Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[tanten]

Måste bara motsätta mig att mot en "vanlig vettig person" har svårt att motstå bebisar. Jag tror inte det är något större fel på mig men jag är exakt 0% intresserad av en bebis. Hellre tvärtom, jag vill inte ha något med dom att göra, mina kompisar vet det och är noll brydda om att de kommer med sin nyfödda bebis och jag inte är intresserad. Gillar varken bebisar eller barn och har aldrig gjort.

Jag är också helt oberörd av småbarn men antog att jag är en väldigt udda människa

 

[Wingates]

Jag är också helt oberörd av småbarn men antog att jag är en väldigt udda människa

Tror inte det är ovanligt. Jag är totalt ointresserad av bäbisar/barn liksom MEN ska man bo och leva i ett förhållande med någon som har barn måste man naturligtvis ta dem till sig ordentligt.
Så bara för att det är normalt att kunna motstå dem så gör det inte Ps beteende ok på något vis.

 

[Thaliaste]

Tror inte det är ovanligt. Jag är totalt ointresserad av bäbisar/barn liksom MEN ska man bo och leva i ett förhållande med någon som har barn måste man naturligtvis ta dem till sig ordentligt.
Så bara för att det är normalt att kunna motstå dem så gör det inte Ps beteende ok på något vis

Jag tycker att det viktigaste är att P bestämmer sig snart och ger ett tydligt besked och inte bara lallar på som att allt kan fortsätta som vanligt.

Att han inte kastar sig in i papparollen är jag däremot inte lika kritisk mot. Jag säger inte att det är så, men om det är så att han själv faktiskt är osäker på framtiden (det kan många av oss intyga att man kan vara trots stor kärlek till den andre) så skulle det också vara tveksamt att ge TS falska förhoppningar om att de ska bli en familj tillsammans med barnet. Särskilt när han säkert förstår hur mycket hon hoppats på att det är så det ska bli, och kanske skulle tolka blöjbyten etc som "ett positivt tecken".

Men oavsett hur knepigt där är för alla inblandade, så kan det ju inte hålla på såhär hur länge som helst. Det blir dränerande och destruktivt, trots att det finns en kärlek där samtidigt (det är ju inte en motsättning, utan kan existera samtidigt).

 

[Tonto]

Den viktiga aspekten fyller han tydligen inte.

Är det vettigt att din dotter lever med (om än då och då) med en man som inte visar kärlek?

En vanlig vettig person - kvinna eller man - har svårt att motstå bebisar.

I min värld hade jag aktat mig för att befästa sådana intryck hos ett barn. Jag hade sett till att hålla dem isär.
Men det är jag det.

Världen är full av dysfunktionella personer som inte fått den kärlek de behövde som små. Ett barn ytterligare behövs inte

Alltså det vet jag inte, jag har noll intresse för andras bebisar. Varför skulle man vara "ovanlig och ovettig" för att man kan motstå bebisar?

 

[Alexandra_W]

Nja finns många vettiga personer som inte bryr sig om bebisar. Alla får inte tindrande ögon av att se en liten människa.
Men hon är inte vem som helst. Hon och jag hänger ihop.

Det är ändå lite skillnad av att inte tindra av att se en random bebis och att hålla avstånd till bebisen vars mamma är kvinnan man säger sig älska och ha en relation med.

Lite som "the dad that never wanted a kitten and his cat" - det är en sak att inte tycka om katter och en helt annan sak att 24/7 stålsätta sig mot ett litet pyre

Jag skulle vara bekymrad över att han vill hålla avståndet till henne. Även om det finns i sak förklarliga skäl. Jag skulle om jag var du vilja ha ett svar på hur han såg på er framtid i de två olika scenarion som finns. För det bör han veta, han har haft mycket gott om tid att tänka på det.

 

[karamelldrottningen]

Precis det som @tanten tar upp är oerhört oroväckande för mig. Ett litet litet barn ska, vart hon än tittar, bara möta värme, kärlek, trygghet. Och det tror jag att din bebis gör, från dig. Åtminstone när du inte är upptagen med neurotiska situationer med P, F eller nån annan av de där olycksaliga initialerna som du inte lyckas kapa.

Men en person i hennes närmaste omgivning som, istället för att ge henne det där, distanserar sig från henne? Som ska pressas att byta blöja men vägrar, som ens får frågan om han tycker om henne? Redan frågan ger mig ont i magen.

Ni hade 9 månader på er att reda ut hur ni skulle ha det. Skulle ni vara en familj? Skulle han vara pappa även om det inte var hans barn? Hur skulle hon få en fin och kärleksfull uppväxt? Men ni gjorde ju inte det, ni stack huvudet i sanden. Men nu är hon här och hon förtjänar en trygg och kärleksfull vardag, utan personer som möter henne med tvekan eller kyla. Du måste ordna det för henne.

Inte alls förvånad av att du skriver så här. Stoppa huvudet i sanden och annat som inte alls stämmer.
Vilken sand har mitt huvud varit i??
Du har varit emot barnet sen hela tiden och velat att jag skulle gjort en abort. Och skriv nu inget annat byråkratiskt tjafs för exakt så är det.

 

[Alexandra_W]

Alltså det vet jag inte, jag har noll intresse för andras bebisar. Varför skulle man vara "ovanlig och ovettig" för att man kan motstå bebisar?

Det är väl ändå en enorm skillnad på bebisar eller barn i allmänhet och ens partners barn?

Jag har inga egna barn, och har aldrig velat ha några. Men när jag varit i en relation med någon med barn har det varit en självklarhet att faktiskt finnas för de barnen som en ytterligare vuxen resursmänniska. Och trösta, uppmuntra, lyssna, natta, läsa sagor, göra saker med (även sånt som jag själv varit nada intresserad av) mm mm. Och blivit varm i hjärtat och fått nåt i ögat när de bakat nån konstig kaka åt en eller gjort en teckning/pärlplatta i slöjden, anförtrott mig saker som "jag inte får berätta för pappa" mm

Men ett barn jag träffar en kort stund eller en besökares barn - de engagerar jag mig inte i mer än artigt

Men det är tack och lov för de flesta personer så att de engagerar sig även i sin partners barn. Även om den här situationen med en bebis med än så länge okänd fader givetvis är speciell. Men det är inte bebisens fel och P har haft lång på sig att ta ställning och fundera - och endera engagera sig eller klargöra att han inte vill det.

 

[hundtant]

Inte alls förvånad av att du skriver så här. Stoppa huvudet i sanden och annat som inte alls stämmer.
Vilken sand har mitt huvud varit i??
Du har varit emot barnet sen hela tiden och velat att jag skulle gjort en abort. Och skriv nu inget annat byråkratiskt tjafs för exakt så är det.

Ni har ju inte alls rett ut hur ni ska ha det? Det är därför det där samtalet kommer upp nu, där du känner att du behöver fråga om han tycker om henne (och får det där gräsliga svaret). Du ville heller inte blanda in familjerätten för att reda ut faderskapet, M skulle helst hållas utanför och du sa att det var svårt att minnas potentiella fäder för ett år sen. Men om man blir oplanerat gravid så är väl det första man tänker hjälp, vem är pappan? Och de namn som kommer upp i huvudet då stannar såklart där för att det är en så oerhört stor sak det handlar om.

Allt sånt där som du skrivit tyder på att du/ni stuckit huvudet i sanden. Men finns det en annan historia som du bara inte berättat så är ingen gladare än jag.

 

[karamelldrottningen]

Ni har ju inte alls rett ut hur ni ska ha det? Det är därför det där samtalet kommer upp nu, där du känner att du behöver fråga om han tycker om henne (och får det där gräsliga svaret). Du ville heller inte blanda in familjerätten för att reda ut faderskapet, M skulle helst hållas utanför och du sa att det var svårt att minnas potentiella fäder för ett år sen. Men om man blir oplanerat gravid så är väl det första man tänker hjälp, vem är pappan? Och de namn som kommer upp i huvudet då stannar såklart där för att det är en så oerhört stor sak det handlar om.

Allt sånt där som du skrivit tyder på att du/ni stuckit huvudet i sanden. Men finns det en annan historia som du bara inte berättat så är ingen gladare än jag.

Nu var det M som själv tog avstånd. Inte jag.
Och hur många gånger ska jag behöva skriva om att jag har kontakt med familjerätten och hela den biten
Vad var det mer?
Jo vi har pratat. Massor innan. Ingen sand alls. Däremot blev det lite rörligt med allting och svårt att veta innan. Och saker kan ändra sig nu också. Inget är konstant.

 

[hundtant]

Nu var det M som själv tog avstånd. Inte jag.
Och hur många gånger ska jag behöva skriva om att jag har kontakt med familjerätten och hela den biten
Vad var det mer?
Jo vi har pratat. Massor innan. Ingen sand alls. Däremot blev det lite rörligt med allting och svårt att veta innan. Och saker kan ändra sig nu också. Inget är konstant.

Nja, jag tänker på när du skrev nåt om att ifall det var M så behövde du väl inte blanda in honom eftersom du inte ville ha underhåll av honom. Och du skrev också till börja med att du inte ville blanda in familjerätten i din karusell. Men naturligtvis är de inblandade.

 

[karamelldrottningen]

Nja, jag tänker på när du skrev nåt om att ifall det var M så behövde du väl inte blanda in honom eftersom du inte ville ha underhåll av honom. Och du skrev också till börja med att du inte ville blanda in familjerätten i din karusell. Men naturligtvis är de inblandade.

Det är inte så himla kul att behöva vara nykter resten av livet heller. Eller för den delen borsta tänderna varje dag. Men jag gör det ändå.

 

[Thaliaste]

Däremot blev det lite rörligt med allting och svårt att veta innan. Och saker kan ändra sig nu också. Inget är konstant.

Har du satt någon deadline för dig själv när du inte längre väntar på att de olika männen ska bestämma hur ditt och dotterns liv ska vara? Eller lever du enbart med förhoppningen att P ska ändra sig, om inte denna vecka så kanske nästa vecka, nästa månad, nästa år...?

Menar det inte som kritik, utan för att jag tror att det vore bra för dig och dotter om det finns ett slut på röran. En tidpunkt när DU har kontrollen i ditt liv, och inte männen. (Särskilt inte män som skapar en osäkerhet hos dig, gör dig förvirrad och sätter dig i tron att det är du som ska vara tacksam)

 

[sidensvans]

Måste bara motsätta mig att mot en "vanlig vettig person" har svårt att motstå bebisar. Jag tror inte det är något större fel på mig men jag är exakt 0% intresserad av en bebis. Hellre tvärtom, jag vill inte ha något med dom att göra, mina kompisar vet det och är noll brydda om att de kommer med sin nyfödda bebis och jag inte är intresserad. Gillar varken bebisar eller barn och har aldrig gjort.

Jag tror inte att det är jättestort problem med mig heller. Vissa djur t ex hästar kan jag inte ens läsa en tragisk nyhet om utan att bryta Ihop. Andra djur som katter och hundar dyrkar jag vissa medan andra är sjukt jobbiga. Människobarn och ormar har jag känt sympati med enstaka gånger.

 

[LenaH]

Jag tycker att det viktigaste är att P bestämmer sig snart och ger ett tydligt besked och inte bara lallar på som att allt kan fortsätta som vanligt.

+ @karamelldrottningen
Jag vet inte om jag tycker att det är P som ska bestämma sig, jag tycker nog det är karamellen själv som måste bestämma sig.

Om väldigt många saker - jag skulle önska att du - karamell - insåg att det är DU som sitter vid ratten i ditt eget liv, det är DU och bara du som kan påverka hur ditt liv ska te sig framöver.
Ska du fortsätta vara nykter, ska du skapa en trygg uppväxt för din dotter, ska du försöka hitta en egen ro och glädje i din egen vardag och vilka verktyg kan du använda för att uppnå det?

Saker och ting "händer" inte bara, saker och ting "förändras" inte magiskt, det är vi själva som ser till att saker händer och att saker förändras.
Och det är vi själva som behöver ta ansvar för våra handlingar.

 

[bettysmatte]

+ @karamelldrottningen
Jag vet inte om jag tycker att det är P som ska bestämma sig, jag tycker nog det är karamellen själv som måste bestämma sig.

Om väldigt många saker - jag skulle önska att du - karamell - insåg att det är DU som sitter vid ratten i ditt eget liv, det är DU och bara du som kan påverka hur ditt liv ska te sig framöver.
Ska du fortsätta vara nykter, ska du skapa en trygg uppväxt för din dotter, ska du försöka hitta en egen ro och glädje i din egen vardag och vilka verktyg kan du använda för att uppnå det?

Saker och ting "händer" inte bara, saker och ting "förändras" inte magiskt, det är vi själva som ser till att saker händer och att saker förändras.
Och det är vi själva som behöver ta ansvar för våra handlingar.

Helt rätt. Du @karamelldrottningen behöver "fatta rodret" och ta tag i livet istället för att bara låta andra styra och diktera vad som ska hända! Det är DITT hus, till exempel, och jag tänker att du måste bli mycket mer bestämd med vad som händer och sker där. Det är inte riktigt rättvist, tycker jag, att P får komma och gå som han vill. Ibland sambo, ibland särbo, ibland ingenting alls. Men uppfattningen man får är att det är P som bestämmer takten - inte bra!

 

[tanten]

Alltså det vet jag inte, jag har noll intresse för andras bebisar. Varför skulle man vara "ovanlig och ovettig" för att man kan motstå bebisar?

Nja?
Snarare att vara i en familj och helt låta bli att interagera med en av familjemedlemmarna.

Barn är inga saker. Vi talar om en PERSON om än väldigt ung.
Det är.nog en ovanlig familjekonstellation.

 

[Thaliaste]

+ @karamelldrottningen
Jag vet inte om jag tycker att det är P som ska bestämma sig, jag tycker nog det är karamellen själv som måste bestämma sig.

Om väldigt många saker - jag skulle önska att du - karamell - insåg att det är DU som sitter vid ratten i ditt eget liv, det är DU och bara du som kan påverka hur ditt liv ska te sig framöver.
Ska du fortsätta vara nykter, ska du skapa en trygg uppväxt för din dotter, ska du försöka hitta en egen ro och glädje i din egen vardag och vilka verktyg kan du använda för att uppnå det?

Saker och ting "händer" inte bara, saker och ting "förändras" inte magiskt, det är vi själva som ser till att saker händer och att saker förändras.
Och det är vi själva som behöver ta ansvar för våra handlingar.

Vet inte vad du menar skiljer mot det jag skrev, jag håller i stort med dig

 

[Thaliaste]

Nja?
Snarare att vara i en familj och helt låta bli att interagera med en av familjemedlemmarna.

Barn är inga saker. Vi talar om en PERSON om än väldigt ung.
Det är.nog en ovanlig familjekonstellation.

Fast i just det här fallet så är det väl bara en av parterna som velat bilda familj?

De bor inte ihop och P har tidigare inte velat/kunnat skaffa barn tillsammans. Då har P:s partner skaffat barn med en annan man och hoppas på att det barnet ska få P att ändra sig, och halva Buke hejar på och tycker att P är en rövhatt som inte tar sitt ansvar som familjefar.

Jag tycker faktiskt att det är lite märklig inställning och vet ärligt talat inte om det är så hjälpsamt för en person som lever på hoppet, att få så mycket bekräftelse på att P borde kliva in i rollen som bonuspappa.

Själv tycker jag inte alls att pappagrejen är så självklar (blir en helt annan sak om det visar sig att P faktiskt är biologisk pappa dock), och tycker att för den framtida eventuellt fortsatta relationen så är det en betydligt större (och oroväckande!) faktor att P är så kontrollerande mot TS och medvetet eller omedvetet försätter henne i en lägre maktposition i förhållandet, både ekonomiskt och mentalt.

 

[Thaliaste]

Fast i just det här fallet så är det väl bara en av parterna som velat bilda familj?

De bor inte ihop och P har tidigare inte velat/kunnat skaffa barn tillsammans. Då har P:s partner skaffat barn med en annan man och hoppas på att det barnet ska få P att ändra sig, och halva Buke hejar på och tycker att P är en rövhatt som inte tar sitt ansvar som familjefar.

Jag tycker faktiskt att det är lite märklig inställning och vet ärligt talat inte om det är så hjälpsamt för en person som lever på hoppet, att få så mycket bekräftelse på att P borde kliva in i rollen som bonuspappa.

Själv tycker jag inte alls att pappagrejen är så självklar (blir en helt annan sak om det visar sig att P faktiskt är biologisk pappa dock), och tycker att för den framtida eventuellt fortsatta relationen så är det en betydligt större (och oroväckande!) faktor att P är så kontrollerande mot TS och medvetet eller omedvetet försätter henne i en lägre maktposition i förhållandet, både ekonomiskt och mentalt.

Tillägg till mitt inlägg, men riktat till @karamelldrottningen: jag tycker förstås att det vore fantastiskt om detta fick ett fairytale-slut och de lever lyckliga i alla sina dagar. Men om det ett tag in i tidslinjen visar sig att det inte verkar gå i den riktningen, behöver man någon gång bestämma sig för att gå åt ett annat håll. Annars går man till slut under själv.

Min avsikt är inte att kritisera och jag dömer inte för det som har varit och det som har hänt, det vill jag vara jättetydlig med. Jag var en av dem som påtalade innan barnet kom att det skulle kunna bli tufft, men jag märkte också hur gärna TS ville ha ett barn och när det väl finns en levande varelse i magen så är det inte alltid "bara" att göra abort.

Nu är barnet här, och då måste det vara i fokus och att skapa en trygg, nykter och kaosfri värld för henne. Det är det viktiga nu, och av det som framkommit om hur P hjälpt eller stjälpt till det så framstår det senare som svaret. Att se en liten människa utvecklas och växa upp kommer att bli fantastiskt, och det mesta tyder på att det skulle bli enklare med ett mer stödjande nätverk än det P är och vill vara.

 

[karamelldrottningen]

Fast i just det här fallet så är det väl bara en av parterna som velat bilda familj?

De bor inte ihop och P har tidigare inte velat/kunnat skaffa barn tillsammans. Då har P:s partner skaffat barn med en annan man och hoppas på att det barnet ska få P att ändra sig, och halva Buke hejar på och tycker att P är en rövhatt som inte tar sitt ansvar som familjefar.

Jag tycker faktiskt att det är lite märklig inställning och vet ärligt talat inte om det är så hjälpsamt för en person som lever på hoppet, att få så mycket bekräftelse på att P borde kliva in i rollen som bonuspappa.

Själv tycker jag inte alls att pappagrejen är så självklar (blir en helt annan sak om det visar sig att P faktiskt är biologisk pappa dock), och tycker att för den framtida eventuellt fortsatta relationen så är det en betydligt större (och oroväckande!) faktor att P är så kontrollerande mot TS och medvetet eller omedvetet försätter henne i en lägre maktposition i förhållandet, både ekonomiskt och mentalt.

Vilket elakt inlägg. Så du menar att han ljugit för mig i alla år?
Och att jag i min tur haft någon ondskefull plan med att medvetet bli gravid med en annan man?
Och nej jag lever inte på hoppet. Inte nu.
Jag har fullt upp med att försöka leva nu så som det är.