Hur svårt är det att säga "tack"?

[tott]

Förstå att du skriver på ett offentligt forum och acceptera att alla inte kommer att hålla med om att du har rätt

Såklart!

 

[hundtant]

Tack! Det är så intressant att det är mig det är fel på

Måste det vara fel på dig eller på systerdottern? Och du svarade nån annan med ”jaha det är jag som är boven”. Jag tycker inte att det är fel på någon här eller att någon är boven, du gör det så himla allvarligt bara.

 

[tott]

du gör det så himla allvarligt bara.

 

[Monimaker]

Tycker faktiskt tonen mot TS har varit väl hård i den här tråden till och från, oavsett vad man som svarare tycker om sakfrågan har det känns som att vissa gått in med mentaliteten att de minsann ska 'trycka till' TS lite extra. Trist, tycker jag. Såg dock att ett tack inkommit nu.

Lite bara på ämnet om att säga tack i allmänhet – jag har ju autism så för mig kan 'sociala scripts' såsom att säga tack, även om jag är tacksam – för det är jag verkligen! – kännas väldigt forcerat, jobbigt och onaturligt. Det är helt enkelt en del av ett större pathological demand avoidance/PDA, inte så konstigt med tanke på att det är en av de första tvången man lägger på individer, gärna med direkt krav ('.. Säg nu tack till ..).

Öppna presenter framför andra kan vara väldigt svårt eftersom man förväntas reagera på ett visst sätt, både verbalt och i kroppsspråk/mimik. Det är nästan lättare när jag inte förväntar mig paket, som senast när en vän hade en liten påskpresent då hon var över. Då blev mitt, "Åh, tack!" Inte lika pliktskyldigt. Men tackar gör jag och det är genuint menat även om det känns konstigt, för jag är ju tacksam för givaren, omtanken och presenten.

 

[Roheryn]

Måste det vara fel på dig eller på systerdottern? Och du svarade nån annan med ”jaha det är jag som är boven”. Jag tycker inte att det är fel på någon här eller att någon är boven, du gör det så himla allvarligt bara.

Håller med om detta @tott - det behöver liksom inte vara något som helst fel på någon av er för att hon missade att tacka för en present och du reagerade ganska starkt på det. Det är vad det är, bara.

 

[Milosari]

Bara en reflektion.
Jag har hängt på det här forumet ett tag. Hyfsat länge ändå. Och vi har alltid haft takhöjd för att kunna diskutera även livets allra minsta små bagateller. Även om jag själv tyckt att det varit en bagatell så har jag kunnat lyfta det här och få höra andras tankar.

Så jag tycker att det är lite orättvist att tolka @tott tråd som ett kvitto på att hon överreagerat. Vi måste väl få vädra även små tankar?

Jag är helt med på det, och jag ifrågasätter egentligen inte det. Alla människor blir ibland arga över småsaker. Ibland är det inte ens själva saken som är orsaken till känslostormen, det är kanske bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Men jag tror att det kanske är bra att ibland tänka en gång till om det är andras fel att man är arg, eller om man har orimliga förväntningar på omgivningen. Är man otacksam för att man inte säger tack? Kanske. Men också, kanske inte.

 

[tott]

Jag är helt med på det, och jag ifrågasätter egentligen inte det. Alla människor blir ibland arga över småsaker. Ibland är det inte ens själva saken som är orsaken till känslostormen, det är kanske bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Men jag tror att det kanske är bra att ibland tänka en gång till om det är andras fel att man är arg, eller om man har orimliga förväntningar på omgivningen. Är man otacksam för att man inte säger tack? Kanske. Men också, kanske inte.

Jag är inte arg på ungen, så du vet. Jag har inte varit arg på ungen för det här, så du vet.
Arg är något annat.

 

[tott]

Tack @Hermelin och @Monimaker för er support och markering

 

[nullo-modo]

Har inte försökt uppfostra dig överhuvudtaget, däremot är jag förvånad över hur många som inte kan kosta på sig ett hej.

Bor lantligt och hejar inte varje gång jag ser/möter någon granne. Skulle bli ett fasligt hejande fina dagar.
Har en mycket bra relation med mina grannar då det råkar vara släktingar som är mina grannar, så blir en balansgång mellan gemenskap och ge utrymme till eget liv.

 

[Enya]

Jag är inte arg på ungen, så du vet. Jag har inte varit arg på ungen för det här, så du vet.
Arg är något annat.

Visst är det märkligt att en del tolkar alla känslor som arg/ilska. Det kan ju vara besvikelse, ledsen, irritation osv och inget som är så stort som just att man är arg, utan bara att man har någon känsla för det som hänt.

 

[Kirre]

Visst är det märkligt att en del tolkar alla känslor som arg/ilska. Det kan ju vara besvikelse, ledsen, irritation osv och inget som är så stort som just att man är arg, utan bara att man har någon känsla för det som hänt.

Och har man/uttrycker någon känsla alls så är man känslig och överreagerar/gör en stor grej.

 

[tott]

Visst är det märkligt att en del tolkar alla känslor som arg/ilska. Det kan ju vara besvikelse, ledsen, irritation osv och inget som är så stort som just att man är arg, utan bara att man har någon känsla för det som hänt.

Exakt så. Finns ju massor med känslor förutom arg.

 

[tott]

Och har man/uttrycker någon känsla alls så är man känslig och överreagerar/gör en stor grej.

Precis så

 

[Roheryn]

Visst är det märkligt att en del tolkar alla känslor som arg/ilska. Det kan ju vara besvikelse, ledsen, irritation osv och inget som är så stort som just att man är arg, utan bara att man har någon känsla för det som hänt.

Och jag tycker det är ganska märkligt att det dras så stora växlar på just känslan att vara arg - att den skulle vara "större" än alla andra känslor eller att den skulle vara enbart negativ. Ilska är, tycker jag, en känsla bland alla andra och måste få finnas den med. Och ja, jag tycker nog att ilska kan vara positiv - det är ju en känsla med mycket energi som kan omsättas i handlingskraft för att förändra det man är arg på!

 

[Sassy]

Och jag tycker det är ganska märkligt att det dras så stora växlar på just känslan att vara arg - att den skulle vara "större" än alla andra känslor eller att den skulle vara enbart negativ. Ilska är, tycker jag, en känsla bland alla andra och måste få finnas den med. Och ja, jag tycker nog att ilska kan vara positiv - det är ju en känsla med mycket energi som kan omsättas i handlingskraft för att förändra det man är arg på!

Jag tycker också att ilska måste få ha sitt utrymme, annars stänger man ju av en del av sitt känslospektrum och det är inte nyttigt på något sätt. Det jag reagerar på (och nu pratar jag inte om den här tråden specifikt utan om diskussioner i allmänhet) är när negativa känslor är något man väljer att stanna kvar i och att tillskriva andra människor negativa egenskaper eller avsikter pga det. Eller ännu värre, försöka argumentera med "borde/borde inte" för att ändra på andra människor för att slippa sina egna jobbiga känslor.

För mig är det milsvid skillnad på "jag blev besviken/ledsen/arg pga det här och vill ventilera lite innan jag släpper det" och "den här personen är dum/ouppfostrad/bryr sig inte om mig pga det här". Det senare brukar vara ett solklart sätt att ha en sämre tillvaro själv.

 

[tott]

Och jag tycker det är ganska märkligt att det dras så stora växlar på just känslan att vara arg - att den skulle vara "större" än alla andra känslor eller att den skulle vara enbart negativ. Ilska är, tycker jag, en känsla bland alla andra och måste få finnas den med. Och ja, jag tycker nog att ilska kan vara positiv - det är ju en känsla med mycket energi som kan omsättas i handlingskraft för att förändra det man är arg på!

...fast det är väl ämne för en egen tråd?

 

[Roheryn]

Jag tycker också att ilska måste få ha sitt utrymme, annars stänger man ju av en del av sitt känslospektrum och det är inte nyttigt på något sätt. Det jag reagerar på (och nu pratar jag inte om den här tråden specifikt utan om diskussioner i allmänhet) är när negativa känslor är något man väljer att stanna kvar i och att tillskriva andra människor negativa egenskaper eller avsikter pga det. Eller ännu värre, försöka argumentera med "borde/borde inte" för att ändra på andra människor för att slippa sina egna jobbiga känslor.

För mig är det milsvid skillnad på "jag blev besviken/ledsen/arg pga det här och vill ventilera lite innan jag släpper det" och "den här personen är dum/ouppfostrad/bryr sig inte om mig pga det här". Det senare brukar vara ett solklart sätt att ha en sämre tillvaro själv.

Håller helt med dig!

 

[hundtant]

Visst är det märkligt att en del tolkar alla känslor som arg/ilska. Det kan ju vara besvikelse, ledsen, irritation osv och inget som är så stort som just att man är arg, utan bara att man har någon känsla för det som hänt.

Jag tror dock inte att "arg" är kärnan i @Milosari s inlägg, du kan nog ersätta det med t ex störd, upprörd eller det ord som @tott själv använder om sin känsla: irriterad.

Kärnan uppfattar jag som det här: Men jag tror att det kanske är bra att ibland tänka en gång till om det är andras fel att man är arg, eller om man har orimliga förväntningar på omgivningen. Är man otacksam för att man inte säger tack? Kanske. Men också, kanske inte.

Alltså: ligger hela ansvaret för min känsla på den andra parten eller ligger det även hos mig?

 

[tott]

Jag tror dock inte att "arg" är kärnan i @Milosari s inlägg, du kan nog ersätta det med t ex störd, upprörd eller det ord som @tott själv använder om sin känsla: irriterad.

Kärnan uppfattar jag som det här: Men jag tror att det kanske är bra att ibland tänka en gång till om det är andras fel att man är arg, eller om man har orimliga förväntningar på omgivningen. Är man otacksam för att man inte säger tack? Kanske. Men också, kanske inte.

Alltså: ligger hela ansvaret för min känsla på den andra parten eller ligger det även hos mig?

Att säga/skriva "tack" är väl ingalunda en orimlig förväntning för en överraskningspresent?

 

[hundtant]

Att säga/skriva "tack" är väl ingalunda en orimlig förväntning för en överraskningspresent?

Lika lite som "arg" är kärnan så tror jag att "orimliga förväntningar" är det. Kärnan är om det verkligen är den andras fel att jag är irriterad eller om något av ansvaret för irritationen ligger på mig. Du verkar ha bestämt dig för att det är tjejen som bär hela ansvaret för att du blir irriterad, jag uppfattar @Milosari som att man kanske kan rannsaka sig själv lite också - eller åtminstone fundera över orsaken till att den andra agerade som hon gjorde. Den här tjejen kanske var otacksam, eller kanske inte.