Hur trodde ni hur livet skulle bli när ni var 15 år?

[parellikusken]

En klasskompis sparade en lapp jag hade skrivit när jag var 15 år. Vi hade fått i uppgiften att sia in i framtiden, både nära och längre fram.
Hittade igen lappen ikväll..

Såhär står det:
"Till hösten blir det gymnasiet för min del. Skall gå IT på John Bauer gymnasiet. Valde denna linje för att ingen annan intresserar mig. Vill dessutom studera vidare på systemvetarprogrammet på högskolan. Så det är förmodligen bara att vänta och se hur det blir att gå den linjen. Kan ju inte bli värre än min tidigare skolgång får man hoppas.

Om 20 år kommer jag att vara en väldigt berömd person. Jag kommer nämligen att ha samlat ihop ett stort antal arbetare och gjort en revolution emot det kapitalistiska landet USA.

Jag kommer även ha gjort ett operativsystem, med öppen källkod, som slagit ut Microsoft ifrån marknaden
Mitt liv kommer alltså se bra ut i framtiden, om jag lever då."

Jag var helt enkelt en nördig kommunist som var rätt negativ.

Hur trodde ni att ert liv skulle se ut när ni var 15?

 

[Cattis_E]

En klasskompis sparade en lapp jag hade skrivit när jag var 15 år. Vi hade fått i uppgiften att sia in i framtiden, både nära och längre fram.
Hittade igen lappen ikväll..
Visa bifogad fil 189558

Såhär står det:
"Till hösten blir det gymnasiet för min del. Skall gå IT på John Bauer gymnasiet. Valde denna linje för att ingen annan intresserar mig. Vill dessutom studera vidare på systemvetarprogrammet på högskolan. Så det är förmodligen bara att vänta och se hur det blir att gå den linjen. Kan ju inte bli värre än min tidigare skolgång får man hoppas.

Om 20 år kommer jag att vara en väldigt berömd person. Jag kommer nämligen att ha samlat ihop ett stort antal arbetare och gjort en revolution emot det kapitalistiska landet USA.

Jag kommer även ha gjort ett operativsystem, med öppen källkod, som slagit ut Microsoft ifrån marknaden
Mitt liv kommer alltså se bra ut i framtiden, om jag lever då."

Jag var helt enkelt en nördig kommunist som var rätt negativ.

Hur trodde ni att ert liv skulle se ut när ni var 15?

Jag är så gammal så jag kommer inte ihåg tror jag .
Men hästar skulle jag väl ha hela livet. Drömde om eget stall och föl.

Minns inga tydliga drömmar för jobb, men då trodde alla andra att jag skulle jobba med djur så kanske tänkte jag det själv också?
Jag skulle gå naturvetenskaplig på gymnasiet och kan såhär när jag tänker på det undrar om jag inte var ganska påverkad av mer kortsiktig hets om kämpa för bra betyg inför framtida (högskole)studier.
OBS! Hetsen kom INTE från mina föräldrar utan andra håll.

Utöver det så levde jag väl lite mer i nuet och hade inte storslagna drömmar.

 

[Teilani]

När jag var 15 tänkte jag bli veterinär och författare, jag drömde om en stor gård med mängder av hästar.

 

[FeatherCloud]

Jag skrev ner en hel livsplan i min dagbok när jag var 14-15 år. Jag har den inte kvar men minns i stora drag.

Jag skulle gå naturbruksgymnasium med hästhållningsinriktning, sen gå hippologen på Flyinge. Därefter flytta hem, ta över pappas föräldragård och driva ridskola där. Längs vägen skulle jag också gifta mig och få barn. Allt innan typ 26 års ålder

Planen sprack direkt eftersom jag valde en annan gymnasielinje. Jag pluggade sen till 29, flyttade absolut inte hem och har aldrig gift mig. Barnen fick jag men typ 10 år senare än jag tänkt

 

[Nordthor]

@FeatherCloud känner igen mig I det där med barnen. Jag var ytterst tveksam i barnfrågan men satte min gräns till att jag fick ha bestämt mig vid 26 (eftersom det kändes betryggande långt in i framtiden). Första och enda barnet kom när jag var 37...

Förövrigt tänkte jag att jag skulle bli polis och att jag skulle bo på landet. Idag bor jag på landet men polis är jag inte. Det roliga med hela polisgrejen var (och är) att jag inte kom in på skolan efter alla tester för att de tyckte att jag hade lite väl mycket "uniformsbakgrund" (men de trodde att jag skulle bli en bra kollega i framtiden om jag jobbade med lite mjukare värden som inom vården eller med barn). Jobbade som väktare i många år efter det men helt oberoende av det "omdömet" så jobbar jag idag som specialistryrra på en... barnakut . Vem fan hade trott det?!

 

[karamelldrottningen]

Jag har kvar en liknande men handskrivet brev från mellanstadiet.
Vid 15 tänkte jag främst på jobb med hästar. Bo på gård. Ville inte vara beroende av någon man och skulle absolut ALDRIG gifta mig.
Vad gäller barn visste jag inte.
Hundar var självklart.

Blev väl ungefär så också men har ingen hund nu. Kommer inte vara hundlös resten av livet. Det går inte men tänker om ca 2 år.

 

[FeatherCloud]

@FeatherCloud känner igen mig I det där med barnen. Jag var ytterst tveksam i barnfrågan men satte min gräns till att jag fick ha bestämt mig vid 26 (eftersom det kändes betryggande långt in i framtiden). Första och enda barnet kom när jag var 37...

26 var ju en svindlande hög ålder när man var tonåring, tänker jag Bara det faktum att min livsplan slutade innan 30 säger en del om hur gammal jag tänkte att man var då

På tal om att bestämma sig så minns jag nu att jag också bestämde mig, oerhört dramatisk som jag var, att om ingen blivit kär i mig innan jag var 20 så skulle jag minsann leva ensam resten av livet

 

[sthu]

Jag minns att jag skrev nån sån framtidsvision när jag gick på mellanstadiet. 20 år in i framtiden.
Då skulle jag bli konstnär, vilket är intressant för jag är totalt värdelös på att tillverka konst och har alltid varit.

När jag var 15 ville jag bli jurist eller liknande. Om jag ens skulle leva, det var jag inte heller helt säker på. Inga barn i varje fall.

Istället blev jag biolog och skaffade en unge. Jobbar med miljöskydd idag, så en del juridik är det ju.

 

[Habina]

Jag skulle bli ridlärare och ha en ridskola på min föräldragård. Pluggade järnet på gymnasiet för att få MVG i de tre ämnen som var viktigast till hippologen (naturkunskap B tror jag var ett iaf). Fick mina MVG men träffade istället en kille som förstörde alltihop. Han förbjöd mig att bli ridlärare så då pluggade jag till lärare istället. Nu är jag administratör.

Men jag har iaf alltid haft minst en häst när ekonomin tillåtit. Föräldragården har tagits över av en släkting istället som samlar på allt som brummar.

 

[Skojamindoja]

När jag var femton hade jag precis börjat fatta att jag kanske inte skulle jobba med hästar som varit min enda livsplan fram till dess. Valde ett gymnasium med inriktning journalistik men det var egentligen bara skrivandet som intresserade mig, jag var superblyg så minns att jag var livrädd för att behöva intervjua folk. Så egentligen var det väl författare jag ville bli.

Tio år framåt från dess så tänkte jag att mina ponnyer absolut skulle finnas kvar (de skulle då varit 23 och 27) men att jag också skulle ha en storhäst som jag tävlade i hoppning.

Man och barn var jag helt ointresserad av då.

På sätt och vis ingår det mycket skrivande i mitt jobb men inte på det traditionella sättet som jag trodde då, även om jag inte hade det jobbet när jag var 25. Ponnyerna var inte heller kvar, den äldre gick bort året innan jag fyllde 25 och lillen dog i cancer redan som sjuttonåring. Absolut det som påverkat mitt liv mest negativt, jag saknar honom varje dag, trots att det nu är hisnande arton år sen han försvann. Jag hade dock en fyraåring när jag var 25, men även det en ponny och hade sadlat om till dressyr.

Den enda spådom som verkligen stämde var avsaknaden av man och barn. Barn klarar jag mig fortfarande väldigt bra utan men en man hade jag väl kunnat tänka mig om det var rätt person idag.

 

[karamelldrottningen]

Tänker också att i den åldern var det svårt att föreställa sig ännu längre fram i framtiden.
Livet är förhoppningsvis inte slut vid 40, 50 eller 60 års ålder.

 

[Iamia]

Jag har nog aldrig varit en person med seriösa, klara, utstakade mål/drömmar. Men jag tror att jag tänkte att jag skulle bli veterinär och ha en liten gård med hästar, hundar och andra djur. Att bilda familj och sådant tänkte jag inte alls på. Har aldrig velat ha barn och partner (eller inte) var oviktigt för mig.

 

[kolblakkur]

Jag trodde jag skulle bli ridlärare. Tänkte aldrig på man och barn.
Nu, som 40-åring: 0 hästintresse.
Lyckligt skild, barnbefriad.

 

[Palermo]

Jag skulle bli någon sorts konstnär/författare, givetvis av typen vänsterintellektuell. Jag skulle vara ganska fattig till följd av det, men det skulle på något magiskt vis lösa sig ändå.

Drömmar om bostäder, jobb och familj har jag aldrig haft. Sådant tolkade jag nog mer som De Stora Hoten från vuxenvärlden som jag skulle behöva kämpa emot.

 

[manda]

Jag hade nog inte särskilt klara mål i den åldern. Ville plugga språk på gymnasiet men visste nog inte riktigt vad jag skulle med det till mer än att språk är kul och samhum ett högskoleförberedande program.

Lite senare, på gymnasiet, tänkte jag mig ett tag att bli flygledare. Jag tror att det skulle passat mig bra men satt en ganska annorlunda prägel på livet än yrkesvägen jag valde.

Jag vet att jag tänkte mig man och ett barn när jag växte upp men kan ärligen inte säga att det skulle bero på en längtan efter att ha det så, utan mer troligt tänkte jag mig som vuxen i en sådan konstellation för att jag varit barn i en.

Jag hade en period efter gymnasiet där jag utforskade ganska seriöst om jag skulle kunna bli och trivas som professionell sångare (klassisk musik). I så fall skulle jag siktat på någon av de få professionella körer som finns.

Någon plan för 15 år framåt har jag nog aldrig haft. Jag gillar att livet är mer interaktivt än att planer förutsägbart ska kunna förverkligas på något vidare detaljerat plan (även om jag förstår att det också kan gå att genomföra och trivas med).

 

[mysboll]

Vid 15 ville jag inte ens leva så några vidare framtidsdrömmar hade jag inte. Men hade aldrig kunnat föreställa mig ett liv utan hästar, på landet och med tre hundar.

 

[lingonben]

Jag var på en rätt mörk plats i livet som femtonåring så jag såg liksom ingenting av livet efter studierna. Jag visste att jag skulle plugga på universitetet för att förälder förväntade sig det av mig, men jag hade ingen dröm om vad jag ville bli. Var dessutom övertygad om att ingen nånsin skulle bli intresserad av mig, och barn skulle jag absolut inte ha.

Jag hade gärna velat gå tillbaka i tiden och krama dendär lilla lingonben, och berätta att allt blev bra ändå

 

[sjoberga]

Jag skulle bli stridspilot och flög flygplan på olika läger med Flygvapenungdom. Det höll ända till den skarpa intagningen då benmåtten blev för långa - med någon centimeter skulle mina knän kapas vid en eventuell katapultstolsutskjutning. Och då fick man inte fortsätta. Backup-planen var att bli civilingenjör i E/F och man kunde få utbildningen betald via Flygvapnet så sökte till det. Var dock med om en allvarlig trafikolycka på väg till slutkvalificeringen och insåg samtidigt att man var tvungen att skriva 25-årskontrakt med försvaret för att få en dräglig lön när man var klar, så det blev inget mer med det. Arbetslös, tillgångslös och inkomstlös i ett år, sedan studier med CSN och examen som civilingenjör Teknisk Fysik och Elektroteknik 4,5 år senare.

Och det känns som att de första 27 yrkesåren har gjort mer nytta än att sitta i en cockpit på en Gripen då och då i incidentberedskapen. Även om det är ett mycket viktigt yrke.

 

[Görel]

Jag hade en massa drömmar som spretade åt olika håll, och det var ju bra att ha en massa idéer och önskningar.

Mest av allt drömde jag om att flytta tillbaka till Södermalm i Stockholm där jag bott tills jag började skolan.
Sen ville jag springa på punkkonserter, ha likasinnade vänner och en stamkrog.
Det viktigaste var att inte vara som alla andra. Min mamma brukade säga ”var inte ett får Görel” när jag ville haka på någon modetrend och det satte sig.

Och det har jag följt rätt bra tycker jag, är nöjd!

 

[athena_arabians]

Jag hade extremt klar plan... som inte genomfördes

Efter 9:an började jag jobba på ett jordbruk för jag ville bli behörig till den ettåriga grundkursen i jordbruk. Den behövde jag för att kunna gå APR-kursen, vilken behövdes för att bli seminör.

När jag inte fick gå APR utan att mjölka kor i ett halvår till blev jag grinig och läste in naturvet på Komvux. Då fick jag någon idé att bli akademisk bonde (dvs agronom), gick ett år på Ultuna och var beredd att kräkas på det hela efter det. Vi hade läst kemi och det var ju lite kul så jag sökte in till stan (dvs Uppsala) Mat-Nat ing 2. Efter ett halvår kemi var jag less och visste inte vad jag skulle göra.

En fellow kemistudent i korridoren som var några år över mig tyckte jag skulle läsa geologi en termin (det hade han gjort) för vi skulle ju ha ett sidoämne. Sagt och gjort, jag gick den där första terminen och sedan blev jag fast Jag läste inriktning berggrundsgeologi och har hela tiden jobbat med malmletning.

Med tanke på att jag var extremt rädd och orolig som tonåring (i nivå med trygghetsknarkare) är det märkligt att jag levt det liv jag levt hittills... Första fasta anställningen nu som 50+ (vik och F-skatt innan) samt några turer utanför geologin som testförare i Sorsele och processövervakare samt traversförare på SSAB! Jag kom helt enkelt på att jag snarare är adrenalinknarkare lite sent

Familj har aldrig riktigt funnits med i planen och det blev ju inga barn heller, vilket jag är rätt glad för. Det går inte att jobba som jag gör om en har barn. Hästdrömmen försvann också men även det är helt ok, jag trivs med mitt liv som det ser ut och samma sak där, en häst är inte kompatibel med mitt jobb.