Hur hanterar ni folk som ljuger?

[cirkus]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

 

[tanten]

Jag hade en arbetsledare som ljög frekvent. Speciellt inför chefen.
Hon trakasserade mig, förnekade allt och hävdade att det var jag som ljög.

Enda lösningen är nog att se till att de inte finns i ens liv.

 

[Badger]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Svårt? Prata med så lite som möjligt?

Nicka och le?
(en tidigare arbetskamrat som hade ett grandiost hemliv)

Jag har faktiskt ingen aning.

 

[hoppsann]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Är det på arbetsplatsen slutar jag ställa frågor, undviker och håller tyst i stor utsträckning. Sköter så mycket som möjligt skriftligt. Är aldrig privat utan bara proffessionell.

Privat ignorerar/fasar jag ut så mycket att det inte blir mobbning.
Det brukar ta något år.

Att konfrontera sådana personer, tar oftast bara energi och blir lite som att släcka en brasa med bensin. Sedan blir de lite som plåster. Känns som att de ska vara överdrivet mycket i ens närhet för att ställa sig in på något vis. Och blir de inte plåster anklagar de oftast dig för att ljuga om allt!

 

[monster1]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Undviker dom i största möjliga mån.

 

[cirkus]

Att konfrontera sådana personer, tar oftast bara energi och blir lite som att släcka en brasa med bensin. Sedan blir de lite som plåster. Känns som att de ska vara överdrivet mycket i ens närhet för att ställa sig in på något vis. Och blir de inte plåster anklagar de oftast dig för att ljuga om allt!

Exakt min erfarenhet. Ställa sig in genom lögner och när de genomskådas så vänds det till att jag (eller möjligen någon annan) ljuger.

 

[cirkus]

Undviker dom i största möjliga mån.

Givetvis - men hur gör du när du först upptäcker att någon ljuger?

 

[monster1]

Givetvis - men hur gör du när du först upptäcker att någon ljuger?

Blir ledsen, frågar dom om det i så icke anklagande ton som möjligt (jag kan ju ha missuppfattat). Märker jag att beteendet fortsätter så undviker jag personen så mycket jag kan och försätter mig inte i situationer där jag kan påverkas av personens lögner om det går. Om jag är tvungen så får jag ju såklart ta upp att det personen säger inte är sant om det är tex en chef som frågar mig. Att konfrontera lögnare har sällan någon verkan och är det en notorisk lögnare eller en person som tar på sig äran för något andra gör så brukar det alla efter ett tag upptäcka att personen är sådan och ingen tar den därmed på allvar...

 

[cirkus]

Blir ledsen, frågar dom om det i så icke anklagande ton som möjligt (jag kan ju ha missuppfattat). Märker jag att beteendet fortsätter så undviker jag personen så mycket jag kan och försätter mig inte i situationer där jag kan påverkas av personens lögner om det går. Om jag är tvungen så får jag ju såklart ta upp att det personen säger inte är sant om det är tex en chef som frågar mig. Att konfrontera lögnare har sällan någon verkan och är det en notorisk lögnare eller en person som tar på sig äran för något andra gör så brukar det alla efter ett tag upptäcka att personen är sådan och ingen tar den därmed på allvar...

Samma tanke och strategi jag har försökt med. Fråga i icke anklagande ton eftersom jag kan ha missuppfattat. Eller försöka få fram mera fakta om grejen och då brukar de snurra in sig i lögner.

Jag ska verkligen försöka släppa tanken på att få personen att erkänna nån form av lögn. NU är iofs det senaste exemplet historia, jag raderade hen ur min tillvaro

 

[starcraft]

Undviker såna människor i så stor utsträckning det går. De man måste umgås med tar jag allt den säger med en stor skopa salt.

 

[Inte_Ung]

Jag har tränat mycket på det men får ändå inte till det.
Med hyresgäster så kör jag det hela i botten. Lagom existerar inte där utan jag går hela vägen genom hela rättssystemet. Då så håller de sig i alla fall på sin kant.
Arbetskamrater ignorerar jag. Det finns andra att umgås med.
Om chefen ljuger så byter jag ut den mot en annan även om det betyder att byta arbetsplats.

Jag är totalt färdig med lögner.
Den som ljuger är slut hos mig.

 

[jeennnnyy]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Försöker ignorera. Min svärmor ljuger (eller kanske snarare hittar på) en hel del. Jag blir sjukt frustrerad, men försöker ignorera det. Särskilt svårt när det rör mina barn. Ibland har jag försökt konfrontera när det är helt uppåt väggarna, men har insett att det inte ger mycket..tyvärr!

 

[hoppsann]

Givetvis - men hur gör du när du först upptäcker att någon ljuger?

Blir först förvånad, sedan ledsen och besviken. Kollar upp att det verkligen är så, samt ger en, två eller max tre chanser till. Brukar gå ganska fort.
Trist är det och energi tar det.
Men jag har aldrig saknat en lögnare.

 

[Monsterliter]

Det beror på vad det är som gör att de ljuger. De perioder när min bror super så ljuger han när han är på fyllan. Då handlar det mest om överdrifter om hans kapaciteter/erfarenheter/bedrifter osv. De låter jag ofta vara.

Men när han ljuger om sitt drickande markerar jag att jag uppfattat lögnen och om han försöker slingra sig skylla på något så markerar jag då också.

När han kommer med en lögn om att han tagit sitt Antabus fastän jag vet att han inte gjort det (han måste till våra föräldrar för att ta Antabus så de har koll på när han tagit eller inte och de hör av sig till mig om han hoppar över den så att jag ska veta det när jag pratar med min bror) så konfronterar jag honom. Nuförtiden består min "konfrontation" av att påminna honom att vi andra i familjen har koll på när han tar sitt Antabus och att det sätt han dricker på påverkar hans nära och kära.

 

[Asko]

Undviker dem för min egen psykiska hälsa om jag kan. Jösses vilka energitjuvar de är!
Jag har blivit arg på såna personer förut men det har aldrig funkat att konfrontera dem. Så jag fokuserar på min egen mentala hälsa främst av allt och på andra plats andra personer runt dem som drabbas av samma sak.


En i min familj har blivit lite sån med åldern och det går inte att fråga vad de menar, de antingen skrattar eller blir förbannad. Men det kom med åldern så de ljuger kanske inte helt medvetet, så det är kanske inte samma sak.

 

[cirkus]

Jag är totalt färdig med lögner.
Den som ljuger är slut hos mig.

Samma här.
Ändå kan jag inte låta bli att påverkas och bli dränerad när det pågår

 

[TinyWiny]

Det beror så mycket på vem det är och vad hen ljuger om. Ibland har jag helt enkelt frågat om hen tror på det där själv. Ibland har jag sagt rakt ut att det där stämmer inte och då också påvisat källor eller, som när en som ljuger likt en häst travar påstod något helt sjukt, då sa jag att det där måste vi ju anmäla för gör de så bryter de mot lagen! Då blev hen spak. Ibland har jag sagt att om man ska ljuga måste man komma ihåg vad man har sagt och till vem man har sagt vad och ibland att det syns när folk ljuger. Att det syns när folk ljuger kan jag säga sådär i förbigående till folk som brukar skarva. Det blir då ingen direktkonfrontation men att de vet att jag vet att de ljuger hjälper ibland.

För mig är lögner en hel skala. Jag bryr mig inte om vita lögner eller sådant som kan bero på att man faktiskt inte minns hur det var medans andra lögner rakt av kan avgöra om jag vill ha den personen i min närhet mer eller inte. Bland de värsta lögnerna är de som ljuger om vem de är som personer, vad de vill och vad de tycker för där är det omöjligt att värja sig. Det går inte att kolla upp eller få veta sanningen förren något avgörande har hänt som ställer sanningen i dager och då är skadan av lögnen oftast redan stor. Jag avskyr också när andra ser det som sin rätt att avgöra om jag ska få veta saker som angår mig och ljuger genom att inte säga det de vet.

Att slippa lögnare helt går nog inte men att punktera de lögner som går att punktera gör ibland att lögnaren bättrar sig. Att hålla sig ifrån dem är nog annars enda lösningen.

 

[Kattennizze]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Beror på. En familjemedlem ljuger vanemässigt men jag vet varför och tar det med en nypa salt. Däremot är det en vän så avslutar jag relationen om det ljugs om väsentligare grejer. Konfrontera är meningslöst.

 

[sjoberga]

Ja, hur gör ni?

Jag tycker det är så obegripligt svårt innan man befriat sig från en sån.
Konfrontation med bevis hjälper verkar göra nån skillnad. Det blånekas och har inte hänt eller har hänt och alla andra har fel.
Att ignorera? Ja tills människan är ute ur ens liv är ju en variant.

Om de inte ens pudlar när bevis framställs så sällar jag mig till kören ”undvik”. Men tragiskt är det.

 

[parellikusken]

Det beror på vad lögnerna handlar om. Jag tycker generellt inte att det är så farligt om folk ljuger lite eller förbättrar sanningen. Men det är så länge det inte är något skadligt det ljuga om som kan bli illa.
Låter folk vara lite kreativa med sanningen, det är okej.