Hon vill inte längre, ibland.

[Nahar]

Min erfarenhet är inte som din. Kanske har jag stött på ovanliga män och kvinnor. Jag vet inte. Men jag tycker att du generaliserar på ett sätt som är olyckligt. Sen kan män och kvinnor kommunicera på olika sätt t.ex. när det gäller känslor.

Vetenskapen håller med mig men såklart finns det alltid undantag, därav min kommentar om försiktighet på ett forum såhär.

Jag ser tvärtom många inlägg som väldigt väl beskriver vad TS själv kan göra i situationen? Familjeterapi, egen terapi, självrannsakan, konflikthantering etc. Det har ju uppkommit flera gånger i tråden?

Av det jag läst tycker jag det är fokus på hur TS ska hantera sin partner snarare än sig själv, men det är en fin distinktion.

 

[Gnist]

Det reagerar jag också på. Fokus är inte tillräckligt på vad TS själv kan göra.

Om ts vore en kvinna, skulle fokus på vad hon själv kan göra för att ta på sig ansvaret för den skrikande, ibland irrationella och porslinskastande mannens beteende?


Det är olyckligt att det här på buke direkt dras slutsatsen att han måste vara orsak till kvinnans mående och beteende och som kvinna skäms jag nästan över hur vissa kvinnor i tråden handlöst och med ivrigt viftande armar slår på den trumman för allt vad de är värda.

 

[Nahar]

Om ts vore en kvinna, skulle fokus på vad hon själv kan göra för att ta på sig ansvaret för den skrikande, ibland irrationella och porslinskastande mannens beteende?


Det är olyckligt att det här på buke direkt dras slutsatsen att han måste vara orsak till kvinnans mående och beteende och som kvinna skäms jag nästan över hur vissa kvinnor i tråden handlöst och med ivrigt viftande armar slår på den trumman för allt vad de är värda.

Nu blir det lite OT och jag diskuterar inte TS i följande utan mer allmänt, men eftersom kvinnor generellt tar mer emotionellt ansvar än män i relationer och tenderar att skylla på sig själva när saker går fel, medan män gärna skyller på omständigheter/annat och tar mindre emotionellt ansvar, så tycker jag att det är berättigat att ta olika retorik. Jag gör det definitivt med mina vänner, där mina manliga vänner behöver lite hårdare påminnelse om självrannsakan än kvinnorna, som ofta redan är inne på att oroa sig för vad de gör fel. Observera, detta är mer allmänt och jag har som sagt skummat inlägg i tråden och om det anklagats om att vara mansgris så är det absolut fel - men generellt så tycker jag inte att det blir jämställd bara av att behandla kvinnor och män lika i en sådan här situation, när kvinnor och män ofta har olika utgångspunkter i det. Men, det är ju svårt att reglera nyanser i det till en främling på ett forum, så mer försiktighet är bra, det håller jag med om.

+ då att jag inte menar ta ansvar för sin partner, utan ta ansvar för sig själv, det kunde jag varit tydligare med i det du citerar.

 

[AbCdE]

@plex
Jag har inte orkat läsa igenom hela tråden.
Men känner mkt igen mig i din fru. Vi pratade igenom saker och var överens och sen var det som bortblåst hos min man och konflikten var ett faktum.
Apropå det du skrev, att du inte minns vad ni diskuterade.
Prata med varandra när ni inte är i affekt. Skriv upp era vardera behov och gå igenom ifall bägge parter känner att det är rimligt, typ ett kontrakt.
När någon av er känner sig överkörd/inte lyssnad på, ta fram och peka på vilket behov som är överskridet. Kanske känns jättestyrt i början men det kommer lätta, räcker sen med att bara peka på kontraktet. Som i sin tur ska leda till att ni inte trampar på varandra. Känner dock någon att den andras behov inte är rimliga från ens egna utgångsläge är en separation en mycket bra idé.

 

[julgrisen]

Jag började läsa tråden lite i fel ände men efter att nu tagit mig tid att läsa igenom den kan jag faktiskt inte alls se att TS skrivit något som berättigar en del antydningar och anklagelser som dykt upp i tråden. Det verkar finnas en mycket högre tolerans för kvinnans beteende än att TS vid något tillfälle i tråden känt sig anklagad (med rätt kan jag tycka) och försvarat sig. Då dras det på höga växlar om pajkastning osv.

TS, det finns en poäng i det många skriver att många kvinnor både drar riktigt tunga lass hemma och dessutom försöker kommunicera på sätt som kanske inte kommer fram eller tas emot. Det kan finnas en idé att fundera kring om det kan ligga något i det i er situation, eftersom det inte är ovanligt. Med det sagt så finns det ju tusen fler anledningar till hennes beteende. Jag vet en bekant som hade borderline vilket ibland ledde till irrationellt beteende och att hon packade väskan och stack, för att sen komma hem. Så behöver det ju inte vara i detta fall men det känns ganska tydligt att hon i dessa stunder åtminstone inte mår bra. Mina bästa tips är:

1. Stötta henne, visa att du finns där och kommunicera. Om du kan så behåll lugnet och tryggheten så inte konflikterna eskalerar i onödan.
2. Fundera på hur mycket du kan ta? Om du inte kan bära hennes mående och utbrott så är det så. Det är inte ditt ansvar. Om du älskar henne och vill så försök, men märker du att du blir ledsen och förbittrad av det så hade jag övervägt att lämna (och man kan stötta varandra i livet och som föräldrar även utan en parrelation).

Och du, kliv in och skydda barnen? Hon har alla mina sympatier för att hon inte verkar må bra, men du måste markera när hon blir utåtagerande mot dem och de måste få känna trygghet hos åtminstone en av sina föräldrar när det stormar.

Tack, precis detta perspektiv saknade jag också när jag läste men jag lyckades inte formulera ett inlägg om det.

 

[Sedna]

Har inte läst hela tråden men reagerar starkt på ”Ni har det bättre utan mig”, det är för mig tydligt tecken på låg självkänsla. Med tankar mot depression, men det kan såklart också vara annat som skaver. Oavsett en varningssignal och något att ta på allvar. Jämför med ”Vi har det bättre utan dig”. Det ger mig en helt en annan känsla

 

[plex]

Först och främst vill jag verkligen tacka alla för en fantastisk engagemang, detta var långt över förväntan och jag har tagit till mig både gott och ont från alla era svar. Jag inser att jag kunnat försökt måla upp en tydligare bild över situationen, vem jag är, olika händelser som lett till det här foruminläggen. Osv.
Min fru hade beskrivit mig som den känslosamma i förhållandet och tror även fler från hennes familj gör det samma om det nu spelat någon roll… Så det blir så klart extra trisst att bli utpekat som en mansgris men med facit i hand så kanske det var väntat på ett kvinno dominerat forum, och ärligt talat så letade jag efter det perspektivet. Med det sagt har jag funderat mycket på om ni tycker jag borde delge den här tråden för henne? Någonstans tror jag det kan leda till en bättre dialog mellan oss, med min syn på läget men framför allt hjälp för henne. Eller tänker jag helt fel här?

 

[Sleepy]

Först och främst vill jag verkligen tacka alla för en fantastisk engagemang, detta var långt över förväntan och jag har tagit till mig både gott och ont från alla era svar. Jag inser att jag kunnat försökt måla upp en tydligare bild över situationen, vem jag är, olika händelser som lett till det här foruminläggen. Osv.
Min fru hade beskrivit mig som den känslosamma i förhållandet och tror även fler från hennes familj gör det samma om det nu spelat någon roll… Så det blir så klart extra trisst att bli utpekat som en mansgris men med facit i hand så kanske det var väntat på ett kvinno dominerat forum, och ärligt talat så letade jag efter det perspektivet. Med det sagt har jag funderat mycket på om ni tycker jag borde delge den här tråden för henne? Någonstans tror jag det kan leda till en bättre dialog mellan oss, med min syn på läget men framför allt hjälp för henne. Eller tänker jag helt fel här?

Jag hade inte uppskattat att få se tråden.

Något som kan hjälpa; om ni båda har intresse av det, kan vara en gemensam dagbok - där ni båda kan såväl läsa som skriva när ni vill.

 

[skiesabove]

Först och främst vill jag verkligen tacka alla för en fantastisk engagemang, detta var långt över förväntan och jag har tagit till mig både gott och ont från alla era svar. Jag inser att jag kunnat försökt måla upp en tydligare bild över situationen, vem jag är, olika händelser som lett till det här foruminläggen. Osv.
Min fru hade beskrivit mig som den känslosamma i förhållandet och tror även fler från hennes familj gör det samma om det nu spelat någon roll… Så det blir så klart extra trisst att bli utpekat som en mansgris men med facit i hand så kanske det var väntat på ett kvinno dominerat forum, och ärligt talat så letade jag efter det perspektivet. Med det sagt har jag funderat mycket på om ni tycker jag borde delge den här tråden för henne? Någonstans tror jag det kan leda till en bättre dialog mellan oss, med min syn på läget men framför allt hjälp för henne. Eller tänker jag helt fel här?

Nej, jag tycker att ni ska sätta er ner bara ni två och lugnt och i positiv anda prata i "jag-perspektiv" om hur ni mår.

Lyssna mer än du pratar.

Kan/vill hon inte göra det, fråga om hon vill ta samtalet tillsammans med en tredje part. Eller kanske i skrift - att ni chattar med varandra från olika rum? Det kan vara stort och svårt att prata ansikte mot ansikte om djupa känslor om man inte är van vid det.

 

[monster1]

Jag vet inte om jag håller med, men det är ju din tolkning och den tänker jag inte ta ifrån dig. Jag ser väl mer någon som står förbryllad med en partner som krossar porslin, skriker på barnen och samtidigt inte vill prata om sitt mående eller var kärnan i problemet egentligen är. Ser en TS som trevar sig fram i vad som är acceptabelt eller ej, både i hur denne själv ska hantera situationen och även direkt i förhållandet för att inte utlösa fler situationer. Läser tvärtom in att TS nog är ganska medveten om att dennes partner inte mår bra psykiskt, men att TS inte vet hur denne ska hantera situationen framåt eftersom partner inte vill prata och inte heller vill gå i terapi.

Fast vi vet väll inte om partnern mår dåligt psykiskt, hen kanske bara är frustrerad och tar ut det på ett mindre bra sätt. TS verkar ju inte ens komma ihåg vad det är partnern blir arg/frustrerad över? Partnern har ju sagt flera gånger att hen vill skiljas medan TS övertalar partnern att stanna. Om min partner sagt till mig efter ett gräl där jag uttryckt att jag ville lämna att jag borde gå och prata med någon (professionell antar jag), hade jag känt mig omyndigförklarad.

VI har heller ingen aning om hur destruktiva gräl de har. De destruktiva grälen kan ju komma ur deras relation till varandra och behöver inte ha något med att partner har en grundläggande psykisk ohälsa. Det kanske bara är relationen som är toxisk.

Hur som helst att om TS varit en kvinna som beskrivit samma situation hade nog rekommendationen varit att de skulle skilja sig och om man ansåg att partnern behandlade barnen illa se till att koppla in socialen. Det är ju svårt att bedöma om det finns ett sådant behov här.

 

[Wingates]

Fast vi vet väll inte om partnern mår dåligt psykiskt, hen kanske bara är frustrerad och tar ut det på ett mindre bra sätt. TS verkar ju inte ens komma ihåg vad det är partnern blir arg/frustrerad över? Partnern har ju sagt flera gånger att hen vill skiljas medan TS övertalar partnern att stanna. Om min partner sagt till mig efter ett gräl där jag uttryckt att jag ville lämna att jag borde gå och prata med någon (professionell antar jag), hade jag känt mig omyndigförklarad.

VI har heller ingen aning om hur destruktiva gräl de har. De destruktiva grälen kan ju komma ur deras relation till varandra och behöver inte ha något med att partner har en grundläggande psykisk ohälsa. Det kanske bara är relationen som är toxisk.

Hur som helst att om TS varit en kvinna som beskrivit samma situation hade nog rekommendationen varit att de skulle skilja sig och om man ansåg att partnern behandlade barnen illa se till att koppla in socialen. Det är ju svårt att bedöma om det finns ett sådant behov här.

Jag uppfattar inte det som att hon säger att hon vill skiljas utan att "De har det bättre utan henne" - vilket för mig inte alls är samma sak?

 

[Lingon]

Fast vi vet väll inte om partnern mår dåligt psykiskt, hen kanske bara är frustrerad och tar ut det på ett mindre bra sätt. TS verkar ju inte ens komma ihåg vad det är partnern blir arg/frustrerad över? Partnern har ju sagt flera gånger att hen vill skiljas medan TS övertalar partnern att stanna.

Fast jag tycker att det är en enorm skillnad på "Jag vill skiljas" och "Jag lämnar er (inkl. barnen) för attni har det bättre utan mig"

 

[monster1]

Fast jag tycker att det är en enorm skillnad på "Jag vill skiljas" och "Jag lämnar er (inkl. barnen) för attni har det bättre utan mig"

Jag uppfattar inte det som att hon säger att hon vill skiljas utan att "De har det bättre utan henne" - vilket för mig inte alls är samma sak?

Det beror ju på hur det sägs och när, om två personer står och gapar till varandra och den ena då kritiserar hur man tex hanterar barnen. Så kan ju ett "jag lämnar för ni har det bättre utan mig!" (om det nu var den exakta formuleringen) lika gärna betyda "klara er själva då om jag är så jävla fel, så får du se hur lätt det är".

 

[monster1]

Först och främst vill jag verkligen tacka alla för en fantastisk engagemang, detta var långt över förväntan och jag har tagit till mig både gott och ont från alla era svar. Jag inser att jag kunnat försökt måla upp en tydligare bild över situationen, vem jag är, olika händelser som lett till det här foruminläggen. Osv.
Min fru hade beskrivit mig som den känslosamma i förhållandet och tror även fler från hennes familj gör det samma om det nu spelat någon roll… Så det blir så klart extra trisst att bli utpekat som en mansgris men med facit i hand så kanske det var väntat på ett kvinno dominerat forum, och ärligt talat så letade jag efter det perspektivet. Med det sagt har jag funderat mycket på om ni tycker jag borde delge den här tråden för henne? Någonstans tror jag det kan leda till en bättre dialog mellan oss, med min syn på läget men framför allt hjälp för henne. Eller tänker jag helt fel här?

Jag vet inte hur du tänker nu? Hur skulle du själv känna om din partner visade dig ett inlägg på ett forum där hen beskrivit dig som en lynnig person, som skriker på sina barn och krossar glass och porslin? Är det en bra utgångspunkt för en god dialog där ni kan se varandras perspektiv?

 

[Sleepy]

Det beror ju på hur det sägs och när, om två personer står och gapar till varandra och den ena då kritiserar hur man tex hanterar barnen. Så kan ju ett "jag lämnar för ni har det bättre utan mig!" (om det nu var den exakta formuleringen) lika gärna betyda "klara er själva då om jag är så jävla fel, så får du se hur lätt det är".

Särskilt tillsammans med "hon svartnade i blicken". Det är ilska.

 

[Migo]

Absolut, så då tycker du jag helt enkelt ska ge upp 10 år av äktenskap och sluta kämpa? Om hon en vecka senare ändrar sig hur ska man agera då?

Ja, det tycker jag.

Vad som kanske händer sen får man se då.

 

[Nytant]

Jag tänker att det är helt omöjligt för någon här att göra en rättvis bedömning av situationen. TS inlägg ger väldigt begränsad inblick i sin frus inre värld, kanske för att han själv inte har den. (Varför det i så fall är så vill jag inte spekulera kring.)

Jag vet inte riktigt vad du menar med att du letade efter perspektivet att du skulle vara en mansgris, @plex, eller varför du anser att det var vad man kunde förvänta sig på ett kvinnodominerat forum.

Jag tycker du fått många svar som kritiserat dig hårt, och många svar som värnat om ditt mående och dina intressen. Så, olika tolkningar pga. många olika människor har svarat. Men, det låter som en jobbig och ohållbar situation och jag hoppas att ni kan förändra den snart. Ingen ska behöva tassa på tå och varken ni eller era barn ska inte behöva fara illa.

Det som kvarstår är ju att ni måste prata med varandra och någonstans bestämma om ni vill fortsätta er relation eller inte, samt i så fall skaffa er verktygen för att göra det. Jag skulle som sagt rekommendera en gemensam terapeut eftersom även era individuella behov då fångas upp av en kvalificerad tredje part. Upptäcker ni då behov hos någon av er för större insatser på grund av mental ohälsa har ni en mycket bättre utgångspunkt för att dels få det stödet och dels identifiera vilken roll den spelar i er relation.

 

[Bulldoozer]

Först och främst vill jag verkligen tacka alla för en fantastisk engagemang, detta var långt över förväntan och jag har tagit till mig både gott och ont från alla era svar. Jag inser att jag kunnat försökt måla upp en tydligare bild över situationen, vem jag är, olika händelser som lett till det här foruminläggen. Osv.
Min fru hade beskrivit mig som den känslosamma i förhållandet och tror även fler från hennes familj gör det samma om det nu spelat någon roll… Så det blir så klart extra trisst att bli utpekat som en mansgris men med facit i hand så kanske det var väntat på ett kvinno dominerat forum, och ärligt talat så letade jag efter det perspektivet. Med det sagt har jag funderat mycket på om ni tycker jag borde delge den här tråden för henne? Någonstans tror jag det kan leda till en bättre dialog mellan oss, med min syn på läget men framför allt hjälp för henne. Eller tänker jag helt fel här?

Vi känner inte henne, vi känner inte dig och vi kan omöjligt avgöra hurvida att visa denna tråden kommer leda till nåt konstruktivt.
På det lilla du skrivit så framstår inte du för mig som som en känslomänniska och jag respekterar att man inte vill outa allt på ett forum men jag har inte lyckats hitta en ledtråd till detta i dina poster så då har väsentlig information gått förbi angående din personlighet. Din fru framstår ju mer som känslomänniskan då hon ska lämna er, krossar porslin osv. för mig så är det så antingen högtempererad eller hetlevrad person beter sig eller om det nån mer stabil så befinner den sig i utkanten av sin behärskning.

Om vi flyttar fokus från din partner; vad vill du? Hur mår du i förhållandet? Hur mår barnen?

 

[Wingates]

Det beror ju på hur det sägs och när, om två personer står och gapar till varandra och den ena då kritiserar hur man tex hanterar barnen. Så kan ju ett "jag lämnar för ni har det bättre utan mig!" (om det nu var den exakta formuleringen) lika gärna betyda "klara er själva då om jag är så jävla fel, så får du se hur lätt det är".

+ @Sleepy
Om det var så det menades känns det inte som att TS hade varit så undrande över det.
Dessutom kan jag tycka att säga sånt bara för man är arg är riktigt illa - hur ska barnen ta det?
Skilja sig ska man göra om man vill såklart men att hota med att lämna barnen är så jävla oschysst mot dem.

 

[plex]

Jag vet inte hur du tänker nu? Hur skulle du själv känna om din partner visade dig ett inlägg på ett forum där hen beskrivit dig som en lynnig person, som skriker på sina barn och krossar glass och porslin? Är det en bra utgångspunkt för en god dialog där ni kan se varandras perspektiv?

Med tanke på den kommunikation jag får tillbaka hade jag blivit överlycklig om hon beskrev sina tankar på något sätt. Om jag kastat tallrikar eller skrikit på mina barn, och hon inte tyckt det var okej hade jag gärna fått det berättat för mig att den andra inte tycker det är okej. Men du har rätt att det kanske är en dålig start på en dialog…