Hur klarar man av att köra släp i nödläge?

[Roheryn]

Jag bor på egen gård med fyra hästar på gården - två är mina, två är min dotters (som bor 20 min härifrån). Vi har två gånger under de senaste fem åren fattat beslutet att akut eller halvakut åka med kolikhästar till klinik då distriktsveterinärerna gjort vad de kunnat men hästarna inte svarat tillräckligt bra på den behandlingen. Vi har ungefär en timma till ett större djursjukhus så för det mesta är det ju "värt det" att åka. Våra hästar är också resvana och går på släpet utan problem. Ena gången vi åkte så var det jobbigt - hästen hade riktigt, riktigt ont - men det var ju bara att bita ihop och göra, liksom (och hästen var ändå inte så dålig att omedelbar avlivning var aktuell). Och hästen fick vård och klarade sig

 

[__sofia__]

En sak till att överväga på förhand är hur mycket pengar man är beredd på att lägga på att lappa ihop en sjuk eller trasig häst. För även med den allra bästa av försäkringar blir det en stor summa man måste stå för själv också.
Är det rimligt att göra stora, dyra operationer? Har man råd med det? För JA! Det ÄR tillåtet att avbryta behandling för att man inte har pengar. Men det är, som sagt, bra om man har bestämt sig redan på förhand hur mycket pengar man har möjlighet att lägga på veterinärkostnader, så man kan bryta redan på kostnadsförslagsstadiet om det behövs.
Jag själv har valt begränsad veterinärvårdsförsäkring för mina hästar, det täcker kolik, sårskador och frakturer, typ. Det är vad jag anser är rimligt att jag åtgärdar på de hästar jag har. Men, det är ju också så att jag inte har några dyra tvlingshästar - möjligen hade jag resonerat annorlunda med såna.

Det här siste håller jag med om - utöver själva det praktiska med att få hästen till akuten, så behöver man ju också fundera på var man drar gränsen för att det är nog. När jag pratade med kliniken innan jag körde in med min kolikshettis sa jag redan då att det inte var aktuellt att gå in och operera. Dvs de kunde göra det de kunde utan operation, men jag gick inte med på att hon skulle opereras - där drog jag min gräns. I slutändan tror jag inte det hade gjort någon skillnad ändå, hon var ju hyfsat okej när hon kom och sedan blev hon sämre så snabbt att det nog ändå inte hade varit aktuellt.

(Veterinären ringde först och sa att hon börjat bli sämre, och att de skulle testa lite under tio minuter och sen ringa tillbaka, men att jag kanske behövde fundera över om det var dags att avliva. Men sen ringde hon tillbaka inom bara någon minut och sa att hon rekommenderade avlivning - och att det blivit mycket sämre väldigt snabbt)

 

[Grazing]

Fast man har alltid valet att inte åka. Det är något som man som djurägare alltid bör ha som en del av sin mentala förberedelse att det kan vara alternativet att avliva som blir aktuellt att överväga.

Det kan vara kombinationen av resan och djurets tillstånd som inte funkar ihop, kombinationen av restid och hur brådskande vårdbehovet är som inte funkar ihop.
Eller diverse praktiska omständigheter som sammanfaller på ett olyckligt sätt. Att bilen står på verkstaden eller att vägen är avspärrad pga. en vindkraftstransport har kört i diket.

Det är också en möjlighet att man får konstatera att man faktiskt inte kan köra trafiksäkert nog. Kanske man haft ett långt nattpass innan, eller blir för uppstressad för att det ska funka. Alla människor har gränser för hur mycket man kan och det finns ingen poäng med att späka sig själv som otillräcklig/dålig om det är så att man inte kan göra mer/bättre än man gjort.

Jag pratar inte om avlivning utan om att rädda en häst som kan leva ett bra liv med snabb insats. Det hade aldrig för mig varit ett alternativ att avliva min häst för ett sår. Jag hade aldrig kunnat leva med mig själv ärligt talat om jag tog bort honom pga det såret, vi fick en fantastisk tid tillsamman efteråt och det var värt varenda krona för mig. Och att ta bort honom för att "jag kanske var för känslosam", inte heller ett alternativ. Som jag skrev så är det bara att bita ihop och köra och bryt ihop sedan. Om jag var trafikfarlig så var det isåfall på vägen hemåt, jag hade aldrig utsatt min häst för fara, han var mitt allt och förtjänade verkligen allt det jag fick kämpa med för han gav allting tillbaka sedan.

Så nej, jag hade faktiskt inget val annat än att åka, det var en kanske plågsam död över natten eller åka, möjligheten fanns ju också att han klarade av det men den chansen var liten. Och att jag skulle klara att leva resten av mitt liv med att ha tagit bort min älskade häst som var mitt liv pga ett litet litet sår på kotan, jag är inte sådan. Andra klarar sådant kanske men inte jag.

Har man inte något alternativ övht och får inte tag på något så är det ju så det är. Jag kan ju säga att jag inte hade varken bil med dragkrok eller transport när min häst blev skadad men hade goda vänner som lånade ut sin bil och transport. Efter den händelsen så köpte jag en dragbil för bilar är verkligen inte alltid lätt att komma över i akuta situationer.

 

[tuaphua]

Fast det hjälper ju inte när man står där i en krissituation och hästen som knappt sett en transport på bild plötsligt ska åka när det dessutom är akut.

Nej, man lasttränar så klart innan, när man får hem hästen. Det går att bryta ner de olika delar som lastning innebär och träna dem separat utan trailer om man nu inte har tillgång till en hela tiden. Det blir inte exakt som med trailer. Men det gör uppgiften enklare än för den mängd människor som inte tränar alls.
Sitter lastningen normalt så blir det extremt sällan olösbara problem för någon som kan ett bra system även i skarpt läge. Välinvesterade pengar att ta några sådana träningar!

 

[tuaphua]

Fast så enkelt är det inte alltid riktigt, handlar det om liv och död är det snudd som människa omöjligt att vara kolugn och trygg för hästen. Många hästar som är lättlastade går på en då men hästar beter sig inte alltid som tänkt.

Och obrydd att köra så många timmar men en häst som det är så bråttom med tror jag få är faktiskt, jag hade gärna önskat att någon var med för jag var nog lite av ett vrak även om jag höll ihop det tills jag såg dom gå in på operation med honom. Hur van förare jag än är vill jag aldrig vara med om det igen, fruktansvärt. Jag klarade mig såpass bra på vägen ner tror jag eftersom det var sen sen kväll så inte mycket trafik tack och lov.

Hur man funkar i kris, som människa, är väl väldigt olika. Vissa går in i kall överlevnad och blir väldigt praktiska och förmår ordna upp, vara lugn etc. Eller kan dölja oron. Medans andra får svårt att hantera det öht.

Men har man tränat så saker funkar klockrent normalt så behöver man iaf inte få ett extra stresspåslag i form av att man hoppas hästen går in och annars inte vet hur man ska få in den. Givetvis blir man som ägare livrädd för hur det ska gå för hästen om den är riktigt allvarligt dålig.
Jag har varit med om att se till att få på en massa hästar som hade allvarliga akuta trauma-skador. Självklart kan jag vara lugnare än ägaren som älskar sin vän/häst. Men man är också lugnare med kunskap som gör att man kan lösa problem.

 

[Grazing]

Hur man funkar i kris, som människa, är väl väldigt olika. Vissa går in i kall överlevnad och blir väldigt praktiska och förmår ordna upp, vara lugn etc. Eller kan dölja oron. Medans andra får svårt att hantera det öht.

Men har man tränat så saker funkar klockrent normalt så behöver man iaf inte få ett extra stresspåslag i form av att man hoppas hästen går in och annars inte vet hur man ska få in den. Givetvis blir man som ägare livrädd för hur det ska gå för hästen om den är riktigt allvarligt dålig.
Jag har varit med om att se till att få på en massa hästar som hade allvarliga akuta trauma-skador. Självklart kan jag vara lugnare än ägaren som älskar sin vän/häst. Men man är också lugnare med kunskap som gör att man kan lösa problem.

Det är ju klart, min häst var den mest lätthanterliga individen jag träffat på och var inga problem att köra och hantera själv, men som sagt, hur man är när man är i en potentiell liv och död situation är ju omöjligt att veta om man inte har varit där och det är inget man kan träna på riktigt. Jag tror dom flesta fungerar som jag gjorde att det var bara att göra, jag ville ha kvar min häst i livet och då fick jag göra det för honom helt enkelt. När han var lämnad och allt var klart så fick jag köra hem sen när jag kunde andas normalt igen liksom.

Idagsläget om jag skulle köpa häst igen så hade det varit ett stort prio att ha en häst som trivs i transporter för det underlättar så otroligt mycket. Läget är ju jobbigt som det är liksom. Jag personligen har aldrig träffat på någon hästmänniska faktiskt i kritiska situationer som har låst sig helt och jag tror dom flesta går över i ett "gör vad man kan mode" så att säga. För vi klarar av så mycket mera än vad vi tror när vi väl behövs.

Jag är en sådan som kan dölja oron okej och jag kan hantera stressen okej, däremot har jag svårare att komma tillbaka efteråt men det är ju en annan sak.

 

[tuaphua]

Det är ju klart, min häst var den mest lätthanterliga individen jag träffat på och var inga problem att köra och hantera själv, men som sagt, hur man är när man är i en potentiell liv och död situation är ju omöjligt att veta om man inte har varit där och det är inget man kan träna på riktigt. Jag tror dom flesta fungerar som jag gjorde att det var bara att göra, jag ville ha kvar min häst i livet och då fick jag göra det för honom helt enkelt. När han var lämnad och allt var klart så fick jag köra hem sen när jag kunde andas normalt igen liksom.

Idagsläget om jag skulle köpa häst igen så hade det varit ett stort prio att ha en häst som trivs i transporter för det underlättar så otroligt mycket. Läget är ju jobbigt som det är liksom. Jag personligen har aldrig träffat på någon hästmänniska faktiskt i kritiska situationer som har låst sig helt och jag tror dom flesta går över i ett "gör vad man kan mode" så att säga. För vi klarar av så mycket mera än vad vi tror när vi väl behövs.

Det är oerhört sällan en häst som är klockren i lastning och helt cool med trailern och de andra bitar som går att träna på för lastning inte går på för att ägaren är upprörd. Det är för en korrekt lasttränad häst lika simpelt som att gå in i boxen, ut i hagen etc. Och allt det lyckas de flesta människor göra även om de är rätt upprörda.
Det går att träna väldigt många hästar till att trivas i transporten. Betydligt fler än folk tror. Även de som upplevt riktiga trauman i form av att tex tagit sig ut under färd. Men det tar tid och professionell hjälp.
Och en del av de som inte trivs kan vara värt att åka till en BRA veterinär med.

Det är oerhört många fortfarande som inte lasttränar. Eller än mer aldrig tagit en lektion i det och håller på i en evighet utan att få till det. Istället för att ta 1-3 lektioner beroende på grad av problem och sedan fått ett system där man vet vad man gör.

Jag har en kompis som jobbat med bla lastning. Hon bodde nära klinik. Kliniken undrade om hon var ok med att de lämnade ut hennes nr till folk som inte kom därifrån. Det blev rätt mkt lätta pengar för en student.. För det var sällan hästarna som var problemet. Så hon lastade på dem rätt kvickt.

 

[MiaMia]

Jag pratar inte om avlivning utan om att rädda en häst som kan leva ett bra liv med snabb insats. Det hade aldrig för mig varit ett alternativ att avliva min häst för ett sår. Jag hade aldrig kunnat leva med mig själv ärligt talat om jag tog bort honom pga det såret, vi fick en fantastisk tid tillsamman efteråt och det var värt varenda krona för mig. Och att ta bort honom för att "jag kanske var för känslosam", inte heller ett alternativ. Som jag skrev så är det bara att bita ihop och köra och bryt ihop sedan. Om jag var trafikfarlig så var det isåfall på vägen hemåt, jag hade aldrig utsatt min häst för fara, han var mitt allt och förtjänade verkligen allt det jag fick kämpa med för han gav allting tillbaka sedan.

Så nej, jag hade faktiskt inget val annat än att åka, det var en kanske plågsam död över natten eller åka, möjligheten fanns ju också att han klarade av det men den chansen var liten. Och att jag skulle klara att leva resten av mitt liv med att ha tagit bort min älskade häst som var mitt liv pga ett litet litet sår på kotan, jag är inte sådan. Andra klarar sådant kanske men inte jag.

Har man inte något alternativ övht och får inte tag på något så är det ju så det är. Jag kan ju säga att jag inte hade varken bil med dragkrok eller transport när min häst blev skadad men hade goda vänner som lånade ut sin bil och transport. Efter den händelsen så köpte jag en dragbil för bilar är verkligen inte alltid lätt att komma över i akuta situationer.

Men jag vet inte ett smack om vad som var just din specifika situation, och har inte alls gjort någon bedömning eller uttalande om den?!

Det var uttalandet att om man hamnar i situationen att det behövs köras så ska man helt enkelt bara se till att göra det för att man inte väljer i ett läge där det handlar om överlevnad som jag svarade på.

Det menar jag inte är ett rimligt förhållningssätt, varken gentemot djuret eller medtrafikanter - eller för den delen i frågan om vilken etisk stress det lägger på en själv.

Nu beskriver du det ju snarare som att du gjorde ett (tämligen?) övervägt val att åka i ditt fall? Och givetvis gör jag ingen värdering av hur du gjort och gör de valen för dig själv och dina djur.

 

[Lavinia]

I nödläge brukar man kunna lösa det mesta.

 

[Mia_R]

I nödläge brukar man kunna lösa det mesta.

Inte alla, en del blir irrationella och/eller handlingsförlamade. I mitt exempel rasade hästägaren ihop i en gråtande hög på golvet och övriga i stallet sprang runt. Hon var verkligen inte i skick att köra någon häst, knappt i kördugligt skick att köra sig själv till kliniken.

 

[Cattis_E]

Jag har tänkt mkt på en sak. Jag har ingen häst i nuläget. En av sakerna som mentalt sätter stopp för det är tanken att själv vara tvungen att åka iväg med häst akut. Om hästen blir sjuk, behöver till klinik för mer omfattande vård. HUR klarar man av att fixa allt om man just då råkar vara själv och inte hittar ngn som kan följa med? Att få på släp, häst, boka tid och köra iväg själv i mitt fall 4 timmar till djursjukhus i en sådan stress-situation? Hur tänker ni? Och om hästen är svårlastad? Jag vet ju att det finns hästar som inte går på släpet, där ägarna ännu är i "träna-lastning"-fasen...Distriktsveterinären här är duktig men allt kan dom inte fixa...
Mvh Katastrof-tänk...

Vet du något om hur du reagerar i en krissituation? Har du varit med om någon slags sådan?
Handlingsförlamad eller går du in i överlevnad?
Jag klarar det jag måste.
Har kört häst som knappt kunde stödja på benet. Ringde Strömsholm när distriktare på jour med jobb innan från bilder tyckte det var risk för skada på armbågsled.
Var inne 2 ggr på ett dygn med sårskadan då hästen fick feber över natten.

Har även satt mig i bilen och hämtat lånehäst en dryg halvtimme efter att den jag haft i 18år togs bort.
Båda resorna tog runt 1h enkel väg men jag hade kunnat köra betydligt längre om jag var tvungen.

Jag är också en katastroftänkare men klarar det jag måste om det är kris.
Distriktarna här är mycket bra på häst och kan göra många saker i stallet. Kontaktar alltid den för första bedömning.

Det finns saker man kan och bör förbereda.

1. Släp och dragbil. Har du inte egen måste du ha en plan B. Var kan du låna? Nån i stallet? Jag rekommenderar dock eget om möjligt. En sak mindre att ordna vid kris.

2. Lastträna hästen. Om den inte är lasttränad ännu och ni måste in så försökt få ut en jourveterinär som ger lite lugnande så brukar det bli lättare.

3. Är det urakut så ringer du bara numret du redan har inlagt i mobilen innan du lastar och säger vi kommer in så fort jag lastat. Tid har jag aldrig bokat för tidskritiska saker. Men här vill sjukhusen gärna ha förvarning.

4. Kolla av med någon/några om de kan tänkas hjälpa till och köra i förväg. Jag har hjälp en blick halt häst in akut också. Jobbar dock skift så kan inte alla tider

5. Om man är beredd att avliva på plats om det är så dålig prognos att det inte kan vänta (och man bor där det finns veterinärer på jour dygnet runt) så måste man ju inte behöva lasta ensam. Då kan man om hästen bedöms klara att vänta några timmar/över natten med smärtlindring osv måste man ju inte köra omgående.

 

[Tuva-Luva]

Som de andra skriver, när man väl står där med en skadad häst så går det ganska bra, man gör det som krävs helt enkelt. Jag köpte ny häst i juni i år, en 2-årig valack som inte åkt supermycket transport. På vägen hem lyckades han slita sig i transporten och vända runt så han stod bak-och-fram. Kände efter den resan att det här behöver vi jobba på när han har landat i sin nya miljö.. 10 dagar efter det kom han in från hagen sent på kvällen med ett litet sår på framsidan av kotan, jättesvullen, halt och med feber. Lokal vet bedömde att han behövde till klinik för att undersöka leden men bedömde att det kunde vänta tills morgonen efter. Så han fick smärtstillande och antibiotika av henne och kl 6 dagen efter så lastade jag honom och åkte 3h till närmaste klinik. Var sjukt nervös men kände att det var det enda rätta, kändes mer obehagligt att låta honom stå kvar hemma och chansa på att leden inte var påverkad. Det gick bra, leden var intakt och han var hyfsat snäll att köra. Men så fort såret har läkt nu kommer vi öva på att åka låda

 

[Fd Diabetikern]

Har tyvärr fått göra det flera gånger. Sist med ena hästen. Mamma voch hennes man på sjukhus min sambo borta. Ringde Skara Hästakut och förberedda på att jag var på väg in. Fick backa upp transporten mot hagen. Försöka fippla in hästen i transporten då han knappt kunde gå. In med de andra i stallet och började rulla i 15-20km för att han skulle hålla sig på benen. Distriktsveterinären vart det aldrig tal om.

Som tur är bor jag nära djursjukhus.

Man gör det man måste, vad man kan för sitt djur i en nödsituation. Jag har bara en häst som brukar lasta sig själv de andra har jag tagit hjälp av (bland annat med den sista jag körde)

Olyckor kommer alltid att hända små som stora Man kan bara göra sitt bästa oavsett vad det gäller

 

[Masse]

Ett av mina ston fick ett fruktansvärt kolikanfall 14 dagar efter fölning. Hade veterinär ute flera gånger under natten utan att det släppte. Så tidigt på morgonen skulle vi göra henne klar för transport till djursjukhuset som ligger ca 13 mil bort. Klar i det här fallet var sedering och smärtlindring.
Innan vi fick transporten kopplad fick hon ett sådant anfall att veterinären fick slänga sig upp över boxgallret och fölet for ut genom boxdörren.
När anfallet var över och hon kom upp hade hon kryst ut urinblåsan. Var inget annat att göra än avliva henne.
Efter den här händelsen tänkte jag igenom vad som hade hänt om hon fått ett liknande anfall i transporten.
Hade släpen hållit?
Hade vi kunnat hålla bil och släp på vägen?
Hade vi riskerat andra trafikanter?
Om fölet varit med hade det blivit skadat/dött i transporten?
Svaret är att det helt enkelt hade gått åt helvete. Dessutom hade chansen/risken att hon fått någon typ av anfall i transporten ändå varit väldigt stor. Det tar i normalfallet ca 2 timmar att köra dit, småvägar som är krokiga och backiga. Med sjuk sederad häst i hade man fått köra betydligt lugnare än normalt.
Det har gjort att jag beslutat att om häst här får sådana problem att den måste till djursjukhuset och troligen buköppnas. Kommer den inte att lastas utan avlivas direkt här hemma.