Hur gamla är vi?

[mysboll]

Alltså... jag väntar fortfarande på att bli vuxen

Same!

 

[Palermo]

Att åldras är en konstig känsla.

Ganska ofta när jag befinner mig i en grupp människor så känner jag mig som om jag är en av de yngre i gruppen. Men så inser jag - det är ju jag som är äldst!?

Jag har funderat på om alla, samtidigt, i samma grupper, känner så? Jag gör det ofta, men varför skulle det vara bara du och jag?

 

[sjoberga]

Jag har funderat på om alla, samtidigt, i samma grupper, känner så? Jag gör det ofta, men varför skulle det vara bara du och jag?

Nä, inte alla, jag känner mig ofta äldst oavsett ålder på gruppen i övrigt. Och har gjort så sedan 7-årsåldern, vilket kanske är märkligt. Den där känslan kanske inte är så korrelerad med faktisk ålder som hjärnan antar när den ger känslan?

 

[Palermo]

Nä, inte alla, jag känner mig ofta äldst oavsett ålder på gruppen i övrigt. Och har gjort så sedan 7-årsåldern, vilket kanske är märkligt. Den där känslan kanske inte är så korrelerad med faktisk ålder som hjärnan antar när den ger känslan?

Jag minns inte från så låg ålder, men mellan sådär 15-30 kände jag mig på något vis "ålderslöst urgammal". Sen minns jag inte, och nu känner jag mig "som vanligt", vilket är betydligt yngre än jag är. Jag tycker att jämnåriga, särskilt jämnåriga jag inte känner, ser chockerande gamla ut.

Tur att det inte är så viktigt hur gammal man känner sig, för då hade jag nog haft det jobbigt med den frågan. Nu är det mest bara lite snurrigt.

 

[Sryoqwe]

Alltså det där med ålder är konstigt
Alltså måste man känna sig på ett visst sätt vid en viss ålder?
Jag älskar fortfarande att hoppa i vattenpölar och skaka ner snö från träd
Måste jag sluta med det?

Nu är jag kanske sämst kvalificerad för att svara på detta, pga bristande erfarenhet... men jag säger Nej!

Jag känner mig inte som min ålder, i bästa fall känner jag mig en riktig människa. Ålder är alldeles för komplicerat för att blanda in där. Jag brukar anses mogen för min ålder, vad det nu innebär. Det betyder dock inte att jag tänker vara en "tråkig vuxen", jag gör gärna saker som inte är helt socialt acceptabla, sålänge det inte skadar någon. Ungefär, det är helt okej att hoppa i vattenpölar och skaka ner snö från träd, men gör det inte när det är folk i närheten som inte vill ha konsekvenserna (vatten/snö över sig). Det kommer fortfarande finnas människor som tittar snett på dig om du gör det när de är i närheten, även om det inte egentligen påverkar dem. Jag brukar hälsa på sådana. Det brukar inte uppskattas. Inte riktigt mitt problem.

Min definition av att vara Vuxen är nog förmågan att anpassa sina beteenden efter situationen. Inte att bara ha beteenden som anses typiskt vuxna.

 

[abc]

Att åldras är en konstig känsla.

Ganska ofta när jag befinner mig i en grupp människor så känner jag mig som om jag är en av de yngre i gruppen. Men så inser jag - det är ju jag som är äldst!?

Känner oftast samma, vet inte om det beror på att jag känner mig obekväm i situationen.

 

[Iamia]

Det är lite det här jag menar. Ålder behöver inte påverka hur man känner sig inombords. Eller vad man gör heller för den delen. Själv byggde jag tex snölyktor för ett par veckor sedan, helt i min ensamhet. Och ja, jag gillar också att plaska i vattenpölar. För egen del är det som ändrats nog att jag numera struntar blankt i vad andra tycker… Ett bra ordspråk och lite av mitt motto är: ”Man är inte vuxen förrän man vågar vara barnslig!”. Förr, när jag var barn/tonåring så väntade jag nästan på att en morgon vakna upp och känna mig VUXEN. Det hände aldrig, kan jag säga.

Jag kommer förresten ihåg ett samtal jag hade med min farfar om det här. Då var han runt 90 och sa att han känner sig som han alltid gjort inuti. Alltså som runt 15-20 år. Det enda som hade ändrats var kroppen, tyckte han. Att den inte hängde med längre.

 

[FeatherCloud]

Att åldras är en konstig känsla.

Ganska ofta när jag befinner mig i en grupp människor så känner jag mig som om jag är en av de yngre i gruppen. Men så inser jag - det är ju jag som är äldst!?

Samma här. När jag fortfarande red var jag ibland i stallet samtidigt som ett gäng ponnyungar med mammor/pappor. Jag kände mig alltid som någon sorts mellanting i ålder mellan barnen och föräldrarna, tills jag insåg att jag var jämnårig med eller ibland äldre än föräldrarna Stort mindfuck.

För övrigt har jag hängt här sen stallettiden. Insåg nu att det är 25 år sedan i sommar sen kraschen när alla konton "startades om" på 1 juli 2001. Det är få andra saker i livet som jag har lika långvarig relation till som buke

 

[geting]

25 buke-bebis verkar det som

 

[Pilot]

Jag har funderat på om alla, samtidigt, i samma grupper, känner så? Jag gör det ofta, men varför skulle det vara bara du och jag?

Jag var yngst länge i många sammanhang och det kändes verkligen konstigt och jag tyckte det var lite jobbigt när det ändrades till att vara en av de äldre.

 

[Palermo]

Just med hur man uttrycker sig tänker jag att det främst kan vara relevant när man pratar med unga personer, tonåringar och unga vuxna. Jag förväntar mig inte att någon i 60-års åldern pratar annorlunda med mig än med jämnåriga, men däremot kan det som sagt vara klokt att ha i beaktande att man levt 20 år längre när man pratar om vissa saker.

Om vi räknar bort riktigt små barn, så kommer jag inte riktigt på hur jag skulle anpassa språket efter andras ålder. Menar du att du gör det?

Själv anpassar jag nog samtalsämnen, men egentligen mer efter vilken relation jag har till personen än hens ålder (av lätt insedda skäl är min relation till min 14-åriga bonus annorlunda än tex den med mina bästa vänner).

 

[clusia]

Jag är 35år och väntar fortfarande på att bli vuxen. Senast häromdagen kallade jag in min 3år yngre chef för ett mycket viktigt semmelbeslut eftersom jag behövde en riktig vuxens hjälp.

 

[tanten]

Jag är 67 i år.
När jag fick diabetes i tonåren sa min läkare att vi sällan lever längre än till runt 50. Så det har jag levt med och blev lite lätt förvånad när jag fyllde 50 och var vid fullt medvetande och med benen i behåll.
"ni diabetiker blir kortare och kortare vartefter ni amputerar fötter och ben"

Har liksom aldrig föreställt mig som riktigt gammal. Men nu är jag ju på väg

 

[AraSlei]

Fyller 36 till hösten. Registrerade detta nicket 2003

 

[AraSlei]

Fanns det inte typ "äldre ungdom" med? Där tycker jag ändå att jag hade platsat fortfarande

ÄU var ju det bästa forumet!

 

[Scata]

Jag vägrar att outa min ålder, men 50+ kan vi säga (ok 59 fyllda i år...)
Mentalt - not so much...

 

[cassiopeja]

Jag har aldrig riktigt fattat vad folk menar när de säger att de känner sig äldre eller yngre än sin faktiska ålder... Kanske för att jag inte fattar vad det finns för krav på hur man ska vara, tänka och bete sig under olika åldrar?...

 

[Krålus]

Jag vägrar att outa min ålder, men 50+ kan vi säga (ok 59 fyllda i år...)
Mentalt - not so much...

Jag fyller 25 för 25 gången i höst. Dvs 49....

Mentalt 25... dottern 16 sambon 62 Mentalt 3 år typ...

 

[tanten]

Jag har aldrig riktigt fattat vad folk menar när de säger att de känner sig äldre eller yngre än sin faktiska ålder... Kanske för att jag inte fattar vad det finns för krav på hur man ska vara, tänka och bete sig under olika åldrar?...

Och ja, I min ålder förväntas man prata med knarrig långsam röst och ha murriga kläder. Märker det tydligt när folk träffar mig efter att ha messat eller pratat i telefon.

Under den extremt korta tid jag nätdejtade kontaktades jag av en rejält äldre man som skrev att han kände sig mycket yngre.
Jag svarade att det gjorde jag med

 

[LenaH]

Och ja, I min ålder förväntas man prata med knarrig långsam röst och ha murriga kläder. Märker det tydligt när folk träffar mig efter att ha messat eller pratat i telefon.

Under den extremt korta tid jag nätdejtade kontaktades jag av en rejält äldre man som skrev att han kände sig mycket yngre.
Jag svarade att det gjorde jag med

Fast nja?
När jag växte upp (70-tal) så ansågs väl 67 vara så som du beskriver men då dog ju folk vid 75 också.
Idag jobbar ju väldigt många vid 67 och lever väl ungefär som de gjorde vid 50.