Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

[Alexandra_W]

Jag föredrar ju att kombinera en mild men konsekvent hand med motivering för att uppfostra och träna mina hundar. Och så har det även varit för Viktor. Dock så visst kan jag bli mer handgriplig och ta tag i vid grava överträdelser som jaga katt etc, och har även ett par gånger varit hyfsat brysk men utan att vara elak (t ex vid finger-/vantnafsning). Men generellt har det varit mild, konsekvent och uppmuntrandet. Mer belöna korrekt beteende än banna inkorrekt i den normala träningen.

Fungerat utmärkt i många fall, och saker han väl en gång lärt sig sitter som berget. T ex det första jag klickade honom för var hakan i golvet, och det sitter prickfritt och är även ett befäst beteende som han själv 'tar till' i många (positiva och korrekta) situationer. Han är mycket matmotiverad vilket gjort det mycket lätt att lära in saker, och han är en klippa på stanna kvar t ex.

Däremot så gå 'fot' (dock inte på kommando, utan gå fint vid mattes sida i koppel utan extremkrav på position etc) har varit knepigare. Han går jättefint, om inget annat intressant finns.. Blandar man in godis blir fokuset på godis och han tränger och flamsar och har sig. Jag har absolut inte upplevt det som något större problem i vardagen, men han är väldigt störningskänslig i koppel och drar då gärna, och har t ex hos veterinären fått -faktiskt - rycka tag i honom och tycka 'nu skärper du dig' och han har skärpt sig.

Nu är han dels bannad från att leka med U, och dels varit konvalescent, så energin sprutar ur öronen på honom. Det har jag full förståelse för, det är okej. Det som inte är lika okej och jag inte har lika stor förståelse för är hur ohyfsad, burdus och dryg han bli. När jag ikväll i mörkret finns en hoppande riesen i ögat fick jag nog. Ja sinnet rann över en aning. Så in och hämta kedjestrypet och stadskopplet. Och så hade vi en liten Gestapopromenad i mörkret. Och JA, jag ryckte helt frankt till (och gav omedelbart efter) om han drog, och JA jag drog mig inte för att helt sonika preja honom om han trängde. Och jag krävde att han skulle stanna när jag stannade, starta direkt när jag startade, inte nosa, inte titta på annat och följa med i svängar. Och jag körde koppelrycksmetoden, jag står för det. (Naturligtvis berömde jag också men 'bara' när jag ansåg det var extra bra, t ex när han stannade precis rätt och följde perfekt i sväng eller gick helt perfekt vid sidan).

Det är inte en uppfostrings eller träningsmetod jag alls gillar, förespråkar eller brukar använda mig av, men som sagt sinnet rann över efter att ha bannat honom för hoppande och belönat icke-hoppande i snart två veckor utan annan reaktion än 'kul matte, skitkul' oavsett.

Det som däremot förvånade mig var han reaktion på Gestapometoderna. Han var inte minsta 'stukad' eller 'kuvad', och tycktes inte 'ta illa vid' av det. Utan tvärtom begripa att nu var det allvar och inte lek, och var fokuserad, med på noterna och som sagt MVG+ i uppträdande. Inget flams, inget trams, inget fokustapp.

Dvs med gestapokoppelryckmetoden reagerade och svarade han som man förväntar sig de svarar på 'milt konsekvent och uppmuntrande'-metoder.

Och det är ju en tuff hund, som är otroligt trygg i sig själv, väldigt självsäker och modig, och ganska 'hårdhudad'. Skulle inte vilja kalla honom skarp alls, det känns som fel ord, men hårdhudad just. Eller gåshudad, det mesta rinner liksom av, och han är en lika glad skit ändå. Han är på samma sätt plättlätt att jobba med, som skitsvår, beroende på vad det gäller. Träningsmässigt har han det vi pysslat med so far varit a walk in the park, men uppfostransmässigt en betydligt hårdare nöt. (kanske för han kom vältränad men ganska ouppfostrad?). T ex som jag sa så stanna kvar, kom hit osv är han klockren på. Idag kom grannen med ett öppet korvpaket och han sprintade ju iväg, jag kallade in och han tvärvände. Men var sen hoppig och dryg som attans på grannen när grannen kom fram. Och just t ex hoppigheten, där skulle man (känns det som ivf) kunna slå honom i huvudet med något hårt och han skulle glatt hoppa igen (nej jag har inte provat slå honom i huvudet med något hårt, men jag har varit sugen).

Min pappa är snudd på en karikatyr av en gammaldags brukshundsmänniska, och löste igår när vi var där Viktors hoppande med att helt sonika knäa, och trängande och bufflande med att lagom ovarsamt 'klämma' nosen i dörren (inte så det gör ont, men så det blir obehagligt, sen släppa efter och om nosen inte försvinner göra om det), osv. Tigger man vid bordet får man skaftet av en bordskniv på nosen osv. Varvid Viktor formligen satte sig och tindrade med ögonen och frivilligt var som limmad vid pappas sida sen, utan att vara ombedd. Fanns inget av krypande/lismande/fjäskande beteende, utan bara rent 'du är min idol' typ.

Jag har ju ansett att det är ett ytterst fåtal hundar som 'behöver' hårdare metoder eller 'svarar bättre' på det, och skulle inte räkna Viktor dit rent allmänt då det är en social, öppen hund som inte är speciellt skarp alls. Men nu börjar jag faktiskt fundera.

SÅ vad anser ni, finns det hundar som 'behöver' eller 'svarar bättre' på hårdare eller mer 'handfasta' metoder?

OBSERVERA dock att jag aldrig varit medlem i kaninkramarklubben och heller inte i köttbullstränarklubben, så 'mina' metoder är inte rosa sockervadd direkt heller, men inte så mycket handfast 'ryck, slit och fysisk korrigering'.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

SÅ vad anser ni, finns det hundar som 'behöver' eller 'svarar bättre' på hårdare eller mer 'handfasta' metoder?

Du skriver alltid oerhört långa inlägg, och jag ids inte läsa allt, så jag plockade frågan och svarar på den. Hoppas det är ok!

Generellt svar på frågan: Ja.

Men..Vad är en hård metod? Det är där det blir intressant tycker jag.

Jag har fått höra att jag är alltifrån en djurplågare till en mes som inte kan ta i mina hundar, så det verkar onekligen ligga i betraktarens öga

Säger man som så, om man ser till olika hundraser tex och generaliserar.

Schäfern är för mig en generellt vek hund. En schäfer kan naturligtvis vara vek/hård i olika grader, men i jämförelse med andra raser är den helt klart vek tycker jag, jag har inte träffat en schäfer som inte är vek i jämförelse med tex vissa terriers. En schäfer vill vara till lags och behöver därför vara naturligt vek mot sin förare, och är många gånger därför lättare att korrigera-men, det är en hund där man kan behöva viss fingerfärdighet. Plockar man ner en schäfer kan man behöva plocka upp den igen så att den inte går ner sig.

Tar man en hårdare ras, en rottis, viss typ av terrier, schnauzer. Där ruskar hundarna oftast av sig en korrigering och det sitter inte i nämnbart. Jag upplever att det inte gör något om man är lite "klantig" där. Men, långvarig social korrigering på en sådan hund blir sällan bra. Dom går i försvar eller blir "sårade" och vill inte vara med. Det är inte hundar som gärna fjäskar.

Jag kan dock tycka att tex en schäfer är lättare att korrigera ändå om det går snabbt och smidigt i lydnadsdssammanhang. Om tex Grima slarvar eller dummar sig i ett moment och jag ryter "FYYYY VILKEN FUL HUND!" åt henne och kanske snabbt nyper till i rocken snabbt (mer som en markering) kan jag direkt när hon rättat sig spricka upp i ett solskensleende och "Men vilken duuuuktig gumma!" och problemet är ur världen.

Tränar jag en terrier tex skulle det aldrig falla mig in att ens höja rösten och bli sur under träning. Det får oftast motsatt effekt och långfingret hissas sakta men säkert upp. "Sköt ditt själv då surkärring" eller "jag vill inte vara med" ungefär. Där ignorerar jag fel eller nejjar mjukt och börjar om.

Sett i vardagsituationer är jag nog dock hårdare mot "hundtyp terrier", där kan jag ta ta i mer och gärna ge eftertanke för att slippa tjata.

"Hundtyp schäfer" är lättare att bara ryta och sura på, och oftast går det snabbare och smidigare.

Det jag försöker säga är att för mig är "hård metod" olika från hund till hund.
Jag tycker att man är onödigt hård mot sin hund typ "schäfer" om man går in och trycker ner den socialt utan att ha tanke på att dra upp igen. (Utesluter, ignorerar, tar tag i kindpåsar och skäller långa ramsor trots att hund slickar mun och visar underkastelse efter 2 sek osv)

Jag tycker att man är hård mot sin hund typ "terrier" om man går in och ger långvariga fysiska korrigeringar för att socialt tjat inte funkar..osv

Obervera nu att jag generaliserar, naturligtvis är alla hundar individer och ska behandlas så och dessa kan vara en blandning av bägge ovanstående eller ha more or less av det ena/andra.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Med hårda metoder menade jag ungefär det jag beskrev i inlägget. Dvs tex koppelryck. Och då inte bara ett ryck för att 'väcka' hunden och sen beröm och motivering etc. Utan mer att så fort hunden inte sköter sig perfekt så kommer ett ryck. Inga ord, utan ryck. Om man ska överdriva litegrann, så hunden går för långt fram - ryck. Hunden nosar i backen - ryck. Hunden nosar igen - ryck. Hunden går fint i 20 sekunder. Inget. Hunden nosar - ryck. Hunden går fint i 30 sek. Inget. Hunden blir lite ivrig och kommer lite för långt fram - ryck. Hunden går prickfritt i 10 minuter - verbalt beröm.

Som sagt, lite överdrivet givetvis, men just det där ingen 'första tillsägelse', och inte korrekt = ryck ( t ex).

Och om det gäller hoppande så samma där, inga ord utan knäa hunden/svepa undan bakbenen. Inget nej, inget inte hoppa. Utan hunden får själv inse att hoppa är obehagligt.

Förenklat så gör man fel = fysiskt obehag. Gör man rätt inget obehag. Gör man helt superperfekt - beröm. Och att det inte nödvändigtvis behöver ha förklarats vad som är rätt vs fel innan. T ex vad gäller fotgående, så tystnad från förare, hund har inte lärt sig fot eller hört kommandot, hunden drar/kommer för långt fram - koppelryck och FOT, upprepat tills hunden fattar poängen och går vid sidan/fot.

Det är för mig hårda(re) metoder.

 

[Gabbi]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Jag tycker iofs att man gärna kan ha ett kommando först, nej inte hoppa. Hjälper inte det kan jag knuffa ner hunden, med förhoppningen att en dag kommer det att räcka med kommandot. (Vilket det numera gör om man har timing)

Samma med dragandet i kopplet. Nåt kommando, som hunden sedan "bryter emot". Däremot om hunden tål det och svarar bra på det, vilket din hund verkar göra, behöver man inte tjata vidare "Nej, inte dra, fy usch, här" utan kan korrigera på lämpligt vis.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Jo, så jag använder mig av, ihop med att man får förstärkning/belöning för korrekt beteende också. T ex ordet fot, hunden drar, kort koppelryck, hunden går rätt, beröm. Och så brukar jag försöka motivera hunden att 'gå kvar' genom att berömma när den går där den ska, just för att visa att det är det här jag vill. Dock skulle jag inte börja med att säga fot, och sen fysiskt korrigera om hunden inte fattade, utan försöker få den att förstå poängen med fot under enklare former t ex inomhus, och utan korrigeringar.

Men som jag gjorde igår, så jag sa inte fot t ex, utan gick han vid min sida var kopplet slakt, om han försökte nosa eller gå för långt fram etc så att kopplet sträcktes så ett kort, snärtigt ryck, när han var tillbaka i position så slakade ju kopplet. Jag berömde enbart när det var extrabra. Då berömde jag dock ordentligt. Men som sagt, inte ett ord, ingen 'hjälp' att visa utan såfort han sträckte kopplet (och det var ju så kort så när han gick ur fotposition) så ryck. Jag erkänner att det var på ren 'nu har jag fått nog'. Inget jag är 'stolt' över som sagt, utan en ren humörtappning. Men av någon, knasig, anledning, så svarade han - iaf så som engångsgrej (det är ju inget jag tänker börja använda som standard) bättre på det än kommando - korrigering - beröm (och tillslut precis som du säger räcker/ska kommandot räcka).

Och det som förvånade mig, men fick mig att tänka på hur han reagerade på pappa. Pappa sa ju heller inte 'nej, inte hoppa' eller något, utan hoppade V kom det ett knä, hoppade inte V hände ingenting etc.

Och jag har fortfarande starka dubier för om metoden skulle 'hålla i längden' och inget jag tänker lägga om till. Men fortfarande förvånad hur herrn svarade på det, och utan att fjäska etc.

 

[Red_Chili]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Till skillnad från MrsScabtree så läste jag hela ditt inlägg
Och ja, jag är övertygad om att det finns hundar som man behöver vara "hårdare med".
Jag tycker själv att jag har praktexempel på det här hemma i form av min unghund Wahidah.

Wahidah KAN mycket väl kommandot "ligg". Säger jag det till henne när vi är igång och tränar och leker så lägger hon sig så snabbt att man knappt hinner blinka. Men, är hon inte på humör för att lägga sig, tro f*n heller att hon lägger sig. Då står hon och ser jävlig ut istället. Om jag då ryter "ligg!" och låter arg, då lägger hon sig och börjar fokusera på vad jag säger.
Jag kan, när vi går på promenader, få rycka till i kopplet och ryta "nu f*n skärper du dig!" åt henne om hon inte vill gå fint. Hon börjar gå fint och är helt lugn.
Skulle jag göra samma sak på gammeldamen här hemma så skulle hon ta avstånd och vägra lyssna på ett ord jag sa till henne efter det. Med henne är det muta, övertala och uppmuntra som gäller, något som bara får unghunden flamsig och sprattlig i många fall.

Självfallet ser jag till att berömma henne när hon sedan gör rätt och när vi tränar in nya lydnadsmoment och sådant så kör jag på att belöna rätt beteende och ignorera det "dåliga". Men, jag har från flera personer fått höra att jag är på tok för hård, att jag är "elak och dum" osv. Men det fungerar fint på unghunden och jag får från "alla" vi träffar höra att hon är så otroligt trevlig, glad och väluppfostrad. Hon lär ju alltså inte direkt fara illa av att jag är "elak". Men hon är just en sådan hund som allt bara "rinner av".

 

[MrsScabtree]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Med hårda metoder menade jag ungefär det jag beskrev i inlägget. Dvs tex koppelryck. Och då inte bara ett ryck för att 'väcka' hunden och sen beröm och motivering etc. Utan mer att så fort hunden inte sköter sig perfekt så kommer ett ryck. Inga ord, utan ryck. Om man ska överdriva litegrann, så hunden går för långt fram - ryck. Hunden nosar i backen - ryck. Hunden nosar igen - ryck. Hunden går fint i 20 sekunder. Inget. Hunden nosar - ryck. Hunden går fint i 30 sek. Inget. Hunden blir lite ivrig och kommer lite för långt fram - ryck. Hunden går prickfritt i 10 minuter - verbalt beröm.

Som sagt, lite överdrivet givetvis, men just det där ingen 'första tillsägelse', och inte korrekt = ryck ( t ex).

Och om det gäller hoppande så samma där, inga ord utan knäa hunden/svepa undan bakbenen. Inget nej, inget inte hoppa. Utan hunden får själv inse att hoppa är obehagligt.

Förenklat så gör man fel = fysiskt obehag. Gör man rätt inget obehag. Gör man helt superperfekt - beröm. Och att det inte nödvändigtvis behöver ha förklarats vad som är rätt vs fel innan. T ex vad gäller fotgående, så tystnad från förare, hund har inte lärt sig fot eller hört kommandot, hunden drar/kommer för långt fram - koppelryck och FOT, upprepat tills hunden fattar poängen och går vid sidan/fot.

Det är för mig hårda(re) metoder.

Ja, alltså jag tycker oftast inte att det är okej att gå åt en hund fysiskt om den inte först vet att den inte får göra ditt eller datt. Jag vill att hunden ska förstå vad jag vill ha ut av den. Förstår inte hunden är det lönslöst att gå på den, det finns ingen anledning. Att rycka hit och dit i kopplet utan att ha visat hunden hur jag vill att den ska gå är bara korkat. När jag vet att hunden vet vad jag vill kan jag mycket väl sura till och ta tag om det inte lyssnas.

Fast har man tex en hoppetossa som ska upp och upp och upp kan jag föra fram ett knä för att markera. Liksom om en hund bits/nafsar mycket kan jag gå in direkt och ta tag för att markera.

Jag tycker att man sysslar med hårda metoder om man inte är rättvis.

 

[MrsScabtree]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Rätta mig om jag har fel, men jag uppfattar Zala som en "typisk" vinthund.
Hon är ingen man säger till, då blir hon sur och går..och Wahida tar väl folk för att vara inom "normen" vinthund, att man är elak om man säger till henne fast hon behöver för att "så gör man inte mot en vinthund". Är det inte lite så folk är?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Jo, fast frågan var om ni andra anser det finns hundar som 'behöver' eller 'svarar bättre' på hårdare eller mer 'handfasta' metoder?

Jag har ju utan minsta tvekan och med full övertygelse svarat NEJ på den frågan innan. Jag är inte beredd att svara JA på den nu, men fick mig helt klart en liten funderare och började lite förstå vad de som påstått det antagligen menat.

Jag har ju om han ignorerat NEJ ang hoppandet (han VET att man inte får hoppa, men blir så uppspelt) puttat ner honom/tagit tag i honom milt och tagit ner honom och hållt kvar honom där t ex, och så såfort han varit lugn berömt. Men ändå hoppar han när han blir uppspelt. Visst, han är lättare att bryta nu än förr, men det tar ändå X hoppningar. Jmf man då med hur pappa gjorde så var det det något mer orättvisa stilen, att helt enkelt knäa, och ganska 'hårt' (inte misshandelshårt, men hårt). Utan ett ord. Och när hunden gjorde rätt, dvs inte hoppade, så låtsades han helt sonika inte om hunden (iom att pappa inte tänkt hälsa på hunden just då).

Samma sak med trängas i dörrar. Jag säger nej, ber honom backa, sätter honom och beordrar sitt kvar. Ger sen varsågod. Fungerar jättebra, men.. Nästa gång provar han tränga igen. Minnet är bra men kort typ.

Pappa sa inte ett ljud, 'klämde' nosen (inte klämde på riktigt, men drog igen dörren såpass att det klämde åt om nosen och blev obehagligt, och släppte sen efter en aning, för att direkt göra om det, så var nosen inte borta ur dörrspringan blev det obehagligt igen, var nosen borta hände inget och pappa gick in utan ett ord och hunden stod utanför).

Dvs 'märk själv att det där var dumt att göra för det var obehagligt'. Med resultatet att där och då så försökte han inte ens hoppa mer, och stod fint och väntade vid dörrpassager. Inte det där 'återfall nästa gång'.

Samma sak när jag hade honom i koppel, normalt så drar han lite när han blir ofokuserad, jag korrigerar med röst och koppel, han går jättefint - tills något annat fångar intresset, då 'glömmer' han sig och vi får ta om. Däremot igår, samt den där gången hos veterinären, då jag korrigerar med mycket koppel och ingen röst, så har han skärpt till sig och hållit sig skärpt. Igår kom en flock gäss och lågflög under vilt 'tjatter'. Han tittade inte ens efter dem. Normalt hade det fått honom att glömma av sig, dock hade han inte varit speciellt svår att korrigera tillbaka till rätt.

Men just det där att de hårda, mer orättvisa metoderna, gav iaf så tillfälligt (svårt veta i långa loppet) en hund som skärpte till sig och 'kom ihåg'´utan påminnelse efter den första ganska bryska minuten med idel korrigeringar utan ord.

 

[LIA]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Jag orkar heller inte läsa romaner så här mitt standardsvar på frågor typ rubriken:
Så lite som möjligt och så mycket som behövs!
(Inte jag som kommit på)

LIA

 

[Alexandra_W]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Lia - om du läst inlägget hade du sett frågan, som inte var 'hur hårt anser ni att..' utan "finns det hundar som 'behöver' eller 'svarar bättre' på hårdare eller mer 'handfasta' metoder?"

Och vad dessa är finns beskrivet i tråden.

Och vill man inte läsa romaner slipper man, bara ta en annan tråd =) Skriver jag utförligt tråkar folk om ids inte läsa romaner, skriver jag kortare tråkar folk sen om att jag tycker 'nej inte så jag menade/nej den metoden har jag redan provat (om det är en 'vad ska jag göra?-tråd). Så jag har gett upp, folk får endera traggla text eller strunta i det, eller om det är 'vad ska jag göra'-tråd så får de tycka att jag är negativ, om jag inte skrivit den långa versionen med 'allt det här har jag provat'

(Chili - eloge till att du läste =))

 

[Red_Chili]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Rätta mig om jag har fel, men jag uppfattar Zala som en "typisk" vinthund.
Hon är ingen man säger till, då blir hon sur och går..och Wahida tar väl folk för att vara inom "normen" vinthund, att man är elak om man säger till henne fast hon behöver för att "så gör man inte mot en vinthund". Är det inte lite så folk är?

Stämmer mycket bra. Zala är verklgien "riktig saluki" på alla sätt och vis (bortsett från att hon är osäker mot andra hundar, men det har sina orsaker..) Det är hon som lärt mig var en saluki verkligen är, som lärt mig förstå och älska allt det gamla med salukin, allt den någonsin varit och allt jag hoppas att den kommer ha kvar. Zala är verkligen en ovanlig hund på så sätt, för mycket av det "gamla, riktiga" hos salukin har försvunnit. Det är någonting med henne som inte går att beskriva i ord, men alla som träffar henne och försöker förstå henne, brukar ofta förstå vad det är jag menar.
Dock var hon mer som Wahidah när hon var yngre. De flesta saluki är väldigt hopp, sprattel och vilda som unga och man brukar säga att "så vild som en saluki är som valp, så lugn blir den som vuxen" Menmen. Om vi har någon liten buketräff någon dag (jag vill så gärna titta på din lillhund ) så får du träffa Zala och se vad jag menar.

 

[Milosari]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

jag har en hund som jag måste vara mycket hårdare mot än vad jag egentligen vill. han är en oppurtunist som tar alla chanser att förskansa sig fördelar och för att han inte ska balla ur helt så behöver han vara ganska kort hållen. men det är en balansgång. är jag för mycket hitler så säger han "skit ner dig kärring" och gör ändå som han vill. han tar fysiska korrigeringar utan att blinka (ibland kör han med labbefjäsket, dvs ser liten och ynklig ut för att i nästa ögonblick göra om precis samma grej igen) och sociala korrigeringar biter bara om jag visar att det finns en stor fördel hos mig som han inte får ta del av. om inte jag har något som han vill ha så sköter han sig lika bra själv.

har ett minne när han stod och luktade på en fläck och vägrade komma på inkallning. jag fick nog och gick hem och stängde dörren. ganska snart dök han upp och så stod han där och väntade helt lugnt. han verkade inte orolig, han gick inte iväg, han bara stod där och väntade. när jag tyckte att han hade väntat färdigt så öppnade jag dörren och han gick in som om inget hade hänt. man tycker ju att han kanske borde haft vett att bli glad för att han "fick" komma in igen, men icke...

min pappa är precis som din väldigt bestämd och korrigerar utan krusiduller (och tyvärr alldeles för hårt) men min hund tycker inte att han är mer spännande än någon annan. de får ofta märgben av honom när vi kommer på besök, men märker han att det inte blir något så är han inte längre så intresserad.

jag kommer aldrig att bli herre över min hund tyvärr och det har jag fått acceptera. han vet att sköter han sig så blir det en bra stämning och chans till lek/gotter. sköter han sig inte så blir det väldigt besvärligt och reglerna skärps rejält ett tag + ingen chans till lek och gotter.

 

[Red_Chili]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

(ibland kör han med labbefjäsket, dvs ser liten och ynklig ut för att i nästa ögonblick göra om precis samma grej igen)

NU vet jag vad jag har för hund här hemma! Jag har en gul, smal labbe!

 

[Milosari]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

en jaktlabbe?

 

[Red_Chili]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

En smal jaktlabbe med felaktig päls

 

[Alexandra_W]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Cilla - sådär som du beskriver din hund känns Viktor. Med enda skillnaden (?) att han so far i alla fall inte visat minsta tendenser att försöka 'ta över' eller försöka eg skaffa sig fördelar, tacksamt nog. Men just det där att ta fysiska korrigeringar utan att blinka, och 'kan och klarar sig bra själv'. Jag provade det där med dörren en gång när han var ganska färsk här, och drabbades av tillfällig stendövhet och stod och skällde på hästar istället för att komma. Jag gick hem och stängde dörren. Efter en stund kommer en hund glatt sladdandes in på gården, går fram till dörren, står och väntar. Nehe, ingen öppnar, jaja, jag går väl och kollar lite på gården, hon kommer väl. Sen gick han till dörren igen, och efter en stund la han sig och tittade ut på gården. När jag gick och öppnade tyckte han att 'hej matte, jag är hemma nu, finns det någon mat?' typ.

Blir han 'utstängd' inne tar det litegrann, men mest lägger han sig och sover. Ute däremot, så där finns så mycket annat intressant så jaja ungefär. Provade häromdagen gömma mig på promenaden. Inte för han inte kom, utan bara för att se hur han skulle reagera. Han tittade, såg ingen matte, nehe, och gick och strosade och nosade vidare. Han hade troligen om jag inte kommit fram, helt sonika knallat hem och kollat om jag var där sen, och legat på gården och tyckt 'hej du, gick du vilse?' när jag kom hem.

Just det där obrydda och självsäkra är ju en ENORM tillgång i mångt och mycket, men en liten nackdel med i annat.

Jag har ju inte korrigerat den här herrn spec hårt med undantag för vantbitning då jag tryckte ner honom i snön när han inte la av. Vilket han tyckte var den jättekul lek tills jag blev grinig på allvar. Då tyckte han 'jaja, om du är så känslig då'. Sen reste han sig och var lika glad och trevlig som vanligt (men lät bli vantarna). Så tycks inte tycka 'skit ner dig kärring' heller - än. Han är ung som sagt.

jag kommer aldrig att bli herre över min hund tyvärr och det har jag fått acceptera. han vet att sköter han sig så blir det en bra stämning och chans till lek/gotter. sköter han sig inte så blir det väldigt besvärligt och reglerna skärps rejält ett tag + ingen chans till lek och gotter

Lite så jag tänkt och gjort med den lilla (förutom lite nu då när jag drabbats av 'tycka synd om'-syndromet i viss mån), att sköter man sig är livet trevligt och man har hyfsat fria ramar. Sköter man sig inte blir livet väldigt tråkigt och disciplinerat ett tag.

Och kanske får jag acceptera att jag iaf en period får vara lite hårdare/mer fysisk än jag önskar med honom. Förhoppningsvis är det övergående, han gillar att vara till lags, men det gör honom inte så mycket om han inte är det. Det är bra att vara på plus hos matte och få beröm, bus och godis, men det är ingen fara att vara i onåd liksom.

 

[Kimz0r]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

SÅ vad anser ni, finns det hundar som 'behöver' eller 'svarar bättre' på hårdare eller mer 'handfasta' metoder?

Ja.

Du beskrev f.ö. min hund. Han är extremt lättlärd, han fattar direkt och minns det han lärt sig forever, men han har även en extremt stark egen vilja. Han kan gå fint i koppel, det vet jag, men när han inte vill gå fint i koppel kan jag i bästa fall muta honom med godis, men i regel får man ta till Gestapometoderna. När man sedan har visat att man faktiskt är lite envisare än vad han är, så fogar han sig. För en stund.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Jag säger som scabtree... du skriver jättelångt! Iaf - jag tog fasta på detta:

Det som däremot förvånade mig var han reaktion på Gestapometoderna. Han var inte minsta 'stukad' eller 'kuvad', och tycktes inte 'ta illa vid' av det. Utan tvärtom begripa att nu var det allvar och inte lek, och var fokuserad, med på noterna och som sagt MVG+ i uppträdande. Inget flams, inget trams, inget fokustapp.

Förvånar mig inte alls. Vår rottweiler hade varit totalt problemfri och världens mest fantastiska hund om jag kört den stilen.

Tyvärr är jag inte sådan som människa, vilket gjorde att jag bara emellanåt orkade hålla stilen som hard core leader.

En hund av lite kaliber behöver en fast hand och mår bäst av helt igenom tydliga svart/vita regler. Min erfarenhet är att just vår hund mådde allra bäst under helt strikta premisser och hon älskade att vara till lags. För mycket frihet gjorde henne till en dominant och effektsökande terrorist som gillade att skrämma små barn eller dominera familjemedlemmar och testa gränser hela tiden.

Jag insåg efter 10 år med denna hund att jag inte har det som krävs för en rottis, så jag har bytt ras. Människor som kör militärstilen skall ha tuffa hundar och då gillar de bådåda varandra.

 

[Cezzan]

Sv: Hund som svarar bättre på 'hårda' metoder?

Du beskrev f.ö. min hund. Han är extremt lättlärd, han fattar direkt och minns det han lärt sig forever, men han har även en extremt stark egen vilja. Han kan gå fint i koppel, det vet jag, men när han inte vill gå fint i koppel kan jag i bästa fall muta honom med godis, men i regel får man ta till Gestapometoderna. När man sedan har visat att man faktiskt är lite envisare än vad han är, så fogar han sig. För en stund.

Så där är min hund på pricken. Trettio kilo terrier ut i klospetsarna. Extremt mycket egen vilja, smart och "hård i skallen". Hon svarar bättre på det Alexandra_W kallar hårda metoder. Och hon mår faktiskt bra av det.