Jag förstår verkligen inte varför gillande av artiklar på sociala media skulle göra skillnad för klimatet. Verkligen inte. Den typen av engagemang är inte ens engagemang i mina ögon, det är bara ett ställningstagande i en komersiell tidningsutgivares klickstatistik. Jag ger hellre en highfive till varenda cyklist eller fotgängare jag möter på gatan.
Det man klickar på och läser på tidningarna påverkar vad de publicerar. Vad tidningarna publicerar påverkar vad politikerna gör.
Ett oproportioneligt antal miljöintresserade personer läser uppenbarligen inte och interagerar inte med media på sociala media eller internet, eller prenumererar på tidningar? Så det är inte lönsamt att skriva om miljöfrågan och miljöfrågan blir inte heller en valfråga som blåses upp.
Invandrarfientliga grupper däremot verkar klicka, kommentera, interagera med artiklar och med politiker.
Om ingen, jag menar ingen! är intresserad av vad politikerna i Uppsala gör för miljön när nu tidningen faktiskt frågar. Så framstår det som helt uppenbart att Uppsalabor är i alla fall extremt ointresserade av miljön och tänker inte flytta en röst för miljön. Så de politiker som gör absolut ingenting och inte ens har kopplat att det finns ett problem (läs F!) och de politiker som gärna vill förvärra problemet (Sd) drar total jackpot. De partier som vill göra någonting framstår som knasbollar och UNT inser att det här med miljö är i alla fall inte en valfråga i Uppsala. Men invandring däremot det drar både röster, klick och journalistik. Så vårt valsystem handlar om invandring, inte om miljö. Trots att klimatet är extremt mycket viktigare.
https://www.st.nu/artikel/kronika-nar-journalistiken-havererar-i-jakten-pa-klickKlickjakt i sig behöver inte heller vara någonting dåligt. Journalistik kostar pengar och någon måste betala. Tidigare utgick man från upplagans storlek, i dag räknar man antalet läsare av enskilda texter på nätet. Det är rimligt och nödvändigt för att ha ekonomi i verksamheten. Men det är farligt för både demokratin, journalistiken och mediebranschen om klickjakten sker på bekostnad av sanningshalten i innehållet.
https://www.svt.se/kultur/klickjakt-i-journalistlitteraturen-du-kan-aldrig-ana-vad-som-hande-senSebastian Mattsson jobbade själv på Expressen i åtta år och var en av tidningens vassaste klickjägare. Nu har han sagt upp sig och skrivit en verklighetsnära satir, om en cynisk mediemarknad där den datadrivna trafiken, klicken, går före alla andra värden.
– Kalle Klick är helt skamlös. Sidvisningarna han får när någon klickar på hans rubrik är den enda valutan han bryr sig om. Han bryr sig inte om de vanliga idealen en reporter brukar komma till en redaktion med. Inte rädda världen eller ställa makthavare till svars. Han bryr sig bara om klicken, säger Sebastian Mattsson.
https://www.svd.se/sluta-tiga-om-mediernas-osunda-klickjaktFör nej. Det är inte sant att jakten på uppmärksamhet bara gäller kvällspressen. Jag kommer själv aldrig att glömma hur jag det första året på SR stod helt oförstående till de diagram med lyssningssiffror minut för minut jag som chef tvingades ta del av. Det är väl därför vi har public service sa jag, för att det i alla fall ska finnas en plats som är fri från detta tänkande. Men nej, blev jag vackert upplyst. Det är inte så det fungerar för det är samma lyssnare vi konkurrerar om.
https://www.hn.se/åsikter/krönikor/klickjakt-skapar-sårbara-medier-1.4914728
Även ledarskribenten Patrik Oksanen är en klok och balanserande röst i frågan och skrev på Twitter: ”Sluta göra nyheter på sociala mediedrev, gör nyheten på vem som organiserat det och varför”. Så länge medierna fortsätter att värdera antal klick som det viktigaste av allt kommer de som förstår att använda detta att utnyttja medierna maximalt.
Så om bara de ytligaste och elakaste läser Aftonbladet, Expressen, Svd och DN och interagerar med dem, så påverkas journalistiken och politiken till det den är idag.
Senast ändrad: