Bukefalos 25 år!

Hur långt räknar ni släkt?

Kiwifrukt

Trådstartare
Min moster har börjat släktforska, vilket ledde till en diskussion i familjen igår. Hade varit intressant att höra era åsikter på temat. Hur långt räknar ni att "släkt" sträcker sig? Hur nära släktingar räknar ni som släkt och med vilka anser ni att släktbanden har spelat ut sin roll?

För mig är mina föräldrars syskon och deras barn (alltså mina kusiner) självklart släkt. Sen har jag betydligt bättre kontakt med fyra av mina kusiner på mammas sida, men de övriga är fortfarande släkt för mig. Har utöver detta farfar och mormor kvar i livet. Men sen vet jag inte riktigt vart jag står. Mina föräldrar har båda två väldigt många kusiner, framför allt på mormors och farmors sida av släkten, det är dessutom stora åldersskillnader så mina föräldrar har inte direkt haft någon kontakt med sina kusiner, på pappas sida är ganska många av hans kusiner egentligen närmare mig i ålder än honom. Räknas dessa som släkt ändå? Deras barn, det vill säga mina sysslingar eller tremänningar eller vad man nu kallar dem för? Jag hade en klasskamrat som är syssling med mig, hennes mamma och min pappa är kusiner, och vi tyckte det var extremt viktigt att vi var släkt när vi var typ sju år, men jag hade inga kusiner än då och hon hade bara en som hon inte hade kontakt med, så vet inte om vi ersatte det med att betona att vi minsann var släkt? Vi hade ju gått i samma klass och förmodligen umgåtts lika mycket oavsett släktskapet.

Och efter det, tar det definitivt stopp efter sysslingar? Vad säger Buke? (Inget rätt eller fel, jag lägger inga bedömningar i hur folk tycker, utan kort och gott, vad är släkt för er?)
 
Jag vet inte om jag förstår frågan, för mig är det ganska självklart - finns det blodsband är det släkt. Dvs, det finns gott om släktingar på inte alltför långt avstånd (sysslingar, exempelvis) som jag inte alls kan namnge eller vet vad var de bor eller vad de har för sig i livet, men släkt är de ju ändå.

Jag ser nog alla de släktingar som jag kan namnge och som jag umgås med (det är i princip samma personer) som "nära släkt" eller till och med familj och resten (de jag kanske har ett vagt ansikte på efter att ha träffat en gång som trettonåring) som "avlägsen släkt".

För mig är släktband i sig är helt irrelevant, kanske jag ska tillägga. Jag omger mig med människor i mitt liv som jag tycker om, som jag bryr mig om, som bryr sig om mig. Jag kan inte se att det finns situationer där jag skulle umgås med en person eller hjälpa denne på något vis enbart på grund av släktband. Jag kan tycka det är lite häftigt när vi har släktträffar, med 30-40 personer under samma tak som nästan alla delar någon form av genetisk uppsättning, men mer än fascination är det liksom inte.
 
Min moster har börjat släktforska, vilket ledde till en diskussion i familjen igår. Hade varit intressant att höra era åsikter på temat. Hur långt räknar ni att "släkt" sträcker sig? Hur nära släktingar räknar ni som släkt och med vilka anser ni att släktbanden har spelat ut sin roll?

För mig är mina föräldrars syskon och deras barn (alltså mina kusiner) självklart släkt. Sen har jag betydligt bättre kontakt med fyra av mina kusiner på mammas sida, men de övriga är fortfarande släkt för mig. Har utöver detta farfar och mormor kvar i livet. Men sen vet jag inte riktigt vart jag står. Mina föräldrar har båda två väldigt många kusiner, framför allt på mormors och farmors sida av släkten, det är dessutom stora åldersskillnader så mina föräldrar har inte direkt haft någon kontakt med sina kusiner, på pappas sida är ganska många av hans kusiner egentligen närmare mig i ålder än honom. Räknas dessa som släkt ändå? Deras barn, det vill säga mina sysslingar eller tremänningar eller vad man nu kallar dem för? Jag hade en klasskamrat som är syssling med mig, hennes mamma och min pappa är kusiner, och vi tyckte det var extremt viktigt att vi var släkt när vi var typ sju år, men jag hade inga kusiner än då och hon hade bara en som hon inte hade kontakt med, så vet inte om vi ersatte det med att betona att vi minsann var släkt? Vi hade ju gått i samma klass och förmodligen umgåtts lika mycket oavsett släktskapet.

Och efter det, tar det definitivt stopp efter sysslingar? Vad säger Buke? (Inget rätt eller fel, jag lägger inga bedömningar i hur folk tycker, utan kort och gott, vad är släkt för er?)
Det beror väl helt och hållet på hur man umgås? Mina tremänningar/sysslingar växte jag upp med ett nära band och våra barn känner varandra som släktingar.
På makens sida umgås vi mycket med hans fars släkt eftersom de bor nära och han jobbar tillsammans med några av dem.
Jag tror inte att det går att dra några skarpa gränser utan det handlar mer om hur nära man är varandra. Sen är släktforskning spännande och man kan få nya bekantskaper.
 

Kiwifrukt

Trådstartare
Jag vet inte om jag förstår frågan, för mig är det ganska självklart - finns det blodsband är det släkt.
Det var väl lite det som var orsaken till diskussionerna i familjen. En del tyckte att blodsband sträcker sig till kusiner, en del att blodsband typ sträcker sig forever. Jag vet själv inte riktigt vad jag tycker, så det var själva orsaken till trådstarten.
 

Hedinn

Moderator
Släkt är för mig där det finns blodsband, det betyder inte att jag umgås med eller ”bryr mig om” släktingar mer än andra bara för att de är släkt. Sen är det för mig stor skillnad på nära släkt och avlägsen släkt. Jag har absolut släkt jag inte känner, eller ens har träffat, men vi är ju ändå släkt?
 
Jag tänker på sysslingar och deras barn/barnbarn som släkt sen tar det stopp för min del, jag har ingen kontakt med släktingar längre ut på trädet (och definitivt inte alla)
 
Min moster har börjat släktforska, vilket ledde till en diskussion i familjen igår. Hade varit intressant att höra era åsikter på temat. Hur långt räknar ni att "släkt" sträcker sig? Hur nära släktingar räknar ni som släkt och med vilka anser ni att släktbanden har spelat ut sin roll?

För mig är mina föräldrars syskon och deras barn (alltså mina kusiner) självklart släkt. Sen har jag betydligt bättre kontakt med fyra av mina kusiner på mammas sida, men de övriga är fortfarande släkt för mig. Har utöver detta farfar och mormor kvar i livet. Men sen vet jag inte riktigt vart jag står. Mina föräldrar har båda två väldigt många kusiner, framför allt på mormors och farmors sida av släkten, det är dessutom stora åldersskillnader så mina föräldrar har inte direkt haft någon kontakt med sina kusiner, på pappas sida är ganska många av hans kusiner egentligen närmare mig i ålder än honom. Räknas dessa som släkt ändå? Deras barn, det vill säga mina sysslingar eller tremänningar eller vad man nu kallar dem för? Jag hade en klasskamrat som är syssling med mig, hennes mamma och min pappa är kusiner, och vi tyckte det var extremt viktigt att vi var släkt när vi var typ sju år, men jag hade inga kusiner än då och hon hade bara en som hon inte hade kontakt med, så vet inte om vi ersatte det med att betona att vi minsann var släkt? Vi hade ju gått i samma klass och förmodligen umgåtts lika mycket oavsett släktskapet.

Och efter det, tar det definitivt stopp efter sysslingar? Vad säger Buke? (Inget rätt eller fel, jag lägger inga bedömningar i hur folk tycker, utan kort och gott, vad är släkt för er?)
För mig är släkt släkt helt enkelt, med blodsband i knutpunkter och i det begreppet kan man ha släktband till ingifta och hela den konkarongen som handlar om satellitfamiljer i släkten. Det engelska ordet 'related' tycker jag beskriver det bra, jag hittar inte något bra ord på svenska - närstående är ju mina nära?Släkt behöver inte betyda att det är människor man har kontakt med, men det är väl en mix av blodsband och 'related' i 'tjocka släkten'. Min familj, det är ju mina närstående.

Jag släktforskar själv men är inte något pro och jag är kanske inte riktigt införstådd med frågan i tråden, men i sammanhanget släktforskning handlar det ju i dna-tider om antal cM i antal segment och där har man ju genetiska kopplingar till större delen av jordens befolkning bakåt.
 
Jag instämmer med flertalet. Släkt är alla som skulle haft en gren i ett släktträd. Min mor har ett 50-tal kusiner. Hur många sysslingar det här gett mig vill jag inte ens tänka. Hon har endast träffat ett fåtal av sina kusiner, jag inte en enda - men vi är ju fortfarande släkt allihop.

I uttrycket "umgås med släkt och vänner" så avgränsar jag dock släkten till den jag har en personlig relation till. Men det är i det specifika uttrycket, inte när jag pratar om släkt i allmänhet.
 
För mig är det också å ena sidan självklart. Släkten är de man är släkt med, blodsband. Och det inkluderar både min mamma och jeppen på 1300-talet som sagda mamma släktforskat fram :p Och alla där emellan. Men det säger ju ingenting om våra relationer.

Samtidigt blir det ju lite dubbelt. Vi brukar prata om att vi har "stor släkt". Och då syftar vi bland annat på att pappa har sju syskon och jag har 25 kusiner. Inte att släkten bak till 1300-talet är "stor" :D Har man "släktkalas" vilket vi aldrig har nu för tiden men förekom när mina farföräldrar levde, så var de typ på kusin- och sysslingsnivå.

Fast jag landar ändå i att släkten är alla man är släkt med, och sen att släkt används i vardagen lite slarvigt för att beskriva den utökade familjen, typ.
 
Finns de med i min "stamtavla" är de släkt oavsett hur långt bak det är. Sen måste jag ju säga att personer jag inte träffat eller inte kommer kunna träffa är inte så jäkla spännande ändå. En som släktforskat i min ena släkt hittade ju låååångt tillbaka, in på vikingatiden, och visst sjutton är det coolt att se vad som fanns där (en del kända namn) men ja, vad vinner jag på det egentligen? :p men släktingar var de ju.
 
Finns de med i min "stamtavla" är de släkt oavsett hur långt bak det är. Sen måste jag ju säga att personer jag inte träffat eller inte kommer kunna träffa är inte så jäkla spännande ändå. En som släktforskat i min ena släkt hittade ju låååångt tillbaka, in på vikingatiden, och visst sjutton är det coolt att se vad som fanns där (en del kända namn) men ja, vad vinner jag på det egentligen? :p men släktingar var de ju.

Min svärfar fick brev hem från någon som höll på att sammanställa en bok över alla Gustav Vasas släktingar i Sverige. Det var svärfar (och uppenbarligen vi då), och ca 250 000 till. Vi kände oss utvalda :D
 
Jag förstår inte riktigt kopplingen "umgås vi inte så är vi inte släkt "
Känner inte och umgås ca ingenting med ett flertal kusiner/deras föräldrar men släktingar är de ju ändå och gissningsvis finns det ett gäng släktingar i nästa led som jag inte ens vet om att de existerar, men de är ju ändå tremänningar med mina barn osv.

Familj för mig är mina barn, deras partners, barnbarnen och ev partners och barn om såna hinner komma innan jag viker hädan.
Nära släkt är föräldrar, syskon, syskonbarn.
Resten är kort och gott mina släktingar.
 
@Kiwifrukt: Släkt är de man har släktskap med, oavsett hur avlägset (jag vill inte skriva blodsband för det finns de som är adopterade men givetvis är släkt ändå). Familj är lite flytande men skulle nog för min del säga föräldrar-barn. Jag ser tex min moster och kusiner som släkt, inte familj.
Bra poäng. Jag brukar inte använda ordet blodsband ändå, jag gillar inte ordet. Men har när jag läst det aldrig haft en tanke på att det liksom exkluderar adopterade ur sammanhanget. Släktskap är nog ordet jag använder också tror jag.
Men jag pratar väldigt lite om släkt, då min släkt liksom inte håller ihop så värst, det är en väldigt liten skara jag faktiskt umgås med.
 
Jag förstår inte riktigt kopplingen "umgås vi inte så är vi inte släkt "
Känner inte och umgås ca ingenting med ett flertal kusiner/deras föräldrar men släktingar är de ju ändå och gissningsvis finns det ett gäng släktingar i nästa led som jag inte ens vet om att de existerar, men de är ju ändå tremänningar med mina barn osv
Håller helt med.

Jag har jättestor släkt i Finland, men har aldrig träffat dem - vi är ju lika mycket släkt för det.
 
Släkt är för mig där det finns blodsband, det betyder inte att jag umgås med eller ”bryr mig om” släktingar mer än andra bara för att de är släkt. Sen är det för mig stor skillnad på nära släkt och avlägsen släkt. Jag har absolut släkt jag inte känner, eller ens har träffat, men vi är ju ändå släkt?
Men precis. Jag är släkt med Lena Ph. Har aldrig träffat henne, men vi är ju ändå släkt.
 

Liknande trådar

Övr.Barn makens föräldrar har inte varit de bästa på jorden och de har satt sina spår. Han har nu inte haft någon kontakt med dem på ett par...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 815
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Har tänkt på detta rätt mycket på senaste tid, av anledningar som jag kommer att nämna nedan. Vet inte egentligen varför jag skriver...
2
Svar
33
· Visningar
3 624
Relationer Jag är socialt handikappad när det gäller släkt och familj. En snabb bakgrund vid jul har sett ut såhär: Som liten, fram till...
2
Svar
30
· Visningar
3 913
Övr.Barn Jag vet inte exakt om tråden verkligen hör hemma i förälder, men hoppas att moderator i annat fall kan flytta den. För att gå rakt på...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
7 624

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXLI
  • Gangsterrap och samhällets respons
  • Tvålpump

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack #8
  • Valp 2021 - del 2

Hästrelaterat

  • Födda 2017 del 3
  • Ridskoleryttare 2021

Omröstningar

Upp