Hur börja skilja sig med småbarn?

[MiaMia]

Hur många barn finns det som när de blivit vuxna säger att de önskar att föräldrarna inte hade separerat?

Hur många finns det som säger att de tycker föräldrarna borde ha separerat, eller att de borde ha gjort det tidigare än de gjorde?

 

[Tranan]

Och så barnen mitt uppi det här de kommer gå sönder. Vår son kommer gå mittitu. Och det är det som fått mig att vara kvar och försöka hålla någon slags fasad

Fasaden gör ingen nytta, den tar bara energi att uppehålla, du behöver den energin till att göra din situation bättre.

 

[RedQueen]

Han menar att han bara ville att familjen skulle fungera bättre, att det var därför bästa lösningen var att han var hemma och tog ansvar för barnen. (Han förlorade vidare anställning november 2020) Han tycker jag är ologisk. För han kan inte både jobba och att våra barn inte är på förskola/fritids.

Och han vill fortfarande jobba på vår relation.

Och han menar att han har gjort alla förändringar jag bett om från familjeterapin,men Jag har inte följt upp å min sida

Gå. Att han räknar upp sina förändringar som prestationer men menar på att du skulle möta upp lika många är sjukt. Riktigt sjukt. Det gör ingen.

Och nä, ingen går på det där om att det vore det bästa för familjen utan det handlar rätt och slätt om att han är bekväm, han slipper gå till jobbet för att istället vara hemma och göra vad han känner för medan du fixar ekonomi och hushåll när du kommer hem. Det är inte erat förhållande han vill jobba på, det är ett meningslöst försök till att du ska vara kvar så det passar honom.

Jag förstår att din bostad betyder mycket att få ha kvar men rent krasst, är det värt att bo kvar och behöva leva med att han kanske kommer krångla eller ta möjligheten att skapa en ny fristad för dig och dina barn även om det känns fel att flytta?

 

[godisklubba]

Och så barnen mitt uppi det här de kommer gå sönder. Vår son kommer gå mittitu. Och det är det som fått mig att vara kvar och försöka hålla någon slags fasad

Jag är barn till skilda föräldrar och mår absolut inte dåligt av att mina föräldrar skilde sig!

Idag har jag en gladare och piggare mamma som kan göra precis det hon vill och lever för sig själv, utan att vara "bunden" till min pappa. Jag har en mamma som inte behöver störa sig på min pappas brister i vardagen och en pappa som inte behöver störa sig på min mammas brister i vardagen.

Både jag och min bror såg igenom fasaden. Vi såg att något var fel, även om vi inte kunde sätta fingret på vad.

Absolut att det var tufft i början med förändringarna och flyttarna. Men nu när vi alla har landat så är det ändå så mycket bättre.

Vet typ inte vart jag ville komma. Ville bara säga att jag (och min bror) som barn inte alls önskar att våra föräldrar hade hållt ihop för vår skull

 

[Shaggy]

Och så barnen mitt uppi det här de kommer gå sönder. Vår son kommer gå mittitu. Och det är det som fått mig att vara kvar och försöka hålla någon slags fasad

Din son går troligen mittitu redan nu. Han märker garanterat att ert förhållande inte är bra. Barn ser sådant.

 

[svea]

Ledsna barn på kort sikt, men troligen lyckligare i ett livslångt perspektiv om de får lära sig att det är OK att bryta sig ur ett dysfunktionellt förhållande och bygga sig en ny tillvaro, att lämna något som bryter ner och öppna dörren för något som bygger upp. Släpp fram tigermamman. Gå!

 

[Eurydome]

Och så barnen mitt uppi det här de kommer gå sönder. Vår son kommer gå mittitu. Och det är det som fått mig att vara kvar och försöka hålla någon slags fasad

Så måste det inte alls bli. Mina barn gick definitivt inte sönder. De blev lite ledsna och hade velat att vi skulle fortsätta vara en familj men nu gick inte det, då får man gilla läget bara. Livet kommer med förändringar och att ni separerar kommer definitivt inte vara den sista.

 

[Görel]

Han menar att han bara ville att familjen skulle fungera bättre, att det var därför bästa lösningen var att han var hemma och tog ansvar för barnen. (Han förlorade vidare anställning november 2020) Han tycker jag är ologisk. För han kan inte både jobba och att våra barn inte är på förskola/fritids.

Och han vill fortfarande jobba på vår relation.

Och han menar att han har gjort alla förändringar jag bett om från familjeterapin,men Jag har inte följt upp å min sida

Och nu försöker han skuldbelägga dig igen. Jag förstår att det är jättesvårt när man är mitt i det, man försöker ta sig loss från en partner som försöker dra en tillbaka hela tiden på olika sätt. Han vill behålla sin bekväma tillvaro som du möjliggör.

Man behöver inte ha någon anledning. Den andra partnern behöver inte förstå. Det räcker med att man är säker på att man inte vill leva det livet mera.

 

[Luff]

Varför ska du bo med en person du inte gillar?

 

[Nytant]

Nej.
Han kan bli så arg. Så ja, jag är rädd. Det är obehagligt.

Använd dig av de resurser som finns och bryt upp på ett så säkert sätt som möjligt. Du är skyldig inte bara dig själv utan också dina barn det. Det finns inte ett scenario där det är okej att de ska behöva leva ihop med mannen du beskriver i det fetade. Det är riktigt jäkla allvarligt.

Förstå mig rätt, jag bryr mig om dig, och jag tyckte allt fram till detta inlägget var mer än tillräckligt illa, och det behöver inte ens vara illa för att man ska få skilja sig, det får man göra bara för att man känner för det. Men jag tror inte ens de mest splittrade delarna inom dig kan säga emot det faktum att det är ditt jobb att se till att dina barn har trygga vuxna runtomkring sig. Ska de behöva leva med en pappa som blir så arg att deras mamma är rädd för honom? Och om du är så rädd, hur rädda tror du inte barnen är?

Ibland får man fake it tills man makes it, helt enkelt. Om du inte kan frammana motivationen att skilja dig för din egen skull (ännu), så har du här svart på vitt att du faktiskt är skyldig dina barn att göra det för deras skull. Glöm inte säkerhetstänket bara och var så rädd om dig som det bara går. Du är värd det. Dina barn är värda det

 

[Ramona]

Men han är hemma hela dagarna. Men kan inte sköta hemmet. Torkade precis bort intorkade rester från mellanmål mm från soffbordet som jag lämnat för att se OM han ser. Men han kan inte. Jag tror inte han kan. Men jag orkar inte mer

Givetvis är det hans ansvar att se till så att hemmet fungerar om han är hemma och ska få det att fungera, men fungerar det inte för dig får du faktiskt ta och ställa ett ultimatum om du inte har ryggraden att göra slut.

Börja jobba och gör 50% av hushållssysslorna som vilken vettig man som helst, eller flytta ut. Det är inte meningen att du ska försörja någon looser som inte klarar av grundläggande saker i livet. Ärligt talat, varför försörjer du denna mannen? Vad har han för hållhake på dig för att du ska stanna kvar med en sådan imbecill till man?

Jag hade skämts ögonen ur mig ifall jag var arbetsför men inte försörjde mig själv. Bristen på ansvarsvarstagande från hans sida är det osexigaste jag hört talas om. Han spelar tv-spel hela dagarna istället för att faktiskt ta hand om hus och hem. Skäms han inte? Skäms han inte för att han lever på dig? Skäms han inte för att han inte tar hand om sin del av hushållet? Vart är vettet på denna människa?

Vad säger han när du frågar vem som får saker att hända i hemmet om det inte är han? Vem är det som ser till så att alla får mat? Vem städar? Vem ser till så att det finns tallrikar till dagen efter? Vem är det som tvättar? Vem är det som försörjer familjen?

Gud, vilken pinsam man!

 

[Framtiden]

Tack för alla svar. Verkligen! Det hjälper oerhört när hjärnan snurrar. Även att läsa det jag skrev för snart ett år sedan.

Jag är rädd för all förändring jag inte kan påverka just nu. Han sover än.
Men jag har som mål idag att säga att jag kommer ansöka om skilsmässa och att vi diskuterar boende. Samt att han får ta kontakt med advokat, och jag har en egen advokat.


Hur har ni kloka som överlevt gjort? Jag har inte råd att hoppa in i en lägenhet, vi har hans A-kassa och min lön. Jag har bearbetat att släppa huset i värsta fall, även om jag inte vill. Men bara för att slippa bråk.

 

[Amanda_F]

Tack för alla svar. Verkligen! Det hjälper oerhört när hjärnan snurrar. Även att läsa det jag skrev för snart ett år sedan.

Jag är rädd för all förändring jag inte kan påverka just nu. Han sover än.
Men jag har som mål idag att säga att jag kommer ansöka om skilsmässa och att vi diskuterar boende. Samt att han får ta kontakt med advokat, och jag har en egen advokat.


Hur har ni kloka som överlevt gjort? Jag har inte råd att hoppa in i en lägenhet, vi har hans A-kassa och min lön. Jag har bearbetat att släppa huset i värsta fall, även om jag inte vill. Men bara för att slippa bråk.

Jag är uppvuxen med skilda föräldrar och det var mkt bättre för mig än när de tjafsade om allt.

Jag tycker du ska ta kontakt med en advokat, för även om det kostar så blir det nog bättre för dig ekonomiskt än att stå själv mot honom om han vill ha huset osv.

 

[Gnist]

Hur har ni kloka som överlevt gjort? Jag har inte råd att hoppa in i en lägenhet, vi har hans A-kassa och min lön. Jag har bearbetat att släppa huset i värsta fall, även om jag inte vill. Men bara för att slippa bråk.

Inte för att mitt ex var fullt lika asig, men jag flyttade till lgh, bodde där några år.
Var arbetslös ett tag i samband med flytten, så jag pluggade klart en utbildning, hoppade av en annan när jag blev headhuntad till ett jobb.
Hyrde sen ett litet torp i 2 år och för snart 5 år sedan flyttade jag till min lilla gård och blir lånefri inom ett år.

Det mesta löser sig faktiskt lite av sig självt bara man tagit steget att lämna och har kommit sig bort från situationen.

 

[Eurydome]

Hur har ni kloka som överlevt gjort? Jag har inte råd att hoppa in i en lägenhet, vi har hans A-kassa och min lön. Jag har bearbetat att släppa huset i värsta fall, även om jag inte vill. Men bara för att slippa bråk.

Hur menar du att du inte har råd att hoppa in i en lägenhet? Du har ju en lön? I värsta fall får det väl bli en liten lägenhet. Och om ni säljer huset så har du kanske råd att köpa en lägenhet?

Jag bodde kvar i vårt hus i två år efter att mitt ex flyttat ut. Eftersom ingen hade råd att köpa ut den andra så fick vi till slut sälja det. Min del av pengarna räckte till en lägenhet.

Jag ville inte heller sälja huset men till slut fick vi ändå göra det. Och nu trivs jag jättebra i min lägenhet!

 

[Mariax2]

Vilka bra tips du får i denna tråd!
Ta steget!

 

[SaraXX]

Jag hyr en trea(radhus). Barnen har varsitt rum och jag har ett krypin i vardagsrummet, avskiljt av bokhyllor. Jag sparar mycket varje månad, vi drömmer om större, och alternativet att ha bott kvar med pappan känns helt barockt.

Du har ett jätteförsprång iom att du äger ett halvt (?) hus! Ni kommer att klara er bra, det kanske inte kommer att bli perfekt direkt efter separationen, men du kan börja jobba mot DITT framtida liv redan nu.

9 april är en bra dag att ta nästa steg, det är jag säker på. Sköt om dig!

 

[Nytant]

Jag hyr en trea(radhus). Barnen har varsitt rum och jag har ett krypin i vardagsrummet, avskiljt av bokhyllor. Jag sparar mycket varje månad, vi drömmer om större, och alternativet att ha bott kvar med pappan känns helt barockt.

Du har ett jätteförsprång iom att du äger ett halvt (?) hus! Ni kommer att klara er bra, det kanske inte kommer att bli perfekt direkt efter separationen, men du kan börja jobba mot DITT framtida liv redan nu.

9 april är en bra dag att ta nästa steg, det är jag säker på. Sköt om dig!

Så jäkla fina inlägg i den här tråden, blir varm om hjärtat. Detta är bara ett exempel.

 

[Ramona]

Tack för alla svar. Verkligen! Det hjälper oerhört när hjärnan snurrar. Även att läsa det jag skrev för snart ett år sedan.

Jag är rädd för all förändring jag inte kan påverka just nu. Han sover än.
Men jag har som mål idag att säga att jag kommer ansöka om skilsmässa och att vi diskuterar boende. Samt att han får ta kontakt med advokat, och jag har en egen advokat.


Hur har ni kloka som överlevt gjort? Jag har inte råd att hoppa in i en lägenhet, vi har hans A-kassa och min lön. Jag har bearbetat att släppa huset i värsta fall, även om jag inte vill. Men bara för att slippa bråk.

Tror du verkligen att ni behöver varsin jurist för att lösa det praktiska? Ärligt talat alltså. För jurister är inte billiga. Om ni idag lever på marginalen så har ni verkligen inte råd att lösa er kommunikation med hjälp av jurister. För de allra flesta löser det sig när man pratar med varandra. Ni kommer lösa det om ni är två mogna individet som rationellt pratar om hur ni vill ha det. Vill du bo kvar i huset så säger du det till honom. Går han med på det så pratar du med banken så att du får ta över lånen och eventuellt köpa ut honom. Allt i överensstämmelse vad ni gemensamt kommer fram till.

Jag vet att det är skitjobbigt att prata och jag vet att det är skitjobbigt att ta upp jobbiga ämnen, men just nu har du liksom inget annat val. För vad är det andra valet? Mer än att bo kvar och härda ut? Att packa dina saker och ta barnen och dra - men det är ju inte alls vad du vill.

 

[Framtiden]

Tror du verkligen att ni behöver varsin jurist för att lösa det praktiska? Ärligt talat alltså. För jurister är inte billiga. Om ni idag lever på marginalen så har ni verkligen inte råd att lösa er kommunikation med hjälp av jurister. För de allra flesta löser det sig när man pratar med varandra. Ni kommer lösa det om ni är två mogna individet som rationellt pratar om hur ni vill ha det. Vill du bo kvar i huset så säger du det till honom. Går han med på det så pratar du med banken så att du får ta över lånen och eventuellt köpa ut honom. Allt i överensstämmelse vad ni gemensamt kommer fram till.

Jag vet att det är skitjobbigt att prata och jag vet att det är skitjobbigt att ta upp jobbiga ämnen, men just nu har du liksom inget annat val. För vad är det andra valet? Mer än att bo kvar och härda ut? Att packa dina saker och ta barnen och dra - men det är ju inte alls vad du vill.

Jag tänkte att det fanns för honom i vår hemförsäkring och för mig via min arbetsförsäkring. Och jag tänkte att det var bäst att ha med flera parter då det finns fler som kan dokumentera vad som sägs så det inte blir våra ord mot varandra. Också för problemet att han är vuxen individ,men som har svårigheter och ser saker på annat sätt än andra.

Det fick inte att prata igår för han var redan så arg och irriterad på annat. Barnen har massa idrottsavslutningar mm så jag orkade inte lägga på mer. Det hade aldrig blivit konstruktivt.

Speciellt då huset är känsligt och om jag förstått honom rätt så tänker han Jag lämnar förhållandet - Jag flyttar ut