Hunden markerade hårt mot bebis - hur ska jag tänka?

[Babush]

Min snart 7 år gamla tik markerade lite väl aggressivt åt min 9 månaders bebis. Bebisen har precis blivit mer rörlig och kryper snabbare. Hon har tidigare integrerat med hunden utan att hunden tyckt det varit jobbigt. På senare tid har hon börjat gå iväg men igår när bebisen kröp mot henne där hon låg så gjorde hon ett bett i luften, lågt morr och ett utfall/knuff med nosen. Hon kan ju komma ifrån genom att hoppa upp i soffan eller gå ut men gjorde inte det utan valde att lägga sig nära bebisens yta där sen brukar krypa. Till min oro hör också att hon för en vecka sedan bet ihjäl en stor hare då hon rymde ifrån trädgården. Hon har jättemycket jakt i sig (som jag försökt träna bort men går ej - gett upp) och jag är inte jätteförvånad att hon dödade haren men det var väldigt obehagligt att se och nu springer hon runt och letar efter första bästa chans och rymma och jaga igen. Hon har alltid haft hög energi, liten impulskontroll och vart lite svår att uppfostra, tro mig jag har försökt enligt konstens alla regler. Samtidigt är hon är en underbar, rolig, social, tokboll. En rolig hund. Sen jag fick barn har mitt tålamod för hennes upptåg dock minskat och jag tycker det blir mindre och mindre kul att vara med henne. Vi har fått en sämre relation trots att jag verkligen försökt med den ork man har! Jag undrar vad jag ska göra, tänka och skulle behöva råd. Finns det någon risk för bebisen? Det känns väldigt trist om man ska behöva hålla dem isär för evigt nu… Har börjat fundera på omplacering. Hon har alltid gillat barn tidigare och när bebisen var mindre rörlig var det inget problem.

 

[tanten]

I och med att hunden markerade så seriöst så skulle jag hålla isär dem. För egen del skulle situationen bli lite rysk roulette. Chansa inte. Kanske går det bra, kanske inte. Om du får en illa skadad bebis är det för sent.

Omplacera eller avliva - såvida du ine kan garantera att de hålls isär.

/bistertanten

 

[Irrbloss]

Att hunden dödat en hare betyder inte att den automatiskt kommer bli en fara för barn, så jag ser ingen anledning att dra stora växlar på den biten. Klart att den inte ska sticka och jaga på eget bevåg men det är många hundar som gör det om dom får chansen, utan att nånsin utgöra ett hot för människor.

Utifrån det du skriver tycker jag det låter som en hund som vill vara med i gemenskapen, men tycker att bebisen är äcklig och inte har verktygen för att hantera det. Att gå undan för en "valp" är inte nåt som kommer sig naturligt för alla hundar, och dom talar med det språk dom behärskar. Att det inte blev värre än morr, luftbett och en knuff med nosen tycker jag visar på en hund som ändå har ett någorlunda vettigt språk, hur skrämmande det än kan se ut i människoögon.

Jag säger omplacera eller avliva. En hund som är obekväm med små barn ska slippa bo med dom, och en hund ska också slippa känna att ägaren går och irriterar sig på den. Tro mig, dom märker av att man känner så även om man försöker hålla masken.

 

[Tiffany]

Ja det finns risk för nafs mot bebisen så håll isär hund och barn. Hunden har tydligt visat vad hon tycker och barnet kommer att bli ännu mer rörligt. Jag tänker omplacering.

 

[karamelldrottningen]

Vad jobbigt
Tänker också viktigt hålla isär. Har själv en bebis i ungefär samma ålder. Ingen hund däremot katt som gärna vill vara nära henne och vise versa. Men där jag måste hålla koll på att bebis endast stryker/känner på pälsen och inte tar tag i tex svansen.
Har din bebis gjort något liknande till hunden?
Tänker ju äldre de blir så lär de sig att se men inte röra och låta djuret bestämma när den vill ha gos/sällskap

 

[AnneB]

Jag tycker att du ska omplacera till ett hem utan småbarn. Ditt barn kommer ju bara bli mer rörligt närmaste året men inte ha något vett när det gäller att hålla sig ifrån hunden. Att hålla dem isär är inte en hållbar hemsituation. Jag hade själv stor hund och små barn för många år sedan men det var en schäfer som tydligt visade att hon tyckte om barnen, jag hade aldrig chansat med en hund som vill vara ifred.

 

[corzette]

Hunden visar ju tydligt "jag var här först" och kommer inte ge vika. Den ger som fler sagt "de signaler den har att tillgå" för att berätta för bebis att "jag vill inte ha dej här". Bebis är ju inte hund och kan inte "det språket". Bäddat för trubbel...

 

[Sel]

Jag tycker väl inte att det känns sådär jättekonstigt eller jobbigt att hålla hund och barn isär den tid det tar för barnet att lära sig vissa gränser och hunden att vänja sig vid den nya familjemedlemmen och kanske visas en fristad. En bädd eller avhägnad del som barnet absolut inte får/kan nå. Det är inte hundens ansvar att avlägsna sig från situationen eller freda sig.

Är det däremot så att du, Ts, inte längre vill ha kvar hunden och upplever hundlivet som jobbigt är givetvis omplacering eller avlivning det enda rätta.

 

[Sel]

Jag hade inte heller lagt någon större vikt vid att hon knep en hare, inte ihopblandat med barnfrågan i alla fall.

 

[Unafraid]

Stor risk att hunden biter nästa gång den hamnar i en liknande situation. Omplacering till barnfri familj eller avlivning skulle jag välja.

 

[Milosari]

Min snart 7 år gamla tik markerade lite väl aggressivt åt min 9 månaders bebis. Bebisen har precis blivit mer rörlig och kryper snabbare. Hon har tidigare integrerat med hunden utan att hunden tyckt det varit jobbigt. På senare tid har hon börjat gå iväg men igår när bebisen kröp mot henne där hon låg så gjorde hon ett bett i luften, lågt morr och ett utfall/knuff med nosen. Hon kan ju komma ifrån genom att hoppa upp i soffan eller gå ut men gjorde inte det utan valde att lägga sig nära bebisens yta där sen brukar krypa. Till min oro hör också att hon för en vecka sedan bet ihjäl en stor hare då hon rymde ifrån trädgården. Hon har jättemycket jakt i sig (som jag försökt träna bort men går ej - gett upp) och jag är inte jätteförvånad att hon dödade haren men det var väldigt obehagligt att se och nu springer hon runt och letar efter första bästa chans och rymma och jaga igen. Hon har alltid haft hög energi, liten impulskontroll och vart lite svår att uppfostra, tro mig jag har försökt enligt konstens alla regler. Samtidigt är hon är en underbar, rolig, social, tokboll. En rolig hund. Sen jag fick barn har mitt tålamod för hennes upptåg dock minskat och jag tycker det blir mindre och mindre kul att vara med henne. Vi har fått en sämre relation trots att jag verkligen försökt med den ork man har! Jag undrar vad jag ska göra, tänka och skulle behöva råd. Finns det någon risk för bebisen? Det känns väldigt trist om man ska behöva hålla dem isär för evigt nu… Har börjat fundera på omplacering. Hon har alltid gillat barn tidigare och när bebisen var mindre rörlig var det inget problem.

Min son är uppvuxen med en socialt otrygg hund. Den hunden ville INTE bli tafsad på och tyckte särskilt illa om barn. Men han hade hyfsad styr på sina nerver, han eskalerade sin aggression på ett adekvat sätt.

Jag hade järnkoll. Hunden var lydig och barnet fick tidigt lära sig nej. Trots det blev barnet "bitet" en gång, han snubblade och föll över hunden. "Bitet" med citationstecken pga att hunden stötte med halvöppen mun, dvs reagerade med rimligt svar på det som hänt.

Min son och min hund lärde sig att respektera och faktiskt älska varandra och hunden blev mycket mer tolerant med åren. Men reglerna var tydliga och extra så för besökande kompisar. Absolut inga kramar, gå inte fram till hunden utan vänta tills han självmant kommer, inga stressiga rörelser vid huvudet (den hunden blev ett proffs på att uppfostra barn i hundvett). Han bet inte fler barn men var så tydlig att ungarna förstod.

Så med det sagt;
Hunden låter understimulerad för tillfället. Mindre stimulans och ett missnöje med hunden kommer nästan per automatik att skapa mer problembeteenden. Hunden behöver fortfarande DIG! Den behöver den relation ni hade. Den behöver få sina behov uppfyllda.

Är det risk för bebisen?
Om ni inte ändrar något; JA! En jättestor risk! Bebisar får ALDRIG krypa nära hundar som säger nej. Hur stor risk beror ju på om hunden har en bra förmåga att agera adekvat på de retningar den utsätts för. Men även storlek spelar såklart in, en liten makering från en väldigt kraftfull hund kan orsaka stor skada.

Hormonerna gjorde mig lite halvbäng och jag reagerade som en tigermorsa i början. Kanske är det så med dig med, att hormonerna ställer barn mot hund som konkurrenter?

 

[Sel]

Jag minns personligen att det fanns flera hundar omkring mig som inte var "barnsäkra" när vi växte upp. Det var ingenting konstigt utan jag antar att folk hade stenkoll när vi var små och sedan fick man lära sig att lämna alla djur ifred när man blev lite äldre. Jag tycker absolut inte att det är ett "Åhnej, omplacera genast!" bara för att familjens hund inte genast uppskattar krypande, märkliga småbarn.

 

[dobbis]

Jag minns personligen att det fanns flera hundar omkring mig som inte var "barnsäkra" när vi växte upp. Det var ingenting konstigt utan jag antar att folk hade stenkoll när vi var små och sedan fick man lära sig att lämna alla djur ifred när man blev lite äldre. Jag tycker absolut inte att det är ett "Åhnej, omplacera genast!" bara för att familjens hund inte genast uppskattar krypande, märkliga småbarn.

I detta fallet tar det ju år inan barnet blir gammal nog för att förstå att hunden är no no.
Sägr oxå omplacera, ser ingen anledning till att avliva.

 

[Sel]

I detta fallet tar det ju år inan barnet blir gammal nog för att förstå att hunden är no no.
Sägr oxå omplacera, ser ingen anledning till att avliva.

Nej därför får man sära på dem tills vidare. Det tar ju inte jättelång tid innan man kan kommunicera med barnet, även om man givetvis får vara alert även i framtiden.
Om man nu vill behålla hunden vill säga, i det här fallet låter det ju lite som om TS tröttnat även innan incidenten.

 

[Lingon]

Att hunden dödat en hare betyder inte att den automatiskt kommer bli en fara för barn, så jag ser ingen anledning att dra stora växlar på den biten. Klart att den inte ska sticka och jaga på eget bevåg men det är många hundar som gör det om dom får chansen, utan att nånsin utgöra ett hot för människor.

Utifrån det du skriver tycker jag det låter som en hund som vill vara med i gemenskapen, men tycker att bebisen är äcklig och inte har verktygen för att hantera det. Att gå undan för en "valp" är inte nåt som kommer sig naturligt för alla hundar, och dom talar med det språk dom behärskar. Att det inte blev värre än morr, luftbett och en knuff med nosen tycker jag visar på en hund som ändå har ett någorlunda vettigt språk, hur skrämmande det än kan se ut i människoögon.

Jag säger omplacera eller avliva. En hund som är obekväm med små barn ska slippa bo med dom, och en hund ska också slippa känna att ägaren går och irriterar sig på den. Tro mig, dom märker av att man känner så även om man försöker hålla masken.

En människobebis är inte en valp. Hundar är inte korkade. De fattar skillnaden. Men min erfarenhet är att de (även katter och hästar) förstår att de är barn. Men behandlar de inte som om de var valpar. Precis som att de inte behandlar vuxna som om vi var hundar.

En mentalt stabil hund biter inte en bebis även om bebisen gör "fel". Inte ens vår ängsliga katt gjorde nåt när vår dotter tog tag i pälsen på magen. Hade vi gjort det hade vi fått känna på både tänder och klor. När vår då 6 månaders bebis gjorde det stod katten helt stilla och tittade bedjande på oss att lösa situationen åt henne.

När min bror var liten hade vi en golden. Väldens snällaste! Min bror snubblade över hunden en gång när han var rätt liten. Hunden som låg och sov blev såklart överraskad och påbörjade ett försvar (öppen mun tänder osv) men avbröt innan kontakt för att han såg vem det var. Så reagerar en mentalt stabil och trygg hund.

Jag hade inte litat på den hunden med bebisen. Då växte jag ändå upp med en hund som inte var så mentalt stabil där jag hade tydliga regler för hur han skulle behandlas. T.ex. enbart klapp på huvudet och ryggen och bara när han sökte kontakt. Jag fick inte gå fram till honom och klappa honom. En annan regel var att vi barn aldrig fick gå fram till en hund som ligger ner och vilar. Ville hunden ha kontakt så fick den komma till oss. Det är en bra regel för då får hundarna vara ifred när de vill och ha kontakt när de vill.

 

[Piaff]

Jag kan på ett att förstå tanken omplacera (eller avliva) för du verkar inte särskilt glad i att ha hunden.

Men just med små barn i allmänhet tycker jag ofta att man lägger så mycket ansvar på hunden att anpassa sig. En vuxen hund som bott i sitt hem hela sitt liv på vissa premisser, och sedan förväntas förstå nya regler när barn kommer. Den förväntas flytta på sig och gå iväg för barnen till exempel, något den aldrig behövt innan.

Jag tycker att här ligger det på de vuxna att vakta BARNET, och freda hunden. Om det så innebär att man får gå efter konstant och lyfta bort barnet. Det fick jag göra och jag har ändå en nästan alltför tålmodig hund.

Absolut omplacera om du känner att detta inte är kul, men situationen har du ju satt hunden i och det är inte helt schysst att lägga ansvaret för att gå undan en krypande bebis.

 

[Bulldoozer]

Jag tycker att hunden har en naturlig och rimlig respons men du låter själv som om du inte vill ha hunden?

Oavsett vilken hund man har så ska hund och litet barn hållas under stark uppsikt eller åtskilda tills barn lär sig respektera hund. Hunden ska också ha en tydlig fredad zon där den ska få dra sig tillbaka och vara ifred.

Har själv en hund som inte varnat utan gått direkt från trigger till reaktion det är betydligt mer riskabelt ihop med barn än en hund som både morrar och markerar först. Nu har vi inga småbarn och vi har faktiskt berömt hunden när han morrar i obekväma situationer för det betydligt bättre än att inte säga nåt tills han känner sig så trängd att han biter ifrån.

Väldigt många olyckor med hund som jag läst/hört om sker just med jätte-snälla hundar för att folk lämnar barn och hund utan uppsikt och inte lär barnen respektera hundarna. Oavsett hur tålmodig och supersnäll hunden är så ska aldrig barn och hund umgås oövervakade utan i min värld är det samma passning som gäller där som med hunden som är obekväm med barn. En olycka händer så lätt även med den snällaste hund.

 

[Bulldoozer]

Vill tillägga att det är DITT ansvar att freda hund från bebis inte hundens ansvar att flytta sig när bebis kommer fram och är obehagligt nära. Du kan säga åt hund att flytta sig till ett lämpligare ställe där bebis inte kommer åt eller ta bort bebis. Det är inte naturligt för en vuxen hund att flytta sig bort från en "valp" så att tro att hunden ska ha din människo-logik och flytta sig är lite väl mycket att förvänta sig.

 

[ginnies]

Min snart 7 år gamla tik markerade lite väl aggressivt åt min 9 månaders bebis. Bebisen har precis blivit mer rörlig och kryper snabbare. Hon har tidigare integrerat med hunden utan att hunden tyckt det varit jobbigt. På senare tid har hon börjat gå iväg men igår när bebisen kröp mot henne där hon låg så gjorde hon ett bett i luften, lågt morr och ett utfall/knuff med nosen. Hon kan ju komma ifrån genom att hoppa upp i soffan eller gå ut men gjorde inte det utan valde att lägga sig nära bebisens yta där sen brukar krypa. Till min oro hör också att hon för en vecka sedan bet ihjäl en stor hare då hon rymde ifrån trädgården. Hon har jättemycket jakt i sig (som jag försökt träna bort men går ej - gett upp) och jag är inte jätteförvånad att hon dödade haren men det var väldigt obehagligt att se och nu springer hon runt och letar efter första bästa chans och rymma och jaga igen.

Om du fick en oro över att hunden rymde o bet ihjäl en stor hare (vilket är extremt ovanligt att en vanlig hund lyckas med skulle jag våga påstå) så fattar jag inte varför du låter din bebis krypa fram till hunden och dens sfär, känns liksom inte lämpligt hursom. Dessutom varför låter du hunden springa runt och leta efter en chans att rymma?och jaga?

 

[Malibu_Stacy]

Avliva förstår jag inte alls varför det är nödvändigt? Låter som en helt rimlig hund med tydligt hundspråk. Jag tycker det finns två alternativ: antingen ser du till att barn och hund hålls åtskilda vid svåra situationer exempelvis att hunden har en hage eller koja dit den kan gå undan/du skicka hunden där barnet inte kommer åt eller så omplacerar du till en familj utan små barn (om hunden gillar äldre barn).