I-lands problem: Vad saknar ni mest under Corona?

[Unafraid]

Jag har en resa till Paris bokad om en vecka. Resebolaget är lite skumt, så jag antar att resan inte blir av. Känns trist

 

[nightcrawler]

Det enda jag saknar är konserter. Jag som aldrig åker på konserter skulle ha varit på i alla fall två, kanske tre i år. Annars är det inget annorlunda för mej

 

[tanten]

Jag saknar mitt liv!!

Allt socialt liv, kulturarrangemang, att kunna gå på stan och ta en fika.

Tillhör riskgrupp så jag är i nån form av isolering. Det är oändligt långtråkigt och dystert. Innan jag skaffade hunden behövde jag provprata när telefonen ringde för det kunde ha gått flera dagar utan att jag sagt ett ord.

 

[mysboll]

Hundutställningar!

Jag köper lösgodis, åker kollektivt, kramas och dejtar precis som annars..

 

[Breaktown]

Jag köper lösgodis, åker kollektivt, kramas och dejtar precis som annars..

Förlåt men känns ju nästan direkt osmakligt att skriva under @tanten S inlägg....

 

[Silver Girl]

Jag saknar att tävla med hunden.

Har varit sjuk och har antikroppar, så jag kan umgås med både föräldrar och mormor, annars hade det nog varit först på listan.

 

[Breaktown]

Jag saknar att umgås med mina äldre släktingar. Jag saknar mina kollegor. Jag saknar att kunna röra mig ute utan att behöva tänka på var man sätter händerna precis hela tiden. Gymmet saknar jag också!

 

[Cattis_E]

Själv är jag väldigt sugen på smågodis
När jag måste jobba extra brukar jag förse mig med en påse smågodis som uppmuntran.

Jag undrar också om det går att åka skidor i Alperna i vinter...

Lyxproblem - javisst!

Farmor 92 år.
Att krama mina vänner.

 

[Hoarfrost]

Jag saknar lösgodis, att krama farfar, träffa farmor, löplopp, och konserter.
Annars är saker ganska normala ändå - med tanke på omständigheterna.

Skulle dock kunna skippa lösgodiset, löploppen och konserterna. Det som gör mest ont i hjärtat är att inte få krama farfar.

 

[Snurrfian]

Hehe, och jag tycker det är underbart att slippa kramas med folk jag inte vill kramas med i tid och otid! Räcker med min partner

Men saknar mitt jobb. Verkligen jättemycket. Det går i viss mån att göra på distans, men för mig tappar man då typ 90% av upplevelsen.


Men sen undrar jag: får man inte köpa lösgodis?!? Har folk blivit sjuka av det? Det har jag inte ens tänkt på!

Jag har full förståelse för att man inte vill bli kramad och jag frågar alltid nya bekanta innan jag kramar. Men många av mina vänner kramar jag normalt sett, och bekanta som jag träffar oregelbundet.

Men jobbet, ja jag hoppas verkligen att vi slipper gå över på distans igen, jag är helt överlycklig över att få vara på plats med mina elever i rummet. Även om vi har fått göra om en del för att de ska kunna hålla distans och vissa dagar kommer de att vara på distans ändå.

 

[Scata]

Jag håller med alla om att inte få träffa och få krama de som är gamla, i mitt fall mina föräldrar. Jag har träffat mamma och vi håller säkert avstånd och är utomhus, men jag har inte träffat pappa.
Vissa vänner kan jag inte heller träffa och det saknar jag.

Jag saknar också en del evenemang, t.ex konserter, men det är lyxproblem som jag lätt kan leva med.

 

[Tranan]

Jag känner mig isolerad av coronan.
Möjligheten att träffa folk och kroppskontakt.

 

[svea]

Jag saknar att åka till Wales och träffa mina svärisar. Och så saknar jag att hänga med stammisarna på puben.

 

[aiquen]

Jag är i sammanhanget väldigt lindrigt drabbad personligen, men jag saknar verkligen att kunna gå ut och vart jag vill utan att behöva tänka efter före, och kunna röra mig utan begränsningar. Jag saknar min gamla mormor (som är frisk - men isolerad). Jag saknar fysisk kontakt med andra människor. Jag saknar mina kollegor. Jag saknar en person på andra sidan jordklotet som jag p.g.a. omständigheter inte vet om jag någonsin kommer att få träffa igen. Jag saknar tiden innan news flash varje dag på svarta siffror över antalet svårt sjuka och döda runt om i världen, och allt annat som följer i virusets kölvatten (som om det inte var nog med elände innan). Jag saknar att se andra kunna vara naturligt nära varandra. Och allt som skulle ha varit/blivit men tvingats ställas in ... Livet på något sätt, liksom. Det känns som om allting är satt på vänt och paus - samtidigt som tiden oupphörligen tickar på.

 

[Pudlan]

Själv är jag väldigt sugen på smågodis
När jag måste jobba extra brukar jag förse mig med en påse smågodis som uppmuntran.

Jag undrar också om det går att åka skidor i Alperna i vinter...

Lyxproblem - javisst!

Kramar saknar jag mest!
Ingen Grensetreff i Norge, inga bilträffar, ingen lastbilsmässa...det är trist. Men man får ta det som det kommer.

 

[voltis]

Saknar alla större sportevenemang, fotboll och OS fämst... Och Eurovision Song Contest....

Att inte resa, fämst till Grekland dit vi åker varje år....

Att inte träffa min faster, enda jag känner som är i allvarlig riskgrupp

Annars är det mesta som vanligt för mig, jobbar med hundratals människor omkring mig dagligen... Så lösgodis köper jag utan att blinka

 

[_Elly_]

Förlåt men känns ju nästan direkt osmakligt att skriva under @tanten S inlägg....

Vad tänkte du det påpekandet skulle ge? Inläggen är 1 minut mellan så antagligen klurade användarna på sina ord samtidigt och personen inte hade läst när tantens. Inte för att inlägget var direkt osmakligt heller men blev förvirrad av ditt påpekande.

 

[_Elly_]

Att inte kunna träffa äldre släktingar.

samt kramar... inte en enda på ett halvår.

 

[sjoberga]

Själv är jag väldigt sugen på smågodis
När jag måste jobba extra brukar jag förse mig med en påse smågodis som uppmuntran.

Jag undrar också om det går att åka skidor i Alperna i vinter...

Lyxproblem - javisst!

Konserter och konsertresor. Bio (som nu är tillbaka).

Trist att missa både James Blunt i Tallinn och Lars Winnerbäck här på hemmaplan i Linköping. Hade även fler planer på Tomas Andersson Wij och mer som aldrig hann bokas in. Grymt gott att vi fick se Melissa Horn här i Linköping precis innan skiten träffade fläkten.

Och att träffa kollegor och kunder från andra länder.

Att få ta emot besök på kontoret av kunder och leverantörer.

Att nån gång slippa Zoom eller Trams för att köra ett möte.

Att slippa daglig närvarorapportering till koncernen.

Och jag saknar det SM-guld HV71 hade håvat in i våras. (@Lillgrådis)

 

[Soapbubble]

Jag saknar att umgås på ett enkelt sätt med min mamma 75+, äta middag, se på TV tillsammans osv. Nu blir det lunch utomhus, en promenad, kaffe på altanen och sen kör jag hem.

Jag saknar mitt sociala umgänge på ”lokal”. Jag har vänner som jag brukade träffa och äta middag med på någon restaurang, kanske var tredje månad. Det finns inget som hindrar att vi fortsätter men det känns inte som det skulle vara kul så det får vara.

De inställda utlandsresor har jag nästan glömt. Nu är jag helt inställd på att svemestra och accepterat att utlandssemesterar är något avlägset.