Hur hantera "paus"?

[busigdemon]

Vet inte om jag borde skriva på ungdom eller senior, men känner mig så vilsen nu så känner mig inte så gammal.

I lördags så blev det ett litet gnabb mellan mig och min sambo (pojkvän sen 2½ år, sambo sen över 1år tillbaka), allt gick överstyr och summa summarum så kläckta han ur sig att han quote: "vet inte längre" = han vet inte om han älskar mig längre.
Då brast jag helt.
Han ville vara ifred lite och tänka. Jag gick in på sovrummet och grät och skakade. Han var inne i vardagsrummet och tänkte.
Den planerade festa uteblev och jag sov på soffan den natten och han i sängen (eller ptj, jag sov knappt menmen).
Sen när han vaknar så säger han att han vill ha en paus.

Han åkte till sin syster på frukost och jag åkte till stallet och gjorde det som skulel göras där, sen kom min mamma och hämtade mig.
Han ringde igår kväll för att se hur det var mig (lät väl inte så jätte glad när han gick på morgonen (dunkade huvudet i väggen och storgrät)) och sa qoute "jag vet inte hur man gör det här, men jag behöver tid"

Nu är jag sovandes hos mamma 4km fr jobbet o 6 mil från hästarna = mkt tid att bara sitta o tänka

Hur ska man hantera sånt här?
Det enda jag vill är att han ska hitta tillbaka till mig, till oss och vi kan kämpa igenom det här, glömma och förlåta. Skörda frukterna från det här senare, komma ut starkare.

Har svårt att förmå mig äta, svårt att inte gråta. Ser nån aktivitet fr honom på FB så är det nära det brister. Får jag kontakta honom? Borde jag? Hur ska man tänka för att kunna hålla sig lugn/lugnare?
Vad kan man förvänta sig? Hur ser statestiken ut? Hjälp

 

[sona]

Sv: Hur hantera "paus"?

Ägna tid åt dig själv, dvs gå på bio, umgås med kompisar, ut och festa.

Jag hade nog valt att hålla mig undan, och inte plågat mig själv med att sitta och titta på fb.

Vet inte alls hur statistik på sånt ser ut, men en paus blir ju inte en paus på riktigt ifall ni hörs av en massa under tiden.. Antagligen behöver han lite tid att tänka, och kanske du med?

 

[Tora]

Sv: Hur hantera "paus"?

Jag tycker oftast att ta en paus brukar vara början till slutet. Inte alltid men oftast.

Det som jag rekommenderar är att man inte bara låter sig nöjas med en paus utan faktiskt pratar igenom det lite. Framför allt skall den som inte vill ha paus våga ställa lite krav. Risken är annars att man blir hängande i ett vakuum. Man vet tex inte om man skall kontakta den andre, hur länge pausen skall vara och hur man skall hantera saker och ting under tiden.

Tex kan du ställa krav att du faktiskt vill veta hur lång tid han behöver tänka. Sen tex kan det även vara att man hörs inget alls på en vecka och att du när den veckan är slut ringer till honom och kollar av läget.

Låt inte jobbet att ta kontakt ligga på honom för risken är stor att du kommer att må dåligt när du väntar på att han skall behaga ringa. Du skall dock inte ringa honom annat än vid den tidpunkt/tidpunkter ni har kommit överens om.

Ingen rolig situation ni hamnat i. Väldigt jobbigt att vara den som inte vill ha paus. Att inte veta och vara så utlämnad till vad den andre bestämmer sig för att göra.

 

[Lycanthrope]

Sv: Hur hantera "paus"?

Jag håller med dig.

Min erfarenhet av pauser är att det är slutet.
Man måste prata ordentligt och jobba med problem.

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

Delvis KL

Skulle mer än gärna hitta på saker men slutar jobba kl fyra, åker då till stallet som nu ligger löjligt långt bort, har två timmar på mig innan tåget tillbaka till stan o mamma går o sen är jag där först strax innan nio o då middag o sen sova för att gå upp halv sju

Jag hade mer än gärna pratat innan pausen började sas, men svårt att prata med nån som inte vet...
Krav på deadline hade ju varit skönt för mig, kunna räkna ner liksom men kändes så taskigt att pressa nån som är osäker som man heller inte vill skrämma bort

Att sitta med dödtid på bussar o tåg är jobbigt, att gå förbi lägenheten o se honom därinne var plågsamt...

Kan man komma med krav om deadline nu?

 

[Tora]

Sv: Hur hantera "paus"?

Ja absolut.

Men prata med honom ansikte mot ansikte. Ta det inte via telefonen. Försök dock att inte bli för upprörd.

Säg att du har tänkt på det och att du förstår att han behöver en paus för att reda ut saker och ting. Men samtidigt är det lite elakt av honom att bara låta dig bli hängande i ett vakuum och att du behöver en gräns där ni sedan sätter er ner och pratar igenom hur ni vill ha det. Tex 2 eller 4 veckor.

Risken finns ju givetvis att han då känner sig pressad men om han inte ens kan ge dig en gräns där ni sätter er ner och talar med varandra så skulle jag tippa på att han redan har lämnat förhållandet och använder pausen som en ursäkt för att komma ur förhållandet på ett för honom enkelt sätt.

 

[Septicemia]

Sv: Hur hantera "paus"?

Jag vet inte om jag har så mycket att komma med, men jag har varit i din pojkväns sits och pausat ett förhållande. Det tog många omvägar, men vi löste det till slut.

Som den som behövde space (det här var innan fb användes som kommunikationskälla) så blev jag oerhört störd av samtalen och sms:en som kom, så klart i ren desperation, när jag sa att jag ville tänka över vårt förhållande. Jag befann mig i en rätt jobbig fas på det stora hela och kände mig kvävd redan innan pausen. Den fortsatta sms-kontakten såg till att det tog slut efter 14 dagar och vi flyttade isär.
Med facit i hand så fanns det saker som han hade kunnat säga och göra redan då för att få mig att stanna, men det enda han såg var att jag inte var säker längre och det blockerade allt annat. Han blev rädd, krävde en deadline på 2 veckor och det blev som det blev.

MEN. Det tog inte slut för att jag slutade älska. Det tog inte slut för att vi inte trivdes ihop. Det tog inte heller slut för att han krävde ett svar efter de där 14 dagarna. Det var fel tidpunkt i livet, timingen var värdelös och vi var väldigt osynkade under den perioden.
Jag tror att om vi hade varit mognare där och då så hade vi diskutera och resonera annorlunda och jag hade förmodligen stannat kvar. Vi har som sagt hittat tillbaka till varandra (inne på nionde året totalt) och de motgångar, inklusive uppbrott, som kommit har inte skadat det som vi har tillsammans.

Vad jag tror att jag menar är helt enkelt att du gör nog bäst i att verkligen låta honom fundera nu. Be om att få träffas och prata när det värsta har lagt sig, var stark och fundera även själv på hur du känner inför allting, bakom chocken och sorgen. Ni är fortfarande två stycken i ett fortsatt förhållande, är du säker på att det är där du vill vara om ni beslutar er för att fortsätta?

Jag tror inte att en paus behöver betyda slut, det har mer med omständigheterna att göra.

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

har jättesvårt för att inte gråta... så att hålla sig lugn blir svårt. Men kan ju göra ett tappert försök att vara slutgråten när jag träffar honom igen.

Men Sotfux säger, kanske bäst att bara vänta o låta honom komma när han är redo ?
Hur länge hade ni paus/uppbrott innan ni hittade tillbaka till varandra då? När vet man det värsta lagt sig? för mig för honom? Hur vet jag?

4 veckor vet jag inte om jag orkar med att bo i mammas gästrum o pendla till jobb 4km o sen 6mil till stallet o tillbaka igen.... Men håller det är det värt det, men om inte?
Vet man itne ska tänka "om" svårt att låta bli dock

 

[AgentCarter]

Sv: Hur hantera "paus"?

Men kan ni inte dela upp boendet? Du bor hos din mamma två veckor sedan om han fortfarande vill pausa så får han bo hos sina föräldrar?

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur hantera "paus"?

Har han ingenstans att ta vägen? För mig känns det väldigt tufft att du är den som måste göra dig omaket att bo borta, hur tillfälligt det än är, när det han som behöver en time out. Förstår du hur jag menar?

I övrigt lider jag med dig och hoppas verkligen att allt löser sig snarast för dig :/

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

Skulle man ju kunna göra! Bra idé

Jag ville ge honom möjligheten att känna sig bekväm o kunna tänka i lugn o ro o det blir svårt hos hans föräldrar.
Jag som inte behöver tänka kan bli störd o kanske lugnast att bli störd - hinner inte tänka lika mkt då
samt att man inte sitter hemma o önskar han kommer in genom dörren o allt är bra igen
men det är de 3 timmar på kollektivtrafiken om dagen o stressen i stallet som kommer tära på en... o alla om, ifall som rullar i huvudet

 

[Septicemia]

Sv: Hur hantera "paus"?

Du ska inte glömma bort att din åsikt också räknas, att vänta och vänta på något som han kanske skjuter upp på grund av att det är obehagligt och jobbigt är inte heller okej. Men jag tycker nog att du ska be om en dag där ni träffas och verkligen pratar. Det behöver väl inte vara bestämt innan vad ni ska prata om, men att träffas och föra ett samtal är nog viktigt. Försöka förstå varandra, vad som inte känns rätt för din pojkvän längre. Därefter kanske du ska be om en deadline ändå, när det finns mer förklaringar och kanske idéer på lösningar att fundera på.

Jag förstår att det är kaos just nu, att allt är vidrigt och hemskt. Varje minut känns förmodligen som en timme, men försök att härda ut och fokusera på vad det är du vill ha ut av det här.
Är det ert förhållande du vill ha tillbaka så tvivlar jag på att det hjälper att slänga sig på golvet och banka med händerna, självklart är det väldigt känslosamt alltihop, men att t.ex. skuldbelägga och kritisera är inget man vinner tillbaka någons känslor med.

För vår del varade pausen i ungefär tre veckor och efter att jag gjorde slut var vi ifrån varandra 4 månader innan vi återförenades igen. Under de månaderna såg vi inte röken av varandra alls.

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

Kanske försöka boka tid i helgen om man inte hört nått innan...
Bra o lufta - känna av lite.
Om man orkar med så länge. Har skrivit ett sms fb pm säkert 20-30 ggr idag o sen raderat det.
Stod o glodde lite från parkeringen när han stod ryggen emot o lagade mat, grät en skvätt o gick sen till tåget...

 

[Septicemia]

Sv: Hur hantera "paus"?

Det tycker jag låter som en bra idé och du är jättestark som faktiskt ger honom det här utrymmet just nu trots att det bär emot.

Många styrkekramar!

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

Tack! Tur att du inte kan se mig
Känner mig som ett vrak, hade jag inte så fullt schema skulle jag nog dukat under redan.
Svårast är att äta o vara social som vanlig på jobbet (sket i både fickraster o lunchen idag)
Få dagarna o gå o sen hoppas han hört av sig tills på fredag annars få jag skicka sms o be om tid i helgen för att prata
usch det är så lååångt dit.

Men som du säger, är ju ingen paus om man hör av sig hela tiden.
Men hade hoppats på att han skulle höra av sig ikväll oxå, men nu ligger han nog redan o sover. borde väl göra det jag oxå

 

[Nixehen]

Sv: Hur hantera "paus"?

Stor kram fina du, jag vet precis vad du går igenom nu.. Hör av dig via pm, FB eller liknande om du vill/behöver prata.

 

[SiZo]

Sv: Hur hantera "paus"?

Hur går det för dig?

 

[startpompe]

Sv: Hur hantera "paus"?

För mig är en paus ett utdraget slut, att man låter förhållandet rinna ut i sanden i stället för att ha ett tydligt slut, sen om de är bättre eller sämre avslut är nog upp till var och en

Hur som helst en väldigt tråkig situation, jag skulle försöka att undvika sånt som påminner(lättare sagt än gjort) och inte kontakta honom någonting. De är viktigt att tillåta sig själv vara ledsen, för sånt där är jobbigt!

Skickar en styrkekram!

 

[busigdemon]

Sv: Hur hantera "paus"?

Igår när jag gick till bieln fr tåget för att kunna ta mig till stallet så kom han ut och mötte mig, oanmäld.
Måste jag säga jag blev skräckslagen!?

Men visade sig han ville prata och känna hur det var att ses.

Han hade vist inte saknat mig så mkt som han hade trott, men hade svårt att komma fram till nått. Var svårt.

Vi pratade och tog upp det bästa med oss samt vad vi hade problem med.

Han kom fram till att det var skönt att ses men att han behöver mer tid.

Han var för övrigt MKt imponerad över att jag inte hört av mig och tyckte det var skönt, men att han även är förvånad över att jag inte ställt nått ultimatum (typ nu eller aldrig).

Har turligt nog fått möjligheten att låna en väns killes lägenhet i byn nära stallet (byn vi bor i) i 1-2 veckor...
Så han tyckte att det lät mkt bra, för då kan ha få lite tid att tänka samt möjlighet på annat sätt att ses om man vill känna efter eller prata om nått.

Känns som en väldigt skum överenskommelse men känns samtidgt väldigt skönt, för känns som det barkar åt "rätt" håll sas.
Förstår att han behöver tänka, men att det kändes så skönt att bara vara nära varandra, hålla om varandra och prata. Tror det var guld, eller vad tror ni?

Ska man nu bo i lgh hyfsat nära (from söndag), ska man låta honom komma till mig sas eller ska man våga ligga på lite själv?

Vet att "slaget" inte är vunnet, men känns som jag har "halva inne". Kommer vara svårt att hålla sig på mattan och inte gå händelser i förväg. Att känna såhär nu och sen om 1-2 veckor få reda på att han inte vill....
Dum tanke, men svårt att låta bli.

Skälv har jag försökt passa på att tänka lite opartiskt, svårt som faen. Men känner inte annorlunda, några tips på hur man kan tänak lite? Förutom "pros and cons"


Ska dit och äta "alla hjärtans dag middag" som vi planerade innan detta (enkel take away o en film), sen drar jag ev hem till mamma igen tills jag kan få låna lghn på söndag. Han får vara ifred på sin kompis fest imorrn mm.

 

[McFlurry]

Sv: Hur hantera "paus"?

Jobbiga frågor men; Vill du verkligen vara med någon som tvivlar så mycket på att han vill vara med dig? Vad gör du om han säger att han vill göra slut på riktigt? Var ska du bo då?

Hade jag varit du hade jag börjat förbereda mig på att han inte vill fortsätta, och därför leta efter nytt boende mm. Hellre att sedan få tacka nej till eventuellt boende osv än att stå där "hemlös" om han beslutar sig för att göra slut.