Magiana
Trådstartare
Dygnen är så uppbokade jämt och jag undrar hur farao ni andra gör.
Jag går upp mellan 5.30-6.30 (vanligen det första alternativet) för att hinna med allt jag behöver hinna på morgonen innan jag åker till jobbet. Sedan går hela dagen och förutom jobb ägnar man tid åt resor, handla mat, laga mat, äta mat. Klockan är ofta runt 19 innan jag är klar med allt jag måste göra dagligen, sedan har jag 2-3 timmar ledig tid. Jag försöker vara i säng vid 22 för att orka upp nästa dag.
Den där lediga tiden på kvällarna tycks bara försvinna (som oftast ägnas ensam framför datorn). Numera hinner jag inte ens gå ut på promenad för att det blir mörkt tidigt och jag tycker inte om att gå ut när det är mörkt. Jag ägnar ingen tid till trädgården heller på kvällarna. Eventuellt hinner jag ut och vattnar lite i krukorna men mer än så blir det inte. Sen är det mörkt och jag går in. En kväll i veckan rider jag och de kvällarna blir lite för sena för då är jag inte hemma förrän efter halv tio och sen tar det en timme innan jag kunnat varva ner inför nattsömnen. Den natten blir lite för kort.
Det här gör att det mest känns som om jag bara existerar. Jag bara gör det jag ska och känner mig som en robot. Men sen då? Det känns som om livet bara susar förbi och jag står bredvid.
Jag går upp mellan 5.30-6.30 (vanligen det första alternativet) för att hinna med allt jag behöver hinna på morgonen innan jag åker till jobbet. Sedan går hela dagen och förutom jobb ägnar man tid åt resor, handla mat, laga mat, äta mat. Klockan är ofta runt 19 innan jag är klar med allt jag måste göra dagligen, sedan har jag 2-3 timmar ledig tid. Jag försöker vara i säng vid 22 för att orka upp nästa dag.
Den där lediga tiden på kvällarna tycks bara försvinna (som oftast ägnas ensam framför datorn). Numera hinner jag inte ens gå ut på promenad för att det blir mörkt tidigt och jag tycker inte om att gå ut när det är mörkt. Jag ägnar ingen tid till trädgården heller på kvällarna. Eventuellt hinner jag ut och vattnar lite i krukorna men mer än så blir det inte. Sen är det mörkt och jag går in. En kväll i veckan rider jag och de kvällarna blir lite för sena för då är jag inte hemma förrän efter halv tio och sen tar det en timme innan jag kunnat varva ner inför nattsömnen. Den natten blir lite för kort.
Det här gör att det mest känns som om jag bara existerar. Jag bara gör det jag ska och känner mig som en robot. Men sen då? Det känns som om livet bara susar förbi och jag står bredvid.