Hur hanterar ni folk som ljuger?

[sjoberga]

Det beror på vad lögnerna handlar om. Jag tycker generellt inte att det är så farligt om folk ljuger lite eller förbättrar sanningen. Men det är så länge det inte är något skadligt det ljuga om som kan bli illa.
Låter folk vara lite kreativa med sanningen, det är okej.

För mig slutar det vara OK när man inte kan erkänna att man gjort det om bevis framställs.

 

[parellikusken]

För mig slutar det vara OK när man inte kan erkänna att man gjort det om bevis framställs.

Ja, det är helt sant!

 

[Inte_Ung]

Samma här.
Ändå kan jag inte låta bli att påverkas och bli dränerad när det pågår

Ja det är fruktansvärt påfrestande och sliter något otroligt.
Jag försöket att lägga så litet energi på det hela som möjligt. Därav nyttjandet av rättssystemet. De får mölja med det där.

 

[Ramona]

Jag har gått igenom den där processen en gång med vad jag trodde var en nära vän. Tyvärr hade personen ingen insikt och trots att vi var flera som snackade ihop oss och verkligen ville hjälpa personen så förklarade hon att det var alla vi som hade missförstått och att det var vi som var elaka. Personen är på riktigt sjuk och behöver hjälp med sina patologiska och helt galna lögner, plus att hon var kleptoman också så det gick ju inte att ta med henne någonstans alls. Det tråkiga var att hon höll många av sina kompisar ifrån varandra genom att ljuga om varandra. Jag vet att jag många gånger ifrågasatte varför hon ens umgås med tex stallkompisarna ifall de är så himla hemska, men fick aldrig något svar. Grejen var ju att hon bara inte ville att jag skulle bli vän med hennes stallkompisar. Tack och lov är jag en mycket social och utåtriktad person, som dessutom arrangerar en väldans massa grejer, så ju mer vi alla lärde känna varandra ju mer insåg vi alla hur sjukt det var. Hon ljög om allt. Och stal allting hon kom över. Hon stal en av sina bästa vänners mormors vigselring som vännen hade i sitt smyckeskrin i badrummet. Hon stal foder i stallet. Hon stal kläder och smink från alla sina kompisar. Hon snattade i affärer, men det kom vi inte på förrän på slutet. Hon ljög om sin utbildning och således också om alla jobb hon haft. Hon ljög om män hon träffade eller inte träffade. Hon ljög om att hon hade en lillebror, när det var känt att hon var enda barnen. Hon ljög om hur hennes hund blev påkörd. Hon ljög om precis allting.

Aldrig mer säger jag. Det sårar för mycket och tar verkligen alldeles för mycket energi att ha en sådan person i ens närhet. Numer utesluter jag mytomaner ur mitt liv, det finns ingen plats för dessa människor alls. Jag vill umgås med vänner jag mår bra av!

 

[Inte_Ung]

Aldrig mer säger jag. Det sårar för mycket och tar verkligen alldeles för mycket energi att ha en sådan person i ens närhet.

Ja det är förfärligt. Jag känner igen precis allt som du beskriver. De jobbar på att styra och kontrollera.

 

[cirkus]

Jag har gått igenom den där processen en gång med vad jag trodde var en nära vän. Tyvärr hade personen ingen insikt och trots att vi var flera som snackade ihop oss och verkligen ville hjälpa personen så förklarade hon att det var alla vi som hade missförstått och att det var vi som var elaka. Personen är på riktigt sjuk och behöver hjälp med sina patologiska och helt galna lögner, plus att hon var kleptoman också så det gick ju inte att ta med henne någonstans alls. Det tråkiga var att hon höll många av sina kompisar ifrån varandra genom att ljuga om varandra. Jag vet att jag många gånger ifrågasatte varför hon ens umgås med tex stallkompisarna ifall de är så himla hemska, men fick aldrig något svar. Grejen var ju att hon bara inte ville att jag skulle bli vän med hennes stallkompisar. Tack och lov är jag en mycket social och utåtriktad person, som dessutom arrangerar en väldans massa grejer, så ju mer vi alla lärde känna varandra ju mer insåg vi alla hur sjukt det var. Hon ljög om allt. Och stal allting hon kom över. Hon stal en av sina bästa vänners mormors vigselring som vännen hade i sitt smyckeskrin i badrummet. Hon stal foder i stallet. Hon stal kläder och smink från alla sina kompisar. Hon snattade i affärer, men det kom vi inte på förrän på slutet. Hon ljög om sin utbildning och således också om alla jobb hon haft. Hon ljög om män hon träffade eller inte träffade. Hon ljög om att hon hade en lillebror, när det var känt att hon var enda barnen. Hon ljög om hur hennes hund blev påkörd. Hon ljög om precis allting.

Aldrig mer säger jag. Det sårar för mycket och tar verkligen alldeles för mycket energi att ha en sådan person i ens närhet. Numer utesluter jag mytomaner ur mitt liv, det finns ingen plats för dessa människor alls. Jag vill umgås med vänner jag mår bra av!

Ja det är förfärligt. Jag känner igen precis allt som du beskriver. De jobbar på att styra och kontrollera.

Just den känslan av att styra och kontrollera känner jag igen.

Sätta sig själv i bättre dager med alla lögner - allt är liksom lite bättre när hen gör något.

 

[Hippocampus]

Jag har flera fd vänner och bekanta som ljög. Det otroliga var att när jag väl fattade att de ljög (det tog flera månader faktiskt) och konfronterade började de gråta för det var så synd om de, o alla hatar de, och de har det så jobbigt. Dagen efter började allt om igen....och igen....och igen...

 

[nightcrawler]

Kompisen var tillsammans med en mytoman i 10år. Alla hennes vänner upptäckte redan i början när dom träffades att han ljög om det mesta. Hon fatta först efter 10 år när dom gick isär. Då hade hon inte många kompisar kvar. Hans bröder kallar honom för MM, Mytoman-M.... .

Har även en fd vän som har tendens att "bättra" på sanningar så dom blir orimliga. Fast å andra sidan är hon helt orimlig och gränslös därav är hon en fd vän

 

[Bonica]

Jag har en kompis som ljuger mycket och jag låter honom hållas,det gör inte mig så mycket och dom flesta människor har något negativt om man ska leta fel. Nu ljuger ju inte denna kille så att jag far illa av det utan bara smålögner om allt möjligt.

 

[Petruska]

För mig slutar det vara OK när man inte kan erkänna att man gjort det om bevis framställs.

För mig är det nog så att om jag känner att jag vill ha oberoende bevis för att veta om.någon talar sanning, så är relationen körd. Då finns ju inget förtroende alls.

Annars vet jag inte? Oftast när jag tycker att någon säger något som inte stämmer med vad personen har sagt förut, eller inte stämmer med vad jag ser, så tänker jag att personen nog ljuger mer för sig själv än för mig. Det är oftast inget problem. Jag kräver inte att folk har 100% självkännedom och insikt.

 

[sjoberga]

För mig är det nog så att om jag känner att jag vill ha oberoende bevis för att veta om.någon talar sanning, så är relationen körd. Då finns ju inget förtroende alls.

Annars vet jag inte? Oftast när jag tycker att någon säger något som inte stämmer med vad personen har sagt förut, eller inte stämmer med vad jag ser, så tänker jag att personen nog ljuger mer för sig själv än för mig. Det är oftast inget problem. Jag kräver inte att folk har 100% självkännedom och insikt.

Det är mer om man vet att något är helt fel och lögnen är medveten och vid ett ifrågasättande bara får mer avancerade lögner eller undanflykter.

Jag ställer inte 100% förtroende som krav för bekantskap.Man får anpassa relationen efter förtroendet, den kan inte bli särskilt djup om förtroendet saknas.

 

[Petruska]

Det är mer om man vet att något är helt fel och lögnen är medveten och vid ett ifrågasättande bara får mer avancerade lögner eller undanflykter.

Jag ställer inte 100% förtroende som krav för bekantskap.Man får anpassa relationen efter förtroendet, den kan inte bli särskilt djup om förtroendet saknas.

Nej, 100% förtroende har jag inte ens för mig själv.

Men ni som har problem med att folk ljuger. Vad ungefär ljuger folk om? I vilken typ av relationer?

Förutom diverse småskit och vita lögner och sånt, är mitt enda exempel ett ex som jag dumpade för 28 år sen. Och vem är till sin fördel när hen blir dumpad?

 

[cirkus]

Men ni som har problem med att folk ljuger. Vad ungefär ljuger folk om? I vilken typ av relationer?

Förutom diverse småskit och vita lögner och sånt, är mitt enda exempel ett ex som jag dumpade för 28 år sen. Och vem är till sin fördel när hen blir dumpad?

Det händer inte så ofta. Men jag tror att min ljug-radar blev ganska väl kalibrerad efter vissa upplevelser i mitt tidigare liv. Den här typen av lögner börjar med småsaker och ffa förnekanden av deras uppenbara misstag. Såna fall där en normal människa sagt "oj fan, jag missade" men det istället är "nej det har jag inte alls gjort - och sen valfri bortförklaring" . Det brukar eskalera till att den som påpekar nånting är illvillig och avundsjuk. Beroende på vem och i vilken situation har det olika stor betydelse kan jag tycka, men människotypen vill jag inte ha nära mig

 

[Hippocampus]

Nej, 100% förtroende har jag inte ens för mig själv.

Men ni som har problem med att folk ljuger. Vad ungefär ljuger folk om? I vilken typ av relationer?

Förutom diverse småskit och vita lögner och sånt, är mitt enda exempel ett ex som jag dumpade för 28 år sen. Och vem är till sin fördel när hen blir dumpad?

De ljuger om allt. De hittar på historier som aldrig hänt. Bland det mest "roliga" jag hört var när en berättade om ett par som hade en hästlastbil, men eftersom de hade stulit den kunde de inte laga den i Sverige och "ägaren" var efterlyst av polisen. "Det visste alla!" Det hade funnits efterlysningar i massor av tidningar. När jag konfronterade det med att säga om personen var efterlyst borde ju polisen vara intresserade av att gripa personen och de var de ju enligt berättaren men hittade inte den efterlyste. Samma person ljög om väldigt mycket annat också, bara för att ställa personer mot varandra och få vara i centrum. Det sista personen ljög om innan jag bad den dra åt.... var att den spred ut i halva området att min häst var utdömd och det visste hon för att hon varit med mig hos veterinären och veterinären hade sagt det högt så hon hade hört. Problemet var att hon var aldrig med mig hos veterinären...

Sen har jag haft kollegor som ljugit om upplevelser för att säkerligen känna sig mer betydelsefulla, upplevelser i jobbet alltså. Det mest pinsamma var en kille som berättade om historien när han var på utlandstjänst (han berättade var och när) och de körde på en mina och han blev svårt skadad, några av hans vänner dog osv.... Problemet för honom var att den tredje kollegan som satt med i samtalet VAR just den personen som hade blivit skadad i det dådet och efter konfrontation kom aldrig den ljugande tillbaka till jobbet igen.

 

[Petruska]

Det händer inte så ofta. Men jag tror att min ljug-radar blev ganska väl kalibrerad efter vissa upplevelser i mitt tidigare liv. Den här typen av lögner börjar med småsaker och ffa förnekanden av deras uppenbara misstag. Såna fall där en normal människa sagt "oj fan, jag missade" men det istället är "nej det har jag inte alls gjort - och sen valfri bortförklaring" . Det brukar eskalera till att den som påpekar nånting är illvillig och avundsjuk. Beroende på vem och i vilken situation har det olika stor betydelse kan jag tycka, men människotypen vill jag inte ha nära mig

Jag associerar till psykisk ohälsa och missbruk.

 

[Ramona]

Men ni som har problem med att folk ljuger. Vad ungefär ljuger folk om? I vilken typ av relationer?

Den tjejen jag tänkte på när jag skrev mitt första inlägg ljög om allting. Frågade man henne vad hon hade ätit till middag sa hon hamburgare trots att hon ätit pizza. Men hon ljög om saker som kunde skada också, saker som absolut inte stämde men som gjorde att andra människor fick dåligt rykte. Det var påhittade otrohetsaffärer, det var misshandel mm. Saker som sen visade sig vara helt galet osant.

Hon ljög om sin utbildning, vilket är intressant för 90% av hennes personlighet på Buke är att hon tillhör just det där yrket och ger råd i trådar som är relativt känsliga. Folk tror ju att hon har utbildningen eftersom hon säger att hon har den. Men det har hon inte. Det har jag kollat upp och när jag synade henne erkände hon det själv. Första och enda gången hon erkänt att hon ljugit om vad hon är, annars slätar hon bara över det med att hon minsann inte alls sagt någonting sådant och att vi andra har missförstått. ​

Hon ljög om att hon hade träffat en kille som var läkare. Till mig sa hon att han var hjärnkirurg. Till en av våra gemensamma kompisar sa hon att han var ortoped. När vi ifrågasatte det hade han ju två specialiteter och sen villade hon bort det hela med att berätta att han samma dag på Sahlgrenska hade opererat på en kvinna som blev påkörd av en spårvagn, vilket stod i tidningen. Det var sant att en kvinna hade blivit påkörd av en spårvagn, men hennes kille visade sig vara en undersköterska från landet utanför Skövde.

Hon ljög om att hon hade en lillebror fast hon inte hade det.

Kul att denna tråden kom upp för jag och en annan bukefalist pratade om henne över lunch i torsdags. Jag har inte tänkt på henne på flera år typ.

 

[Petruska]

Den tjejen jag tänkte på när jag skrev mitt första inlägg ljög om allting. Frågade man henne vad hon hade ätit till middag sa hon hamburgare trots att hon ätit pizza. Men hon ljög om saker som kunde skada också, saker som absolut inte stämde men som gjorde att andra människor fick dåligt rykte. Det var påhittade otrohetsaffärer, det var misshandel mm. Saker som sen visade sig vara helt galet osant.

Hon ljög om sin utbildning, vilket är intressant för 90% av hennes personlighet på Buke är att hon tillhör just det där yrket och ger råd i trådar som är relativt känsliga. Folk tror ju att hon har utbildningen eftersom hon säger att hon har den. Men det har hon inte. Det har jag kollat upp och när jag synade henne erkände hon det själv. Första och enda gången hon erkänt att hon ljugit om vad hon är, annars slätar hon bara över det med att hon minsann inte alls sagt någonting sådant och att vi andra har missförstått. ​

Hon ljög om att hon hade träffat en kille som var läkare. Till mig sa hon att han var hjärnkirurg. Till en av våra gemensamma kompisar sa hon att han var ortoped. När vi ifrågasatte det hade han ju två specialiteter och sen villade hon bort det hela med att berätta att han samma dag på Sahlgrenska hade opererat på en kvinna som blev påkörd av en spårvagn, vilket stod i tidningen. Det var sant att en kvinna hade blivit påkörd av en spårvagn, men hennes kille visade sig vara en undersköterska från landet utanför Skövde.

Hon ljög om att hon hade en lillebror fast hon inte hade det.

Kul att denna tråden kom upp för jag och en annan bukefalist pratade om henne över lunch i torsdags. Jag har inte tänkt på henne på flera år typ.

Ja, herregud.

Anonymt på nätet har jag så sett lättare att tänka mig det.

Jag kan se det roliga i att testa att vara någon helt annan än man är (fast ge råd utifrån yrke verkar dumt).

En del mindre barn ljuger ungefär så, men då är det nog mest en utvecklingsfas.

Helskumt. På den nivån skulle jag undvika personen.

 

[tanten]

De lögnare jag stött på har främst överdrivit. Som den kollega till maken som skröt om sitt skogskifte och hur mycket timmer det fanns där. När kompisarna roade sig med en uträkning så skulle det behöva stå avverkningsmogna träd med en dm mellanrum över hela skiftet.

Eller den "ortopedspecialist" som var spekulant på min gård. Han var motorskribent också och skrev i namngivna tidningar. Konstigt nog fanns han inte i rullorna som läkare och det enda publicerade jag fann av honom var ett inlägg i ett forum om gamla skruttiga traktorer.

En ung kvinna i min närhet berättar de mest häonadsväckande historier om sig, sin och makens släktingar. Inte ens hälften är sant.

En hästspekulantsökte en häst att ta med tll utbildningen på flyinge eftersom hon kommit in. I god tid innan antagningen...
.

En del överdriver grovt. Andra hittar på fantasifulla fakta. Man ljuger om vilka man känner. Vad man gjort etc.

Nästan alltid för att göra sig själv intressantare och bättre.

 

[tott]

Jag har en kompis som ljuger mycket och jag låter honom hållas,det gör inte mig så mycket och dom flesta människor har något negativt om man ska leta fel. Nu ljuger ju inte denna kille så att jag far illa av det utan bara smålögner om allt möjligt.

Jag har också en sådan vän. Hon ljuger titt som tätt och hon medger själv att hon ljuger mycket. Jag avskyr lögner och ser ingen idé i det hon håller på med, men...hon får hållas.

 

[Jojo]

Jag försöker hantera en sån just nu. Vi var i en relation ca en månad innan jag fick konkreta bevis på att han ljög om allt. Vid tidigare konfrontationer så hittade han på nån lögn som täckte upp för tidigare lögn. Till slut uppdagades att allt var lögner från dag ett. Det här involverade ett sprutmissbruk som han bedyrat många gånger att han lämnat efter sig för många år sedan. När jag till slut bröt med honom för att han lurade av mig pengar så påstår han att jag ljuger och sprider falska rykten om honom. Han skulle ta självmord och skuldlägger mig för hur han mår osv. Vi bor grannar så jag ser honom tyvärr rätt ofta då han fått för sig att min port är jättebra att stå å röka utanför. Jag kokar inombords varje gång jag ser han men jag går bara förbi å ger honom inte en blick. Inte ens min hund ger honom så mycket som en blick. Vi bara passerar.
Men det är sjukt jävla jobbigt och jag åker mer än gärna hemifrån å sover borta för att få lugn å ro. Så jag kan också gärna ta emot tips för hur man går vidare å gör sig av med ilskan efter att blivit så lurad.