Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Just nu orkar jag bara inte nånting extra.
Insett också att jag stör mig mer och mer på P. Vad gäller allt.
Grejer han haspar ur sig utan att direkt tänka. Och sen tar tillbaka det när jag ifrågasätter. Jag blir den dåliga eller den som överreagerar och överdriver. Han ”skämtade ju bara”
Har han alltid varit sån?
Jo säkert och jag reagerar och kommer ihåg kommentarer han sagt. Om mig, om andra.
Jag kan också säga dumma saker men aldrig om folks utseende som han gör.
Eller som för någon dag sen när jag lyssnade på en låt. Har väldigt blandad musiksmak beroende på humör mm.
Han undrade varför jag lyssnade på negermusik.
Jag lyssnade på en låt av Jireel.
 
Just nu orkar jag bara inte nånting extra.
Insett också att jag stör mig mer och mer på P. Vad gäller allt.
Grejer han haspar ur sig utan att direkt tänka. Och sen tar tillbaka det när jag ifrågasätter. Jag blir den dåliga eller den som överreagerar och överdriver. Han ”skämtade ju bara”
Har han alltid varit sån?
Jo säkert och jag reagerar och kommer ihåg kommentarer han sagt. Om mig, om andra.
Jag kan också säga dumma saker men aldrig om folks utseende som han gör.
Eller som för någon dag sen när jag lyssnade på en låt. Har väldigt blandad musiksmak beroende på humör mm.
Han undrade varför jag lyssnade på negermusik.
Jag lyssnade på en låt av Jireel.
Sorry men det påminner om exet som kom hem senare än jag. Han gickdirekt till köksradion och bytte kanal.

Ju längre tiden gick desto mer skitstövel blev han.

I mina ögon (obs mina) är P kontrollerande och förminskar dig.

Det är ALDRIG ok att negativt kommentera utseende eller annat persoligt. Din musiksmak är din, och han ska ge fan i att kommentera den rasistiskt
Rasism är inte OK i något sammanhang. Punkt.
 
Han är väl ingen hund jag bara kan ta med hur som helst?
Jag har gett alla uppgifter till familjerätten. Tänker inte göra mer än så nu.

Nä, men hade han varit en riktig man hade han sett till att bli testad så fort som möjligt.

Och om han nu inte är bio-fadern, är det här någon du vill ha i din dotters liv? Han är manipulerande, kontrollerande, har noll respekt för din nykterhet och tydligen dessutom rasist.

Jag har bekanta som vuxit upp med manipulerande och emotionellt otillgängliga föräldrar. De mår inte så vansinnigt bra kan jag säga.
 
Varför utsätter du ditt barn för den här personen? Du vet ju inte ens om det är hennes pappa. Han må vara kass men du är den som accepterar detta pissbeteende i din dotters hem.

Jag tycker att dina trådar ofta har samma trend som denna: att du, efter att ha fått kritik, skiftar fokus genom att berätta om dumma saker som någon annan (nån man, din mamma etc) gör. Och så handlar helt plötsligt alla diskussioner om det. Men nu är det så att du har ett barn att ta ansvar för. Det här är ett ansvar du själv har valt och velat ta. Så gör det då, gärna genom att;
- fokusera på din nykterhet (var 100% ärlig mot soc, läkare etc om dina problem).
- red ut faderskapet. Din dotter har rätt att veta vem pappan är.
- sluta lägga energi på alla struliga män
 
Tänkte på detta i natt.
En grej jag håller med om här att han aldrig ville berätta för sin mamma och syskon att jag/vi väntade barn. Eftersom det var jag som var gravid så var det mitt ansvar att berätta tyckte han.
Men jag kände mest att varför ska jag ringa hans mamma och berätta? Det kändes bara jättemärkligt.
Så ingen av dem vet att jag varit gravid, fött barn eller att han ev blivit pappa nu.
😂 :banghead:

Jag har förövrigt inte varit där på länge utan undvikit dem hela sommaren. Väntat på att han ska berätta vilket aldrig skedde så får se om jag fortsätter att undvika eller bara ska ta och dyka upp nån gång ändå..
Vilken konstig grej att inte berätta tycker jag? Även om jag inte hade varit far till barnet hade jag berättat för de som står mig närmast. "Min flickvän är gravid, vi vet dock inte om jag är far, men hoppas på det" typ så eller något. Eller? För mig vore allt annat än det bara...avståndstagande? Oansvarigt?
 
Varför utsätter du ditt barn för den här personen? Du vet ju inte ens om det är hennes pappa. Han må vara kass men du är den som accepterar detta pissbeteende i din dotters hem.

Jag tycker att dina trådar ofta har samma trend som denna: att du, efter att ha fått kritik, skiftar fokus genom att berätta om dumma saker som någon annan (nån man, din mamma etc) gör. Och så handlar helt plötsligt alla diskussioner om det. Men nu är det så att du har ett barn att ta ansvar för. Det här är ett ansvar du själv har valt och velat ta. Så gör det då, gärna genom att;
- fokusera på din nykterhet (var 100% ärlig mot soc, läkare etc om dina problem).
- red ut faderskapet. Din dotter har rätt att veta vem pappan är.
- sluta lägga energi på alla struliga män
Jag skiftar fokus eftersom jag fokuserar/tänker på olika grejer. Jag har inte bara en sak i huvudet. Liksom livet. Det händer inte bara en sak åt gången.
Detta är ingen -enskild fråga tråd-
 
Jag försöker att inte bry mig men börjar bli trött på dessa kommentarer om att jag ska reda ut faderskapet.
Om någon öht läst tråden så står det att det är just precis det jag håller på med. Men jag kan inte vara den personen som tar skrapprov utan det sker på annat sätt. Inte via mig. Jag har som sagt gjort det jag kunnat och nu tar andra vid. Sen är detta långtifrån klart än och som sagt jag ska dit snart igen.
 
Vilken konstig grej att inte berätta tycker jag? Även om jag inte hade varit far till barnet hade jag berättat för de som står mig närmast. "Min flickvän är gravid, vi vet dock inte om jag är far, men hoppas på det" typ så eller något. Eller? För mig vore allt annat än det bara...avståndstagande? Oansvarigt?
Men tycker du verkligen att det är en helt enkel/"normal" diskussion att ha med sina föräldrar? Att ens sambo är gravid men att man inte vet om man är far till barnet eller om det är någon av de andra män som hon dejtar? Hela diskussionen öppnar ju upp en gigantisk Pandoras ask, om du frågar mig 🤪 !
 
Men tycker du verkligen att det är en helt enkel/"normal" diskussion att ha med sina föräldrar? Att ens sambo är gravid men att man inte vet om man är far till barnet eller om det är någon av de andra män som hon dejtar? Hela diskussionen öppnar ju upp en gigantisk Pandoras ask, om du frågar mig 🤪 !
Ja jag fattar att hur man än gör blir det knepigt.
Jag vill ha ett helt odramatiskt liv. Mamma, pappa, barn, villa, häst, ehh Volvo osv.
Förstår inte varför hela mitt liv känns som väldigt dålig såpopera :crazy:
 
Men tycker du verkligen att det är en helt enkel/"normal" diskussion att ha med sina föräldrar? Att ens sambo är gravid men att man inte vet om man är far till barnet eller om det är någon av de andra män som hon dejtar? Hela diskussionen öppnar ju upp en gigantisk Pandoras ask, om du frågar mig 🤪 !
Jag tror igen på ärlighet. Den brukar, som bekant, vara längst.
 
Ja jag fattar att hur man än gör blir det knepigt.
Jag vill ha ett helt odramatiskt liv. Mamma, pappa, barn, villa, häst, ehh Volvo osv.
Förstår inte varför hela mitt liv känns som väldigt dålig såpopera :crazy:
Kom ihåg att det till stor del är du som är författaren till såpoperan. Du kan göra det här till en fin och lycklig historia men då måste du börja rensa...
 
Men tycker du verkligen att det är en helt enkel/"normal" diskussion att ha med sina föräldrar? Att ens sambo är gravid men att man inte vet om man är far till barnet eller om det är någon av de andra män som hon dejtar? Hela diskussionen öppnar ju upp en gigantisk Pandoras ask, om du frågar mig 🤪 !
Hur ser det ut när man kommer på julmiddag med sin flickvän och en bebis då och inget har sagts? på tal om pandoras ask?
 
Ja jag fattar att hur man än gör blir det knepigt.
Jag vill ha ett helt odramatiskt liv. Mamma, pappa, barn, villa, häst, ehh Volvo osv.
Förstår inte varför hela mitt liv känns som väldigt dålig såpopera :crazy:

För att det inte alltid blir som man tänkt sig. Livet är ingen färdigskriven bok. Det ändras hela tiden. När jag var barn trodde jag väl aldrig att mitt liv skulle bli så komplicerat. Kolla på det idag liksom. Två barn, hus, man, Volvo och ett jobb. Vägen dit var bara väldigt krokig och tog väldigt lång tid.
 
Hur ser det ut när man kommer på julmiddag med sin flickvän och en bebis då och inget har sagts? på tal om pandoras ask?
Men vem har sagt att det blir julmiddag någonsin? Om man inte har träffat/haft kontakt med svärföräldrarna under alla dessa månader verkar det ju inte vara något som händer speciellt ofta? Det här är ju en jätteknepig situation som jag personligen tycker är fruktansvärt svår att ens tänka sig in i. Dessutom vet vi ju inte vilken kontakt partner har med sina föräldar heller. Eller vilken roll partner tänker ta i barnets liv (verkar inte vara något större intresse i nuläget). Eller, eller, eller.
 
Men vem har sagt att det blir julmiddag någonsin? Om man inte har träffat/haft kontakt med svärföräldrarna under alla dessa månader verkar det ju inte vara något som händer speciellt ofta? Det här är ju en jätteknepig situation som jag personligen tycker är fruktansvärt svår att ens tänka sig in i. Dessutom vet vi ju inte vilken kontakt partner har med sina föräldar heller. Eller vilken roll partner tänker ta i barnets liv (verkar inte vara något större intresse i nuläget). Eller, eller, eller.
Men du förstår kanske vad jag menar ändå utan att fastna i en bagatell? För mig är det en given sak att berätta. Hur blir det om han rent faktiskt ÄR pappa? Nu är barnet fött och det är några månader gammalt, hur kryper det fram då liksom, lär de inte undra varför han inte sagt något? Eller det är kanske också hennes ansvar att berätta för hans föräldrar, enligt honom då.

Någon kontakt tolkade jag att både han och hon har med hans föräldrar i och med att hon skrev att han tyckte det var hennes ansvar att berätta att hon var gravid. Då är hon inte okänd för dem.

En jobbig sak blir inte mindre jobbig att hantera för att man skjuter på den.
 
Men du förstår kanske vad jag menar ändå utan att fastna i en bagatell? För mig är det en given sak att berätta. Hur blir det om han rent faktiskt ÄR pappa? Nu är barnet fött och det är några månader gammalt, hur kryper det fram då liksom, lär de inte undra varför han inte sagt något? Eller det är kanske också hennes ansvar att berätta för hans föräldrar, enligt honom då.

Någon kontakt tolkade jag att både han och hon har med hans föräldrar i och med att hon skrev att han tyckte det var hennes ansvar att berätta att hon var gravid. Då är hon inte okänd för dem.

En jobbig sak blir inte mindre jobbig att hantera för att man skjuter på den.
Men är han ens intresserad av barnet? Det är väl lite det som "berätta du om du vill" kanske betyder?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp