Ingen hjälpte till

Blev jätteförvånad när jag läste om detta.
Jag har hjälpt till flera gånger när hjälp behövts. Så jag vill tro att jag skulle hjälpa till.
 
Blev jätteförvånad när jag läste om detta.
Jag har hjälpt till flera gånger när hjälp behövts. Så jag vill tro att jag skulle hjälpa till.
När jag läser om sådana händelser så får jag en knut i magen, det är en rädsla att jag är likadan som dom
Då tänker jag, vad skiljer mig från dom?
Det är så lätt för mig att sitta här och vara präktig och säga att jag hade hjälpt till
Vad skiljer mig från dom?
 
Jag fattar inte, så många går ju med i Missing Peoples skallgångar. Jättekonstigt att inte folk hjälpte till där.
 
Jag har vissa kunskaper inom livräddning. Ber någon om hjälp, framför allt i en livräddande insats, sitter det i märgen på mig att hjälpa till. Dessutom har jag förlorat en 12-årig lillasyster i en olycka och har sett vad föräldrarna går igenom till följd av det. Det hade jag gärna förhindrat. Även min sambo har mycket kurser i ryggen som rör olyckor av olika slag och jag har mycket mycket svårt att tro att han skulle neka en sån sak. Nästa gång är det kanske mitt barn. Sen hade jag antagligen gjort det med stort obehag. Att råka hitta ett avlidet barn hade satt stora spår men förhoppningsvis hade jag inte tänkt att ungen skulle vara död utan kanske vid liv.

Vad de tänkt? Kanske att det känns obehagligt? Kanske hade de barn med sig som skulle göras av någonstans medan de gick och inte vågat ta med dem? Kanske för självupptagna? Jag tror att om ett par stycken hade rest sig hade flera följt med.
 
Jag fattar inte, så många går ju med i Missing Peoples skallgångar. Jättekonstigt att inte folk hjälpte till där.
Jag kan förstå att människor känner rädsla att ta initiativ, om dom är osäkra.
Idetta fallet va det ju människor (Brandmän och sköterskor) som tog tag i situationen och försökte få fart på folk.
Jag fattar det inte
 
Är det kanske så att ingen vågade vara den första som reste sig? "Om ingen annan går med så tänker inte jag..." eller något?
 
Jag tycker att det låter oerhört underligt och beklämmande att ingen hjälpte till. Hörde verkligen folk att det behövdes hjälp?
Med tanke på den hjälp vi av helt okända människor i vår bilincident där alla klarade sig och bara materiella grejor gick till spillo har jag svårt att förstå att inte folk gick man ur huset och sökte efter ett barn som misstänks drunkna!
 
:eek: :eek: :eek:
Jag förstår verkligen inte hur man kan låta bli att hjälpa till i sådana lägen.
Det övergår totalt mitt förstånd. Helt otroligt hur en del människor prioriterar, jag får ont i magen.
 
Tyvärr verkar ju de flesta bli handelsförlamade sillar så fort något sånt här händer, man sitter där och väntar på att någon ska ta kommandot och berätta precis vad alla ska göra osv. Ingen som vågar göra något innan dess...
 
Samhället har blivit kallare. Jag har stannat många gånger när jag sett en bil till synes övergiven vid vägen på vintern och kollat först att ingen är i den och sedan att det inte går färska spår åt fel håll ifrån den. Villar man bort sig på vintern dör man snabbt.

Jag har aldrig (tackochlov!) varit först på plats vid en olycka men jag skulle inte tveka att stanna och göra det jag kan. De olyckor jag åkt förbi (blåljus på plats) har jag passerat långsamt och enligt anvisning av polis.

Att ta upp kameran finns inte i min värld.
 
Tyvärr verkar ju de flesta bli handelsförlamade sillar så fort något sånt här händer, man sitter där och väntar på att någon ska ta kommandot och berätta precis vad alla ska göra osv. Ingen som vågar göra något innan dess...

Det kvittade ju i den här situationen, det var ju blåljuspersonal som uppmanade folk att hjälpa till. Jag kan förstå om man hade egna barn att hålla reda på att man inte hjälpte till men jag vägrar tro att det var så för alla.
 
Jag tycker att det låter oerhört underligt och beklämmande att ingen hjälpte till. Hörde verkligen folk att det behövdes hjälp?
Med tanke på den hjälp vi av helt okända människor i vår bilincident där alla klarade sig och bara materiella grejor gick till spillo har jag svårt att förstå att inte folk gick man ur huset och sökte efter ett barn som misstänks drunkna!

När jag kvaddade med bilen i februari stannade en bil direkt och hjälpte mig.

Tidigare har jag inte haft den erfarenheten, 2010 hamnade jag i diket pga halka och det tog ca 20 min innan någon stannade och flera hann köra förbi. Den gången var det -25. Samma sak när jag körde på ett rådjur och fronten kvaddade på bilen, det tog 30 min innan någon stannade och flera bilar körde förbi (samma sak då vinter och kallt samt rätt sent på kvällen).
 
Jag har vissa kunskaper inom livräddning. Ber någon om hjälp, framför allt i en livräddande insats, sitter det i märgen på mig att hjälpa till. Dessutom har jag förlorat en 12-årig lillasyster i en olycka och har sett vad föräldrarna går igenom till följd av det. Det hade jag gärna förhindrat. Även min sambo har mycket kurser i ryggen som rör olyckor av olika slag och jag har mycket mycket svårt att tro att han skulle neka en sån sak. Nästa gång är det kanske mitt barn. Sen hade jag antagligen gjort det med stort obehag. Att råka hitta ett avlidet barn hade satt stora spår men förhoppningsvis hade jag inte tänkt att ungen skulle vara död utan kanske vid liv.

Vad de tänkt? Kanske att det känns obehagligt? Kanske hade de barn med sig som skulle göras av någonstans medan de gick och inte vågat ta med dem? Kanske för självupptagna? Jag tror att om ett par stycken hade rest sig hade flera följt med.

Det värsta är att man ser och hör om liknande händelser där ingen reagerar om någon behöver hjälp.
Rädslan borde ligga i att inte göra något för att hjälpa.
Hur mår dom människorna dagen efter när dom läser om det i tidningen
 
Det som ger mig ont i magen är att jag kan inte säga att jag hade gjort annorlunda än alla dom 200 människorna på stranden

Jag vet inte längre, man tror att man känner sig själv

Det trodde säkert dom 200 också.
 
Det värsta är att man ser och hör om liknande händelser där ingen reagerar om någon behöver hjälp.
Rädslan borde ligga i att inte göra något för att hjälpa.
Hur mår dom människorna dagen efter när dom läser om det i tidningen
Jaa.. Jag vet inte? Folk tänker nog för lite.

Jag kanske ska lägga till att jag HAR varit först på en olycksplats. Motorväg+personbil+långtradare. Det gick bra. En jäkla tur hade familjen. Gick samtal till 112 från min bil, hade en medpassagerare som ringt innan vi ens hunnit stanna. Flera bilar framför körde bara. Iom att familjen klarade sig såpass bra var jag mest där, delade ut reflexväst till pappan i familjen. Hade förhoppningsvis idag parkerat familjen och "vaktat" dem mer då pappan var enormt stressad och rörde sig väldigt mycket så om han inte haft hjärnan i behåll hade det varit risk för ny olycka men det där var min första situation i skarpt läge och jag var väl i lätt chock själv, men att åka vidare fanns inte på kartan.
 
Det som ger mig ont i magen är att jag kan inte säga att jag hade gjort annorlunda än alla dom 200 människorna på stranden

Jag vet inte längre, man tror att man känner sig själv

Det trodde säkert dom 200 också.

Varför kan du inte säga det? För mig och flertalet av mina vänner och bekanta hade det varit en självklarhet att hjälpa ett barn i nöd. Men det förutsätter ju att man har förstått att det behövs hjälp.
 
Som någon varit inne på: förstod folk att det verkligen behövdes hjälp? Jag kan tänka att ambulanspersonalen knappast gick och raggade folk utan tog sig an sökandet direkt? Ropade de, eller hur skulle folk veta? Även om det ropas kanske det inte är lätt att uppfatta i allt larm?

Jag tänker som så att vid olyckor vill räddningsarbetare ofta att man håller sig undan så de kan jobba ostört, kanske tänkte man samma här när personal kom?

Om man har egna barn med och man uppfattat situationen så kan man ha fullt upp att lugna dem?

Man kanske uppfattade det som att man letade efter en död och det är jag inte säker på att alla känner sig komfortabla med?

Så, jag tänker att det finns en massa orsaker till att det blev som det blev. Jag gillar inte skuldbeläggandet av de övriga som var där faktiskt. Skulden bär de som inte hade uppsikt över sitt barn. Väldigt tragiskt såklart och självklart önskar man att folk är hjälpsamma.
 
Jag får ont i magen.
En människa försvinner och ingen vill hjälpa till. Vill inte tro att det är sant.

Men för att svara mer på frågan, the bystander effect. Socialpsykologiskt fenomen som gör att vi i en grupp med andra människor inte rör ett finger för att vi tror att någon annan kommer att göra det.
 
Jaa.. Jag vet inte? Folk tänker nog för lite.

Jag kanske ska lägga till att jag HAR varit först på en olycksplats. Motorväg+personbil+långtradare. Det gick bra. En jäkla tur hade familjen. Gick samtal till 112 från min bil, hade en medpassagerare som ringt innan vi ens hunnit stanna. Flera bilar framför körde bara. Iom att familjen klarade sig såpass bra var jag mest där, delade ut reflexväst till pappan i familjen. Hade förhoppningsvis idag parkerat familjen och "vaktat" dem mer då pappan var enormt stressad och rörde sig väldigt mycket så om han inte haft hjärnan i behåll hade det varit risk för ny olycka men det där var min första situation i skarpt läge och jag var väl i lätt chock själv, men att åka vidare fanns inte på kartan.
Du vet hur du reagerar, räknar man odds baserat på vad som hände på stranden så är det mindre än 1% som reagerar som du gör.
 

Liknande trådar

Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
11 758
Senast: LovingLife
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 616
Senast: Tofs
·
Avel Jag har ett sto på 14år som varit dräktig 4gånger. Första gången hon var dräktig var 2014 men då kastade hon så då betäckte man henne...
2
Svar
36
· Visningar
6 571
Senast: Masse
·
Hundhälsa Detta är nog det absolut svåraste jag någonsin har behövt skriva. Jag har en pomeraniantik på snart 4 år, hon är min första hund och...
Svar
17
· Visningar
6 050
Senast: Sel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kemisk kastration?
  • Uppdateringstråd 29
  • Katter och spädbarn

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp