Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Fjordfrälst]

Fast i just det här fallet så är det väl bara en av parterna som velat bilda familj?

De bor inte ihop och P har tidigare inte velat/kunnat skaffa barn tillsammans. Då har P:s partner skaffat barn med en annan man och hoppas på att det barnet ska få P att ändra sig, och halva Buke hejar på och tycker att P är en rövhatt som inte tar sitt ansvar som familjefar.

Jag tycker faktiskt att det är lite märklig inställning och vet ärligt talat inte om det är så hjälpsamt för en person som lever på hoppet, att få så mycket bekräftelse på att P borde kliva in i rollen som bonuspappa.

Själv tycker jag inte alls att pappagrejen är så självklar (blir en helt annan sak om det visar sig att P faktiskt är biologisk pappa dock), och tycker att för den framtida eventuellt fortsatta relationen så är det en betydligt större (och oroväckande!) faktor att P är så kontrollerande mot TS och medvetet eller omedvetet försätter henne i en lägre maktposition i förhållandet, både ekonomiskt och mentalt.

Fast nu låter det ju som att karamellen valt aktivt att skaffa barn med en av de karlar hon alternerar mellan, det vet ju inte vi något om. Låter lite tokigt tycker jag ändå att skriva så. Sen håller jag med om att det låter dumt att tro att en bebis plötsligt ska lösa deras problem; det kommer det ju inte göra. Men säga att hon blitt gravid med flit med en annan är inte rätt att anta.

 

[Thaliaste]

Vilket elakt inlägg. Så du menar att han ljugit för mig i alla år?
Och att jag i min tur haft någon ondskefull plan med att medvetet bli gravid med en annan man?
Och nej jag lever inte på hoppet. Inte nu.
Jag har fullt upp med att försöka leva nu så som det är.

Nej, nu lägger du inte dina egna tolkningar. Det var inte det jag skrev.

Men är det inte så att du har haft andra relationer utöver P, och att P och du inte varit överens om huruvida det är okej eller inte? Och att du själv sedan du blev gravid i första hand trott att det är någon av de andra partners som är pappa till barnet, och att P också vet det?

Jag har ingen kritik mot öppna eller icke-monogama relationer, det tycker jag ska vara helt upp till de inblandade. Det enda jag säger med mina inlägg, är att jag inte tycker att det är så enkelt som andta här verkar tycka att P självklart ska förväntas kliva in i papparollen, när ni under lång tid tidigare inte varit överens om exklusiviteten i er relation.

Det är ingen kritik eller anklagelse, det är bara ett konstaterande att er relation inte är en så konventionellt formad relation. Vilket inte behöver vara något dåligt, men om det var en fnurra mellan er gällande dina andra relationer tidigare, så blir det såklart inte enklare när ett barn kommer med i bilden. Och det var ju känt på förhand, eftersom du själv har skrivit om det.

 

[Thaliaste]

Fast nu låter det ju som att karamellen valt aktivt att skaffa barn med en av de karlar hon alternerar mellan, det vet ju inte vi något om. Låter lite tokigt tycker jag ändå att skriva så. Sen håller jag med om att det låter dumt att tro att en bebis plötsligt ska lösa deras problem; det kommer det ju inte göra. Men säga att hon blitt gravid med flit med en annan är inte rätt att anta.

Det har jag inte skrivit, att det skulle varit en plan. Men hon har valt att behålla barnet, som när hon blev gravid trodde var en annan mans barn. Så den delen är ju ingen överraskning för någon inblandad, det är så jag menar.

Men det är ju viktigt att det här med faderskapet blir fastställt, nu går jag bara på vad hon själv skrev när graviditeten var ett faktum, att hon själv verkade rätt säker då.

 

[karamelldrottningen]

Nej, nu lägger du inte dina egna tolkningar. Det var inte det jag skrev.

Men är det inte så att du har haft andra relationer utöver P, och att P och du inte varit överens om huruvida det är okej eller inte? Och att du själv sedan du blev gravid i första hand trott att det är någon av de andra partners som är pappa till barnet, och att P också vet det?

Jag har ingen kritik mot öppna eller icke-monogama relationer, det tycker jag ska vara helt upp till de inblandade. Det enda jag säger med mina inlägg, är att jag inte tycker att det är så enkelt som andta här verkar tycka att P självklart ska förväntas kliva in i papparollen, när ni under lång tid tidigare inte varit överens om exklusiviteten i er relation.

Det är ingen kritik eller anklagelse, det är bara ett konstaterande att er relation inte är en så konventionellt formad relation. Vilket inte behöver vara något dåligt, men om det var en fnurra mellan er gällande dina andra relationer tidigare, så blir det såklart inte enklare när ett barn kommer med i bilden. Och det var ju känt på förhand, eftersom du själv har skrivit om det.

Jag läser det precis så som du skrev. Läs igenom det du själv skrev.
Och jag är för trött just nu för att kunna vidareutveckla nånting här nu så får ev skriva senare när huvudet är mer med.

 

[Motacilla]

Näe @Thaliaste nu tycker jag faktiskt att du får tagga ner litegrann.

@karamelldrottningen har knappast satt sig i den här situationen med flit och det hjälper absolut inte att skälla på henne. Ingenting blir bättre av attityden "vad var det jag sa?" Eller "ja du borde ju fattat att det skulle bli så här."

Nu är det som det är: TS har en liten dotter och mår uppenbart inte toppen. Hon har en relation med en man som verkar lämna mycket i övrigt att önska.
Ur min synvinkel behöver TS därför stöd och ett empatisk bemötande, inte att bli nedtryckt.

Inga stora livsförändringar sker över en natt, men med rätt stöd och pepp kan en person hitta styrkan och motivationen att förändra sitt liv.

S.k "tough love" fungerar inte för att få människor att ändra sig! Forskning visar att exempelvis behandling av människor med missbruksproblem uppnår bättre resultat om personerna bemöts på ett empatiskt och stöttande sätt istället för att man hackar på dem. Att man är vänlig behöver inte innebära att man godkänner beteendet eller situationen i sig.

 

[Thaliaste]

Näe @Thaliaste nu tycker jag faktiskt att du får tagga ner litegrann.

@karamelldrottningen har knappast satt sig i den här situationen med flit och det hjälper absolut inte att skälla på henne. Ingenting blir bättre av attityden "vad var det jag sa?" Eller "ja du borde ju fattat att det skulle bli så här."

Nu är det som det är: TS har en liten dotter och mår uppenbart inte toppen. Hon har en relation med en man som verkar lämna mycket i övrigt att önska.
Ur min synvinkel behöver TS därför stöd och ett empatisk bemötande, inte att bli nedtryckt.

Inga stora livsförändringar sker över en natt, men med rätt stöd och pepp kan en person hitta styrkan och motivationen att förändra sitt liv.

S.k "tough love" fungerar inte för att få människor att ändra sig! Forskning visar att exempelvis behandling av människor med missbruksproblem uppnår bättre resultat om personerna bemöts på ett empatiskt och stöttande sätt istället för att man hackar på dem. Att man är vänlig behöver inte innebära att man godkänner beteendet eller situationen i sig.

Jag invände framför allt mot allas påhejande att P borde kliva in i papparollen, som att det är självklart.

Jag har INTE skrivit att @karamelldrottningen skulle haft någon ondskefull plan. Och jag ber om ursäkt för att jag varit otydlig om det nu är många som tolkat mig så, och nu hoppas jag att jag varit tydlig med det. Det är för sent att ändra tidigare inlägg.

Men eftersom jag uppfattar TS som en kapabel och driven person (att driva eget, fixa med gård och träna hästar fixar inte alla t ex), så tror jag inte heller att det är så konstruktivt att fortsätta med status quo med en partner som trycker ner och håller tillbaka henne. Trots kärlek som också finns.

MEN jag har också skrivit oändligt många gånger att det till syvende och sist är TS själv som måste bestämma hur hon ska leva sitt liv.

Nu har jag upprepat det jag redan skrivit (men som tydligen blivit olyckligt tolkat) så jag känner mig klar med detta. Det är som sagt TS liv, och jag önskar henne och barnet all lycka och styrka ❤

 

[karamelldrottningen]

Problemet är att jag redan har gjort slut med P flera gånger men jag blir inte av med honom. Och det är inte enbart hans fel utan jag velat hit och dit och då tar han tillslut inte mig på allvar eftersom jag sen ändrar mig igen.
Puh… vet inte hur det blev så här.
Måste kanske undvika att skriva om honom mer. Iaf just nu när det inte är bra mellan oss.
Ibland är det bra. Väldigt bra. Men det går längre tid mellan de stunderna numer.

Jag är tacksam för det han gör men jag har börjat tycka att han är lite lat. Eller obrydd kanske.
Han har bara mockat till sin häst idag och ridit. Annars ingenting.
Jo förresten. Han har köpt blöjor. Det var snällt. Men ja han sticker iväg med kort varsel. Jag har iofs vant mig nu. Orkar inte bry mig om det längre.
Jag har förresten swishat för blöjorna så ingen nu tror att han sponsrar med sånt.

 

[karamelldrottningen]

Nu låter det kanske som att jag vill driva nån form av slavläger. Hoppas ni inte uppfattar det så. För det vill jag verkligen inte!
Men tycker att är man tillsammans med mig —på riktigt- får man också göra lite av det tråkiga. Det som inte syns men måste göras. Gärna utan att jag ska tjata. För det avskyr jag. Att tjata.
Jag har också börjat tycka mindre om att vara nära honom fysiskt. Kanske för att jag är less. Vet inte. Men även det känns som ett tvång numer.

 

[cili]

Problemet är att jag redan har gjort slut med P flera gånger men jag blir inte av med honom. Och det är inte enbart hans fel utan jag velat hit och dit och då tar han tillslut inte mig på allvar eftersom jag sen ändrar mig igen.
Puh… vet inte hur det blev så här.
Måste kanske undvika att skriva om honom mer. Iaf just nu när det inte är bra mellan oss.
Ibland är det bra. Väldigt bra. Men det går längre tid mellan de stunderna numer.

Det här har jag också gått igenom, och säkerligen en hel massa andra personer med oss. Det är svårt att släppa någon som man tycker om och där det ibland glimmar till och är jättebra, men ibland måste man göra det ändå för att man behöver ta hand om sig själv och sätta sitt eget mående (nuvarande och framtida) i första rummet. Extra svårt är det såklart när den andra personen inte tar det på allvar (och att han har hästen hos dig försvårar såklart ytterligare).

Men måste du ta ett beslut just nu? Kan du vänta tills faderskapet är fastställt och bara låta saker och ting glida med lite under den perioden?
Åtminstone tills du vet om P är pappa eller inte. För om han inte är det är det ju enklare att bestämma sig för att bryta och be honom flytta hästen så ni får distans från varandra på riktigt (blockera sen numret och hans sociala medier en period om han inte fattar). Först då kan du bryta ihop och komma igen efter den relationen, utan att behöva försvara ditt beslut mot honom dagligen (och de flesta av oss som gått igenom samma sak tittar senare tillbaka med friska ögon och ser att det var helt rätt beslut).
Är han pappa så kan du ju fundera ett varv till på hur du vill ha det när beskedet kommit, om ni ska försöka som en familj eller om du kommer må bättre utan honom (och kanske på sikt med någon annan, som respekterar dig bättre). Men låt det då vara ditt eget beslut, utan hans påverkan (för att ingen ska missförstå: självklart måste han också vilja, men hans val blir ju enbart aktuellt om karamelldrottningen själv landat i att hon vill försöka med honom)

 

[hundtant]

Nu låter det kanske som att jag vill driva nån form av slavläger. Hoppas ni inte uppfattar det så. För det vill jag verkligen inte!
Men tycker att är man tillsammans med mig —på riktigt- får man också göra lite av det tråkiga. Det som inte syns men måste göras. Gärna utan att jag ska tjata. För det avskyr jag. Att tjata.
Jag har också börjat tycka mindre om att vara nära honom fysiskt. Kanske för att jag är less. Vet inte. Men även det känns som ett tvång numer.

Jag kan nog garantera dig att det finns cirka ingen här som tycker att du kör med P, kräver för mycket eller förväntar dig för mycket. Tvärtom!

 

[Alexandra_W]

Jag invände framför allt mot allas påhejande att P borde kliva in i papparollen, som att det är självklart.

Jag har INTE skrivit att @karamelldrottningen skulle haft någon ondskefull plan. Och jag ber om ursäkt för att jag varit otydlig om det nu är många som tolkat mig så, och nu hoppas jag att jag varit tydlig med det. Det är för sent att ändra tidigare inlägg.

Men eftersom jag uppfattar TS som en kapabel och driven person (att driva eget, fixa med gård och träna hästar fixar inte alla t ex), så tror jag inte heller att det är så konstruktivt att fortsätta med status quo med en partner som trycker ner och håller tillbaka henne. Trots kärlek som också finns.

MEN jag har också skrivit oändligt många gånger att det till syvende och sist är TS själv som måste bestämma hur hon ska leva sitt liv.

Nu har jag upprepat det jag redan skrivit (men som tydligen blivit olyckligt tolkat) så jag känner mig klar med detta. Det är som sagt TS liv, och jag önskar henne och barnet all lycka och styrka ❤

Fast du missar ju andra ledet. Att OM P fortsätter hävda att han vill ha en relation med @karamelldrottningen så måste han ta ställning till sin roll i barnets liv.

Har inte sett någon tycka att han inte har valet att lämna hela alltet. Utan att det är fult att inte ta ställning till att det nu finns ett barn utan försöka plocka russinen ur kakan och ha en relation med karamellen utan att låtsas om att det finns en bebis med. Bebisen är inget han kan välja bort. Det är ju en relation med karamellen och hennes barn eller ingen relation som är alternativen.

 

[tanten]

Jag invände framför allt mot allas påhejande att P borde kliva in i papparollen, som att det är självklart.

Vi läser uppenbarligen inte samma inlägg?
Det jag läst (kanske önsketänkt) är att den roll P tagi i den här situationen är märklig.

Han hänger sig (enl TS) kvar hos en kvinna med barn. Dvs två personer. Visar sparsamt intresse att interagera med den andra (lilla) personen.

I min hjärna känns det som ett enkelt val. Gillar man inte den andra personen i konstellatonen så kanske man ska dra sig ur!
Hur hållbart är det att vara tre personer och en person är utesluten ur gemenskapen.

 

[karamelldrottningen]

Jag tog inte naltrexone i morse. Bra korkat det. Har gått bra fram tills jag kväll. Och just nu är suget helt värdelöst starkt så känns i munnen.
Eftersom det gick så bra igår tänkte jag att jag inte behövde den idag.
Grejen är att jag glömde bort att äta igår förrän sent och misstänker att det är medicinen. Minns inte hur det var när jag tog den tidigare.
Men jag orkar inte med detta sug heller så måste prioritera den framför andra eventuella biverkningar

 

[hundtant]

Eftersom det gick så bra igår tänkte jag att jag inte behövde den idag.

Det där är ett mindfuck. Gå inte på det.

 

[Sirap]

Måste bara motsätta mig att mot en "vanlig vettig person" har svårt att motstå bebisar. Jag tror inte det är något större fel på mig men jag är exakt 0% intresserad av en bebis. Hellre tvärtom, jag vill inte ha något med dom att göra, mina kompisar vet det och är noll brydda om att de kommer med sin nyfödda bebis och jag inte är intresserad. Gillar varken bebisar eller barn och har aldrig gjort.

Instämmer. Inte heller ett dugg intresserad av barn eller bebisar. Älskade mitt eget över allt annat, men barn i allmänhet är för mig rätt ointressanta.

 

[tanten]

Instämmer. Inte heller ett dugg intresserad av barn eller bebisar. Älskade mitt eget över allt annat, men barn i allmänhet är för mig rätt ointressanta.

Men detta har väl ingen relevans i tråden?

 

[Elementary]

Jag förstår att det är kaos och svårt att göra slut med någon man älskar och delat mycket av sin tillvaro med men P är faktiskt rakt av farlig för din bebis.

Det här är vad du skrev precis då ditt senaste prat om alkohol började:

P har varit borta. Först med några kompisar sen med en annan.
Jag är glad för hans skull. Verkligen genuint glad. Jag vill att han ska må bra.
Njuta av livet. Det jag inte klarar av att göra.
Han verkar ha ett behov att berätta allt i minsta detalj. Exakt vad han har gjort. Exakt hur mycket han drack. Exakt vad de pratade om. Exakt var de gjorde.
Varför måste jag veta det?
Lev istället!
Det jag inte kan göra.

Det här är ett sinnessjukt beteende från P. Hade det inte varit för alla andra röda flaggor sedan tidigare så kanske man hade kunnat tro att P bara är en idiot men det här känns solklart medvetet och är inte första gången han glorifierar alkohol kring dig sedan du berättade om alkoholismen. Dessutom ska han slänga in hur härligt livet är som festprisse så att du ska veta "vad du missar" så att du blir ännu mer deppig. Det där är psykisk misshandel. Försöker han få dig att dricka så du blir av med bebis och kan vara hans lilla leksak igen? Det är så obehagligt att läsa om honom och hans beteende om och om igen och jag önskar att du kunde se det vi andra ser.

Bebis förtjänar den karamellen du är utan den här destruktiva P och förhållandet ni har. Den som kan gå vidare som en nykter mamma. Den som med tiden kan få förståelse för att livet är så mycket mer än det destruktiva "festliv" som ni levt förut och P fortfarande hänger kvar vid. Den som kan njuta av de där härliga svenssonkvällarna i soffan. Du klarar det karamellen, jag tror på dig. Du har redan gjort så otroligt mycket och kämpar så in i helvete. Men du måste bli av med den där fotbojan du kallar P.

 

[Sirap]

Men detta har väl ingen relevans i tråden?

Nja, hade väl mest med påståendet om att folk i allmänhet har svårt att motstå bebisar att göra. Vilket jag inte riktigt tror är sant.

 

[karamelldrottningen]

Jag förstår att det är kaos och svårt att göra slut med någon man älskar och delat mycket av sin tillvaro med men P är faktiskt rakt av farlig för din bebis.

Det här är vad du skrev precis då ditt senaste prat om alkohol började:



Det här är ett sinnessjukt beteende från P. Hade det inte varit för alla andra röda flaggor sedan tidigare så kanske man hade kunnat tro att P bara är en idiot men det här känns solklart medvetet och är inte första gången han glorifierar alkohol kring dig sedan du berättade om alkoholismen. Dessutom ska han slänga in hur härligt livet är som festprisse så att du ska veta "vad du missar" så att du blir ännu mer deppig. Det där är psykisk misshandel. Försöker han få dig att dricka så du blir av med bebis och kan vara hans lilla leksak igen? Det är så obehagligt att läsa om honom och hans beteende om och om igen och jag önskar att du kunde se det vi andra ser.

Bebis förtjänar den karamellen du är utan den här destruktiva P och förhållandet ni har. Den som kan gå vidare som en nykter mamma. Den som med tiden kan få förståelse för att livet är så mycket mer än det destruktiva "festliv" som ni levt förut och P fortfarande hänger kvar vid. Den som kan njuta av de där härliga svenssonkvällarna i soffan. Du klarar det karamellen, jag tror på dig. Du har redan gjort så otroligt mycket och kämpar så in i helvete. Men du måste bli av med den där fotbojan du kallar P.

Han är ingen festprisse knappast. Då var i så fall jag det mycket mer förut.
Och att han medvetet skulle vilja få mig att börja dricka är fullständigt osannolikt.
Varför i hela friden skulle han vilja det
Nej han säger ibland saker utan att tänka sig för. Alternativt fattar inte hur tufft jag har det just nu med alkoholen.
Jag har tex inte berättat än att jag börjat med alkoholmedicinen. Jag vill dels inte oroa honom och dels skäms jag. Och han vet inte att jag har mer kontakt med sponsorn nu. Jag försöker hålla honom lite utanför allt det där.
Och undviker att prata om alkohol generellt.
Jag har sagt några gånger att nu är jag sugen. Nu vill jag dricka. Men han kan inte bemöta det alls. Utan antingen får jag bara mer sug eller känner mig som den sämsta människan på jorden.

Vad menar du förresten med ”lilla leksak”?

 

[bettysmatte]

Han är ingen festprisse knappast. Då var i så fall jag det mycket mer förut.
Och att han medvetet skulle vilja få mig att börja dricka är fullständigt osannolikt.
Varför i hela friden skulle han vilja det
Nej han säger ibland saker utan att tänka sig för. Alternativt fattar inte hur tufft jag har det just nu med alkoholen.
Jag har tex inte berättat än att jag börjat med alkoholmedicinen. Jag vill dels inte oroa honom och dels skäms jag. Och han vet inte att jag har mer kontakt med sponsorn nu. Jag försöker hålla honom lite utanför allt det där.
Och undviker att prata om alkohol generellt.
Jag har sagt några gånger att nu är jag sugen. Nu vill jag dricka. Men han kan inte bemöta det alls. Utan antingen får jag bara mer sug eller känner mig som den sämsta människan på jorden.

Vad menar du förresten med ”lilla leksak”?

Fast, nja? Det var väl mycket med exklusiva weekends som han "överraskade" dig med titt som tätt, och där alkoholen flödade?

Det är JÄTTEPROBLEMATISKT att du inte klarar av att diskutera dina problem med alkoholen med din sambo.