Inte en dagbok

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.
 

Det var som en mental förlossning.
Jobbigt. Jag hade nog förväntat mig och förberett mig på vad jag skulle säga och inte. Men berättade mer. Berättade om det senaste fast jag skäms så mycket. Men blir ju fel också om jag ska låsas vara lite bättre än vad jag är.
Han ville att jag skulle kontakta någon mer enhet. Vårdcentralen. Men jag är så tveksam vad de kan göra där. Vilket jag också sa men får prova och se vad VC säger.
Och går det inte där skulle jag kontakta någonting annat som jag nu inte minns vad det hette. Beroende-nånting tror jag.
Känns som detta kommer bli massa jobb.
Är redan helt slut 😂
Ja, det kommer säkerligen att bli en MASSA jobb. Men det är det naturligtvis värt, eller hur? Nu får du göra som @pepp och se till att ta emot all den hjälp som du faktiskt erbjuds!
 
Det var som en mental förlossning.
Jobbigt. Jag hade nog förväntat mig och förberett mig på vad jag skulle säga och inte. Men berättade mer. Berättade om det senaste fast jag skäms så mycket. Men blir ju fel också om jag ska låsas vara lite bättre än vad jag är.
Han ville att jag skulle kontakta någon mer enhet. Vårdcentralen. Men jag är så tveksam vad de kan göra där. Vilket jag också sa men får prova och se vad VC säger.
Och går det inte där skulle jag kontakta någonting annat som jag nu inte minns vad det hette. Beroende-nånting tror jag.
Känns som detta kommer bli massa jobb.
Är redan helt slut 😂
Mental förlossning och helt slut kan nog betyda att du är öppen för att ta emot hjälp och göra en förändring. Annars hade du stängt alla spjäll och avfärdat det. Fortsätt så!
 
Det var som en mental förlossning.
Jobbigt. Jag hade nog förväntat mig och förberett mig på vad jag skulle säga och inte. Men berättade mer. Berättade om det senaste fast jag skäms så mycket. Men blir ju fel också om jag ska låsas vara lite bättre än vad jag är.
Han ville att jag skulle kontakta någon mer enhet. Vårdcentralen. Men jag är så tveksam vad de kan göra där. Vilket jag också sa men får prova och se vad VC säger.
Och går det inte där skulle jag kontakta någonting annat som jag nu inte minns vad det hette. Beroende-nånting tror jag.
Känns som detta kommer bli massa jobb.
Är redan helt slut 😂

Superbra ❤️❤️ det är just brutalt ärlig man måste vara. Annars är det svårt att få rätt hjälp. Det är ett hårt jobb, men det är så himla värt det!

Du klarar detta ska du se, kämpa 🥰
 
Ja, det kommer säkerligen att bli en MASSA jobb. Men det är det naturligtvis värt, eller hur? Nu får du göra som @pepp och se till att ta emot all den hjälp som du faktiskt erbjuds!
Jo absolut. Är bara så trött. Och räddare nu än tidigare och mer frustrerad. Borde veta bättre. Kan allt i teorin lika bra som vilken expert som helst. Sen gör jag helt fel ändå.
 
Jo absolut. Är bara så trött. Och räddare nu än tidigare och mer frustrerad. Borde veta bättre. Kan allt i teorin lika bra som vilken expert som helst. Sen gör jag helt fel ändå.

Jag tror man behöver folk omkring som vet, och kan stötta. Så inte känslan blir att man bara är dålig, man får hjälp att se framstegen och det blir mindre plågsamt. Du är inte själv, om du släpper in (rätt) andra människor.
Jobbet är ditt, men du behöver inte vara ensam i det.

En jag känner har varit nykter i 8 år. Hen gör om 12-stegen varje år. Ett i månaden. För det hjälper hen att hålla rätt riktning, och se framåt. Jobbar, har familj, meningsfull fritid. Är som vem som helst. Och är glad.
 
Som tex i detta nuet.
Jag har inget jättestort sug men tycker ändå det känns ganska rimligt med lite whiskey just nu eftersom jag har ont i halsen.
Vet om såklart att det inte alls stämmer och är orimligt. Men ändå känns det bitvis som en rimlig anledning.
Så sådär håller jag på. Så på det viset kan jag känna mig som två olika personer.
Har såklart ingen konstig diagnos och är inte två personer som tidigare nämndes i tråden. Jag minns vad jag gör osv.
 
Som tex i detta nuet.
Jag har inget jättestort sug men tycker ändå det känns ganska rimligt med lite whiskey just nu eftersom jag har ont i halsen.
Vet om såklart att det inte alls stämmer och är orimligt. Men ändå känns det bitvis som en rimlig anledning.
Så sådär håller jag på. Så på det viset kan jag känna mig som två olika personer.
Har såklart ingen konstig diagnos och är inte två personer som tidigare nämndes i tråden. Jag minns vad jag gör osv.
Det där är ju just sjukdomen! Den tänker att det är helt oki att ta ett glas. Men att DU vet att det inte är ok är fantastisk! Heja dig!
 
Som tex i detta nuet.
Jag har inget jättestort sug men tycker ändå det känns ganska rimligt med lite whiskey just nu eftersom jag har ont i halsen.
Vet om såklart att det inte alls stämmer och är orimligt. Men ändå känns det bitvis som en rimlig anledning.
Så sådär håller jag på. Så på det viset kan jag känna mig som två olika personer.
Har såklart ingen konstig diagnos och är inte två personer som tidigare nämndes i tråden. Jag minns vad jag gör osv.
Jo det kan jag förstå; har själv halsont och tog en slurk whisky igår- skillnaden är ju att jag inte har alkoholproblem och tar mig evigheter att få i mig då jag tycker det bränner så otäckt i halsen 😅. Det blir ju inte lätt för dig med ditt problem och att du vet allt i teorin- kan jag tro men du behöver hjälpen och stöttning! Precis som jag med kosten för att komma ner i en hälsosam vikt! Jag VET hur man gör ändå behöver jag stödet så äntligen har jag tagit hjälp och jag känner mest nu: varför väntade jag så länge för? Och du. Krya på dig och försök vila mellan dina måsten, det behöver du 🤗
 
Som tex i detta nuet.
Jag har inget jättestort sug men tycker ändå det känns ganska rimligt med lite whiskey just nu eftersom jag har ont i halsen.
Vet om såklart att det inte alls stämmer och är orimligt. Men ändå känns det bitvis som en rimlig anledning.
Så sådär håller jag på. Så på det viset kan jag känna mig som två olika personer.
Har såklart ingen konstig diagnos och är inte två personer som tidigare nämndes i tråden. Jag minns vad jag gör osv.
Det är din beroendehjärna som mindfuckar dig. Men du skriver att du är räddare och mer frustrerad än tidigare, det tror jag är för att du ser var ljuset är nånstans. Och det är inte i berusningen. Då blir beroendehjärnan rädd och frustrerad för att den inte får styra.
 
Det där är ju just sjukdomen! Den tänker att det är helt oki att ta ett glas. Men att DU vet att det inte är ok är fantastisk! Heja dig!
Det är just det som är problemet. Att jag vet så mycket ändå är jag tydligen så korkad som håller på så här.
Jag menar glamouren är ganska långt borta.
Våren 2024 höll jag på att dö. Hade inte P varit där just då så vet jag inte. Ramla i någon trapp. Spydde ner omgivningen och höll på att kvävas i sömnen av mina egna spyor.
Inget jag minns heller. Minns däremot ångesten dagen efter. Och att det kändes som att jag blivit misshandlad. Men det var jag själv som hade åstadkommit det. Ingen annan.
Det här känns mer som någon avlägsen dålig dröm just nu. Var det verkligen så illa 🤔
 
Som tex i detta nuet.
Jag har inget jättestort sug men tycker ändå det känns ganska rimligt med lite whiskey just nu eftersom jag har ont i halsen.
Vet om såklart att det inte alls stämmer och är orimligt. Men ändå känns det bitvis som en rimlig anledning.
Så sådär håller jag på. Så på det viset kan jag känna mig som två olika personer.
Har såklart ingen konstig diagnos och är inte två personer som tidigare nämndes i tråden. Jag minns vad jag gör osv.

Jo det kan jag förstå; har själv halsont och tog en slurk whisky igår- skillnaden är ju att jag inte har alkoholproblem och tar mig evigheter att få i mig då jag tycker det bränner så otäckt i halsen 😅. Det blir ju inte lätt för dig med ditt problem och att du vet allt i teorin- kan jag tro men du behöver hjälpen och stöttning! Precis som jag med kosten för att komma ner i en hälsosam vikt! Jag VET hur man gör ändå behöver jag stödet så äntligen har jag tagit hjälp och jag känner mest nu: varför väntade jag så länge för? Och du. Krya på dig och försök vila mellan dina måsten, det behöver du 🤗
Det rimliga vid halsont är att ta någon av alla de receptfria halstabletter som finns. Strepsils tycker jag funkar bra. Sedan kan det också funka med en smärtstillande tablett vid halsont.
 
Men jag klarar av att hålla mig nykter bra. Har alkohol i närheten och inte druckit en endaste droppe. Vilket på ett vis indikerar på att jag ändå är ganska nära en normal konsumtion som gemene man. I och med att jag inte rör det.
Jättebra att du gick på och kunde vara ärlig under mötet 💜

Normal konsumtion tror jag att du får ställa in dig på att du aldrig kommer kunna ha. Alkoholism är en livslång sjukdom som lätt kan poppa upp närsomhelst och förstöra för dig.
 
Nånstans trodde och hoppades jag på att med bebis ankomst att alkoholen skulle försvinna helt ur mitt liv. Att jag inte skulle behöva den. Inte tänka på att dricka. Inte längta.
Men så är det inte. Jag tänker, längtar och dividerar med mig själv. Jag är patetisk vad gäller detta. Vill inte ha det så här.
Orkar inte.
 
Det är just det som är problemet. Att jag vet så mycket ändå är jag tydligen så korkad som håller på så här.
Jag menar glamouren är ganska långt borta.
Våren 2024 höll jag på att dö. Hade inte P varit där just då så vet jag inte. Ramla i någon trapp. Spydde ner omgivningen och höll på att kvävas i sömnen av mina egna spyor.
Inget jag minns heller. Minns däremot ångesten dagen efter. Och att det kändes som att jag blivit misshandlad. Men det var jag själv som hade åstadkommit det. Ingen annan.
Det här känns mer som någon avlägsen dålig dröm just nu. Var det verkligen så illa 🤔
Du är inte ett dugg korkad. Vet inte om du gillar att lyssna på poddar. Men jag hörde en podd som handlar om att alla har en inre schimpans och det är ofta den som gör de där grejerna som man vet att man inte borde, men ändå gör. Tänkte lite på dig och länkar till den om du vill lyssna. Jag kände själv igen mig väldigt väl och det beskriver väldigt bra varför man inte alltid gör som man borde och lite tips på hur man tämjer sin schimpans.

https://spotify.link/k3ypqpLLCXb

Hoppas att länken fungerar...

Och bra jobbat idag ❤️
 
Nånstans trodde och hoppades jag på att med bebis ankomst att alkoholen skulle försvinna helt ur mitt liv. Att jag inte skulle behöva den. Inte tänka på att dricka. Inte längta.
Men så är det inte. Jag tänker, längtar och dividerar med mig själv. Jag är patetisk vad gäller detta. Vill inte ha det så här.
Orkar inte.
Vet du, beroende är så. Speciellt med något så vardagligt. Jag har alltid överätit, såpass att det blivit en ätstörning. Jag har jojobantat halva livet. Trots nu två gastric bypass som gör att jag fysiskt intr kan äta, så tänker jag på allt gott jag vill stoppa i mig. Hela tiden. För min gärna är beroende av dopaminet som maten ger. Det är precis samma sak för dig med alkohol.
 
Det är just det som är problemet. Att jag vet så mycket ändå är jag tydligen så korkad som håller på så här.
Jag menar glamouren är ganska långt borta.
Våren 2024 höll jag på att dö. Hade inte P varit där just då så vet jag inte. Ramla i någon trapp. Spydde ner omgivningen och höll på att kvävas i sömnen av mina egna spyor.
Inget jag minns heller. Minns däremot ångesten dagen efter. Och att det kändes som att jag blivit misshandlad. Men det var jag själv som hade åstadkommit det. Ingen annan.
Det här känns mer som någon avlägsen dålig dröm just nu. Var det verkligen så illa 🤔
Du är inte korkad.
Jag var sjuk i anorexi i många år. Jag visste med förnuftet precis att jag var sjuk, hur, vad jag borde göra för att bli frisk mm. Men kunde inte omsätta det i praktiken. Inte för jag var korkad. Utan för jag var sjuk och sjukdomen kidnappat en del av hjärnan. Precis som du är sjuk och alkoholismen kidnappat en del av din hjärna.

Jag är frisk, eller ja typ "nykter anorektiker" sen mer än 20 år nu. Anorexispöket visar ändå fortfarande sitt fula tryne med jämna mellanrum. Jag tänker fortfarande sjuka tankar. Får impulser. Skillnaden är att jag kan låta bli att agera. Men jag kommer aldrig tex att kunna banta eller gå ner i vikt utan att det direkt och ovillkorligen triggar anorexiabeteende.

Men - det styr inte mitt liv, det påverkar mitt liv kanske en promille ibland. Så det är en otroligt stor skillnad och så värt det.
 
Men jag klarar av att hålla mig nykter bra. Har alkohol i närheten och inte druckit en endaste droppe. Vilket på ett vis indikerar på att jag ändå är ganska nära en normal konsumtion som gemene man. I och med att jag inte rör det.

Skriver bara en massa skit.
Kanske vill jag bara få ett klartecken från NÅGON om att ja men du kan absolut ta ett glas. Du är värd det!
Lär ju aldrig hända. Tvärtom. Ingen tror jag fixar det. Ingen.
För det gör jag inte 😞

Nånstans trodde och hoppades jag på att med bebis ankomst att alkoholen skulle försvinna helt ur mitt liv. Att jag inte skulle behöva den. Inte tänka på att dricka. Inte längta.
Men så är det inte. Jag tänker, längtar och dividerar med mig själv. Jag är patetisk vad gäller detta. Vill inte ha det så här.
Orkar inte.
Att du krisar nu kan bero på att det faktiskt hände nåt vid mötet idag. Alltså nåt bra. Men såklart är det smärtsamt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Mamma
  • Vägskäl
  • Ofrivillig ensamhet
  • Alkohol

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CCXXXVII
  • Dejtingtråden 39
  • Valvaka!

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp