Hur kräsen kan jag vara?

Igår sa jag upp mitt medryttarskap på ridtravaren. Jag har ju under en tid känt att något är fel med hästen. Dessvärre har ägaren inte upplevt samma symptom så jag har inte fått något stöd i min teori om att något är fel. Men till slut sa mitt samvete stopp, plus att det inte var ett dugg kul att rida en häst som slog i bromsen så fort jag bad om trav.

Redan samma kväll la jag in en medryttarannons i två olika grupper på FB. Jag har hittills fått ett svar. Hästen det gäller är en ridtravare på 170 cm i mankhöjd. Det är jättestort för mig som är jättekort. Hästen kan inte så mycket men kan gå i form i alla gångarter. Ägaren känner jag till sedan förut och stallet likaså. Det finns en ridbana på ridavstånd.

Jag kan inte påstå att jag är jättepepp. Det jag önskar mig är en häst som är mer utbildad och som jag kan lära mig på. Jag skulle också vilja ha en ridbana vid stallet. Jag kommer heller inte ha möjlighet att rida för tränare med hästen eftersom jag inte har någon transport och det finns ingen som kommer ut och håller lektioner på vintern. Så vad jag egentligen vill är att hästen står på en anläggning med ridhus.

Jag är liksom lite less på att jag aldrig kommer längre i min ridning än typ LC. Den här gången tänkte jag försöka få till bättre förutsättningar.

Och vad jag ska svara henne med jättehästen vet jag inte.

 

[Saeta]

Hästen som hade gått st george, hade en trav jag inte kunde sitta i så det sket sig av den anledningen. Sen red jag en häst som jag inte fick åka iväg och träna med. Sen red jag en skogsmulle och därefter en häst som inte kunde galoppera.

Jag vill känna att grunderna sitter innan jag startar, att jag kan rida i nedsutten trav, göra halter och galoppfattningar.

Det där brukar ju skilja sig extremt mycket beroende på vilken häst en rider eller hur länge en har ridit hästen. Jag har ridit på ridskola från det att jag var runt 3 till 11 år, efter det har jag haft egna hästar och foderhästar. Jag har tävlat ytterst få gånger. Däremot har jag, när jag hade egna hästar, ridit regelbundet för tränare. Jag har även fått chansen att rida några riktigt välutbildade hästar som jag har lärt mig enormt mycket på.
Trots att jag ändå har ridit och hållit på med hästar så pass länge så finns det vissa hästar som jag inte kan sitta ner i traven på eller göra en korrekt galoppfattning. Det är dock något som jag lär mig ju mer jag lär känna hästen. Och det är ju en utveckling och ett framsteg. Teoretiskt vet jag ju hur en galoppfattning går till eller hur en skänkelvikning ska se ut. Men det är inte alltid så lätt, inte ens på den mest välutbildade och meriterade hästen.