) eftersom han inte orkar ta kalabaliken som uppstår. I dessa fallen känner jag mig väldigt osäker. Jag kan ju inte gå in och uppfostra hans barn men samtidigt måste jag ju kunna leva under samma tak som dem. Det är inte så lätt att veta när man kan sätta gränser och när man helt enkelt måste bita ihop och hålla tyst....

 

[paradiset]

Sv: Hon äter inte....

Var norr om Gbg bor du? Jag bor 20 min från C gbg o ute på HÖNÖ finns en kaninklub som har träningar varannan sön de är underbara människor där! Kankse gå med? Jag var likadan som din dotter, hon kankse inte tror så högt om sig själv o därmed slutar med sina aktiviter? O ang maten, lägg upp 1 köttbulle o ½ potatis o tala om att hon är jätteduktig om hon äter upp det och sluta där. Hon behöver säkert mera beröm i matsitutionen men kankse oxå utöver det för att höja självkänslan.

Skulle kankse tillägga jag själv har kaniner....får nybörjartips kika in på min hemsida:

www.paradisets.kaniner.se

 

[Bubbla]

Sv: Hon äter inte....

Nej det är nog inte lätt att få ihop en familj när barnen redan är så pass stora som de är. En del saker kanske man helt enkelt får acceptera att de är som de är och en del saker blir säkert bättre över tiden. Det viktigaste är nog som jag sagt flera gånger att du och din sambo är överrens så att ni backar upp varandra över vad som gäller och vad som är viktigt för er båda. Det kan ju inte vara meningen att du ska behöva stå tillbaka jämt heller med dina åsikter.

Men ursprungsfrågan då; äter hon inte bättre de gånger hon är med och planerar och fixar maten?