Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Jag tror ändå att det är bra att du Äntligen tvingas vara lite ärlig mot din mamma. Jag vet att det inte är min situation, men det känns så mycket bättre att hon är där än att du är ensam med P. Att han ringde henne istället för att greja med anmälan är det enda vettiga jag läst att han gjort sedan du startade den här tråden.
Jag hoppas du kan låta henne hjälpa nu.

Hon har vetat om några år nu eller vad det är att jag inte ska dricka. Pga mediciner och att jag har lite svårt att sluta när jag väl börjat.
Vet inte exakt vad P sa till henne. Men han hade berättat att det var illa och vad som hade hänt nu senast och hon blev mycket orolig över bebis.

 

[karamelldrottningen]

Fast vi vet ju inte hur många och vilka frågor som ställs. Bara att de känns obekväma, och det kan ju finnas olika anledningar till varför det är så.

Det blir för många jobbiga på en gång. Och när inte mina svar aldrig duger hur jag än försöker.

 

[karamelldrottningen]

Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv. Inte nu. Kanske aldrig. Förmodligen aldrig.
Jag ska göra allt som krävs nu. Kommer aldrig röra alkohol igen.
Jag blir konstaterat riktigt dum i huvudet av det.

 

[Alexandra_W]

Jag kommer aldrig att kunna förlåta mig själv. Inte nu. Kanske aldrig. Förmodligen aldrig.
Jag ska göra allt som krävs nu. Kommer aldrig röra alkohol igen.
Jag blir konstaterat riktigt dum i huvudet av det.

Utan att veta exakt hur det är för dig så otroligt ofta kommer skamkänslor mer från att man inte varit ärlig än mot det man gjort. Självklart skäms man även över handling, men den stora delen där och då i det akuta läget är ofta för man blivit avslöjad med att ljuga.

När det akuta lagt sig med mera brukar skammen faktiskt minska, särskilt för själva handlingen.

Så förhoppningsvis kommer du framåt må bättre än du tror avseende skam. Och förhoppningsvis är skammen nu något bra för att nu blev det så stort, jobbigt och nära (jmf med folk på ett forum) att det inte går att komma undan det och bortförklara det

Fortsätt ta emot hjälp och var ärlig mot de i din närmaste omgivning så kommer du klara det här tillslut.

 

[hundtant]

För mig reagerar din mamma rimligt. Om ditt barn varit med om ditt återfall så måste andra med insyn såklart reagera.

Vad gäller det hon säger och frågar om ditt drickande så är även det rimligt. Att skyla över sådant är att vara medberoende, man hjälper den som dricker att dölja problemet.

De andra frågorna du beskriver, jag förstår både varför hon frågar och att du tycker att de är jobbiga. Där får du väl svara ungefär ”det är jobbigt som det är just nu, jag orkar inte prata om det också”.

 

[karamelldrottningen]

Det jag utsatte henne för är oförlåtligt @hundtant
Så är det bara. Det finns inga förmildrande omständigheter.
Jag trodde jag hade ”en plan” men den lyckades jag inte alls hålla mig till eftersom jag inte kunde sluta dricka när jag hade bestämt att då ska jag sluta.
Jag hade även pumpat mjölk innan så att hon inte skulle få i sig något från mig men i och med att jag inte kunde hålla mig till ”min plan” så har hon med största sannolikhet fått i sig alkohol.
Det är misshandel.
En sak att jag misshandlar mig själv men en helt annan sak att misshandla henne. Den viktigaste på hela jorden.
Det är oförlåtligt. Och nu sprutar tårarna igen.

 

[Alexandra_W]

Det jag utsatte henne för är oförlåtligt @hundtant
Så är det bara. Det finns inga förmildrande omständigheter.
Jag trodde jag hade ”en plan” men den lyckades jag inte alls hålla mig till eftersom jag inte kunde sluta dricka när jag hade bestämt att då ska jag sluta.
Jag hade även pumpat mjölk innan så att hon inte skulle få i sig något från mig men i och med att jag inte kunde hålla mig till ”min plan” så har hon med största sannolikhet fått i sig alkohol.
Det är misshandel.
En sak att jag misshandlar mig själv men en helt annan sak att misshandla henne. Den viktigaste på hela jorden.
Det är oförlåtligt. Och nu sprutar tårarna igen.

Försök minnas allt det här nästa gång sjukdomen försöker lura dig att du kan dricka lagom, att du har kontroll mm

Och både bebis och alla andra kommer kunna förlåta dig den här gången - om du ser till att det aldrig någonsin händer igen.

Så hur svårt det än är, försök så gott det går ae fokusera framåt och uppåt. Ta emot all hjälp, gå på möten, prata med vården, prata med psykolog osv osv. Precis precis allt. För det är så du hindrar att behöva må som du gör nu en gång till (men sannolikt värre)

 

[Ninnurur]

Det jag utsatte henne för är oförlåtligt @hundtant
Så är det bara. Det finns inga förmildrande omständigheter.
Jag trodde jag hade ”en plan” men den lyckades jag inte alls hålla mig till eftersom jag inte kunde sluta dricka när jag hade bestämt att då ska jag sluta.
Jag hade även pumpat mjölk innan så att hon inte skulle få i sig något från mig men i och med att jag inte kunde hålla mig till ”min plan” så har hon med största sannolikhet fått i sig alkohol.
Det är misshandel.
En sak att jag misshandlar mig själv men en helt annan sak att misshandla henne. Den viktigaste på hela jorden.
Det är oförlåtligt. Och nu sprutar tårarna igen.

Nej, mängden alkohol som hår över i bröstmjölk är minimal, inte mer än vad som finns i apelsinjuice normalt. Faran med alkohol och bebisar är hanteringen, att man blir fumlig och slarvig. Så även om du gjort fel så kan du släppa den delen, hon har INTE fått i sig alkohol.

 

[Motacilla]

Även om du druckit och ammat efteråt så är mjölken ingen fara för ditt barn. Alkoholhalten är så otroligt liten att hon inte tar skada av det.
Om du har kommit upp i en alkoholhalt på säg 1 ‰ (1 promille) så är det samma mängd som det naturligt finns i typ kefir.

Ett stort problem med att dricka alkohol och ta hand om ett spädbarn är däremot att man som påverkad inte är så uppmärksam och att det finns betydligt större risk för olyckor då.

 

[hundtant]

Det jag utsatte henne för är oförlåtligt @hundtant
Så är det bara. Det finns inga förmildrande omständigheter.
Jag trodde jag hade ”en plan” men den lyckades jag inte alls hålla mig till eftersom jag inte kunde sluta dricka när jag hade bestämt att då ska jag sluta.
Jag hade även pumpat mjölk innan så att hon inte skulle få i sig något från mig men i och med att jag inte kunde hålla mig till ”min plan” så har hon med största sannolikhet fått i sig alkohol.
Det är misshandel.
En sak att jag misshandlar mig själv men en helt annan sak att misshandla henne. Den viktigaste på hela jorden.
Det är oförlåtligt. Och nu sprutar tårarna igen.

Det låter förfärligt, jag håller med. Men får du för dig att pumpa igen: det handlar inte bara om amningen, det handlar om att förlora omdömet så som man gör när man blir full - och har en bebis hos sig. Det går inte.

 

[Javan]

Jag tror att hela din livssituation triggar dig.

Alkohol är och har varit din flykt genom åren för att slippa ta tag i det som är jobbigt.

Sjuk. Alkohol
Relationsproblem. Alkohol.
Ekonomi. Alkohol.

Nu är du i en livsomvälvande situation med många oklara faktorer som faderskap. P som av det du skriver verkar totalt gränsöverskridande och ingen avlastning alls. M som utnyttjar dig.

Du skulle verkligen behöva ta tag i sak för sak för att få mindre triggers.

Vad gäller din mamma minns jag en användare som skrev många långa trådar om hur jobbig hennes mamma var. La sig i och allmän oförstående. Det vi såg med facit i hand var ju en mamma som var jätteorolig och en dotter med alkoholproblem. Din mamma ställer ju upp o jag tror hon är obekväm för att hon petar dit du inte vill gå för då måste du ta tag i det som är jobbigt.

Vad gäller bröstmjölk och alkohol så har du tur. Alkohol förs inte över på samma sätt som när bebis är i magen så koncentrationen blir mindre. Dock är du full riskerar du att skada på så många andra vis. Tappa, inte vara uppmärksam på behov. Så ta all hjälp nu bebis och du förtjänar bättre!

Samt barn märker och tycker det är obehagligt med onyktra människor. Ett två glas kan räcka.

 

[karamelldrottningen]

Jag lämnade över henne till P nån gång när jag märkte att jag inte kunde hålla mig. Eller han tog över iaf. Inte för att han är speciellt bra med bebis men då var han bättre än mig.
Sen hade jag inte tid för henne heller. Hade fullt upp med alkoholen.
P har (och är) mycket besviken på mig vad gäller detta att jag drack. Vi har pratat om det senaste dagarna.

Detta kommer aldrig någonsin ske igen och det ska jag se till.

 

[monster1]

@karamelldrottningen Just nu tänker jag att det är jätteviktigt för dig med AA, barngruppen och din sponsor. Där kan du få stöd som inte skuldbelägger. För familjen som är nära dig är det svårt att förhålla sig till det här och det blir mycket skuld, frågor och besvikelse. Det är förståeligt men kanske inte alltid det mest konstruktiva i den akuta situationen. Det du kan göra för att avlasta dig själv från frågor är ju att släppa in dina anhöriga i vården så de också får en kontakt där och får hjälp med sina frågor kring beroende. Det finns tex anhöriggrupper men de kan också delta tillexempel i samtal med dig och din behandlare. Det kan ju vara ett sätt att se till att de kan vara ett konstruktivt stöd. Att hjälpa dig ta bort triggers tex. Då kan de hantera sina känslor kring detta med någon annan än dig, för du är redan sjuk och kan inte hantera deras känslor.

Det du har är en sjukdom, du styr inte över den, din hjärna blir kidnappad av den. Det som är viktigt är att se till att din hjärna inte hamnar där, och det tror jag inte man gör genom skuldbeläggning. Jag tänker att man måste hantera den där beroendehjärnan så det blir lätt att göra rätt, inte att försöka resonera med den, för det är omöjligt. Beroendehjärnan går inte att resonera med, den vill bara ha alkohol till vilket pris som helst och den kommer inte låta sig övertygas av några argument.

 

[Enya]

Jag lämnade över henne till P nån gång när jag märkte att jag inte kunde hålla mig. Eller han tog över iaf. Inte för att han är speciellt bra med bebis men då var han bättre än mig.
Sen hade jag inte tid för henne heller. Hade fullt upp med alkoholen.
P har (och är) mycket besviken på mig vad gäller detta att jag drack. Vi har pratat om det senaste dagarna.

Detta kommer aldrig någonsin ske igen och det ska jag se till.

En sak jag tänker du skulle behöva fundera på är uttrycket som du använt många gånger genom dina trådar.

"Jag ska inte dricka mer. Det här är sista gången. Inte en droppe." Och liknande med tydlig mening om att det inte ska bli mer alkohol för dig mer i livet, men så blir det ju ändå ett återfall längre fram. Det är inte tänkt att bli det men med en beroendesjukdom blir det ju så ändå.

Frågan är:
Vad ska du göra nu för att det inte ska bli ett återfall? Det du har gjort tidigare har inte fungerat till fullo, du har fått återfall, behöver du förändra något eller lägga till något för att verkligen förhindra återfall den här gången? För det är så lätt att säga "jag ska aldrig dricka mer", om du bara visste hur många gånger jag som dotter till en alkoholist har fått höra de orden-till slut himlar man lite med ögon inom sig och tänker jaja visst och går vidare med vetskapen att det dricks inom kort igen, vilket det mycket riktigt görs, för inget förändras för att förhindra det.

Så hur kommer du att göra nu för att inte falla i nästa återfall? Det tror jag är en fråga du behöver ställa dig själv.

 

[Tantan]

En sak jag tänker du skulle behöva fundera på är uttrycket som du använt många gånger genom dina trådar.

"Jag ska inte dricka mer. Det här är sista gången. Inte en droppe." Och liknande med tydlig mening om att det inte ska bli mer alkohol för dig mer i livet, men så blir det ju ändå ett återfall längre fram. Det är inte tänkt att bli det men med en beroendesjukdom blir det ju så ändå.

Frågan är:
Vad ska du göra nu för att det inte ska bli ett återfall? Det du har gjort tidigare har inte fungerat till fullo, du har fått återfall, behöver du förändra något eller lägga till något för att verkligen förhindra återfall den här gången? För det är så lätt att säga "jag ska aldrig dricka mer", om du bara visste hur många gånger jag som dotter till en alkoholist har fått höra de orden-till slut himlar man lite med ögon inom sig och tänker jaja visst och går vidare med vetskapen att det dricks inom kort igen, vilket det mycket riktigt görs, för inget förändras för att förhindra det.

Så hur kommer du att göra nu för att inte falla i nästa återfall? Det tror jag är en fråga du behöver ställa dig själv.

För att spinna vidare på detta så räcker ofta inte ren vilja. Man behöver stöd, medicin, ändra saker i sitt liv. Börja träna, ta hand om sig, se över sin vänkrets, och om inte annat vara ärlig mot sig själv som start. Om du kan acceptera att du är en människa med en beroendesjukdom blir det också lättare. Jag kan inte, för jag är sjuk.
Jag önskar att du @karamelldrottningen ger dig själv en chans att klara detta och jag tror AA är en bra hjälp.

 

[Tantan]

…vi förväntar oss inte att andra sjukdomar löser sig med viljestyrka liksom. Beroende är en sjukdom. Vi erkänner fetma som en sjukdom. Cancer är en sjukdom. Är man sjuk behöver man hjälp. Vi säger inte till en person med cancer att de faktiskt måste bestämma sig för att bli friska.

 

[Enya]

För att spinna vidare på detta så räcker ofta inte ren vilja. Man behöver stöd, medicin, ändra saker i sitt liv. Börja träna, ta hand om sig, se över sin vänkrets, och om inte annat vara ärlig mot sig själv som start. Om du kan acceptera att du är en människa med en beroendesjukdom blir det också lättare. Jag kan inte, för jag är sjuk.
Jag önskar att du @karamelldrottningen ger dig själv en chans att klara detta och jag tror AA är en bra hjälp.

Nej precis, jag tänker att det är nog få personer som helt ensamma klarar av att bli nyktra eller drogfria av egen ren vilja utan någon hjälp. Det krävs mycket mer än så faktiskt. Viljan måste finnas annars är det dömt att misslyckas, men det hänger inte alls på viljan utan på allt stöd och hjälp man får när suget tar vid, det är svårt att stå emot suget med bara viljan som enda kraft.

 

[karamelldrottningen]

En sak jag tänker du skulle behöva fundera på är uttrycket som du använt många gånger genom dina trådar.

"Jag ska inte dricka mer. Det här är sista gången. Inte en droppe." Och liknande med tydlig mening om att det inte ska bli mer alkohol för dig mer i livet, men så blir det ju ändå ett återfall längre fram. Det är inte tänkt att bli det men med en beroendesjukdom blir det ju så ändå.

Frågan är:
Vad ska du göra nu för att det inte ska bli ett återfall? Det du har gjort tidigare har inte fungerat till fullo, du har fått återfall, behöver du förändra något eller lägga till något för att verkligen förhindra återfall den här gången? För det är så lätt att säga "jag ska aldrig dricka mer", om du bara visste hur många gånger jag som dotter till en alkoholist har fått höra de orden-till slut himlar man lite med ögon inom sig och tänker jaja visst och går vidare med vetskapen att det dricks inom kort igen, vilket det mycket riktigt görs, för inget förändras för att förhindra det.

Så hur kommer du att göra nu för att inte falla i nästa återfall? Det tror jag är en fråga du behöver ställa dig själv.

Ja till slut förlorar orden sin innebörd om man inte håller sig till det man har sagt.
Så vill jag absolut inte att det ska bli för min och bebis del. Det får inte bli så.

Det där med hjälp har varit väldigt svårt. Nu får jag veta mer på tisdag om vad som kan ske via den vägen.
Jag kom ju aldrig in på den där beroendemottagningen då när jag sökte för när var det ca 1,5 år sedan. Synd på ett sätt för det hade nog gett mig mycket.
De bedömde att VC inte gjort tillräcklig. Men det tycker jag är knepigt för det enda VC kan göra är att tillgodose psykologkontakt. Och det har varit jättebra för mig verkligen men inte tillräckligt.
Vet inte men fått en känsla av att folk inom vården tar mig mer på allvar nu vilket jag tycker är märkligt det också för enda skillnaden nu mot tidigare är att jag har barn. Mådde sämre då mot hur jag mår nu.

Edit: förutom medicin. Det har jag också fått via VC

 

[hundtant]

Vet inte men fått en känsla av att folk inom vården tar mig mer på allvar nu vilket jag tycker är märkligt det också för enda skillnaden nu mot tidigare är att jag har barn. Mådde sämre då mot hur jag mår nu.

Alltså det är inte märkligt. Det visar tvärtom att samhället fungerar. De måste skydda barn från att fara illa.

 

[karamelldrottningen]

Alltså det är inte märkligt. Det visar tvärtom att samhället fungerar. De måste skydda barn från att fara illa.

Fast jag mådde mycket sämre då? Hade jag fått mer hjälp då hade jag kanske hanterat saker bättre nu?

Jag gick på en rehab grej innan också. Det gav massor. Via kommunen\soc som jag sökte till själv.