Hur resonerar du angående försäkring av gammal hund?

Vi har tre hundar och alla 3 aktiva vallhundar. Ingen av dom är försäkrad, 8mån, 6 och 7år gamla. Den yngsta bröt knäskålen i januari, operation och hemma rehab (då vi bor 50nil från närmsta rehab center, 20mil till djursjukhuset där operationer och uppföljningarna görs). Vi betalade ur egen ficka, de blev dyrt men inte dyrare än om vi hade betalat försäkring på de två äldre undrar alla deras år och inget hänt. Sen är vi också så att är det något allvarligt så får dom hellre somna in än och leva ett liv som dom inte skulle trivas med iaf.
 
Med flera hundar är det meningen att sparkontot ska räcka till allihop (och andra djur), och därför håller vi också alla hundar försäkrade till dagen de går bort. Även simpla ingrepp kan bli oerhört dyra utan försäkring.
 
Det är en risk vi inte kan ta...att betala rakt av om det behövs. Inte med flera yngre hundar som också kan behöva extrapengar om olyckan är framme.

Håller helt med. Även ett ordentligt tilltaget konto kan bli uppätet snabbt om det t ex är helg och akut. Dessutom måste man ju spara ihop pengarna igen och hålla tummarna för att inget mer händer om man har en dålig eller ingen försäkring.

Vi tror på ett rejält tilltaget sparkonto i kombination med en riktigt bra försäkring, för alla djur och oavsett ålder.
 
Vi har ju bara en, så det blir ju annorlunda.

Även om jag bara hade haft en så hade jag nog varit väldigt nervös. Sist betalade jag nästan 20 000 för en polyp i urinblåsan och en juvertumör. Försäkringen tog kanske 4000 av det. Undersökningarna innan hade redan ätit upp resten (gammal hund och sämre vetvård). Jag har inte skitfet lön och därför tar det ju tid att bygga upp sparkontot igen även om det "bara" halveras i värsta fall.
 
Håller helt med. Även ett ordentligt tilltaget konto kan bli uppätet snabbt om det t ex är helg och akut. Dessutom måste man ju spara ihop pengarna igen och hålla tummarna för att inget mer händer om man har en dålig eller ingen försäkring.

Vi tror på ett rejält tilltaget sparkonto i kombination med en riktigt bra försäkring, för alla djur och oavsett ålder.

Vi kör på samma rejält sparkonto så att man inte ens behöver tänka när man åker in + mycket bra försäkringar till alla djuren. Vi skaffade faktiskt Agria kortet med.

Förra året skar Rollo även upp benet på akuttid och det var 15000 kr trots att det bara var en sårskada. Tonto låg inne för magont, 9000kr och sedan åt han trosor 2 gånger på 4000x2 för att få kräkspruta. Det är 32000 kr.
 
Även om jag bara hade haft en så hade jag nog varit väldigt nervös. Sist betalade jag nästan 20 000 för en polyp i urinblåsan och en juvertumör. Försäkringen tog kanske 4000 av det. Undersökningarna innan hade redan ätit upp resten (gammal hund och sämre vetvård). Jag har inte skitfet lön och därför tar det ju tid att bygga upp sparkontot igen även om det "bara" halveras i värsta fall.

Mjo, men jag har försäkrat upp över öronen tills jag inte längre tänker göra ingrepp.
Jag hade inte tagit bort en juvertumör på min dam, hade den orsakat lidande hade hon fått somna in.
Jag ser det som ett effektivt sätt att hindra mig själv från att kliva över mina egna etiska gränser, hade jag kunnat hålla min tant vid liv för evigt hade jag gjort det. Min vet uttryckte det fint; hon kommer troligen ha en liten knöl eller två när hon går bort, men hon kommer dö med dem, inte av dem.
Jag snålar absolut inte på vetvård vid behov, men har också lärt mig att ibland ha lite is i magen. Det är ju alltid en balansgång. Jag åker inte direkt till vet för en hälta, men ser jag inte en snabb förbättring skulle jag inte tveka.
Dåren är så ung ännu så henne skulle jag åka in med fortare eftersom jag ännu inte vet (tackgodegud) hur hon skulle reagera på en hälta. Men jag har haft tur, jag har haft väldigt friska hundar och väldigt få veterinärbesök. Det enda trauma vi haft var ju tyvärr med dödlig utgång och vet kunde inget göra.
 
Mjo, men jag har försäkrat upp över öronen tills jag inte längre tänker göra ingrepp.
Jag hade inte tagit bort en juvertumör på min dam, hade den orsakat lidande hade hon fått somna in.
Jag ser det som ett effektivt sätt att hindra mig själv från att kliva över mina egna etiska gränser, hade jag kunnat hålla min tant vid liv för evigt hade jag gjort det. Min vet uttryckte det fint; hon kommer troligen ha en liten knöl eller två när hon går bort, men hon kommer dö med dem, inte av dem.
Jag snålar absolut inte på vetvård vid behov, men har också lärt mig att ibland ha lite is i magen. Det är ju alltid en balansgång. Jag åker inte direkt till vet för en hälta, men ser jag inte en snabb förbättring skulle jag inte tveka.
Dåren är så ung ännu så henne skulle jag åka in med fortare eftersom jag ännu inte vet (tackgodegud) hur hon skulle reagera på en hälta. Men jag har haft tur, jag har haft väldigt friska hundar och väldigt få veterinärbesök. Det enda trauma vi haft var ju tyvärr med dödlig utgång och vet kunde inget göra.

Juvertumören togs i samband med polypen (som gav inkontinens-aktiga symptom). Då var gamlingen "bara" 11. Jag ville inte missa chansen att förlänga hennes liv med en så pass enkel operation och vi visste inte då om det var en polyp eller tumör. Idag är hon 13 och still going strong. Att jag vill ge de chanser som går betyder inte att jag balanserar kring vad som är etiskt eller ej - dyrt riskerar det tyvärr att bli ändå. Efter den operationen kommer jag aldrig att avsluta en försäkring igen och jag kommer alltid att vara extremt noga med vetvård som finns kvar efter en viss ålder.
 
Senast ändrad av en moderator:
11 år är min hund. Har försäkringen kvar och har inte ens funderat på att ta bort den. Har Folksam så den går ju ner lite varje år. Men jag har inte varit nära topp tidigare, så hoppas slippa det den sista tiden också.
Har sparat pengar på min försäkring efter diverse olyckor.
 
Mina är födda 2009 och 2010, jag har inga planer på att ta bort eller ändra i försäkringen på måååånga år, om ens någonsin. Båda har agria.

(Är glad att jag försäkrade upp tävlingshunden till 20 000 i livvärde innan han fyllde sju.)
 
Mina är födda 2009 och 2010, jag har inga planer på att ta bort eller ändra i försäkringen på måååånga år, om ens någonsin. Båda har agria.

(Är glad att jag försäkrade upp tävlingshunden till 20 000 i livvärde innan han fyllde sju.)

Jag har också höjt liv på mina. Ena strax över 30.000 kr och den andra har maxat belopp vilket är 43.000 kr. Liv betalas inom min ras ut upp till 12-års ålder om jag minns rätt.
 
Jag har tittat över våra försäkringskostnader för två schnauzrar. I runda slänga 8000 kr/år för båda. Den ena hunden fyller 8 år i april och den andra är 2,5 år.

Nu överväger jag att ha endast olycksfallsförsäkring på den äldsta för 700 kr/år (Sveland). I så fall sparar jag 3500 kr som jag skulle kunna sätta in på ett sparkonto för oförutsedda sjukdomar.
Nu vet jag att det lätt kan springa iväg med dyra kostnader, men självrisken på hundens försäkring är på 4000 kronor (fast), vilket innebär att jag vid ev sjukdom ändå betalar 4300 plus 4000 det år hon möjligen blir sjuk.

Hur resonerar du?
Ju äldre desto större risk för sjukdomar tänker jag snarare, i kombination med att jag inte tycker att en åttaåring (generellt) är såpass gammal att man vill avbryta behandlingar tidigare.
 
i kombination med att jag inte tycker att en åttaåring (generellt) är såpass gammal att man vill avbryta behandlingar tidigare.

Min blir 8 i år och jag tror nog att hon har iaf 2 säsonger till kvar på SM nivå, så jag har också svårt att tycka att 8 är gammalt :D!

(Men givetvis är det skillnader mellan rasernoch individer när de blir gamla)
 
Min chihuahua på 10år har ingen försäkring. Händer det nåt mer allvarligt än ett klobrott så får han somna in. Detta mht ålder och att han har enkel "kroniska" problem.

Unga hunden är dock vetvårdsförsäkrad upp över öronen (högsta på IF, med hög fast självrisk utan rörlig självrisk för att få ner årskostnad utan att riskera att stå med en jättehög veterimärräkning. Betalar 119kr/månad om jag kommer ihåg rätt) då jag bara väntar på att hon ska få en kraftig sårskada eller sätta i sig något olämpligt. Men hon är ung och fräsch. Enda jag inte skulle göra med henne handlar i huvudsak om ingrepp som innebär lång konvalecens eller som gör att hon "friskförklarad" ändå inte kommer att kunna springa och dragträna fullt ut.
 
Behåller veterinärvårdsförsäkring livet ut på mina. Valde agria på labben med just för att de inte sänker ersättningen när de blir äldre. Sen finns det givetvis gränser för vad jag skulle göra ändå, men det är en annan sak.
Livförsäkring tog jag bort på lagotton när hon blev +10 och den kostade mer än den skulle ge, typ. Kommer göra samma med labben. Har dock inte haft några meriter så jag ökat värdet, då kanske jag tänkt annorlunda.
 
Min blir 8 i år och jag tror nog att hon har iaf 2 säsonger till kvar på SM nivå, så jag har också svårt att tycka att 8 är gammalt :D!

(Men givetvis är det skillnader mellan rasernoch individer när de blir gamla)
Sveland tycker att min sjuåriga BC är gammal, och har därför börjat sänka hans livvärde. Att det är den ålder då BC är i sitt livs bästa form, det skiter de i...
 
Min gamling på 14,5 år är försäkrad. Det skulle aldrig falla mig in att ta bort försäkringen. Även "små saker" drar lätt i väg pengamässigt om man behöver ha veterinärvård och då känns det tryggt att ha försäkringen.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Nu har Agria höjt försäkringen IGEN. Betalar alltså 11500 om året vilket nästan blir 1000 kr/mån. Har till sista april på mig att...
Svar
4
· Visningar
770
Senast: lilstar
·
Ekonomi & Juridik Fick tips av en person att Agrias nya villkor som ska börja gälla ligger på hemsidan. Och de har ju försämrat KRAFTIGT, och jag begriper...
12 13 14
Svar
262
· Visningar
30 955
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp