Hur sur är du?

[Eurydome]

Jag kan va sur ibland, men skulle nog inte säga att jag är en sur människa rent generellt. Jag kan bli sur i affären när barn springer omkring okontrollerat, skriker och nästan springer på mig. Då går jag in i mitt "surkärrings mode".

Likadant i trafiken kan jag bli sur när någon gör något dumt som jag reagerar på. De jag kan bli mest sur på är de som promt ska gå på fel sida vägen när de ska följa den vägen en lång sträcka, även varit med om cyklar på felsida.
Kan även sura lite på träningscyklister som cyklar i bredd, speciellt när de gör det inne i ett samhälle så det är svårt att komma förbi och inte flyttar på sig när man tutar, sånt kan göra mig sur.

Att det sopas gator/plogas snö/klipps gräsmattor det rör mig inte. Har egentligen en rätt lång surhetsstubin.

Att bli sur på barn som springer och skriker i affären skulle jag ändå påstå är rätt surt. var glad att det inte är dina barn istället.

 

[Reville]

Enda gången jag blir riktigt sur är när någon frågar "är du sur?"

Det är min triggerpunkt alltså

”NEJ jag var INTE sur men nu GJORDE DU MIG SUR!”

 

[Badger]

Jag reagerar ofta på att så många människor verkar sura. Är du sur? Varför är du sur? Varför är människor sura? Mår folk sådär dåligt att de letar fel på allting eller är de bara födda sådana?

Häromkvällen sopades gatorna i byn jag bor utanför. Det finns en Facebook-grupp med händelser i byn och flera personer skrev arga inlägg i gruppen hur dålig stil det var att sopa efter kontorstider, de var uppriktigt arga över att kommunen inte satt ut några skyltar innan etc trots att kommunen flaggat för sopningen på deras hemsida m. Jag trodde det var en bra grej att det blev sopat. Jag hade istället kunnat bli irriterad på att det dröjde med sopningen i kommunen.

Alla som jobbat inom serviceyrken kan nog också berätta ett gäng händelser där människor blir sura över vad som hos andra kan tyckas vara obetydliga småsaker. Eller människor som helt surnar ihop ifall de inte får som de vill och är sura länge.

Hur sur är du?

Fläckvis sur och fläckvis inte men tänker att det räcker för serviceyrken om merparten har en riktigt dålig dag då och då eller en pet peeve för att det ska blir en del surhet.

Jag har ju lite ambitioner att bli en Häxan surtant senare, framöver. Vi hade en på gården när jag var liten som vi var livrädda för, men man glömmer ju inte bort henne (klättra inte i trädet, klättra inte på bilen, skrik inte, förstör inte X). Men man får väl inte gå overboard antar jag, och jag är ju inte där än (riktigt, har skällt på ungdomar som jagade kor).

(Vi svarar ju alla i telefon på jobbet och ibland så kan folk komma av sig bara av att man låter superpeppig. -Ni har skickat en faktura till oss -Ja det har vi ska vi kika. Eller så kan en riktig suris bli en riktig gladis när man kopplat iväg den, för de surat av sig. Så alla som låter sura Är ju inte hm surisar.)

 

[TheRedLightning]

Fast det du beskriver låter inte som att du har så lång stubin

Text och verklighet brukar inte alltid stämma överens. Svårt att förklara bra i text. Det är inte alltid jag blir sur på det jag nämnt, vissa dar mer andra dagar mindre.

Att bli sur på barn som springer och skriker i affären skulle jag ändå påstå är rätt surt. var glad att det inte är dina barn istället.

Har inga egna barn och inga planer på att skaffa. Har inget emot barn som uppför sig

 

[Bison]

Kan slå vad om att minst lika många skulle vara sura om gatan sopades under kontorstid, är ju folk som jobbar hemma och sitter i möte när sopmaskinen kommer brötandes.
Tycker själv att såna inlägg är roande och kan sitter och skratta åt det.

Själv blir jag mer förbannad vid orättvisor och sitter och klurar ut någon liten hämnd.

Det är en stor anledning att jag är med i den typen av grupper.
Skratta åt gnällspikar som helt klart har för lite att göra

 

[Sel]

Följdfråga: vad är skillnaden mellan sur och irriterad? '
Jag känner mig ofta irriterad på folk som går långsamt framför mig till exempel, samt på härjande ungar men eftersom det inte påverkar min generella sinnesstäming för dagen kallar jag det inte sur.

 

[MiniLi]

Text och verklighet brukar inte alltid stämma överens. Svårt att förklara bra i text. Det är inte alltid jag blir sur på det jag nämnt, vissa dar mer andra dagar mindre.


Har inga egna barn och inga planer på att skaffa. Har inget emot barn som uppför sig

Jag kan också bli irriterad ibland på barn i affärer. Fast det är mest föräldrarna jag blir irriterad på, framförallt om det är två föräldrar med för då kan jag tänka att det vore mer schysst för alla om ena föräldern sysselsatte barnet på annat håll. Extra mkt i nuläget när man ska handla ensam men familjer ändå går tillsammans i affären och barnen skuttar omkring som om de vore på lekplatsen.

 

[MiniLi]

Följdfråga: vad är skillnaden mellan sur och irriterad? '
Jag känner mig ofta irriterad på folk som går långsamt framför mig till exempel, samt på härjande ungar men eftersom det inte påverkar min generella sinnesstäming för dagen kallar jag det inte sur.

Jag tänker att sur/irriterad mest är två olika ord. Kanske finns någon gradskillnad bara.
Hur länge en känsla varar har inget med saken att göra.

 

[starcraft]

Skulle aldrig falla mig in att bli sur på sånt som tas upp i ts. Skrikande barn blir jag inte sur på, men kan däremot tycka är jobbigt. Jag ser sur ut om jag inte ler, fast jag inte är det. Och likt andra blir jag aldrig så sur som när jag får just den kommentaren ”du ser sur ut, är du sur?”. Jag upplever mig själv som rätt sur på senaste tiden, men det handlar mest om att jag just nu är i en situation jag inte trivs i. Jag jobbar på att förändra den och är inte i grund och botten en sur person.

 

[kolblakkur]

Jag är sällan sur. Resonerar som så att jag har begränsat med tid och energi och lägger det inte på onödiga saker.

 

[athena]

Väldigt sällan sur. Lite för ofta arg .

 

[Nahar]

Jag tänker att sur/irriterad mest är två olika ord. Kanske finns någon gradskillnad bara.
Hur länge en känsla varar har inget med saken att göra.

Nej, sur är en när en surar, det vill säga går med känslan och blir missunnsam och jävlig och "måste" gnälla av sig. Irritation är riktat mot en specifik person eller händelse och sen går det snabbt över och är inte mer med det. Tycker jag i alla fall

 

[Badger]

Följdfråga: vad är skillnaden mellan sur och irriterad? '
Jag känner mig ofta irriterad på folk som går långsamt framför mig till exempel, samt på härjande ungar men eftersom det inte påverkar min generella sinnesstäming för dagen kallar jag det inte sur.

Om du biter någon gissar jag på sur, och om inte irriterad? (enligt trådstart?)

 

[MiniLi]

Nej, sur är en när en surar, det vill säga går med känslan och blir missunnsam och jävlig och "måste" gnälla av sig. Irritation är riktat mot en specifik person eller händelse och sen går det snabbt över och är inte mer med det. Tycker jag i alla fall

Ja man kan ju tänka olika. Jag håller inte med

 

[athena_arabians]

Det är en stor anledning att jag är med i den typen av grupper.
Skratta åt gnällspikar som helt klart har för lite att göra

Ja, i stil med det där P4-programmet där folk ringer in och rasar över ditten och datten

 

[Happimess]

Jag reagerar ofta på att så många människor verkar sura. Är du sur? Varför är du sur? Varför är människor sura? Mår folk sådär dåligt att de letar fel på allting eller är de bara födda sådana?

Häromkvällen sopades gatorna i byn jag bor utanför. Det finns en Facebook-grupp med händelser i byn och flera personer skrev arga inlägg i gruppen hur dålig stil det var att sopa efter kontorstider, de var uppriktigt arga över att kommunen inte satt ut några skyltar innan etc trots att kommunen flaggat för sopningen på deras hemsida m. Jag trodde det var en bra grej att det blev sopat. Jag hade istället kunnat bli irriterad på att det dröjde med sopningen i kommunen.

Alla som jobbat inom serviceyrken kan nog också berätta ett gäng händelser där människor blir sura över vad som hos andra kan tyckas vara obetydliga småsaker. Eller människor som helt surnar ihop ifall de inte får som de vill och är sura länge.

Hur sur är du?

Vilken rolig frågeställning.

Jag är nog relativt o-sur. Däremot lite... bitter? cynisk?
När det gäller sådana saker som du nämner så är det ju inte svårt att se det i ett större perspektiv och se till samhällsnyttan. Men ändå verkar många vara oförmögna att göra det? I mina "lokalgrupper" klagas det FRISKT över ombyggnationer, sprängningar, trafikåtgärder mm. Vill man att det ska se ut exakt som det gjort för 50 år sen kanske man inte ska bo mitt i en växande storstad.

Jag blir däremot väldigt irriterad på enskilda individers dumheter. Framför allt trafikbeteenden, parkeringsslarv, sparkcyklar överallt osv.

Det enda jag blir riktigt sur på är min sambos matkonsumtion. Stör ihjäl mig på att jag handlar hem saker som är "sällan-konsumtionsgrejer" för min del (ketchup, smör, havregryn) om och om igen för VARJE gång jag ska ta så är det slut och han har inte ersatt det. Herreguuuud så sur jag blir på det.

 

[AraSlei]

Jag är sällan sur. Får oftare höra ”Sluta vara så jävla positiv hela tiden”

 

[Happimess]

Vill också tillägga att jag med åldern har blivit extremt mycket mindre sur! Funderar ibland på det, att det nästan varit lite identitetsomvälvande att bli en såpass positiv person som jag faktiskt är nu för tiden.

 

[athena_arabians]

Vilken rolig frågeställning.

Jag är nog relativt o-sur. Däremot lite... bitter? cynisk?
När det gäller sådana saker som du nämner så är det ju inte svårt att se det i ett större perspektiv och se till samhällsnyttan. Men ändå verkar många vara oförmögna att göra det? I mina "lokalgrupper" klagas det FRISKT över ombyggnationer, sprängningar, trafikåtgärder mm. Vill man att det ska se ut exakt som det gjort för 50 år sen kanske man inte ska bo mitt i en växande storstad.

Jag blir däremot väldigt irriterad på enskilda individers dumheter. Framför allt trafikbeteenden, parkeringsslarv, sparkcyklar överallt osv.

Det enda jag blir riktigt sur på är min sambos matkonsumtion. Stör ihjäl mig på att jag handlar hem saker som är "sällan-konsumtionsgrejer" för min del (ketchup, smör, havregryn) om och om igen för VARJE gång jag ska ta så är det slut och han har inte ersatt det. Herreguuuud så sur jag blir på det.

Åh, jag har extremt väl utvecklad cynism och rejält med ironi. Men det blir som sagt så mycket jobbigare att störa sig på saker så jag försöker liksom flyta med istället för att simma motströms. Plus att jag nickar för mig själv när någon sak jag varit cynisk inför blir bekräftad

 

[athena_arabians]

Vill också tillägga att jag med åldern har blivit extremt mycket mindre sur! Funderar ibland på det, att det nästan varit lite identitetsomvälvande att bli en såpass positiv person som jag faktiskt är nu för tiden.

Jag är nära 50 och jag tycker att man mer och mer insett att få saker är värda att bli upprörd över och att det mesta ordnar sig på något sätt.

Sedan finns det iofs de som blir än värre paragrafryttare och vänner av ordning med åldern