Ingen hjälpte till

@Tora: Det fick vi lära oss också när jag tämligen nyligen gick kurs. Larma, ta kommando och försök få en överblick över vad som behöver göras tills blåljusen kommer. Gör ingen annan det är det ditt jobb osv.
 
Jag förstår att man kan bli paralyserad ("rådjur i strålkastarna") men fortsätt vara det då OCH TA INTE FRAM DIN J-LA MOBILKAMERA! :rage:

Kan man inte hjälpa till tar man sig därifrån och går inte det så håller man sig ur vägen.
Ja mobilkameror vid olycksplatser kan man ju spy på
Jag körde förbi en bilolycksplats polis ambulans va på plats Polisen hade jobb med att flytta på folk som hade parkerat sina bilar gått ut och stod och glodde
Dom människorna va ju knappast chockade.
 
Jag tror i dagens samhälle att det är fel att "vädja", kanske behöver lite mer militärisk "nu hjälper du till" att det ska behövas en ledare som sätter människorna i arbete. De kanske skulle behöva en megafon och förklara allvaret av situationen så folk fattar, kanske vinkla det "tänk om det är ditt barn därute, kom nu så hittar vi hen innan det är försent".

Det är förvisso lätt att vara efterklok, men man blir mörkrädd över samhällets utveckling faktiskt. När det är mer intressant att stå och filma en olycka än att gå fram och hjälpa, sen va i vägen så polis får lägga resurser på att skingra folksamlingen så räddningspersonal kan komma fram, med resultatet att den i olyckan avlider för att hjälp inte kom i tid. Tänk om någon istället hade vågat hjälpa och sen släppt fram uttryckningsfordon, då hade personen kanske överlevt. Jag är inte stolt att va människa längre när det finns sådana rötägg bland oss, tyvärr. :mad:
 
@Tora: Det fick vi lära oss också när jag tämligen nyligen gick kurs. Larma, ta kommando och försök få en överblick över vad som behöver göras tills blåljusen kommer. Gör ingen annan det är det ditt jobb osv.
Ja för frågar man "Kan någon hjälpa till att leta?" så är risken (tyvärr) stor att alla tror att denne någon är någon annan än en själv. Bättre effekt kan man få om man tex pekar på två personer och säger till dom "Ni två där, hitta 10 pers var som kan hjälpa till att leta".

Kl
Sen skall man inte vara för säker på vad man skulle göra innan man har varit med om det själv. Hjärnan fungerar ibland lite lustigt. Just tex flockeffekten är väldigt stark.

Ju mer utbildning och erfarenhet man har ju större chans att man agerar på rätt sätt.

I det här fallet där det kanske är stora kommunikations problem och en del är misstänksamma mot myndighetspersoner är det nog extremt viktigt med att man är mycket tydlig med vad man behöver, hur man behöver det och från vem man behöver det.
 
Jag förstår att man kan bli paralyserad ("rådjur i strålkastarna") men fortsätt vara det då OCH TA INTE FRAM DIN J-LA MOBILKAMERA! :rage:

Kan man inte hjälpa till tar man sig därifrån och går inte det så håller man sig ur vägen.
Jag hörde på radion för några veckor sedan att när sjöräddningen hade hjälpt en båt så hade några på en annan båt bara stått där och filmat med sina mobiler så nu skall dom väcka åtal mot dom som bara stod där och filmade :devil:
 
Jag hörde på radion för några veckor sedan att när sjöräddningen hade hjälpt en båt så hade några på en annan båt bara stått där och filmat med sina mobiler så nu skall dom väcka åtal mot dom som bara stod där och filmade :devil:
Är det olagligt att inte hjälpa till?
Kan man bli åtalad för det?
 
Enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) är du skyldig att varna och tillkalla hjälp om du ser eller får kännedom om en olycka eller brand som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons liv eller miljön.
Gör du inte det kan du bli åtalad (och antagligen få böter).

Enligt samma lag måste du, på räddningsledarens order, om du är över 18 år, medverka i en räddningsinsats. Räddningsledaren är "the boss" på en olycksplats.

I trafikförordningen står det att "En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka ska stanna kvar på platsen. I mån av förmåga ska trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder....." (och massa mer, läs den).

I sjölagen, kap 6, paragraf 6 står det "Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande".
Där är straffet max 2 års fängelse tror jag.
 
Skulle jag varit där skulle jag självklart hjälpt till om det bads om hjälp annars skulle jag hålla mig undan för att själv inte vara i vägen. Pinsamt att ingen hjälpte till och jag undrar faktiskt om de skulle tycka det var lika "kul" att ingen hjälpte till om det handlade om deras barn. Nej, fy bövelen.
 
Ser jag räddningspersonal så försöker jag hålla mig ur vägen för att de ska kunna göra sitt jobb. Om jag hörde att de ville ha hjälp skulle jag hjälpa till, särskilt om jag märkte att ingen annan gjorde en ansats. Jag kan istället backa om det verkar vara många som hjälper till, för då tänker jag att "jag kan ju ingenting, och jag är nog bara i vägen". Att gå först är mycket lättare av någon anledning.

Men jag måste sluta tänka att jag inte kan något, för jag kan egentligen väldigt mycket. Jag har bara inte fattat det ännu.
 
Det som ger mig ont i magen är att jag kan inte säga att jag hade gjort annorlunda än alla dom 200 människorna på stranden

Jag vet inte längre, man tror att man känner sig själv

Det trodde säkert dom 200 också.

Fast efteråt känner man sig själv. Och kan förhoppningsvis ändra sig.

Jag har själv hjälpt till ett antal gånger när människor haft problem efter olyckor. Jag känner mig själv såpass väl, genom dessa erfarenheter, att jag vet att jag hade hjälpt till bara jag hade förstått att det behövdes hjälp och ungefär vad man förväntades göra. Ibland kan det vara så enkelt att man när proffsräddarna fixar det svåra bara står och övervakar att de andra anhöriga inte får problem med chock eller liknande, talar med dem eller hjälper dem med små sår. Ibland är det HLR som gäller om man är först - och det bör fanimej läras ut i grundskolan.

Det gäller också att man lyssnar på proffsen när de väl är på plats. Vill de att man inte är där så avviker man.

Men jag håller med; det är alltför många som bara "kör förbi" och inte gör ett skit. Jag tror det är delar av både egoism och rädsla bakom det.

Jag önskar att fler skulle kunna tänka att det vore de själva eller någon närstående som var i behov av hjälp; hur hade man velat att en förbipasserande hade reagerat? Och sedan skärpa till sig.
 
Men jag måste sluta tänka att jag inte kan något, för jag kan egentligen väldigt mycket. Jag har bara inte fattat det ännu.

Om alla som läser den här tråden tar med sig bara den meningen till framtiden så är jag säker på att den här tråden kommer att ha räddat liv.

Och om man känner sig för osäker, gå en kurs och bli lite säkrare! Röda korset anordnar HLR-kurser över hela landet. Och även om man tror att man kan, kan en uppdatering av kunskaperna vara på sin plats.
 
Enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) är du skyldig att varna och tillkalla hjälp om du ser eller får kännedom om en olycka eller brand som innebär fara för någons liv eller allvarlig risk för någons liv eller miljön.
Gör du inte det kan du bli åtalad (och antagligen få böter).

Enligt samma lag måste du, på räddningsledarens order, om du är över 18 år, medverka i en räddningsinsats. Räddningsledaren är "the boss" på en olycksplats.

I trafikförordningen står det att "En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka ska stanna kvar på platsen. I mån av förmåga ska trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder....." (och massa mer, läs den).

I sjölagen, kap 6, paragraf 6 står det "Anträffar befälhavaren någon i sjönöd är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig för att rädda den nödställde, om det kan ske utan allvarlig fara för det egna fartyget eller de ombordvarande".
Där är straffet max 2 års fängelse tror jag.
Fast efteråt känner man sig själv. Och kan förhoppningsvis ändra sig.

Jag har själv hjälpt till ett antal gånger när människor haft problem efter olyckor. Jag känner mig själv såpass väl, genom dessa erfarenheter, att jag vet att jag hade hjälpt till bara jag hade förstått att det behövdes hjälp och ungefär vad man förväntades göra. Ibland kan det vara så enkelt att man när proffsräddarna fixar det svåra bara står och övervakar att de andra anhöriga inte får problem med chock eller liknande, talar med dem eller hjälper dem med små sår. Ibland är det HLR som gäller om man är först - och det bör fanimej läras ut i grundskolan.

Det gäller också att man lyssnar på proffsen när de väl är på plats. Vill de att man inte är där så avviker man.

Men jag håller med; det är alltför många som bara "kör förbi" och inte gör ett skit. Jag tror det är delar av både egoism och rädsla bakom det.

Jag önskar att fler skulle kunna tänka att det vore de själva eller någon närstående som var i behov av hjälp; hur hade man velat att en förbipasserande hade reagerat? Och sedan skärpa till sig.
Vi ser ju att människor struntar i att hjälpa andra nästan dagligen.
Alla borde någon gång då tänka sig in i situationen "Hur skulle jag ha reagerat om jag va där." Alla borde ha tänkt den tanken någon gång.
Varför reagerar man inte då på hur man har tänkt sig själv i situationen
Varför lär man sig inte av andras misstag och agerar annorlunda?
Det begriper jag inte.
 
Vi ser ju att människor struntar i att hjälpa andra nästan dagligen.
Alla borde någon gång då tänka sig in i situationen "Hur skulle jag ha reagerat om jag va där." Alla borde ha tänkt den tanken någon gång.
Varför reagerar man inte då på hur man har tänkt sig själv i situationen
Varför lär man sig inte av andras misstag och agerar annorlunda?
Det begriper jag inte.

Jag tror inte alla tänker den tanken.

De tänker "fan, jag är ju redan sen till dagis" eller "nu vill jag hem så jag hinner till gymmet" eller "fan vad läskigt, det är ju blod överallt." eller "jag kan ju ändå inte HLR" eller "jävla fyllo får skylla sig själv". En blandning av rädsla och egoism är nog den vanligaste orsaken till att man inte hjälper.
 
Jag tror inte alla tänker den tanken.

De tänker "fan, jag är ju redan sen till dagis" eller "nu vill jag hem så jag hinner till gymmet" eller "fan vad läskigt, det är ju blod överallt." eller "jag kan ju ändå inte HLR" eller "jävla fyllo får skylla sig själv". En blandning av rädsla och egoism är nog den vanligaste orsaken till att man inte hjälper.

Väldigt ofta tror jag det inte handlar om något medvetet beslut alls. Väldigt få tror jag står där och tänker "Nej, jag hjälper minsann inte till, så det så!". Istället... Blir det liksom inte, bara.

Ännu en anledning till de HLR-kurser du redan tipsat om, den erfarenheten lyfter olycksreaktioner till en högre medvetandegrad som man kan påverka.
 
Väldigt ofta tror jag det inte handlar om något medvetet beslut alls. Väldigt få tror jag står där och tänker "Nej, jag hjälper minsann inte till, så det så!". Istället... Blir det liksom inte, bara.

Ännu en anledning till de HLR-kurser du redan tipsat om, den erfarenheten lyfter olycksreaktioner till en högre medvetandegrad som man kan påverka.

Jag tänker också att jag för min egen sinnesfrids skull vill veta att jag gjort vad jag kan i situationen. Jag förstår inte riktigt hur det "inte kan bli". Har man inte förstått att det finns behov av att hjälpa? Eller blir människor verkligen sådär paralyserade?
 
Jag tror att det kan bero på ett flertal saker.

Om det stämmer som någon skrev, att en majoritet av besökarna på badet är invandrarfamiljer, så kan det ha varit så att några/många inte förstod vad räddningspersonalen sa. Eller var rädda att de inte skulle förstå tillräckligt bra vad räddningspersonalen sa, och inte kunna vara till hjälp.

Sedan är det säkert också så att om 5 av de 200 besökarna hade rest på sig och sagt "Okej, kom med nu, vi måste leta efter det här barnet!" hade de nog fått ihop ett gäng snabbt. Det är lätt att följa efter andra, men svårt att vara den första som reser på sig. Jag tror inte att folk tänkte att de inte orkade, att de hade annat för sig eller att de tänkte att de skulle skita i det. Om de förstod att hjälp behövdes, var det nog många som blev kvar i tvekandet ett ögonblick och liksom inte riktigt kom iväg direkt, och sen kanske chansen var förbi, eller iallafall upplevdes så. Som sagt, hade bara några stycken börjat ställa upp hade nog fler hakat på. Många människor fungerar så.

Och framförallt krävs det förstås att det verkligen framgick att man behövde hjälp. Hörde folk? Förstod de hur det skulle göras och vad som förväntades av dem? Visste de att man letade efter ett litet barn?
 

Liknande trådar

Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
11 750
Senast: LovingLife
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 616
Senast: Tofs
·
Avel Jag har ett sto på 14år som varit dräktig 4gånger. Första gången hon var dräktig var 2014 men då kastade hon så då betäckte man henne...
2
Svar
36
· Visningar
6 568
Senast: Masse
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 050
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp