Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

[Groom-pelle]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Så defensiv ishockey/fotboll, eller baslinjespel i tennis (som de inte är min sport), där man systematiskt utnyttjar de chanser motståndarens misstag i offensiven, skulle vara mindre sportsligt? Nej möjligen lite tråkigare för den taktiskt oinsatte åskådaren!
När vi tävlar på säkerhet utmanar vi motståndarna att sätt lite hårdare press på sig själva och då tar de en medveten och uppenbar risk att de "river".
Att konsekvent pulsa in på en minuts bättre tid än motståndaren stressar, för ala vet att detta är effektivt intjänad tävlingstid, etc
Att tävla distansritt handlar inte bara om att rida från punkt A till B utan vidare! De taktiska övervägningana och bedömningarna är oändligt många, och den som utnyttjar situationen bäst (och sin hästs kapacitet bäst) vinner!
Ännu mer komplicerat blir det när du ska väga ihop 4 ekipage's styrkor och svagheter.. Komplicerat och spännande! Det är långt ifrån säkert att den individuelle segraren finns med i det lag som vinner, eller ens tar lagmedalj eller lagplacerar sig över huvud taget!

 

[Dinamith]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Jo men att basera hela tävlingsverksamheten på det sättet känns ju inte helt rätt, målet är ju att vinna på egna meriter för att man är bäst och att ingen kunde ta sig förbi.

För oss i fälttävlan är det ju = att vara bäst i dressyren och sedan inte dra på sig mer straffpoäng i terrängen eller hoppningen och det är det många som klarar och det som alla strävar efter.

Sen är det ju oundvikligt att man avancerar på andras misstag men det kan ju inte vara det man utgår ifrån.

Nu tycker jag att du tänker väldigt inskränkt och fantasilöst. Jag försöker med en annan jämförelse. Om du i i exempelvis terrrängen ger järnet och chansar så är risken stor att du antingen river för att du rider för fort eller att hästen blir trött och du river på slutet. Du får då nedslag och en sämre placering. Om din chansning har gått hem, så får du en fantastisk tid. Ditt omdöme är avgörande för hur det går.

Precis så är det i distansen, men i ställer för att riva så blir du inte godkänd exempelvis för att pulsen inte går ner tillräckligt snabbt eller för att hästen är trött i en muskel och visar en rörelsestörning.

Jag klipper direkt från FEI's beskrivning av distans:
"Endurance is a competition against the clock where the speed and endurance of a horse is put to the test, but where riders are also challenged with regards to effective use of pace and thorough knowledge of their horses and cross country. . . Endurance is a genuine test of horsemanship."

Det tycker jag ganska väl sammanfattar det jag försöker säga om vad att tävla i distans innebär.

Självklart tävlar alla inom distans för att vara bättre än de andra. Men bätte innebär inte enbart att man rider fortare, utan klokare.

 

[Ellen Suhr]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Hei alle svenske distanse ryttere.

Vi her i Norge følger debatten ivrig, og synes det er dårlig gjort av Svrf og gå tilbake på kvalifiseringskravene i etterkant. Jeg personlig synes det er mange som kunne la være å legge inn innlegg her for de er usaklige. Veldig bra Kjell at du er saklig og klarer å holde tråden.

Som Tonje nevnte har NRYF satt kvalifiseringskravet til 16km/t og at de kun sender to ekvipasjer hvis de ansees som "gode" nok. Det innebærer at ekvipasjen har prestert ikke bare på denne ene 160km. Vårt krav er 16km/t og da kommer jeg til å forsøke å kvalifisere meg inn på 16km/t. Dette for å ikke utsette hesten min for mer slitasje enn nødvendig. Dere som ikke er så veldig saklige, har dere tenkt på at de svenske ekvipasjene har hatt i bakhodet når de har ridd sine kvalifiseringer at deres krav var 15km/t? Hadde kravet vært høyere, ja da hadde de nok mest sannsynlig ridd fortere.

Ang 20km/t og fortere, så må dere se hvor i verden disse hastighetene er oppnådd, det er som oftest i Dubai eller andre land der de har flate baner. I skandinavia er det vanskelig å ri så fort da banene ikke tillater det på grunn av bakker, mye svinger og dårlig merking.

De som nevnte at det var en europeer som vant i Malaysia, ja det stemmer, hun vant også i Italia. En ting dere bør vite om henne er at hun faktisk jobber for Sh. Mohd i Dubai og er profesjonell distanserytter. Hun bor halve året i Dubai og andre halve året i Europa. Hennes hest var nok mer vant til klimaet i Malaysia enn den svenske ekvipasjen var og hadde nok vært der en god del lengre kjenner jeg Maria rett. Når det gjelder Anneli så gjorde hun en fantastisk innsats der nede og jeg synes de som har en negativ tone når de snakker om henne kan la være å uttale seg. Misunnelse er visst ikke noe som bare finnes i Norge har jeg lært. Som andre har nevnt her er det veldig lite som skiller mellom å vinne og forsvinne i distanse, og noen ganger har man marginene på feil side.

De som nevnte at Unghest VM var noe helt annet, så er jeg ikke helt enig der heller. Selv om vi i Skandinavia ikke har egne uttak til dette rittet har de store nasjonene som Belgia og Frankrike egne uttaksritt for dette. Dermed er det kun de beste 7 og 8 åringer som starter her. Jeg har veldig stor respekt for Liza som har ridd så fort på en bane som er utrolig krevende både for hest og rytter.

Bare noen tanker fra meg som blir ganske frustrert over når noen slenger dritt om andre og kanskje selv skulle ønske det var de som hadde vært så dyktig å ha klart kvalifiseringskravet til VM!

Ellen

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Självklart tävlar alla inom distans för att vara bättre än de andra. Men bätte innebär inte enbart att man rider fortare, utan klokare.

Svar till Fio, fast jag lånar Dinamiths brilljanta avslutning på sitt svar till dig.

Ovanstående är kärnan i distansridningen. Det handlar om klokhet, omdöme och att känna sin häst. Precis som inom hoppningen så är det en riskbedömning man gör. Om vi i Sverige bedömer kunna ta lagmedalj på en försiktigare ridning då vi vet att många andra länder chansar på hastighet - vilket kan straffa sig i uteslutning - ja då måste vi ju välja den strategin. Annars vore det ju korkat. Det är en sak om man satsar individuellt - en annan om man satsar på lagmedalj.

Sedan vill jag bara säga att det är kul att en sådan här diskussion kommer upp för det visar ju så tydligt vad som är distansritten stora utmaning: att nå ut med information om vad distansritt handlar om. När jag läser denna tråd så står det klart för mig att få utanför distansvärlden i Sverige förstår vad tävlingsformen går ut på, egentligen. Och då är distansritt ändå FEI:s snabbast växande och näst största ridgren räknat i antal events.

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Ursprungligen postat av Dinamith
Det är precis det här som är kärnfrågan. Om de olika disciplinerna klarade något/några av de alternativa kvalificerinigskraven som SvRF ställt upp så var de klara för att åka till Kentucky. Inte på någon långlista som skulle kortas eller efter någon ytterligare bedöming. Utan klarade man kraven så var man klar. Exempelvis om Fälttävlan var femma eller bättre i lagtävlingen på EM så fick fälttävlan skicka ett lag till Kentucky. Punkt slut. Precis samma sak med distansen individuella krav på 15 km/h. Klarade man det så fick man åka. Punkt slut.

Förbehållet är naturligtvis att hästarna (och ryttarna) är hela och i form när det blir dags att åka till Kentucky förstås. Men det säger väl sig själv.

Om det är så som du säger så håller jag med om att det är orättvist.

Ja, det är det här hela diskussionen handlar om.
Inte bara orättvist utan oetiskt, oschysst - rakt av skitkasst på ren svenska!

 

[Caidoz]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Men jag ser det som att laget skall ha chans att kunna ta medalj på egna meriter och inte på andras misslyckanden alltså om alla presterar det dom kan så skall det räcka till medalj för att de individuella insatserna tillsammans är såpass mkt bättre än de övriga ländernas insatser beräknat på att alla fullföljer, även om alla inte gör det.

Det känns märkligt att tävla på villkor som enbart baseras på att alla andra misslyckas??

Det handlar inte ens om att de att man tänker placering utifrån de andras misslyckanden utan vilket val man gör i själva satsningen, många av de andra lagen har många ryttare som man vet alltid rider för inviduella placeringar, ryttare som medvetet väljer denna insatsen, man tänjer gränserna närmare max, dessa ryttare har en högre uteslutnings procent oavsett om detta sker på mästerskap eller på en nationell tävling och skall jag tillägga mycket,mycket medvetna om att detta är en risk, det är deras strategi!

Sverige har idag flera jämnstarka ekipage som har kapacietet över 160 km på tider som är snäppet under vinsttiderna men med mycket hög genomförande procent så Sveriges bästa medaljchanser är givetvis en lag placering även om en inviduell hög placering inte alls är omöjlig. Vi har ekipage som har möjlighet att höja hastigheten säkert upp till 18-19 km/t men satsningen har under många år nu varit att höja hastigheten på de svenska ryttarna men att behålla en hög genomförande procent.

Att jämföra dicipliner med varandra blir bara förvirrande och orättvist för alla försöker alltid försvara sin egen diciplin oavsett vilken och ingen är den andra lik.
Det vet alla som håller på med någon tävlings form.
Själv hyser jag en stor respekt för flera av ridsportens dicipliner och jag vet att diciplinerna emellan sig också gör det. Ta Fälttävlanslandslaget som ett lysande exempel jag tror det var under Achen VM som uttyckte full beundran över distansryttarnas omisskänliga horsemanshipsförmåga som gör sporten till vad den är. I de flesta flall krävs experter för att se experter arbeta.....

Det som skall fram här är hur kan man sätta upp ett krav för att få åka till VM och sedan ändra det? Var det när man snopet konstaterar att det inte bara var ett ekipage som klarade det kravet utan faktiskt ett helt lag vilket åtminstone jag (och säkerligen fler med mej) tror inte var något de på SVRF alls räknade med och nu försöker de slingra sej, som det uppfattas ,ur detta på ett omoraliskt och orättvist sätt.
Distansen har vid ett flertal tillfällen diskriminerats vilket givetvis också medför att det river upp gamla sår, nu trodde alla att de fått glasklara regler och höll man sej bara till dessa skulle inte det behöva generera fler sådana situationer.

Jag måste också säga att jag tycker det är jätteroligt att det är så många i distansforumet och skriver just nu som inte brukar vara här och att det hålls en bra ton!

 

[fio]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Nu tycker jag att du tänker väldigt inskränkt och fantasilöst. Jag försöker med en annan jämförelse. Om du i i exempelvis terrrängen ger järnet och chansar så är risken stor att du antingen river för att du rider för fort eller att hästen blir trött och du river på slutet. Du får då nedslag och en sämre placering. Om din chansning har gått hem, så får du en fantastisk tid. Ditt omdöme är avgörande för hur det går.

Nåväl nu är det väl min tur att säga till dig att kan du inte ens de basala reglerna kanske du inte bör uttala dig

Man kan inte riva några hinder i terrängen, det finns rivbara för säkerheten men du får inga straffpoäng om de trillar ner och dessutom har vi optimaltid att pricka så vi förlorar bara på att rida under den, man vinner inget genom att rida för fort. Men rider man för långsamt får man straffpoäng.

Angående hoppningen som vi diskuterade är att ALLA svenska ryttare har förmågan att rida felfritt och därmed ta medalj, en väldigt stor skillnad gentemot att bara lyckas på andras misstag.

Fast egentligen så går det inte att jämföra med andra discipliner då dom verkar gå ut på helt olika saker.

 

[fio]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Ja det blir en stor utmaning måste jag säga, det är inte så många som vet så mkt om just distans.

 

[nesjla]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Nä, nu måste jag oxå ge mig in i diskussionen å se om jag kan förklara så att du förstår. För mig är det nämligen tydligt att samma sak gäller inom hoppningen som inom distansen. Inte att man bara lyckas om de andra misslyckas, utan att man gör en riskbedömning.

Låt säga att vi har en omhoppning. 5 st ekipage har gått vidare. Jag startar som tvåa. Första ekipaget rider på säkerhet, får en ok tid och är felfri. Sedan är det min tur. Eftersom jag mött de ryttare som rider efter mig tidigare så vet jag att de ofta chansar lite för mkt. Ibland går det vägen och då vinner/placerar de sig ofta, men rätt ofta river de något hinder. Med denna vetskap i bagaget skulle jag rida så fort jag kunde men ändå med säkerhetsmarginalen på min sida så att jag (förhoppningsvis) blir godkänd och därmed sätter press på de andra. Sedan skulle jag faktiskt sätta min tillit till att de följande ekipagen känner sig tvingade att chansa lite för mkt och därmed river.

Det handlar ju inte om att jag vinner för att någon annan misslyckats utan att jag utnyttjat min kunskap och erfarenhet till min fördel, samt ridit efter min hästs kapacitet. Handlade det inte om att andra eller en själv riskerade att riva så kunde ju alla rida med bara ett galoppsprång fram till avsprång och chansa hej vilt. Men så gör man inte, för det handlar trots allt om att faktiskt bli felfri (eller godkänd då inom distansen) på den snabbaste tiden, inte bara att rida snabbast. Precis som inom distansen.

I hoppningen har du dock fördelen av att ekipagen inte startar samtidigt å startar du då på slutet vet du hur mkt de andra ryttarna chansat och hur många felfria det är. Startar du i början så måste du kanske chansa mer och riskerar därmed att riva. Och då kommer ju någon annan följaktligen att vinna, på din bekostnad eftersom du inte blev felfri (godkänd). I distansen startar alla samtidigt och du vet inte på förhand hur det gått för de andra. Men tidigare resultat, hur säker hästen är, hur ofta ryttaren chansar etc kan ändå ge en hint om ekipaget blir felfritt och hur pass mkt du själv måste chansa för att vinna.

Angående hoppningen som vi diskuterade är att ALLA svenska ryttare har förmågan att rida felfritt och därmed ta medalj, en väldigt stor skillnad gentemot att bara lyckas på andras misstag.
QUOTE]

Men du skriver inget om hur fort de rider. Låt säga att alla andra nationers ryttare oxå är felfria. Då tror jag risken är rätt stor att de har snabbare tider. Att svenskarna skulle kunna ta medalj på att de är felfria bygger ju på att de andra inte är det. Dvs att de misslyckas.
Här tycker jag att du skriver precis det som vi pratar om när det gäller distanslandslagets chanser.

/Emma

 

[Caidoz]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Ja det blir en stor utmaning måste jag säga, det är inte så många som vet så mkt om just distans.

I Sverige skall vi tillägga ...Men inom distansen är vi experter på stora utmaningar, det är ett tävlingsmoment för oss varje gång vi går ut på en tävlingsbana, så var säkra på att vi här liksom där kommer göra vårt yttersta!!

 

[fio]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Angående hoppningen som vi diskuterade är att ALLA svenska ryttare har förmågan att rida felfritt och därmed ta medalj, en väldigt stor skillnad gentemot att bara lyckas på andras misstag.
QUOTE]

Men du skriver inget om hur fort de rider. Låt säga att alla andra nationers ryttare oxå är felfria. Då tror jag risken är rätt stor att de har snabbare tider. Att svenskarna skulle kunna ta medalj på att de är felfria bygger ju på att de andra inte är det. Dvs att de misslyckas.
Här tycker jag att du skriver precis det som vi pratar om när det gäller distanslandslagets chanser.

/Emma

i LAG- hoppning så rider man 2 omgångar som inte är på tid och så räknar man ihop resultaten och någon vinner guld, silver och brons. Finns det 2 lag som har samma resultat så hoppar dom lagen en omhoppning om tex silver och brons. Eller brons och 4 : e plats. Svenskarna är snabba och kan mkt väl ta hem en omhoppning det har dom förmåga till.

Men om svenskarna ÄR felfria och dom andra inte är det så har ju svenskarna vunnit på EGNA meriter, för att dom är bättre och inte för att de andra har misslyckats.

Att vinna på andras misslyckanden är ju att ligga 7:a och sedan avancera uppåt, klart det sker hela tiden i alla slags tävlingar men vad jag menar med att när man skickar lag till VM så skall ryttarna ha FÖRMÅGA att rida felfritt och ta medalj på EGNA meriter och inte för att alla andra vägrar ut sig.

Som i distansen då där svenskarna enbart har medaljchans om de andra lagen blir uteslutna. I hoppning så fullföljer ju i stort sett ALLA lag

Alltså om alla lag i distans fullföljer har svenskarna då chans att ta medalj- svar NEJ
Alltså klarar dom inte det på egna meriter och det är väl därför dom inte får åka till WEG.

Så försvaras det med att alla andra lag rider fortare och blir uteslutna och då kan Sverige ta medalj- inte jättesäkert kort måste jag erkänna... men inser att man tänker annorlunda pga grenens utformning. Däremot tror jag inte att förbundet hänger med i de tankegångarna heller :-)

 

[Groom-pelle]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Problemet (=det som är fascinerande) är att distansritt/endurance är så komplex.
Där är den "enkla"(?) formen med glädjen av att med sin häst visa att man utanför den preparerade banan faktiskt kan, med kunskap och planering, rida ganska långt. Du är nära hästhållningens ursprungside'.
Där är "Long Distance Riding" där genomförandeprestationen är viktigare än tidsfaktorn och där själva genomförandet är segern vare sig det gäller en 30 km PP eller 160 km i Klippiga Bergen.
Där är prestationen att över tid rida tusentals kilometer med en och samma häst, vilket kräver speciell hästkunskap/ horsemanship för att få en häst att hålla och må bra.
Där är extremen "Endurance Racing" där man plogar upp som en galoppbana fast 40 km lång i öknen och rider i princip 4 varv. Det är under sådana förhållanden världsrekord sätts, runt 24 km/tim.
Och så "vår" europeiska moderna Endurance på elitnivå med SINA speciella krav på horsemanship, den form vi pratar i den hä tråden

Problemet (=svårigheten) är att de flesta i Sverige uppftaar distansritt som nån sorts organiserad uteritt med skogsluffningsinslag...
Skidåkarna klarar av att hålla både Sprint och Vasalopp för ädla och respekterade tävlingsformer fastän det enda som förenar är snö, stavar och ett par skidor ...

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Fast grejen är att det inte är en chans att alla andra lag inom distansen fullföljer. Det är inte ett realistiskt scenario och det är inte så det funkar utan man måste vara strategisk på ett helt annat sätt.
Det tråkiga är ju att topparna inom förbundet är lika oinsatta som du och de verkar inte heller ha någon stor vilja att lära och förstå - vilket de i motsats till du - borde vara skyldiga att vilja förstå, med tanke på att de beslut de tar har sådan påverkan på distansen i Sverige.

 

[fio]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Fast grejen är att det inte är en chans att alla andra lag inom distansen fullföljer. Det är inte ett realistiskt scenario och det är inte så det funkar utan man måste vara strategisk på ett helt annat sätt.
Det tråkiga är ju att topparna inom förbundet är lika oinsatta som du och de verkar inte heller ha någon stor vilja att lära och förstå - vilket de i motsats till du - borde vara skyldiga att vilja förstå, med tanke på att de beslut de tar har sådan påverkan på distansen i Sverige.

Jag förstår precis erat dilemma men man skickar nog inga ekipage till ett VM på de premisserna.

 

[fio]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Problemet (=svårigheten) är att de flesta i Sverige uppftaar distansritt som nån sorts organiserad uteritt med skogsluffningsinslag...
Skidåkarna klarar av att hålla både Sprint och Vasalopp för ädla och respekterade tävlingsformer fastän det enda som förenar är snö, stavar och ett par skidor ...

Du har helt rätt, lägg till sladdriga kläder så har du uppfattningen om distans i ett nötskal.

Problemet är väl att hästsport överlag inte räknas som seriös sport, skulle det komma ett mini vasalopp för barn mellan 10-12 år så skulle det anses vara mer seriös sport i allmänhetens ögon än vilken form av hästsport som helst.

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Jag förstår precis erat dilemma men man skickar nog inga ekipage till ett VM på de premisserna.

Nu måste jag bara brista ut i skratt!

Så du menar att vi skickar inte ekipage på de premisserna när de premisserna är just de som ger oss möjligheten till en lagmedalj???

Tycker nog att vi är flera stycken som beskrivit hur distansritt fungerar och att om man tävlar i LAG så är det inte fullt ös medvetslös som är taktiken. Det har varit svenskarnas styrka även om planen givetvis ändå kan brista, precis som i alla sorters tävlingar oavsett vald taktik.

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Men om svenskarna ÄR felfria och dom andra inte är det så har ju svenskarna vunnit på EGNA meriter, för att dom är bättre och inte för att de andra har misslyckats.

Med lite ödmjukhet så inser man att olika grenar fungerar på olika sätt. En bra och ödmjuk ledning vet det och förstår att antingen sätta sig in i hur de olika grenarna fungerar så att de själva kan ta ett välavvägt beslut, eller så lyssnar man på de som "kan" grenen och förlitar sig på deras expertis.

För att gå till det jag citerar ur din text så går det ju bara inte att jämföra grenarna på det sättet. Jag märker att det inte går ihop. Det går inte att tänka i hopptermer inom distansen även om det borde gå att förstå grundprinciperna genom paralleller i stort.

BÄST INDIVIDUELLT = den som vinner på snabbast tid med häst som är "fit to continue". Man utgår bara från sig själv och sin häst. Riskerna man tar går bara ut över en själv. Du chansar och vinner eller chansar och förlorar.

BÄST I LAG= de som lägger upp en taktik där man får in tillräckligt många ekipage i mål, på bra tid och som är "fit to continue". Man har kollat sina konkurrenter, man funderar på vilka svagheter de kan ha (kanske att de chansar lite väl mycket vilket kan leda till uteslutning), man känner till sitt lags styrkor och sedan lägger man upp ritten därefter.
Vinnande/placerade lag kan mycket väl bestå av ekipage som inte på något sätt hade placerat sig individuellt!

 

[Groom-pelle]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Värt att tillägga till Litevits försök beskriva individuellt contra lagtävling. Lag o individuellt är inte två skilda tävlingstillfällen, utan ett o samma lopp. Så i samma tävling finns de som enbart satsar individuellt, de som enbart tävlar som lag och de som gör både och.

 

[Tussinussen]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Att vinna på andras misslyckanden är ju att ligga 7:a och sedan avancera uppåt, klart det sker hela tiden i alla slags tävlingar men vad jag menar med att när man skickar lag till VM så skall ryttarna ha FÖRMÅGA att rida felfritt och ta medalj på EGNA meriter och inte för att alla andra vägrar ut sig.

Jag har läst försiktigt allt som du har skrivit och jag tycker nog att det är lite hårklyverier i diskussionen

Att göra en klok chansning som går hem, medans motståndarens chansning inte går hem är för mig inte att "vinna på andras misslyckanden". Det är helt enkelt så att man har varit ett bättre (och smartare) ekipage den dagen.

Klart att det är bra för Rolf-Göran om Merediths häst har en dålig dag eller att hon gör en felbedöming. Inte iom det sagt att han inte har "meriter" utan pga att på elitnivå är marginalerna så små att sådana saker är det som avgör för dagen.

Förstår du hur jag menar?

 

[Litenvit]

Sv: Inga svenska distansekipage till WEG Kentucky!

Ja ärligt talat: vad vann Lamaze sitt OS-guld på om inte på B-G:s rivning (misslyckande)?

Groom-Pelle: tack för förtydligandet!