I-lands problem: Vad saknar ni mest under Corona?

[Migo]

Mitt liv är på det hela oförändrat. Saknar dock min partner nått enormt, skulle ha varit hos honom i Californien både i maj och augusti...

 

[mysboll]

Förlåt men känns ju nästan direkt osmakligt att skriva under @tanten S inlägg....

Vi skrev nästan exakt samtidigt.

Till saken hör att jag är extremt osocial i vanliga fall så jag har redan ett begränsat umgänge och den jag dejtar har antikroppar. Hoppas det inte känns lika hemskt nu.

 

[Avalbane]

Farmor!
Var och hälsade på familj/släkt nu i sommar, vanligtvis är hon med på utflykter mm men nu fick hon hålla sig hemma istället. Vi hann med en snabbfika ute i solen så fick se henne en snabbsväng iallafall.

Jag har spenderat mycket tid hos henne under min uppväxt så känns jättekonstigt att inte umgås som vanligt.

 

[Lillgrådis]

Och jag saknar det SM-guld HV71 hade håvat in i våras. (@Lillgrådis)

Men naaaaj! Just som jag hade lyckats förtränga lite grann hur djupt och plågsamt det störde mig då att inte få uppleva den helt elektriska stämningen i Ängelholm och hela nordvästra Skåne. Den som skulle ha följt av att Rögle Bandyklubb *skulle* ha malt ner allt motstånd i slutspelet, den historiska, vackra, ljuvliga vår som *skulle* ha infallit i nådens år 2020. Den vår när ishallen i Ängelholm *skulle* ha pulserat så våldsamt att det gav utslag på Richterskalan. När vi skulle ha badat i Rönne å och festat natten igenom.

Just nu saknar jag annars mest kultur i alla former. Jag vill så orimligt mycket längta till en höst av bio, teater, opera, konstmuseum, konserter. På plats!!!! Och - så klart! - hockey i Ängelholm. Och det känns dessutom helt rubbat att följa hopptävlingar i Falsterbo via någon jävla webb-tv, och se hur de löjligt tomma läktarna nästan hånar en.

 

[Bulldoozer]

Egentligen är mitt liv rätt oförändrat då jag inte är den socialaste av människor.
Det jag saknar är att gymma när jag vill, har lagt min träning på förmiddagar nu då det i princip folktomt och att det lite glest med hundtävlingar. I det stora hela känns det som petitesser..

 

[Breaktown]

Vad tänkte du det påpekandet skulle ge? Inläggen är 1 minut mellan så antagligen klurade användarna på sina ord samtidigt och personen inte hade läst när tantens. Inte för att inlägget var direkt osmakligt heller men blev förvirrad av ditt påpekande.

Syftet med inlägget var att påpeka det orimliga (och i mitt tycke osmakliga) att strunta i rekommendationerna på det sättet under pågående pandemi. Jag fattade mycket väl att inlägget inte hade något med inlägget ovanför som sådant att göra, men blev en illustration över vilken påverkan sånt får.

 

[Breaktown]

Vi skrev nästan exakt samtidigt.

Till saken hör att jag är extremt osocial i vanliga fall så jag har redan ett begränsat umgänge och den jag dejtar har antikroppar. Hoppas det inte känns lika hemskt nu.

Ja absolut. När du skrev ”jag kramas och dejtar precis som annars” framgick det ju inte direkt att du kramade och dejtade en enda person som dessutom hade antikroppar. Ledsen att jag misstolkade det! Att åka kollektivt ”precis som innan” känns ju inte helt klokt dock (förutsatt att man inte även innan enbart åkte på resor som var absolut nödvändiga, höll avstånd till alla och undvek överfulla turer osv).

 

[Bison]

Inget alls, mitt liv ser likadant ut som före Corona

 

[starcraft]

Jag saknar min bästis som bor i en annan stad och iom att jag inte har bil så tycker jag att det är olämpligt att resa dit nu.

 

[Mia_R]

Jag är inte så drabbad egentligen, har under hela tiden jobbat hemifrån 1-2 veckor och jobbat tillsammans med kollegor 1-2 veckor. Jag pratar med mina grannar på ett par meters avstånd utomhus och har fikat med närmsta grannen några gånger. Körde och hämtade mamma så hon är hos mig så hon slipper sitta isolerad i en liten etta och nu istället har drygt 3000 kvm att gå ut i när hon vill, en stor altan och sällskap av hundar, katter och höns i trädgården. Hon följer med till hästarna, vi grillar, badar och tjafsar.

Det jag saknar är våra utflykter som vi brukat göra, nu går det ju inte så bra att gå in på utställningar med henne.

 

[tigerflicka]

Vardagslivet pågår tämligen oförändrat, lite justeringar görs ju såklart.
Saknar livemusik och hotellfrukost.

 

[Lycan]

Alltså det där att våga hosta när man råkar svälja fel! Häromdagen så vägrade jag hosta när jag råkade svälja vattnet fel när jag satt på en närliggande restaurang och åt lunch. Jag led genom hela lunchen med det där vattnet i vrångstrupen. När jag väl satt i bilen så kunde jag få hosta tills det kändes bättre. Jag vet inte hur många nysningar som jag har lyckats hålla tillbaka för att jag är rädd att bli hemskickad från jobbet... med extremt dammig miljö. Så jag saknar att kunna hosta och nysa utan att vara orolig för tusen saker.

 

[macan]

Jag saknar att få gå på teater och konserter och så hade jag gärna velat kunna träffa svärfar något.

 

[Derring-Do]

Att nån gång slippa Zoom eller Trams för att köra ett möte.

Är det en freudiansk felskrivning av Teams?

 

[Fibusen]

Ingenting faktist. Tycker det är helt underbart att slippa andra människor som står och trycker i ryggen på en vid kassorna och att människor håller avstånd för övrigt också!

Extra plus är att jag är på affären så sällan som möjligt och planerar inköpen mycket noga för att slippa gå in och handla bara en eller två grejer. Blir ofta fyra eller fem grejer annars, helt i onödan.

Den enda gången jag blivit påverkad är att jag inte fick följa med in på undersökningsrummet när jag var in akut med hunden för några veckor sen. Det var riktigt jobbigt att sitta kvar i väntrummet och höra hur hon skriker av smärta där inne och hon är bara bland massa okända ansikten när jag vet hur orolig hon normalt sett blir på nya platser/människor.

Och jo, jag saknar att krama pappa. Men vi kan iallafall ses och träffas. Men han vågar inte ha oss så nära.

 

[Sofie.S]

Saknar att kunna åka karuseller och besöka lek och busland med barnen. De frågar ofta när smittan kommer att försvinna.
Jag saknar den goda kontakten med förskolepersonalen, tycker det är så frustrerande att bara få stå i hallen.
Saknar hundutställningarna!
Saknar badhuset.
Saknar klasskompisarna på högskolan.

 

[Tajger]

Agilitytävlingar!!! Vi är oftast iväg varannan-var tredje helg, och i år är det ingenting Saknar agilityvännerna, hetsen, att se hundarna göra det de älskar

 

[Fille]

Jag tror inte mitt liv ändrats så drastiskt, vi var påväg att inte få åka till ALV men de hade öppet just när vi hade bokat biljetter. Tvättar händer lite mer på mig och barnet, men inget extremt. Kunde inte ta min examen på högskolan utan det fick ske digitalt. Men nä, har aldrig ens tänkt tanken på att inte köpa lösgodis trots att jag vet att folk plockat med händer i alla tider, jag har dock ingen direkt bacillskräck.
Träffar mormor som är ca 76, de som äger stallet är runt 80, träffar dom med, men mest ute dock pga hästarna. Pappa är 60 men i riskgrupp men han lever ju som vanligt. Umgås med kompisar och deras barn som vanligt men ofta ute eftersom det är sommar (det är dock inte annorlunda pga corona).
Det som är mest annorlunda är att jag tänkt åka utomlands iår, förr åkte jag varje år, men för några år sedan bestämde jag mig för att åka varannat, för att minska min klimatpåverkan. I år var det dags, men det får vänta!

 

[Fille]

Saknar att kunna åka karuseller och besöka lek och busland med barnen. De frågar ofta när smittan kommer att försvinna.
Jag saknar den goda kontakten med förskolepersonalen, tycker det är så frustrerande att bara få stå i hallen.
Saknar hundutställningarna!
Saknar badhuset.
Saknar klasskompisarna på högskolan.

Hos oss är både lek och busland samt badhus öppet, så vi har åkt dit som vanligt.

 

[sthu]

Förutom att jag blev av med jobbet påverkades inte mitt liv så mycket. Fick nytt jobb efter bara några veckor (som visserligen också tar slut snart, men inte på grund av Corona) så det löste sig.
Konserter saknar jag. Men vi var faktiskt på en spelning med typ fyrtio pers i publiken för nån vecka sen.

Annars lever jag som vanligt. Undviker närkontakt med folksamlingar precis som innan.