Hur många barn vill du ha?

[sidensvans]

Sv: Hur många barn vill du ha?

När jag var yngre var jag övertygad om att jag inte ville ha barn och kände mig rätt ensam med den åsikten. Alla tyckte jag var knäpp och sa "vänta du till du blir lite äldre så ska du få se att du ändrar dig".

Känner verkligen igen mig! När jag var i 20-års-åldern och sa att jag aldrig vill ha barn fick man alltid detta argument kastat emot sig. När jag var runt 30 sa jag knappt att jag inte ville ha barn, utan gick runt och hoppades att barnlängtan skulle infinna sig. Det gjorde den dock inte, och när min sambo sedan 14 år tillbaka insåg detta gjorde han slut. Nu när jag är 36 inser jag att jag kommer aldrig att få uppleva någon barnlängtan. Men ärligt talat är jag inte ledsen för det. Beställde 7 pocket-böcker på Adlibris förra veckan, och tänker varje dag när jag ligger och läster hur otroligt lycklig jag är som kan göra detta utan att bli störd av krävande barn ...

 

[clusia]

Sv: Hur många barn vill du ha?

När jag var yngre var jag övertygad om att jag inte ville ha barn och kände mig rätt ensam med den åsikten. Alla tyckte jag var knäpp och sa "vänta du till du blir lite äldre så ska du få se att du ändrar dig".

Det där får jag höra ofta och kanske ändrar jag mig men troligen inte. Precis som Kimzor blir jag avskräckt när jag ser barn. Jag tycker inte de är söta, de skriker, bråkar och bara det faktum att jag inte får göra som jag vill när jag vill är otroligt avtändande.

Min pojkvän vet om hur jag känner och är fri att gå om han skulle känna ett otroligt barnsug någon dag. Tur för mig vill han inte heller ha några barn.

 

[sidensvans]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Det där får jag höra ofta och kanske ändrar jag mig men troligen inte. Precis som Kimzor blir jag avskräckt när jag ser barn. Jag tycker inte de är söta, de skriker, bråkar och bara det faktum att jag inte får göra som jag vill när jag vill är otroligt avtändande.

Min pojkvän vet om hur jag känner och är fri att gå om han skulle känna ett otroligt barnsug någon dag. Tur för mig vill han inte heller ha några barn.

Sa min också, sedan fick han en 40-års-kris och ändrade sig tvärt. Hm, det kanske finns möjlighet att jag också ändrar mig? Det kanske är 40 som är hemligheten ...?

 

[Ewa-Lena]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Och jag har alltid innerst inne velat ha barn men jag hade inte funnit pappan så jag har tänkt att jag har alltid haft ett rikt liv även utan barn. Och det har jag haft! Jag har en stor kärlek för barn och jag vet att jag kommer klara av det, även ett barn med problem.

Nu har jag pappan i mitt liv och vi har i senaste laget blivit gravida. Vad jag inte hade med i beräkningen var allt det negativa som följer med att vara gravid. Det är skitjobbigt, och jag har aldrig förstått den här panikartade känslan av att alltid vara stor som ett hus med smärtor och annat otyg. Och värre blir det.

Det känns som att jag är ensam om att inte tycka om att vara gravid, det är inte ok i vårt samhälle utan man ska vara så lycklig och förtränga allt obehag som dyker upp. Sen tror jag många tänker att det är ju bara nio månader. Ja, före och efter är det bara nio månader men när man är i månad fem är det inte så BARA kan jag säga! Nä, hellre ett barn i famnen än en bebis i magen.

Självklart är jag glad över bebis och jag kan inte vänta ända till januari för att få träffa den lilla, vilket jag naturligtvis kommer göra. Den är så nära, i min kropp, men ändå eoner bort.

 

[Western_Ivy]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag har 1 dotter på snart 4månader och har länge sagt att jag bara vill ha ett barn, sambon är av samma åsikt.
MEN släkten och familjen tjatar om att vi kommer att ändra oss tex. man ska aldrig säga aldrig/klart ni ska ha fler barn/vänta bara...
Suck! Visst att det kanske skulle vara kul för dottern med syskon, men hon får ha många när vänner istället

Jag tyckte inte om att vara gravid och då hade jag inga större problem ändå, "slapp" dessutom 1½ månad då skruttan tittade ut 6veckor tidigare än beräknat

Anledningen till bara ett barn är väl främst att vi inte vill bli alldeles låsta, med ett barn kan man fortfarande göra ganska mycket utan massor av planering, och att vi vill kunna ge detta barnet grejer vi saknat i våra uppväxter, tex utlandsresor eller andra semestrar.
Samt att jag vill kunna ta upp hästarna igen, fick sälja min häst precis innan jag blev gravid pga ekonomin

 

[Ewa-Lena]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Strunta i släktens åsikter! Jag förstår precis hur du resonerar och varför inte satsa på att vara bästa föräldrar till det barn ni har? Det borde ju duga för alla kan man tycka. Tänk vad folk lägger sig i...

Jag skulle vilja ha syskon till barnet men jag blir både gammal för ett andra barn, och att gå igenom den här skiten igen OCH ha en liten hemma är nog mer än jag vill utsätta mig själv och min familj för.

 

[Kimz0r]

Sv: Hur många barn vill du ha?

och tänker varje dag när jag ligger och läster hur otroligt lycklig jag är som kan göra detta utan att bli störd av krävande barn ...

Så gör jag också.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Till dig och alla andra som svarade på samma sak:

Min poäng var just att det varierar mellan hur man känner och att det nog spelar in hur man själv har haft det - jag vill ha det som jag har haft och Iskall vill ha det som hon har det med sina syskon. Tyckte bara att det var lite lustigt att vi tänkte tvärtom liksom. Ligger inte direkt nån vetenskaplig studie bakom mitt svar, bara mina egna personliga åsikter.

För övrigt är det lite lustigt att det bara är mitt inlägg ni reagerar på. Iskall generaliserade på exakt samma sätt (fast tvärtom) men hon fick inte så mycket som ett svar.

 

[Gnarpis]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Om det är till någon tröst så hatade jag också att vara gravid. Och jag vill aldrig uppleva det igen och inte min man heller
Jag hade inga fysiska problem alls, men i huvudet mådde jag skit.
Och faktum är att det höll i sig ca 6 månader efter förlossningen. Jag tyckte inte alls att det var särskilt roligt, fluffigt eller rosa med en liten grönsak som inte klarar sig själv.
Nu är sonen 1 år och nu börjar det roliga. Ser väldigt mycket fram emot att han ska bli större och jag hoppas det går snabbt. Små barn är inte min grej helt enkelt.

 

[black_darling]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Anledningen till bara ett barn är väl främst att vi inte vill bli alldeles låsta, med ett barn kan man fortfarande göra ganska mycket utan massor av planering, och att vi vill kunna ge detta barnet grejer vi saknat i våra uppväxter, tex utlandsresor eller andra semestrar.
Samt att jag vill kunna ta upp hästarna igen, fick sälja min häst precis innan jag blev gravid pga ekonomin

Precis så känner jag och min sambo oxå!

 

[Calazirya]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Nja jag hade nog likväl kunnat skriva ½ kl för det jag skrev först är ju åt båda håll så att säga. Att hurvida man blir tight med sina syskon har inte enbart med ålder att göra utan så mycket mer. Trodde nog att det svaret lästes som ett allmänt svar ..

Det senare var mer en förlängning av svaret hur jag personligen tänker mer efter att jag själv fått barn =)

 

[Ewa-Lena]

Sv: Hur många barn vill du ha?

På ett bakvänt sätt så känns det faktiskt bättre att veta att man inte är ensam om att må dåligt. Fast inte att jag önskar nån annan att må så här. Men att inte vara ensam om upplevelsen är skönt!

Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre när bebis väl finns hos oss, ute i världen. Jag lever på hoppet! För trots allt så känner jag mycket för min bebis och jag längtar ihjäl mig efter den men det är allt det andra jag inte kan hantera riktigt.

 

[Ramona]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag vet inte vad jag ska ha barn till. Vad ska jag göra med dem liksom? Vad är de till för?

Däremot är sambon sugen. Jag gillar barn och blir jag gravid (trots p-medel) så är det ingen katastrof alls utan då behåller vi givetvis det som är. Dock har jag inget sug och heller ingen motivation.

Jag hade kunnat tänka mig att få tvillingar! Två flugor i en smäll.

 

[No1]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Så gör jag också.

Samma här.
Varje gång jag åker från jobbet och är gräsligt trött (vilket är ungefär varje arbetsdag) brukar jag tänka att tack och lov så behöver jag inte åka och handla, hämta barn, fixa vettig måltid när jag kommer hem och sedan vara uppfostrande/tålmodig/vänlig mot någon som inte förtjänar mitt behov av total sinnesro.
På morgonen är jag glad åt att jag kan gå upp 05:30 och vara på jobbet 06.

Efter jobbet kan jag göra ärenden eller åka hem, stendö framför datorn en stund - samtidigt som jag äter något direkt ur förpackningen . När jag sedan orkar så åker jag iväg och tränar eller tar hand om mitt nyförvärv (pållen) och vips är klockan 22.

En sak jag funderat över är att många människor säger att livet inte behöver förändras men om jag ser till mig skulle det bli en enorm förändring.
Inte en fläck av det liv jag lever idag skulle fungera med barn.

 

[Minna86]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Barn "gör" ingenting för mig, det finns inget som "händer" i mig när jag träffar barn. Om något blir jag avskräckt av några av de barnfamiljer som finns i bekantskapskrets och släkt: det är gnäll och skit och bitterhet och allt bara suger.

Jag är rädd om min ekonomi och vill kunna röra mig fritt: hunden kan jag lämna hemma sex timmar om jag ska någonstans, eller lämna på pensionat om jag ska vara borta lite längre. Ett barn är beroende av konstant tillsyn i nästan ett helt hundliv och den tanken skrämmer mig ärligt talat; att inte få ta ett glas vin som jag vill, att inte få läsa i fred, att inte kunna spontana iväg på en weekend hur som helst, att inte få sova som jag vill och när jag vill - i ca. tio års tid! Att ännu längre än så behöva passa någon annans tider och inte få använda min inkomst precis som jag vill, nej, jag är inte lockad alls.

Jag tänker precis som du men jag vågar dock inte låta bli eftersom "alla" skaffar barn och alla tycker det är helt fantastiskt och värt allt negativt. Jag skulle även vilja ha ett vuxet barn eftersom jag har väldigt trevligt ihop med mina föräldrar nu (var ett helvete när jag växte upp) och vill man ha ett vuxet barn måste man ju även ha ett litet...
Hur tänker resonerar du? (ingen kritik, endast nyfiken).

 

[Snurrfian]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Samma här.
Varje gång jag åker från jobbet och är gräsligt trött (vilket är ungefär varje arbetsdag) brukar jag tänka att tack och lov så behöver jag inte åka och handla, hämta barn, fixa vettig måltid när jag kommer hem och sedan vara uppfostrande/tålmodig/vänlig mot någon som inte förtjänar mitt behov av total sinnesro.
På morgonen är jag glad åt att jag kan gå upp 05:30 och vara på jobbet 06.

Efter jobbet kan jag göra ärenden eller åka hem, stendö framför datorn en stund - samtidigt som jag äter något direkt ur förpackningen . När jag sedan orkar så åker jag iväg och tränar eller tar hand om mitt nyförvärv (pållen) och vips är klockan 22.

En sak jag funderat över är att många människor säger att livet inte behöver förändras men om jag ser till mig skulle det bli en enorm förändring.
Inte en fläck av det liv jag lever idag skulle fungera med barn.

Det jag kan tycka är intressant är att ni som har bestämt er för att inte skaffa barn ändå verkar fundera och tänka så mycket över barn, de vänner som jag har som har bestämt sig för att inte skaffa barn har konstaterat att det inte är något de är intresserade av, de gillar visserligen barn och umgås gärna med mina ialla fall, men är inte intresserade av egna.

För ursprungsfrågan så har vi två och jag är helt färdig, jag var säker redan på BB och blir mer och mer säker för varje dag, det enda jag ev saknar någon gång ibland är att bära en liten bebis, men med kompisar som får barn så lånar jag en bebis någon gång ibland och så går det över!

Ewa-Lena, jag gillade inte heller att vara gravid, möjligt vis någon gång ibland var det mysigt med att det rörde sig, men oftast var det mest jobbigt...

 

[Kimz0r]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag tänker precis som du men jag vågar dock inte låta bli eftersom "alla" skaffar barn och alla tycker det är helt fantastiskt och värt allt negativt. Jag skulle även vilja ha ett vuxet barn eftersom jag har väldigt trevligt ihop med mina föräldrar nu (var ett helvete när jag växte upp) och vill man ha ett vuxet barn måste man ju även ha ett litet...
Hur tänker resonerar du? (ingen kritik, endast nyfiken).

Umgängeskretsen skaffar barn i växande takt nu, och de jag hör något ifrån tycker att allt bara är piss, skit och djävulskap. Den som är värst säger något positivt om sina ungar en gång i halvåret ...

Och aldrig i livet att jag tänker riskera 20 år av piss, skit och djävulskap; låsning och anpassning; för att det KANSKE ska bli bra när ungen är vuxen och för att det är "lite fantastiskt ibland" och "värt allt det negativa". Näver bäver.

Skulle aldrig skaffa barn "i fall att" eller "bara för att". Barn förtjänar att vara önskade och efterlängtade från planeringsstadiet.

 

[Kimz0r]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Samma här.
Varje gång jag åker från jobbet och är gräsligt trött (vilket är ungefär varje arbetsdag) brukar jag tänka att tack och lov så behöver jag inte åka och handla, hämta barn, fixa vettig måltid när jag kommer hem och sedan vara uppfostrande/tålmodig/vänlig mot någon som inte förtjänar mitt behov av total sinnesro.
På morgonen är jag glad åt att jag kan gå upp 05:30 och vara på jobbet 06.

Efter jobbet kan jag göra ärenden eller åka hem, stendö framför datorn en stund - samtidigt som jag äter något direkt ur förpackningen . När jag sedan orkar så åker jag iväg och tränar eller tar hand om mitt nyförvärv (pållen) och vips är klockan 22.

En sak jag funderat över är att många människor säger att livet inte behöver förändras men om jag ser till mig skulle det bli en enorm förändring.
Inte en fläck av det liv jag lever idag skulle fungera med barn.

 

[Sedna]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Hur kan man man varje dag efter jobbet känna att man är tacksam för att man inte har barn och slipper allt vad det innebär om man säger att man inte vill ha barn. Hur kan man vara så fokuserad på något man är så ointresserad av? Livet hade kunnat vara totalt annorlunda, men det är ju inte bara barn som kunnat ändrat livssituationen. En mer rimlig tanke när du åker hem helt slut från jobbet hade väl varit att tänka att du ändå tack och lov har ett jobb?

Som någon annan skrev, jag får inte ihop det med alla er som säger att ni verkligen inte vill ha barn men ändå tänker och fundera så mycket på det.

 

[sidensvans]

Sv: Hur många barn vill du ha?

Jag tror att de flest som har valt att inte ha barn har funderat jättemycket på frågan. Normen i samhället är ändå att ha barn. Det flesta vänner och släktingar har barn, och de som inte har barn är det synd om. Men jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. I själva verket ser jag det som ett stort privilegium. Är mycket hemma hos mina brorsbarn, och så fort man lägger en sak på ett ställe tar dom saken och flyttar på den. Jag njuter grymt mycket när jag är hemma hos mig, bara av att se att saken ligger kvar där jag faktiskt har lagt den. Och massor av andra liknande småsaker! Men det är väl bra att man har förstånd att njuta av de små sakerna i livet ...?