Höstföräldrar 2020

[Eli]

Det var ju väldigt märkligt. Man frågar ju inte ett litet barn om sådant.
På sonens dagis hade det tydligen diskuterats förra veckan om det skulle bli tillökning i familjen, då en av pedagogernas dotter är med i samma gravidgrupp på Facebook som mig ja, det är inte lätt att va diskret!

Nej det gör man inte. Men också märkligt svar av vår son som vi inte heller hade sagt nåt till då Nu vet dock dom om på förskolan att vi ska få en till. Vi berättade för sonen efter ultraljudet i vecka 14, och sen berättade han såklart på förskolan

 

[Eli]

Har ni börjat tala om för chefen/jobbet att ni är gravida?
Jag ska göra det nu till veckan tänkte jag. Går ändå in i vecka 15 på tisdag så känns som det är läge. Magen börjar växa och det är nog mest på grund av allt småätande men vi ska byta arbetskläder och därmed prova vilka storlekar vi vill ha på dom nya kläderna... så känns som det snart börjar bli dags för gravidbyxor

Jag berättade för chefen i vecka 10. Vi hade medarbetarsamtal då så jag passade på. Nu tror jag inte det har undgått nån på jobbet att jag är gravid. Trots landstingspyjamas syns magen ordentligt

 

[Poison-heart]

Nej det gör man inte. Men också märkligt svar av vår son som vi inte heller hade sagt nåt till då Nu vet dock dom om på förskolan att vi ska få en till. Vi berättade för sonen efter ultraljudet i vecka 14, och sen berättade han såklart på förskolan

Haha, ja när man berättat för barnen så kan man vara säker på att det förs vidare men ganska skönt sen ändå när alla vet och man slipper dölja magen osv.
Vi har berättat för många men det är fortfarande inte ”officiellt” och vi har inte berättat för sambons två barn på 6 och 8 än, men det lär inte dröja mer än ett par veckor innan dom kommer få veta. Blir ju lite svårare att gömma magen allteftersom tiden går

 

[KarinStarfighter]

Har ni börjat tala om för chefen/jobbet att ni är gravida?
Jag ska göra det nu till veckan tänkte jag. Går ändå in i vecka 15 på tisdag så känns som det är läge. Magen börjar växa och det är nog mest på grund av allt småätande men vi ska byta arbetskläder och därmed prova vilka storlekar vi vill ha på dom nya kläderna... så känns som det snart börjar bli dags för gravidbyxor

Berättade för chefen för nån typ två veckor sen, i v 15-16 nånting. Han tog det bra men trodde nog inte jag var så långt gången. I fredags bad han mig berätta för teamet eftersom han vill lägga ut en annons nu innan påsk. Förstår att han vill komma igång med rekryteringen eftersom det var svårt sist och vi fick hyra in konsult och det är nog inte landstinget så frikostiga med i Corona-tider... men, drar mig verkligen för det och kommer väl få nån jävla kommentar av nån 90-talist som inte har egna barn om hur jag går eller hur jag ser ut

Observera att jag gillar de flesta av mina yngre kollegor, men vi har ett par stycken som kommit direkt från universitetet och som inte gjort något annat än pluggat och jobbat och som på olika sätt inte fungerar i grupp. Slut på klagomål. Skönt med föräldraledighet i höst och slippa hen.

Jag och min bästa kollega har sedan länge bestämt att den dagen hen slutar ska vi fira med mängder av champagne

 

[Martenix]

Har ni börjat tala om för chefen/jobbet att ni är gravida?
Jag ska göra det nu till veckan tänkte jag. Går ändå in i vecka 15 på tisdag så känns som det är läge. Magen börjar växa och det är nog mest på grund av allt småätande men vi ska byta arbetskläder och därmed prova vilka storlekar vi vill ha på dom nya kläderna... så känns som det snart börjar bli dags för gravidbyxor

Jag talade om det för min chef i v. 13 tror jag, kändes rätt skönt att ha det gjort. Mina kollegor började jag berätta det för några veckor senare.

 

[Eli]

Haha, ja när man berättat för barnen så kan man vara säker på att det förs vidare men ganska skönt sen ändå när alla vet och man slipper dölja magen osv.
Vi har berättat för många men det är fortfarande inte ”officiellt” och vi har inte berättat för sambons två barn på 6 och 8 än, men det lär inte dröja mer än ett par veckor innan dom kommer få veta. Blir ju lite svårare att gömma magen allteftersom tiden går

Ja det tycker jag också faktiskt Vi har inte "gått ut" med det så vissa vet fortfarande inte och jag tycker jag nästan det är pinsamt att träffa på någon som inte vet när magen syns så tydligt och jag snart gått halva tiden.

 

[Kilauea]

Har ni börjat tala om för chefen/jobbet att ni är gravida?
Jag ska göra det nu till veckan tänkte jag. Går ändå in i vecka 15 på tisdag så känns som det är läge. Magen börjar växa och det är nog mest på grund av allt småätande men vi ska byta arbetskläder och därmed prova vilka storlekar vi vill ha på dom nya kläderna... så känns som det snart börjar bli dags för gravidbyxor

Pluggar ju just nu, men jobbar en dag i veckan. Har inte behövt säga nåt än och har nu en arbetsdag kvar innan praktik, så om de inte vill skicka in mig på röntgen eller så så väntar jag tills det är dags att jobba igen i juni.

 

[Poison-heart]

Berättade för chefen för nån typ två veckor sen, i v 15-16 nånting. Han tog det bra men trodde nog inte jag var så långt gången. I fredags bad han mig berätta för teamet eftersom han vill lägga ut en annons nu innan påsk. Förstår att han vill komma igång med rekryteringen eftersom det var svårt sist och vi fick hyra in konsult och det är nog inte landstinget så frikostiga med i Corona-tider... men, drar mig verkligen för det och kommer väl få nån jävla kommentar av nån 90-talist som inte har egna barn om hur jag går eller hur jag ser ut

Observera att jag gillar de flesta av mina yngre kollegor, men vi har ett par stycken som kommit direkt från universitetet och som inte gjort något annat än pluggat och jobbat och som på olika sätt inte fungerar i grupp. Slut på klagomål. Skönt med föräldraledighet i höst och slippa hen.

Jag och min bästa kollega har sedan länge bestämt att den dagen hen slutar ska vi fira med mängder av champagne

Men alltså suck, varför måste folk kommentera gravidas kropp? Jag fattar verkligen inte den grejen. Och som du säger är det ju ofta sådana som inte har barn själva. Förra graviditeten hade jag först en manlig kollega som kommenterade att mina bröst blivit så stora sedan fick jag höra från en av mina chefer att det såg ut som jag skulle ha tvillingar, och han frågade om vi verkligen va säkra på att det inte var två. Det sa han inte bara en gång utan flera gånger innan jag gick hem på ledigt. Nu den här graviditeten känner jag mig mer förberedd och kommer ha svar på tal om jag får sådana idiotiska kommentarer.

 

[Monkie]

Vi har berättat för släkten, känner mig lite besviken på uteblivna reaktioner.

Vi träffade (utomhus) sambons syskon med familj idag. Inte ett grattis, fråga hur jag mår, eller om något alls. Bara fokus på deras barn och prat om hur duktig hen är. Jag är kanske lite extra känslig nu, men jag blev lite ledsen. Jag behöver inte all uppmärksamhet, men ett grattis hade känts som lite bekräftelse i alla fall.

Tycker ni att jag överreagerar?

 

[Kilauea]

Vi har berättat för släkten, känner mig lite besviken på uteblivna reaktioner.

Vi träffade (utomhus) sambons syskon med familj idag. Inte ett grattis, fråga hur jag mår, eller om något alls. Bara fokus på deras barn och prat om hur duktig hen är. Jag är kanske lite extra känslig nu, men jag blev lite ledsen. Jag behöver inte all uppmärksamhet, men ett grattis hade känts som lite bekräftelse i alla fall.

Tycker ni att jag överreagerar?

Nä, jag tycker ett grattis är på sin plats. Ingen överreaktion med andra ord.

 

[Monkie]

Nä, jag tycker ett grattis är på sin plats. Ingen överreaktion med andra ord.

Skönt att fler kan förstå mig. Ibland vet jag att jag kan vara känslig, men detta kändes alls inte bra

 

[Eli]

Vi har berättat för släkten, känner mig lite besviken på uteblivna reaktioner.

Vi träffade (utomhus) sambons syskon med familj idag. Inte ett grattis, fråga hur jag mår, eller om något alls. Bara fokus på deras barn och prat om hur duktig hen är. Jag är kanske lite extra känslig nu, men jag blev lite ledsen. Jag behöver inte all uppmärksamhet, men ett grattis hade känts som lite bekräftelse i alla fall.

Tycker ni att jag överreagerar?

Hade absolut också blivit besviken! Man säger grattis. Vanligt hyfs.

 

[vinkelina]

Här har vi inte berättat för någon ännu. En fördel med denna Coronadistansieringen att man inte ser folk.

Lite rädd för att vi kommer få en del negativa reaktioner. Vi har ett struligt år bakom oss där mannens hälsa och mående varit i botten (han orkar inte helt med småbarnsåren) visade sig att han troligen har en odiagnostiserad adhd och varit på test. Resultatet kommer om två veckor

Sedan kommer det att bli barn tre på 3 år 10 månader, och då är det ändå över 2 år mellan två och tre. Och svärmor har fått nått emot mig

Såååå. Suget att berätta är inte så högt

 

[Poison-heart]

Vi har berättat för släkten, känner mig lite besviken på uteblivna reaktioner.

Vi träffade (utomhus) sambons syskon med familj idag. Inte ett grattis, fråga hur jag mår, eller om något alls. Bara fokus på deras barn och prat om hur duktig hen är. Jag är kanske lite extra känslig nu, men jag blev lite ledsen. Jag behöver inte all uppmärksamhet, men ett grattis hade känts som lite bekräftelse i alla fall.

Tycker ni att jag överreagerar?

Du överreagerar INTE!! Det hör till vanligt hyfs att man gratulerar och frågar om graviditeten. Jag hade också blivit ledsen!

 

[Monkie]

Snälla ni är som håller med mig . Ibland vet jag inte om jag är relevant besviken /ledsen eller om hormonerna spökar. Det var väldigt oväntat att just dessa skulle agera såhär, jag gillar dem och vi brukar alltid leka med och engagera oss i deras barn. Sen är vi dåliga på att passa barnet, vilket vi fått lite hintar om, men vi känner att vi inte känt barnet så länge (bonusbarn) och vi båda jobbar heltid och har haft fullt upp.

Jag hade nog också lite förväntningar på att få lite leenden och nån fråga om jag mår, så är nog delvis ledsen just bara för att det blev noll, liksom.

 

[Monkie]

Här har vi inte berättat för någon ännu. En fördel med denna Coronadistansieringen att man inte ser folk.

Lite rädd för att vi kommer få en del negativa reaktioner. Vi har ett struligt år bakom oss där mannens hälsa och mående varit i botten (han orkar inte helt med småbarnsåren) visade sig att han troligen har en odiagnostiserad adhd och varit på test. Resultatet kommer om två veckor

Sedan kommer det att bli barn tre på 3 år 10 månader, och då är det ändå över 2 år mellan två och tre. Och svärmor har fått nått emot mig

Såååå. Suget att berätta är inte så högt

Sånt är så tråkigt. När ni berättar så borde ju folk fatta att det är er önskan och ert beslut att skaffa ett barn till. Jag tycker att det är skillnad om man ber om råd för hur man ska göra, då är det lite mer fritt fram att uttrycka farhågor.

 

[Kilauea]

Jag längtar verkligen till KUB (eller om vi gör ett privat vanligt ultraljud och NIPT-test istället om det nu ställts in).
Efter det ska jag berätta för min mamma. Hon är den enda som inte vet, men det är för att jag vet att hon skulle bli ledsen om vi får missfall igen.
Kompisar kommer få veta när det inte går att dölja magen längre.

 

[KarinStarfighter]

Men alltså suck, varför måste folk kommentera gravidas kropp? Jag fattar verkligen inte den grejen. Och som du säger är det ju ofta sådana som inte har barn själva. Förra graviditeten hade jag först en manlig kollega som kommenterade att mina bröst blivit så stora sedan fick jag höra från en av mina chefer att det såg ut som jag skulle ha tvillingar, och han frågade om vi verkligen va säkra på att det inte var två. Det sa han inte bara en gång utan flera gånger innan jag gick hem på ledigt. Nu den här graviditeten känner jag mig mer förberedd och kommer ha svar på tal om jag får sådana idiotiska kommentarer.

Nej, jag vet. Det är så jäkla onödigt! Varför kan man inte nöja sig med ett grattis och möjligen nån positiv kommentar?

Misstänker att idiotin kommer säga nåt om att hon vet att jag är gravid för att jag går som en anka. Laddar lite för vad jag ska svara, men kanske nåt om att jag inte bett om hens åsikt? Eller ”Tack, det var snällt sagt”. Har verkligen inget behov av att hålla igen när det gäller henne utan kan gott och väl svara det jag känner för.

Blä, hoppas hon av nån anledning inte är på jobbet

 

[Monkie]

Nej, jag vet. Det är så jäkla onödigt! Varför kan man inte nöja sig med ett grattis och möjligen nån positiv kommentar?

Misstänker att idiotin kommer säga nåt om att hon vet att jag är gravid för att jag går som en anka. Laddar lite för vad jag ska svara, men kanske nåt om att jag inte bett om hens åsikt? Eller ”Tack, det var snällt sagt”. Har verkligen inget behov av att hålla igen när det gäller henne utan kan gott och väl svara det jag känner för.

Blä, hoppas hon av nån anledning inte är på jobbet

En sa såhär, om mig, till min sambo "Hon är ju inte SÅ fet". Visste inte om jag skulle brinna upp eller explodera . Personen som sa det är dessutom själv utrustad med en mage som skulle kunna jämföras med gravid i tolvte månaden. Min mage, när den inte är svullen, är så pass liten att ingen skulle kunna se och gissa att jag är gravid.

Varför liksom!??! Jag kommenterar inte huruvida någon gått upp i vikt

 

[Dammtuss]

Snälla ni är som håller med mig . Ibland vet jag inte om jag är relevant besviken /ledsen eller om hormonerna spökar. Det var väldigt oväntat att just dessa skulle agera såhär, jag gillar dem och vi brukar alltid leka med och engagera oss i deras barn. Sen är vi dåliga på att passa barnet, vilket vi fått lite hintar om, men vi känner att vi inte känt barnet så länge (bonusbarn) och vi båda jobbar heltid och har haft fullt upp.

Jag hade nog också lite förväntningar på att få lite leenden och nån fråga om jag mår, så är nog delvis ledsen just bara för att det blev noll, liksom.

Förstår att du blev ledsen och besviken, det hade jag också blivit.. Tycker absolut att det är en så pass stor och omvälvande nyhet att man iaf kan kosta på sig ett grattis.. När vi väntade vårt första barn blev den första reaktionen.... komplett tystnad... från min sambos föräldrar.. Det blev ganska dålig stämning om vi säger så.. Jag blev också jättebesviken..

Vi har berättat för en del vänner och familj. Sambon familj skulle kommit ner i påsk och då hade vi tänkt berätta för dom men nu får det väl bli via en bild eller telefonsamtal.. Tråkigt men inget att göra åt.. Har någon något tips på en fin/rolig bild som man kan ta? Med lite påsktema kanske?