Bukefalos 28 år!

Hur jobbar du med trygghet och förtroende?

Nej förlåt. Blev lite överentusiastisk där och började skriva alldeles för långt om hur människan skulle kunna vara motsvarande stöd för sin hund. Men insåg att jag ju inte har en aning om din hunds problem och att du säkert har provat det mesta redan så klart. Så raderade mitt svammel och då blev det konstigt.
Svamla gärna på :) All input är välkommen! Allt utom sådant som är elakt mot hunden. Även om vi har provat endel är jag helt övertygad om att det finns sådant jag inte har tänkt på eller har provat än. Jag har inte provat mängder av saker utan har valt ut det jag tror på då jag inser att det här kommer ta tid och jag vill inte förvirra honom genom att byta taktik alltför ofta utan först när det är tydligt att det jag gör inte ger något resultat alls. Att vara ett stöd och visa att jag hanterar situationen och att han inte behöver reda i det eller bry sig om det alls är annars just det tänket jag har och vi har kommit en bit, nu går beteendet att bryta, även om vi har lång väg kvar tills han är avslappnad även i just den specifika situationen. Det är svårt när det bara är vid en specifik situation beteendet uppkommer och han är så enormt stabil och litar fullkomligt på mig annars för det gjorde att det tiltade i huvudet på mig. Jag fattade inte först vad som hände. Men, det är ju också typiskt när det är något som har varit så skrämmande att det fullkomligt låser sig när situationen (som är omöjlig att avstå ifrån) uppstår igen.
 
Svamla gärna på :) All input är välkommen! Allt utom sådant som är elakt mot hunden. Även om vi har provat endel är jag helt övertygad om att det finns sådant jag inte har tänkt på eller har provat än. Jag har inte provat mängder av saker utan har valt ut det jag tror på då jag inser att det här kommer ta tid och jag vill inte förvirra honom genom att byta taktik alltför ofta utan först när det är tydligt att det jag gör inte ger något resultat alls. Att vara ett stöd och visa att jag hanterar situationen och att han inte behöver reda i det eller bry sig om det alls är annars just det tänket jag har och vi har kommit en bit, nu går beteendet att bryta, även om vi har lång väg kvar tills han är avslappnad även i just den specifika situationen. Det är svårt när det bara är vid en specifik situation beteendet uppkommer och han är så enormt stabil och litar fullkomligt på mig annars för det gjorde att det tiltade i huvudet på mig. Jag fattade inte först vad som hände. Men, det är ju också typiskt när det är något som har varit så skrämmande att det fullkomligt låser sig när situationen (som är omöjlig att avstå ifrån) uppstår igen.
Den hundpsykolog som konstaterade PTSD kunde inte hjälpa er med det då?

Först stabilisering och trygghet och sen gradvis exponering med stöd är ju annars lämpligt, kan en tycka.
 
Den hundpsykolog som konstaterade PTSD kunde inte hjälpa er med det då?

Först stabilisering och trygghet och sen gradvis exponering med stöd är ju annars lämpligt, kan en tycka.
Nej tydligen inte. Hen föreslog ju hundgård som "lösning" och det ser jag inte alls som någon lösning. Han är ju som sagt redan stabil och trygg i alla andra situationer. Gjorde ett toppenresultat på bph och de som inte har sett honom i situationen har väldigt svårt att tro mig och att det är så illa som det är när jag berättar vad som händer just eftersom han är så trygg och stabil i övrigt. De svar jag har fått hittills är att det inte är något att bry sig om(!?) av en och att sätta honom i hundgård av en annan. Tyvärr är situationen en så dum situation som inte går att gradvis exponera honom för. Det är det som gör det så svårt.
 
Förstår det. Det går inte att iscensätta en liknande situation där du kan styra exponeringen?
Nej tyvärr blir det alltid skarpt läge även vid träning då situationen inte uppstår annars. Nu outar jag mig men strunt samma. Kanske är det någon som har något bra tips.
Situationen i korthet är såhär. När han kom hit var han drygt sju månader. Han hade då bott hos uppfödare-ny ägare-uppfödaren igen. När han flyttade till mig hade han bott nästan i sju veckor hos uppfödaren ihop med många andra hundar. När han kom hit var han väldigt låg och det var han hos uppfödaren med. Jag fick veta några månader senare att ensamhetsträningen gått helt åt skogen och att den första ägaren var helt i upplösningstillstånd "för att han var så jobbig" och att de omöjligt kunde ha gäster hemma eller åka bort då han inte kunde vara ensam. De hade gjort diverse idiotiska grejer och det har såklart satt sina spår. Det var alltså inget jag fick veta vid köpet utan då sas det att han inte var ensamhetstränad alls. Att han alltid hade haft hundvakt.
Han kunde sitt, ligg och rulla runt när han kom hit. Inget annat överhuvudtaget. Han högg efter händer och var som en liten tio veckors valp kunskapsmässigt.

Efter ett tag här kom den hund han egentligen är fram. Trygg, busig, lekfull, glad, lyhörd, nyfiken och en fantastiskt rolig hund att träna med. Helt trygg och lugn i alla situationer utom just den här som skapar paniken.
Vi började ensamhetsträna efter två månader här då jag bedömde att det inte var läge innan dess. Ensamhetsträningen tog tid och fick ta tid men efter någon månad (minns inte exakt hur lång tid det tog) var han helt okej med att vara ensam hemma och vi kunde börja öka på tiden till att vara ensam några timmar. Han ligger alltid och sover lugnt när han är ensam. (Ensamhetstränade med kamera så jag såg hur han reagerade.)

Situationen som skapar paniken är när någon vuxen hälsar på inomhus. Har vi varit ute och gått/tränat och det är någon här när vi kommer hem blir det tusen gånger värre. Med barn är det inga som helst problem och inte heller utomhus med vuxna. Sitter vi ute grejar han oftast med sitt, sover eller bjuder upp till lek. Han kan ligga mitt ibland lekande barn och vara helt lugn med det. Väldigt försiktig med barn och han älskar dem.

Jag tolkade det i början som att han helt enkelt var rädd för att behöva flytta igen och fortsatte bygga tillit och relation och försökte bara lugna när han panikskällde, hoppade och for som en tok. Jag delade upp "när någon kommer" i tre delar. Han hör att någon kommer, hoppar upp och tittar ut genom fönstret, istället för att panikvråla bad jag honom komma och nosdutta på mig. Det lärde han sig snabbt och istället för att tokskälla gjorde han just det, dutta på mig för att berätta att någon kommer. Enstaka glädjeskall när det är någon han känner eller varningsskall om det är någon han inte känner igen vilket jag ser som helt okej, han är en gårdshund och hans genetiska uppgift är att varna när någon närmar sig gården.

Paniken kom då istället när dörrklockan ringde. När nosduttandet var helt befäst och han var lugn i den situationen så tränade vi ringklockan. Jag ringde på dörrklockan nu och då (vilket jag kan göra inifrån) och belönade att han uppmärksammade att någon var där och att jag nu tog över och innan jag öppnade bad jag honom sitta lugnt och han får då en leksak som han bara får då. Det lärde han sig också snabbt men han stressade fortfarande och hoppade ofta på de som kom men även det har lugnat sig nu.

Nu är det alltså när någon vuxen kommer in och sätter sig ner. Han ställer sig då och bara tokskäller rakt ut, mot en dörr eller vad som helst. Det beteendet gick tidigare inte att bryta alls men nu har vi kommit så långt att det går att bryta och avleda men bara för några minuter. Sedan står han där och panikskäller igen. Nu när han går att bryta har vi börjat träna på att när han får sin speciella leksak vid dörren (han går numera ut och går en lov och nosar av den som kommer men ibland gör han inte ens det utan går bara ut och kommer in igen och ignorerar den som kommer. Nu hoppar han sällan) ska han gå och lägga sig på sängen och vila. Ifrån sängen har han full utsikt mot köket och hallen och han ligger gärna där annars också. Full span därifrån ut mot trädgården med :) Att jag vill att han går in där är också för att han ska känna att han får vara ifred där. Vi har en grind för dörröppningen som blir ett stopp för människor som inte kan lyssna när man ber dem lämna honom i fred men han kan öppna den själv om han vill gå ut därifrån (vilket han är fri att göra, att stänga in ger honom fullkomlig panik men jag upplever att grinden ger honom det som var min tanke, att han avgör om han vill integrera med folk eller inte).

Att vila fungerar i dagsläget ca fem minuter innan skällandet sätter in igen. Man ser verkligen på honom att det är full panik han har och han kan inte slappna av oavsett vad jag gör även om det numera går att bryta så flåsar han och är högt i energi. Han kan på kommando gå och vila men flåsar lika mycket ändå, är uppenbart stressad och flyger snart upp och skäller igen. Enstaka gånger det senaste har han kommit ner såpass att han kan vila på riktigt, dvs. ligga ner, lägga ner huvudet och andas normalt, ibland i sängen, ibland i mitt knä och ibland på golvet men ändå kommer paniken igen och han står där och tokskäller igen. Lösningen på det här var alltså enligt hundpsykologen jag pratade med att sätta honom i hundgård, dvs. lösa problemet för oss människor så vi slipper höra hans panikskällande men det är inte aktuellt. Jag vill lösa det hela så att han aldrig behöver komma dit att han får panik utan kan vara lugn och avslappnad som han är vanligtvis. Hela hans mag-tarmpaket är påverkat av det här och han står också under veterinärvård. Både veterinären och jag anser att det här bara kan lösas med träning. Att få honom lugn. Visst kan man behandla magen men det är ju ingen lösning att göra det i evigheter.
Så snart den som hälsar på åker hem stensover han inom någon sekund. Då är han helt slut och att det här tar hårt på honom är det ingen tvekan om. Jag har senaste tiden använt adaptil i vägguttag men det är ett adaptilhalsband påväg hit med posten med om det kanske kan hjälpa honom mer.
 
Senast ändrad:
Nej tyvärr blir det alltid skarpt läge även vid träning då situationen inte uppstår annars. Nu outar jag mig men strunt samma. Kanske är det någon som har något bra tips.
Situationen i korthet är såhär. När han kom hit var han drygt sju månader. Han hade då bott hos uppfödare-ny ägare-uppfödaren igen. När han flyttade till mig hade han bott nästan i sju veckor hos uppfödaren ihop med många andra hundar. När han kom hit var han väldigt låg och det var han hos uppfödaren med. Jag fick veta några månader senare att ensamhetsträningen gått helt åt skogen och att den första ägaren var helt i upplösningstillstånd "för att han var så jobbig" och att de omöjligt kunde ha gäster hemma eller åka bort då han inte kunde vara ensam. De hade gjort diverse idiotiska grejer och det har såklart satt sina spår. Det var alltså inget jag fick veta vid köpet utan då sas det att han inte var ensamhetstränad alls. Att han alltid hade haft hundvakt.
Han kunde sitt, ligg och rulla runt när han kom hit. Inget annat överhuvudtaget. Han högg efter händer och var som en liten tio veckors valp kunskapsmässigt.

Efter ett tag här kom den hund han egentligen är fram. Trygg, busig, lekfull, glad, lyhörd, nyfiken och en fantastiskt rolig hund att träna med. Helt trygg och lugn i alla situationer utom just den här som skapar paniken.
Vi började ensamhetsträna efter två månader här då jag bedömde att det inte var läge innan dess. Ensamhetsträningen tog tid och fick ta tid men efter någon månad (minns inte exakt hur lång tid det tog) var han helt okej med att vara ensam hemma och vi kunde börja öka på tiden till att vara ensam några timmar. Han ligger alltid och sover lugnt när han är ensam. (Ensamhetstränade med kamera så jag såg hur han reagerade.)

Situationen som skapar paniken är när någon vuxen hälsar på inomhus. Har vi varit ute och gått/tränat och det är någon här när vi kommer hem blir det tusen gånger värre. Med barn är det inga som helst problem och inte heller utomhus med vuxna. Sitter vi ute grejar han oftast med sitt, sover eller bjuder upp till lek. Han kan ligga mitt ibland lekande barn och vara helt lugn med det. Väldigt försiktig med barn och han älskar dem.

Jag tolkade det i början som att han helt enkelt var rädd för att behöva flytta igen och fortsatte bygga tillit och relation och försökte bara lugna när han panikskällde, hoppade och for som en tok. Jag delade upp "när någon kommer" i tre delar. Han hör att någon kommer, hoppar upp och tittar ut genom fönstret, istället för att panikvråla bad jag honom komma och nosdutta på mig. Det lärde han sig snabbt och istället för att tokskälla gjorde han just det, dutta på mig för att berätta att någon kommer. Enstaka glädjeskall när det är någon han känner eller varningsskall om det är någon han inte känner igen vilket jag ser som helt okej, han är en gårdshund och hans genetiska uppgift är att varna när någon närmar sig gården.

Paniken kom då istället när dörrklockan ringde. När nosduttandet var helt befäst och han var lugn i den situationen så tränade vi ringklockan. Jag ringde på dörrklockan nu och då (vilket jag kan göra inifrån) och belönade att han uppmärksammade att någon var där och att jag nu tog över och innan jag öppnade bad jag honom sitta lugnt och han får då en leksak som han bara får då. Det lärde han sig också snabbt men han stressade fortfarande och hoppade ofta på de som kom men även det har lugnat sig nu.

Nu är det alltså när någon vuxen kommer in och sätter sig ner. Han ställer sig då och bara tokskäller rakt ut, mot en dörr eller vad som helst. Det beteendet gick tidigare inte att bryta alls men nu har vi kommit så långt att det går att bryta och avleda men bara för några minuter. Sedan står han där och panikskäller igen. Nu när han går att bryta har vi börjat träna på att när han får sin speciella leksak vid dörren (han går numera ut och går en lov och nosar av den som kommer men ibland gör han inte ens det utan går bara ut och kommer in igen och ignorerar den som kommer. Nu hoppar han sällan) ska han gå och lägga sig på sängen och vila. Ifrån sängen har han full utsikt mot köket och hallen och han ligger gärna där annars också. Full span därifrån ut mot trädgården med :) Att jag vill att han går in där är också för att han ska känna att han får vara ifred där. Vi har en grind för dörröppningen som blir ett stopp för människor som inte kan lyssna när man ber dem lämna honom i fred men han kan öppna den själv om han vill gå ut därifrån (vilket han är fri att göra, att stänga in ger honom fullkomlig panik men jag upplever att grinden ger honom det som var min tanke, att han avgör om han vill integrera med folk eller inte).

Att vila fungerar i dagsläget ca fem minuter innan skällandet sätter in igen. Man ser verkligen på honom att det är full panik han har och han kan inte slappna av oavsett vad jag gör även om det numera går att bryta så flåsar han och är högt i energi. Han kan på kommando gå och vila men flåsar lika mycket ändå, är uppenbart stressad och flyger snart upp och skäller igen. Enstaka gånger det senaste har han kommit ner såpass att han kan vila på riktigt, dvs. ligga ner, lägga ner huvudet och andas normalt, ibland i sängen, ibland i mitt knä och ibland på golvet men ändå kommer paniken igen och han står där och tokskäller igen. Lösningen på det här var alltså enligt hundpsykologen jag pratade med att sätta honom i hundgård, dvs. lösa problemet för oss människor så vi slipper höra hans panikskällande men det är inte aktuellt. Jag vill lösa det hela så att han aldrig behöver komma dit att han får panik utan kan vara lugn och avslappnad som han är vanligtvis. Hela hans mag-tarmpaket är påverkat av det här och han står också under veterinärvård. Både veterinären och jag anser att det här bara kan lösas med träning. Att få honom lugn. Visst kan man behandla magen men det är ju ingen lösning att göra det i evigheter.
Så snart den som hälsar på åker hem stensover han inom någon sekund. Då är han helt slut och att det här tar hårt på honom är det ingen tvekan om. Jag har senaste tiden använt adaptil i vägguttag men det är ett adaptilhalsband påväg hit med posten med om det kanske kan hjälpa honom mer.
Alltså. På vilket sätt skulle det vara PTSD?
Det låter ju mer som någon typ av socialrädsla som kommer fram när han upplever sig trängd/instängd?

Min förra verkade inte heller särskilt bekymrad över folk när han var utomhus och han fungerade bra med barn men inomhus var en helt annan historia. Där vrålskällde han på alla som kom, och även om han lugnade sig när alla satt still så drog det igång så fort någon reste på sig igen.
Han var ett typiskt sånt fall som man hade kunnat påstå att han farit illa av män eftersom han var mycket räddare för dem än för kvinnor - men det är inte sant. Han tyckte bara dem var läskigare helt enkelt.

Jag tror inte det gynnar djuren att tänka i människodiagnoser eftersom det låser hur man kan träna bort det (eller inte träna bort det).
 
@TinyWiny
Långskott kanske, men är han lugn i hundgården i vanliga fall?
Det skulle inte kunna fungera att han redan sitter i hundgården när det kommer folk, dvs inte att han ska stå där ute och panikskälla, utan att han kanske aldrig kommer till panikstadiet om han är där ute?
 
@TinyWiny skulle det funka med ett krypin? Tänkte att han kanske kan ha en bur med en filt över som han kan dra sig undan i men ändå vara med mer än han är i sovrummet. Ingen får så klart röra honom i buren och den ska vara öppen så han kan gå ut när han vill.
 
Nej tyvärr blir det alltid skarpt läge även vid träning då situationen inte uppstår annars. Nu outar jag mig men strunt samma. Kanske är det någon som har något bra tips.
Situationen i korthet är såhär. När han kom hit var han drygt sju månader. Han hade då bott hos uppfödare-ny ägare-uppfödaren igen. När han flyttade till mig hade han bott nästan i sju veckor hos uppfödaren ihop med många andra hundar. När han kom hit var han väldigt låg och det var han hos uppfödaren med. Jag fick veta några månader senare att ensamhetsträningen gått helt åt skogen och att den första ägaren var helt i upplösningstillstånd "för att han var så jobbig" och att de omöjligt kunde ha gäster hemma eller åka bort då han inte kunde vara ensam. De hade gjort diverse idiotiska grejer och det har såklart satt sina spår. Det var alltså inget jag fick veta vid köpet utan då sas det att han inte var ensamhetstränad alls. Att han alltid hade haft hundvakt.
Han kunde sitt, ligg och rulla runt när han kom hit. Inget annat överhuvudtaget. Han högg efter händer och var som en liten tio veckors valp kunskapsmässigt.

Efter ett tag här kom den hund han egentligen är fram. Trygg, busig, lekfull, glad, lyhörd, nyfiken och en fantastiskt rolig hund att träna med. Helt trygg och lugn i alla situationer utom just den här som skapar paniken.
Vi började ensamhetsträna efter två månader här då jag bedömde att det inte var läge innan dess. Ensamhetsträningen tog tid och fick ta tid men efter någon månad (minns inte exakt hur lång tid det tog) var han helt okej med att vara ensam hemma och vi kunde börja öka på tiden till att vara ensam några timmar. Han ligger alltid och sover lugnt när han är ensam. (Ensamhetstränade med kamera så jag såg hur han reagerade.)

Situationen som skapar paniken är när någon vuxen hälsar på inomhus. Har vi varit ute och gått/tränat och det är någon här när vi kommer hem blir det tusen gånger värre. Med barn är det inga som helst problem och inte heller utomhus med vuxna. Sitter vi ute grejar han oftast med sitt, sover eller bjuder upp till lek. Han kan ligga mitt ibland lekande barn och vara helt lugn med det. Väldigt försiktig med barn och han älskar dem.

Jag tolkade det i början som att han helt enkelt var rädd för att behöva flytta igen och fortsatte bygga tillit och relation och försökte bara lugna när han panikskällde, hoppade och for som en tok. Jag delade upp "när någon kommer" i tre delar. Han hör att någon kommer, hoppar upp och tittar ut genom fönstret, istället för att panikvråla bad jag honom komma och nosdutta på mig. Det lärde han sig snabbt och istället för att tokskälla gjorde han just det, dutta på mig för att berätta att någon kommer. Enstaka glädjeskall när det är någon han känner eller varningsskall om det är någon han inte känner igen vilket jag ser som helt okej, han är en gårdshund och hans genetiska uppgift är att varna när någon närmar sig gården.

Paniken kom då istället när dörrklockan ringde. När nosduttandet var helt befäst och han var lugn i den situationen så tränade vi ringklockan. Jag ringde på dörrklockan nu och då (vilket jag kan göra inifrån) och belönade att han uppmärksammade att någon var där och att jag nu tog över och innan jag öppnade bad jag honom sitta lugnt och han får då en leksak som han bara får då. Det lärde han sig också snabbt men han stressade fortfarande och hoppade ofta på de som kom men även det har lugnat sig nu.

Nu är det alltså när någon vuxen kommer in och sätter sig ner. Han ställer sig då och bara tokskäller rakt ut, mot en dörr eller vad som helst. Det beteendet gick tidigare inte att bryta alls men nu har vi kommit så långt att det går att bryta och avleda men bara för några minuter. Sedan står han där och panikskäller igen. Nu när han går att bryta har vi börjat träna på att när han får sin speciella leksak vid dörren (han går numera ut och går en lov och nosar av den som kommer men ibland gör han inte ens det utan går bara ut och kommer in igen och ignorerar den som kommer. Nu hoppar han sällan) ska han gå och lägga sig på sängen och vila. Ifrån sängen har han full utsikt mot köket och hallen och han ligger gärna där annars också. Full span därifrån ut mot trädgården med :) Att jag vill att han går in där är också för att han ska känna att han får vara ifred där. Vi har en grind för dörröppningen som blir ett stopp för människor som inte kan lyssna när man ber dem lämna honom i fred men han kan öppna den själv om han vill gå ut därifrån (vilket han är fri att göra, att stänga in ger honom fullkomlig panik men jag upplever att grinden ger honom det som var min tanke, att han avgör om han vill integrera med folk eller inte).

Att vila fungerar i dagsläget ca fem minuter innan skällandet sätter in igen. Man ser verkligen på honom att det är full panik han har och han kan inte slappna av oavsett vad jag gör även om det numera går att bryta så flåsar han och är högt i energi. Han kan på kommando gå och vila men flåsar lika mycket ändå, är uppenbart stressad och flyger snart upp och skäller igen. Enstaka gånger det senaste har han kommit ner såpass att han kan vila på riktigt, dvs. ligga ner, lägga ner huvudet och andas normalt, ibland i sängen, ibland i mitt knä och ibland på golvet men ändå kommer paniken igen och han står där och tokskäller igen. Lösningen på det här var alltså enligt hundpsykologen jag pratade med att sätta honom i hundgård, dvs. lösa problemet för oss människor så vi slipper höra hans panikskällande men det är inte aktuellt. Jag vill lösa det hela så att han aldrig behöver komma dit att han får panik utan kan vara lugn och avslappnad som han är vanligtvis. Hela hans mag-tarmpaket är påverkat av det här och han står också under veterinärvård. Både veterinären och jag anser att det här bara kan lösas med träning. Att få honom lugn. Visst kan man behandla magen men det är ju ingen lösning att göra det i evigheter.
Så snart den som hälsar på åker hem stensover han inom någon sekund. Då är han helt slut och att det här tar hårt på honom är det ingen tvekan om. Jag har senaste tiden använt adaptil i vägguttag men det är ett adaptilhalsband påväg hit med posten med om det kanske kan hjälpa honom mer.
Det låter som ni har gjort ett jättejobb tillsammans du och hunden! Det du har gjort hittills har ju uppenbarligen fungerat utmärkt. Förstår då att du med det här kvarstående problemet blir fundersam.
Har jag fattat det rätt att det är bara när en vuxen person kommer in i ditt hem och stannar kvar ett tag, sitter ner, som stressen kommer? (Eller redan är där när ni kommer hem som du beskriver.) Gäller det alla vuxna, oavsett din relation till personen? Jag menar, reagerar han likadant oavsett hur nära du och personen står varandra och oavsett hur ni pratar och umgås liksom?
Sen undrar jag också hur är det med mat och godis? Du nämnde magproblem. Skulle det vara okej att träna med mat/godis? Är han godismotiverad?
 
Det låter som ni har gjort ett jättejobb tillsammans du och hunden! Det du har gjort hittills har ju uppenbarligen fungerat utmärkt. Förstår då att du med det här kvarstående problemet blir fundersam.
Har jag fattat det rätt att det är bara när en vuxen person kommer in i ditt hem och stannar kvar ett tag, sitter ner, som stressen kommer? (Eller redan är där när ni kommer hem som du beskriver.) Gäller det alla vuxna, oavsett din relation till personen? Jag menar, reagerar han likadant oavsett hur nära du och personen står varandra och oavsett hur ni pratar och umgås liksom?
Sen undrar jag också hur är det med mat och godis? Du nämnde magproblem. Skulle det vara okej att träna med mat/godis? Är han godismotiverad?
Tack. Precis! Det känns lite som att vi borde ha kommit längre men bara hamnar i samma spår igen och igen.

Bara när vuxna kommer och det oavsett antal eller min relation till dem. Gör vi något kommer det inte men sätter vi oss kommer det direkt. Med en av mina bästa vänner är det som absolut värst vilket är jättejobbigt för oss alla (han gillar verkligen henne så det är inget sådant) och varför det är så kan jag inte räkna ut.

Han är mycket mat/godismotiverad och får nu sin vanliga mat som godis vilket enligt honom är precis lika bra som annat godis. Vi tränar med godis, dvs. hans vanliga mat nu och det fungerar bra.
 
@TinyWiny skulle det funka med ett krypin? Tänkte att han kanske kan ha en bur med en filt över som han kan dra sig undan i men ändå vara med mer än han är i sovrummet. Ingen får så klart röra honom i buren och den ska vara öppen så han kan gå ut när han vill.
Jag har funderat på det men eftersom han inte alls gillar den bädd han har i sovrummet där han inte har så bra utsikt så har det inte känts som något som skulle fungera så jag har inte provat det än. Men, det är värt att prova om vi inte kommer något längre med det vi gör nu.
 
@TinyWiny
Långskott kanske, men är han lugn i hundgården i vanliga fall?
Det skulle inte kunna fungera att han redan sitter i hundgården när det kommer folk, dvs inte att han ska stå där ute och panikskälla, utan att han kanske aldrig kommer till panikstadiet om han är där ute?
Vi har ingen hundgård i dagsläget och med tanke på hur stort behov han har av att vara nära (vilket är en av orsakerna till att jag valde den ras jag valde, jag vill ha min hund nära) tror jag inte riktigt på idén heller så att bygga en känns inte värt det.
 
Vi har ingen hundgård i dagsläget och med tanke på hur stort behov han har av att vara nära (vilket är en av orsakerna till att jag valde den ras jag valde, jag vill ha min hund nära) tror jag inte riktigt på idén heller så att bygga en känns inte värt det.
Föreslog veterinären ingenting annat än träning?
 
Alltså. På vilket sätt skulle det vara PTSD?
Det låter ju mer som någon typ av socialrädsla som kommer fram när han upplever sig trängd/instängd?

Min förra verkade inte heller särskilt bekymrad över folk när han var utomhus och han fungerade bra med barn men inomhus var en helt annan historia. Där vrålskällde han på alla som kom, och även om han lugnade sig när alla satt still så drog det igång så fort någon reste på sig igen.
Han var ett typiskt sånt fall som man hade kunnat påstå att han farit illa av män eftersom han var mycket räddare för dem än för kvinnor - men det är inte sant. Han tyckte bara dem var läskigare helt enkelt.

Jag tror inte det gynnar djuren att tänka i människodiagnoser eftersom det låser hur man kan träna bort det (eller inte träna bort det).
Det tycker jag att du ska ta upp med en hundpsykolog. Jag har inte tillräckligt mycket kunskap om sådant för att kunna förklara det för dig.

Han är varken trängd eller instängd här så nej. Han har inga problem med att följa med till andra utan ligger då och sover vid mina fötter oftast.

Det handlar inte om att han tycker att de som kommer är skrämmande. Han sätter/lägger sig gärna i deras knä och är någon ensam med honom kommer beteendet inte fram utan det kommer när det är flera vuxna utöver mig och sambon.

Nu finns ju den diagnosen även på hund så det är ingen diagnos bara människor kan få och det är ingen som låser sig vid något. Jag är fullkomligt övertygad om att vi kommer lösa det här med eller utan hjälp precis som jag har löst de flesta av mina egna PTSD själv.
 
Jag har funderat på det men eftersom han inte alls gillar den bädd han har i sovrummet där han inte har så bra utsikt så har det inte känts som något som skulle fungera så jag har inte provat det än. Men, det är värt att prova om vi inte kommer något längre med det vi gör nu.

Jag tänker att en eventuell bur ska vara i det rummet ni är i, inte i sovrummet. Är ni i vardagsrummet ska krypinet vara där. Du kan ju testa att ställa upp en bur och servera all mat där under en period för att ladda den platsen med nått positivt. Alltså inte med nån annan vuxen i hemmet då så klart. Ge ben i buren och träna hunden på att vara där. Testa att googla burlekar så finns det massa tips på hur man kan göra. Sen när hunden är trygg och bekväm med sin bur så kanske den kan användas även när det kommer folk.
 
Tack. Precis! Det känns lite som att vi borde ha kommit längre men bara hamnar i samma spår igen och igen.

Bara när vuxna kommer och det oavsett antal eller min relation till dem. Gör vi något kommer det inte men sätter vi oss kommer det direkt. Med en av mina bästa vänner är det som absolut värst vilket är jättejobbigt för oss alla (han gillar verkligen henne så det är inget sådant) och varför det är så kan jag inte räkna ut.

Han är mycket mat/godismotiverad och får nu sin vanliga mat som godis vilket enligt honom är precis lika bra som annat godis. Vi tränar med godis, dvs. hans vanliga mat nu och det fungerar bra.
Bra att han gillar mat o godis! Då tycker en sån som jag att det är mycket lättare. Jag kan bara träna med godis 😁. Men fasen vad knepigt det låter, att han reagerar när ni sätter er ner. Och inte på personerna i sig, utan flippar ur och skäller mot väggar och så? Och bara inomhus.

Men jag funderar på varför du säger att det inte går att träna och iscensätta situationer? Beror det på hur ni bor eller hur långt bort era vänner/besökare bor kanske? Min idé vore ju annars att du är lite snål med maten en dag och så kommer din kompis laddad med supergodis i småbitar, som doftar gott på lång håll. Typ kyckling. Om det är lugnt så sätter ni er (eller gör det som brukar trigga hunden) och då slänger kompisen ut lite godisbitar (utan att kolla på hunden eller säga nåt) och i bästa fall blir han upptagen med det och när han hittat allt så reser hon sig innan hunden hinner tänka något annat och går igen. Innan skällandet börjat. Ja du fattar vart jag vill komma. Om man kunde göra detta några superkorta stunder under några dagar tills hunden längtar efter att kompisen kommer och sitter ner och pratar med dig (inte hunden) så han får någon mat 😊 så kunde ni ju sedan utöka tiden sakta sakta, om det går bra. Tänker på såna där hundspel där hunden letar mat i en snurra, leksak liksom. Det kunde bli nästa steg. Din kompis har med den och lägger den på golvet när ni ska sitta ner och så fort hunden är klar tar hon den med sig igen och går. Sedan kan man köra med Kong med smaskigt i som tar lite längre tid. Det är svårt att skälla och stressa när man äter tänker jag. Vad tror du om det? Har du provat något sånt? Vore det möjligt?

Precis som du så tror inte jag heller på hundgård eller annan plats. Hunden bör få och kunna vara där ni är, eller själv välja gå till sovrummet. Det är ju bara sånt man känner själv i magen är rätt som funkar att jobba med.
 
Bra att han gillar mat o godis! Då tycker en sån som jag att det är mycket lättare. Jag kan bara träna med godis 😁. Men fasen vad knepigt det låter, att han reagerar när ni sätter er ner. Och inte på personerna i sig, utan flippar ur och skäller mot väggar och så? Och bara inomhus.

Men jag funderar på varför du säger att det inte går att träna och iscensätta situationer? Beror det på hur ni bor eller hur långt bort era vänner/besökare bor kanske? Min idé vore ju annars att du är lite snål med maten en dag och så kommer din kompis laddad med supergodis i småbitar, som doftar gott på lång håll. Typ kyckling. Om det är lugnt så sätter ni er (eller gör det som brukar trigga hunden) och då slänger kompisen ut lite godisbitar (utan att kolla på hunden eller säga nåt) och i bästa fall blir han upptagen med det och när han hittat allt så reser hon sig innan hunden hinner tänka något annat och går igen. Innan skällandet börjat. Ja du fattar vart jag vill komma. Om man kunde göra detta några superkorta stunder under några dagar tills hunden längtar efter att kompisen kommer och sitter ner och pratar med dig (inte hunden) så han får någon mat 😊 så kunde ni ju sedan utöka tiden sakta sakta, om det går bra. Tänker på såna där hundspel där hunden letar mat i en snurra, leksak liksom. Det kunde bli nästa steg. Din kompis har med den och lägger den på golvet när ni ska sitta ner och så fort hunden är klar tar hon den med sig igen och går. Sedan kan man köra med Kong med smaskigt i som tar lite längre tid. Det är svårt att skälla och stressa när man äter tänker jag. Vad tror du om det? Har du provat något sånt? Vore det möjligt?

Precis som du så tror inte jag heller på hundgård eller annan plats. Hunden bör få och kunna vara där ni är, eller själv välja gå till sovrummet. Det är ju bara sånt man känner själv i magen är rätt som funkar att jobba med.
Ja det är absolut en fördel med godismotiverad hund!

Det jag menar är att scenariot alltid blir i skarpt läge. Det är inget vi kan träna på i lugn och ro bara jag och han eftersom beteendet inte uppstår när vi är ensamma. När vi är ensamma är han ju lugnet själv. Jag kan och har såklart tränat in allt annat i lugn och ro och även detta att vila men just det här att någon kommer och han då triggas kan jag inte träna på i lugn och ro. Att kasta ut mat gör saken värre tyvärr, likaså att någon annan ger. Det är enda gången han har uppträtt stressat med barn, det har varit när barn har gett. Den idén har jag alltså provat och förkastat och samma sak med att personen nästan genast går. Det har snarare gett motsatt reaktion och det har blivit än värre nästa gång någon kommer. Ju högre energi han är i desto snabbare kommer stressreaktionen. Leksaken han bara får när någon kommer får aldrig kastas till honom utan ges först när han sitter lugnt och tar den försiktigt med munnen. Kastas den, han inte sitter lugnt eller om han flyger på den så är det helkört. Då går det inte alls utan beteendet kan då komma även innan vi har satt oss eller ens hunnit säga hej.
Det som har varit effektivast är när människor inte försöker prata eller integrera med honom utan bara säger hej också är det bra. Då tar han med sig leksaken han får innan jag öppnar dörren till sängen självmant och ligger där varierande lång tid men aldrig mer än fem minuter. Jag har testat att personen går innan reaktionen kommer men antingen är det för att det är så oförutsägbart när det kommer så att det hade kommit ändå just då eller så går han upp i stress av att vi reser oss igen för kommer gör det då.

Precis. Han är en hund som vill vara med och ska få vara med när han vill det men han behöver hitta lugnet att gå undan/varva ner istället för att gå upp i stress. Jag läste om någon kurs som hette typ "vila utan förväntan" (minns inte ordagrant) och var väl mest för hundar som stressar upp sig på nya platser kanske men jag tror att det hade funnits nyttiga saker att lära sig där ändå. Tyvärr var kursen alldeles för långt bort och jag har inte hittat något liknande häromkring. Jag önskar att det fanns mer sådant online.
 
Jag tänker att en eventuell bur ska vara i det rummet ni är i, inte i sovrummet. Är ni i vardagsrummet ska krypinet vara där. Du kan ju testa att ställa upp en bur och servera all mat där under en period för att ladda den platsen med nått positivt. Alltså inte med nån annan vuxen i hemmet då så klart. Ge ben i buren och träna hunden på att vara där. Testa att googla burlekar så finns det massa tips på hur man kan göra. Sen när hunden är trygg och bekväm med sin bur så kanske den kan användas även när det kommer folk.
Ja jag får fundera på det. Det är ju så jag har tränat in sängen och grinden (som han kan öppna själv) till sovrummet. Jag upplever ju att det har blivit något bättre av att han får kommandot vila men vi är långt ifrån i mål.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Vi har bestämt oss för att utöka familjen med en hund. Nästa år kommer jag påbörja en utbildning på distans och kommer då vara hemma...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 799
Senast: Farao
·
L
Hundträning Jag har några frågor som jag jätte gärna skulle vilja ha svar på som är om valpar och sånt ❤️ Och den första frågan är hur man gör så en...
2
Svar
21
· Visningar
2 190
Senast: hastflicka
·
Hundträning Jag har mina teorier om detta och tränar mina hundar på det sätt som jag tror ska kunna leda till min målbild. Men sen jag blev...
2
Svar
31
· Visningar
4 939
Senast: Lillefrun
·
Övr. Hund Hej! Den här frågan har säkert varit uppe på tapeten många gånger men eftersom jag inte hittade en tråd som riktigt relaterar till min...
Svar
11
· Visningar
3 916
Senast: Dopy
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp