Hur förbättrar man sin engelska?

[Sasse]

Jag är fruktansvärt dålig på att prata. Kan göra mig någorlunda förstådd, men pratar inte på något sätt flytande och har (för mig) stora problem med uttalet. Jag tänkte ett tag att jag kunde förbättra engelskan genom att läsa upp på komvux, men nu när jag läst till Eng C och inte har blivit något bättre känner jag mig bara frustrerad.

Jag skäms skitmycket och undviker helst att prata, även om olika personer har uttryckt att min engelska är ok och att de utefter min beskrivning trott att det skulle vara mycket värre. Men jämför man med hur svenskar i regel pratar är det dåligt. Jag har inget flyt när jag pratar, jag bara stakar mig och fastnar vid orden, trots att det låter bra i huvudet sas.

Jag förstår ju att det knappast hjälper att undvika att prata, men jag känner ingen förbättring när jag gör det heller. Jag har varit utomlands längre stunder emellanåt och bara pratat engelska – men inte har det hjälpt.

Blir det bättre någon gång eller får jag kallt räkna med att ha ångest varje gång jag behöver yppa ett ord på engelska? Finns det något man kan göra mer än prata, prata, prata? Professionell hjälp? Mirakelmedicin?

 

[Diabetikern]

Lyssna på engelska ljudböcker och fortsätta prata

Jag bodde 2 år i Skottland. Får fortfarande lite ångest över uttal mm när jag pratar engelska

 

[Keb71]

DuoLingo eller någon liknande app kanske kan vara till hjälp?
I vissa övningar ska man härma en röst.

 

[emma-vsm]

När jag skulle vara med i ett EU-projekt som innebar studieresor till olika länder hade jag ångest ett halvår innan, eftersom jag tyckte att min engelska var så dålig. Jag började kolla på alla serier utan text och läsa/skriva lite artiklar på engelska.
Men det som trots allt hjälpte mig sen, efter att ha varit skitnervös på första resan, var att jag helt enkelt sket i att jag inte pratar korrekt hela tiden, och plötsligt blev det ett bättre flyt också.

 

[Sasse]

Lyssna på engelska ljudböcker och fortsätta prata

Jag bodde 2 år i Skottland. Får fortfarande lite ångest över uttal mm när jag pratar engelska

Ljudböcker? Jag avskyr't! Filmer och serier får duga

Jisses, det lät... inte hoppfullt för mig

DuoLingo eller någon liknande app kanske kan vara till hjälp?
I vissa övningar ska man härma en röst.

Ska kolla upp, tack!

När jag skulle vara med i ett EU-projekt som innebar studieresor till olika länder hade jag ångest ett halvår innan, eftersom jag tyckte att min engelska var så dålig. Jag började kolla på alla serier utan text och läsa/skriva lite artiklar på engelska.
Men det som trots allt hjälpte mig sen, efter att ha varit skitnervös på första resan, var att jag helt enkelt sket i att jag inte pratar korrekt hela tiden, och plötsligt blev det ett bättre flyt också.

Nu när du säger det så, jag undrar om inte min engelska har fått mindre flyt på senare år i takt med att jag fått mer ångest kring det. Jag kanske får börja med att försöka ändra mitt tankesätt så att jag inte behöver bry mig, och se om det funkar bättre. Det och öva, öva, öva

 

[mooi]

Nu när du säger det så, jag undrar om inte min engelska har fått mindre flyt på senare år i takt med att jag fått mer ångest kring det. Jag kanske får börja med att försöka ändra mitt tankesätt så att jag inte behöver bry mig, och se om det funkar bättre. Det och öva, öva, öva

det understrukna.
Spontant (utan att ha hört dig ) så kanske det inte är så illa egentligen? Men att din ångest över att det är så dåligt gör dig så himla spänd och osäker så att det BLIR stakande och trevande.

Vad skäms du för?

Jag upplever att folk förstår en bättre än man tror - även om språket inte flyter helt.

Min egen engelska har helt klart hjälpts på traven genom att jag aldrig har text på filmer/serier, läser böcker på engelska och i yngre åldrar hade en del chattkompisar där engelska krävdes.

 

[emma-vsm]

Ljudböcker? Jag avskyr't! Filmer och serier får duga

Jisses, det lät... inte hoppfullt för mig

Ska kolla upp, tack!

Nu när du säger det så, jag undrar om inte min engelska har fått mindre flyt på senare år i takt med att jag fått mer ångest kring det. Jag kanske får börja med att försöka ändra mitt tankesätt så att jag inte behöver bry mig, och se om det funkar bättre. Det och öva, öva, öva

Precis, det var inställningen som hjälpte mig. Att inte ha så höga krav på mig själv och inse att folk förstår mig, även om jag inte pratat korrekt. Inte göra en så stor grej av det helt enkelt.

 

[Mirtai]

Hade en lärare som beskrev att det finns 3 steg i språkinlärning.

1. Man kan inte så mycket men pratar glatt på, omedveten om att man gör mängder med fel

2. Din språknivå är så pass bra att du blir medveten om de fel du gör. Ofta pratar man sämreoch mindre som ett resultat av det.

3. Språket blir mer befäst och du kan prata på obehindrat trots ev fel.

Det känns ju som du mentalt fastnat på nr 2? Jag tror helt krasst att enda lösningen är att tvinga sig att prata, helst utan att tänka en massa

Tänk att de flesta pratar bättre när efter två glas vin, troligen för att alla mentala spärrar släpper. Nu säger jag inte att du konstant ska vara småberusad, men du fattar nog poängen

 

[Caoimhe]

Skulle det kunna vara ett alternativ att ta en (hyfsat lättläst, kanske en barn- eller YA-) bok på engelska och köra högläsning för dig själv när du är ensam hemma och ingen annan kan höra dig? Då behöver du inte tänka på VAD du ska säga, utan kan öva på uttal istället.

Jag tror att nyckeln är att först känna sig trygg med engelskan när man är för sig själv, för när man pratar med någon annan så blir det lätt stressat och lätt att oroa sig för att bli "dömd" för sin engelska. Och kopplar man att prata engelska med den stressen så blir det ju bara ett orosmoment, och så ska det ju inte behöva vara!

 

[purity_666]

Kolla filmer och serier utan text, då lyssnar man mer aktivt.

Kanske har du någon vän som också vill öva engelska? Då kan ni komma överens om att prata engelska med varandra. Då slipper man känna sig dömd och kan vara mer fri.

 

[Red_Chili]

Det som hjälpt mig mycket är att titta på mängder av tv-program, filmer m.m. där det pratas engelska, och verkligen lyssna på vad de säger samt stänga av textningen så fort jag känner att jag hänger med. Vissa serier, som jag gillar mycket, kan jag se flera gånger. Då har jag först tittat med text, sedan tittat utan text. Efter ett tag upptäckte jag att texten störde mer än den hjälpte

Jag sjunger också på engelska och kan ibland gå runt och tänka på engelska eller prata engelska för mig själv just för att träna upp ett bra flyt.

 

[svea]

Studieförbunden har ofta konversationskurser i engelska.

 

[Freazer]

Jag är fruktansvärt dålig på att prata. Kan göra mig någorlunda förstådd, men pratar inte på något sätt flytande och har (för mig) stora problem med uttalet. Jag tänkte ett tag att jag kunde förbättra engelskan genom att läsa upp på komvux, men nu när jag läst till Eng C och inte har blivit något bättre känner jag mig bara frustrerad.

Jag skäms skitmycket och undviker helst att prata, även om olika personer har uttryckt att min engelska är ok och att de utefter min beskrivning trott att det skulle vara mycket värre. Men jämför man med hur svenskar i regel pratar är det dåligt. Jag har inget flyt när jag pratar, jag bara stakar mig och fastnar vid orden, trots att det låter bra i huvudet sas.

Jag förstår ju att det knappast hjälper att undvika att prata, men jag känner ingen förbättring när jag gör det heller. Jag har varit utomlands längre stunder emellanåt och bara pratat engelska – men inte har det hjälpt.

Blir det bättre någon gång eller får jag kallt räkna med att ha ångest varje gång jag behöver yppa ett ord på engelska? Finns det något man kan göra mer än prata, prata, prata? Professionell hjälp? Mirakelmedicin?

Titta på serier, filmer med engelsk text (eller utan).
Prata engelska hemma, skriv på engelska och läs upp det högt.
Jag kände som du när jag var yngre och då har jag ändå pendlat under min uppväxt mellan Sverige och annat engelskspråkigt land pga mina föräldrars jobb + själv bott utomlands.
Det förändrades när jag startade mitt första egna företag och fick en massa utländska kunder där jag var tvungen att prata, skriva och återigen prata engelska. Helt ärligt så var de flesta sämre än mig själv så det är bara att kämpa på, de flesta förstår ändå även om man skulle råka säga fel. Det är inte hela världen. Tror att om du slutar tänka på det att det "inte flyter på" så kommer det automatiskt. Jag pratar mer engelska än svenska i min vardag och till och med drömmer på engelska sen en tid tillbaka. Det gör mig frustrerad när jag inte kan komma på ordet på svenska och kan få svenskan att flyta på som vanligt. Jag tror absolut det blir bättre för dig, du har viljan verkar det som! :-)

 

[honung]

Prata prata prata. Använd exempelvis läkerols språkapp eller liknande, jag kommer inte ihåg vad de heter. Men det finns också en app som en vän till mig utvecklat som heter callthere, där du kan välja ett univeritet i usa (stanford, Harvard, Columbia, Yale, och några AMA-nummer - ring dem!), där du kan prata om precis vad som helst med några jättetrevliga människor. Prata med någon är det enda sättet att få bra flyt på din engelska. Jag spenderar större delen av mitt liv med att prata engelska med engelsktalande människor, men fungerar även som språkstöd på svenska åt vissa amerikaner som kommer till sverige som ska lära sig språket - deras svenska blir bara bättre och bättre ju mer svenska de pratar. Att bara höra det språk du vill utvecka hjälper inte så mycket om du vill få flyt, det bästa sättet är konversationslärande. Sen ska det naturligtvis vara någon som kan språket bättre än dig, som kan hjälpa dig med de grammatiska fel du gör. Så prata med någon som har engelska som förstaspråk skulle jag rekommendera.

 

[Araminta]

Många bra förslag i tråden. @Mirtai har helt rätt i att språkinlärning ofta följer en U-kurva där man får en dipp halvvägs igenom. Och som många är inne på är det enda som funkar för att komma ur det är att fortsätta prata. Mycket och under lång tid. Tyvärr

Något som möjligen kan mildra steget ut är att prata med folk som pratar sämre än dig. Det vill säga, prata engelska med folk från länder där varken svenska eller engelska är modersmålet.

 

[Andromedae]

Personligen ser jag språkets kommunikativa funktion som det viktigaste. Jag pratar engelska i jobbet och ärligt talat är det låååångt från bra hela tiden. Detsamma gäller för mina kollegor (ingen pratar perfekt engelska). Men det är lugnt. Det viktigaste är att vi förstår varandra. Vilket vi oftast brukar göra, även om det händer att man ibland får fråga en extra gång

Så alltså: släpp prestigen. Flyt får man genom att prata på. Jag må ha en intressant engelska ibland, men jag har världens flyt

 

[Sasse]

det understrukna.
Spontant (utan att ha hört dig ) så kanske det inte är så illa egentligen? Men att din ångest över att det är så dåligt gör dig så himla spänd och osäker så att det BLIR stakande och trevande.

Vad skäms du för?

Jag upplever att folk förstår en bättre än man tror - även om språket inte flyter helt.

Min egen engelska har helt klart hjälpts på traven genom att jag aldrig har text på filmer/serier, läser böcker på engelska och i yngre åldrar hade en del chattkompisar där engelska krävdes.

Personligen tycker jag ju min engelska suger () även om vissa har sagt att de tyckt den varit bra/ok eller bättre än vad jag tror att den är. Och det skulle ju vara bra om jag kan lyssna på de positiva orden och inte tänka så mycket, men jag har svårt för det, speciellt när det även finns de som säger till mig att jag har skitdålig engelska, knappt kan prata, osv.

Jag ser också en del på filmer/serier på engelska (utan text), läser mycket på engelska, och min skriftliga engelska har blivit mycket bättre, men den muntliga not so much.

Hade en lärare som beskrev att det finns 3 steg i språkinlärning.

1. Man kan inte så mycket men pratar glatt på, omedveten om att man gör mängder med fel

2. Din språknivå är så pass bra att du blir medveten om de fel du gör. Ofta pratar man sämreoch mindre som ett resultat av det.

3. Språket blir mer befäst och du kan prata på obehindrat trots ev fel.

Det känns ju som du mentalt fastnat på nr 2? Jag tror helt krasst att enda lösningen är att tvinga sig att prata, helst utan att tänka en massa

Tänk att de flesta pratar bättre när efter två glas vin, troligen för att alla mentala spärrar släpper. Nu säger jag inte att du konstant ska vara småberusad, men du fattar nog poängen

Jag kanske ska testa det tipset så jag får veta om det bara är i mitt huvud eller inte. Kanske lättare att förändra tänket då

Skulle det kunna vara ett alternativ att ta en (hyfsat lättläst, kanske en barn- eller YA-) bok på engelska och köra högläsning för dig själv när du är ensam hemma och ingen annan kan höra dig? Då behöver du inte tänka på VAD du ska säga, utan kan öva på uttal istället.

Jag tror att nyckeln är att först känna sig trygg med engelskan när man är för sig själv, för när man pratar med någon annan så blir det lätt stressat och lätt att oroa sig för att bli "dömd" för sin engelska. Och kopplar man att prata engelska med den stressen så blir det ju bara ett orosmoment, och så ska det ju inte behöva vara!

Jag har tänkt att jag borde läsa högt för mig själv, men jag får alltid för mig att någon ska höra mig och då låter jag bli Men det är absolut något jag måste ta tag i och göra, om inte läsa något så ha konversationer med mig själv. Någon gång måste hjärnspökena lätta på greppen tycker jag.

Kanske har du någon vän som också vill öva engelska? Då kan ni komma överens om att prata engelska med varandra. Då slipper man känna sig dömd och kan vara mer fri.

Dessvärre pratar alla mina vänner jättebra engelska och jag känner inte mig bekväm med att prata med dem ens, snarare blir det så att jag jämför mig mer med någon jag känner.

Det som hjälpt mig mycket är att titta på mängder av tv-program, filmer m.m. där det pratas engelska, och verkligen lyssna på vad de säger samt stänga av textningen så fort jag känner att jag hänger med. Vissa serier, som jag gillar mycket, kan jag se flera gånger. Då har jag först tittat med text, sedan tittat utan text. Efter ett tag upptäckte jag att texten störde mer än den hjälpte

Jag sjunger också på engelska och kan ibland gå runt och tänka på engelska eller prata engelska för mig själv just för att träna upp ett bra flyt.

Jag tittar mycket på filmer och serier, med eller utan text beroende på var jag får tag i dem. Svensk text har jag aldrig, men föredrar klart att ha engelsk text framför att inte ha någon - eftersom jag annars måste spola tillbaka alt. pausa och kolla upp vad de säger om jag inte hör. Och sådant oflyt vill jag inte ha när jag tittar på något förhoppningsvis spännande Med engelsk text tycker jag ändå att jag lyssnar aktivt, men om det är något jag inte uppfattar så kan jag lätt kolla det skrivna ordet och lära mig det.

 

[Sasse]

Något som möjligen kan mildra steget ut är att prata med folk som pratar sämre än dig. Det vill säga, prata engelska med folk från länder där varken svenska eller engelska är modersmålet.

Nu ska jag strax iväg - men JA! - det funkar verkligen och släpper mina mentala spärrar, när någon pratar lika dåligt/sämre än mig. Men det är inte ofta jag hittar sådana personer

 

[TheRedLightning]

Jag är fruktansvärt dålig på att prata. Kan göra mig någorlunda förstådd, men pratar inte på något sätt flytande och har (för mig) stora problem med uttalet. Jag tänkte ett tag att jag kunde förbättra engelskan genom att läsa upp på komvux, men nu när jag läst till Eng C och inte har blivit något bättre känner jag mig bara frustrerad.

Jag skäms skitmycket och undviker helst att prata, även om olika personer har uttryckt att min engelska är ok och att de utefter min beskrivning trott att det skulle vara mycket värre. Men jämför man med hur svenskar i regel pratar är det dåligt. Jag har inget flyt när jag pratar, jag bara stakar mig och fastnar vid orden, trots att det låter bra i huvudet sas.

Jag förstår ju att det knappast hjälper att undvika att prata, men jag känner ingen förbättring när jag gör det heller. Jag har varit utomlands längre stunder emellanåt och bara pratat engelska – men inte har det hjälpt.

Blir det bättre någon gång eller får jag kallt räkna med att ha ångest varje gång jag behöver yppa ett ord på engelska? Finns det något man kan göra mer än prata, prata, prata? Professionell hjälp? Mirakelmedicin?

Det jag gör är att jag kollar väldigt mycket på videos på youtube, engelska utan text, ser anime som är textat på engelska, kollar på engelska filmer utan text eller med engelsk text. Läser väldigt mycket på engelska osv.

Jag må va bra på engelska i skrift och att läsa, men när det kommer till tal när man pratar med någon (går ju an att tala hemma med sig själv, då har man tid att tänka), så är det en färskvara. Jag kan prata men brukar snubbla på orden tills jag blir varm i kläderna. Som när jag var på Irland i en vecka, i början har man så svårt för orden, men på slutet kommer det mer naturligt.

Jag skulle vilja påstå att det bara är att öva och öva. Prata med sig själv och kanske även sina kompisar.

 

[TheRedLightning]

Jag upplever att folk förstår en bättre än man tror - även om språket inte flyter helt.

Det där kan jag skriva under på.

Senast var det i Göteborg, en terminal där en av truckkillarna inte pratade Svenska, var Engelska som gällde. Insåg att jag suger på fackengelskan i mitt jobb även om jag vet några termer, men lyckades göra mig förstådd och ju mer vi pratade ju mer lossnade det.