Islandshästtråden - bilder, snack & frågor om isisar!

[xfie]

Blir inropar på banan, glömmer bort hur man rider men kommer oftast ihåg att le i alla fall

Relaterar så till detta

 

[Human]

Ja, även då träningen var jättebra, som Träning, och han försökte inte på något vis avråda mig, gav allt som utvecklades under bara ett ridpass inte någon känsla "nu är vi redo för tävling", mer nu är vi taggade på att jobba på mycket och ha den härliga känslan stadigt! Jag försökte tänka mig in lite i hur jag skulle känna det på tävling i dagsläget och jag tror inte jag faktiskt är mentalt stark nog att helt förbise poäng och bara var där för att träna på själva tävlingssituationen. Jag skulle nog bli nedstämd och känna mig dålig. Stallägaren sa några visa ord ett tag sen, hon tycker åka iväg och tävla är så viktigt för att utvecklas för man gör gärna det som är lite enkelt hemma, men att när man börjar tävla ska man både för sin häst och sin egen skull börja så absolut enkelt som möjligt så man bygger självförtroende. Helst börja några nivåer under det man kan. Det tror jag att jag är mer lämpad för än att slänga mig in något som vi inte ens kan göra bra hemma liksom.

Ja, så tänker jag idag i alla fall. Nu har vi lördagsträningen på ovalbana att se framemot, det i sig att det är endast andra gången jag rider på ovalbana då gör också att det känns lite befängt ändå att tredje tillfället skulle bli tävling Samt det här att jag har ännu inte hittat att det är lika roligt att träna sportprogram som gaedinga, vi gillar ju fart

Domarsekreterare har jag varit på dressyrtävlingar förut, så sent som förra året, och det var jättelärorikt, så det skulle jag ställa upp på absolut för att lära mig mer om islandstävling.

Jag tror också det är viktigt att bygga självförtroende, både för en själv och för ens häst. Med min förra häst väntade jag i massor med år innan jag vågade mig ut på en tävlingsbana, var så inställd på att allt skulle vara perfekt innan man kan tävla. Sen fattade jag till slut att 1) det blir aldrig perfekt och 2) skulle det ändå börja närma sig "perfekt" hemma så är det ändå en helt annan sak på tävlingsbanan.

Med min nuvarande häst har vi som mål att komma ut och tävlingsträna utan tankar på poäng och annat. Bara träna på att vara iväg, göra saker ihop, vara på nya ställen och ha kul ihop. Senast jag tävlade lufsade vi fram i alla gångarter (kommentar "energifattigt") förutom galoppen där det gick fort som fan. Ingen form alls och knappt att hästen lyfte på fötterna. När jag såg bilder efteråt brast jag spontant ut i gapskratt och sa att min häst såg ut som ett marsvin Men ja, det är en egen mental utmaning att åka på tävling och veta att folk kommer undra vad man gör där. Men de behöver inte veta, jag vet vad vi gör där. Vi tränar. Vi testar på och känner på och lär oss. Nu vet jag mer om hur min häst reagerar i olika situationer på tävling och vad jag kommer behöva ha med mig för att kunna ge honom bästa förutsättningar på framtida tävlingar.

I maj ska vi tävla igen och jag hoppas nu på att känna att jag och hästen är redo för att försöka visa vad vi faktiskt kan (i dagsläget). Då är det ca 2,5 år sen jag köpte honom, men det har passat oss att skynda långsamt.

 

[FengurLaugar]

Själv är jag supertaggad på tävlingen vi är anmälda till! Ska bli väldigt roligt och se hur vi ligger till efter vinterträningen Bara jag rider ordentligt så ska vi nog kunna få hyfsade poäng. Fram tills det är dags för tävling jobbar vi på med det vi fick med oss från helgens kurs med Filippa. Känns himla bra just nu! Ljómi är en liten drömhäst

 

[crazyrabbitlady]

Jag har insett att en av sakerna jag är mest nervös för när det gäller att komma ut och tävla på riktigt är vad domarna kommer tycka. Alltså de som jag träffat som domarsekreterare i flera år. Inte vilka poäng de sätter utan vad de kommer tycka om mig typ. Jättelöjligt egentligen.

 

[crazyrabbitlady]

Domarsekreterare har jag varit på dressyrtävlingar förut, så sent som förra året, och det var jättelärorikt, så det skulle jag ställa upp på absolut för att lära mig mer om islandstävling.

Jag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionär

 

[crazyrabbitlady]

Jag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionär

Och VSM! Såg precis funktionärs schemat och det är många luckor där. Det lottas dessutom ut ett fint presentkort bland funktionärerna

 

[FengurLaugar]

1 år sen idag som jag satt på Laukurs rygg för första gången efter drygt 1 års kämpande med hans skada. Han som inte skulle kunna bli ridhäst igen. Sjukt

 

[Ajda]

1 år sen idag som jag satt på Laukurs rygg för första gången efter drygt 1 års kämpande med hans skada. Han som inte skulle kunna bli ridhäst igen. Sjukt

Visa bifogad fil 117718

Härlig känsla! Vad har han haft för skada?

 

[Ajda]

Jag rider just nu mycket galopp på Lif. Börjar alltid med galopp på lösa tyglar. Hon svarar så fint på den typen av träning. Nu är hon helt stabil i formen och galopperar lugnt och fint. Aldrig övertempo. Ena varvet lättare än det andra. Får kämpa med att få hö galopp. Men hon går fint i den när hon väl tar den.
Fortfarande lite passaktig i tölten, men bättre än tidigare. Rider aldrig volter på henne och är försiktig med ridbanan överhuvudtaget r/t hennes tidigare skada i ett ligament i ena bakknät.

Mists sadel håller jag på att sälja, så nu är det barbackasadel som gäller tills jag hittat en ny.
*ping* Vet ni en sadel som passar en superkort svängd rygg? Måste va ullstoppning.
Påminn mig om att aldrig mer ställa av henne. Hon är het, spänner sig och sen ingen ordentlig sadel på det
Kortfattat, vi kömpar på och hon är inte jättekul att rida just nu.
Borde träna galoppen då jag tror den är nyckeln till en bättre musklad rygg. Men det är förenat med livsfara när hon inte av lugn och avspänd.

De är så otroligt olika. Båda femgångare. Lif med galoppen som bästa gångart just nu. Hon svarar bra på träning genom att bli starkare och starkare. Klarar kort tempo. Bättre form i tölten.
Mist går som en klocka, helt stabil i formen, fin takt i traven bara hon lyssnar och går avspänt. Hon kan springa till månen om man ber henne. Märks inte samma effekt på träning, mer på hur bra hon lyssnar. Lyssnar hon = går bra.

 

[Cavallo]

Jag tror också det är viktigt att bygga självförtroende, både för en själv och för ens häst. Med min förra häst väntade jag i massor med år innan jag vågade mig ut på en tävlingsbana, var så inställd på att allt skulle vara perfekt innan man kan tävla. Sen fattade jag till slut att 1) det blir aldrig perfekt och 2) skulle det ändå börja närma sig "perfekt" hemma så är det ändå en helt annan sak på tävlingsbanan.

Med min nuvarande häst har vi som mål att komma ut och tävlingsträna utan tankar på poäng och annat. Bara träna på att vara iväg, göra saker ihop, vara på nya ställen och ha kul ihop. Senast jag tävlade lufsade vi fram i alla gångarter (kommentar "energifattigt") förutom galoppen där det gick fort som fan. Ingen form alls och knappt att hästen lyfte på fötterna. När jag såg bilder efteråt brast jag spontant ut i gapskratt och sa att min häst såg ut som ett marsvin Men ja, det är en egen mental utmaning att åka på tävling och veta att folk kommer undra vad man gör där. Men de behöver inte veta, jag vet vad vi gör där. Vi tränar. Vi testar på och känner på och lär oss. Nu vet jag mer om hur min häst reagerar i olika situationer på tävling och vad jag kommer behöva ha med mig för att kunna ge honom bästa förutsättningar på framtida tävlingar.

I maj ska vi tävla igen och jag hoppas nu på att känna att jag och hästen är redo för att försöka visa vad vi faktiskt kan (i dagsläget). Då är det ca 2,5 år sen jag köpte honom, men det har passat oss att skynda långsamt.

Jag tycker ändå bilden jag får av det "energifattiga" lufsande islandsmarsvinet som sen drar iväg i attans snabb galopp är ett av de sötaste saker jag kan tänka mig

 

[Cavallo]

1 år sen idag som jag satt på Laukurs rygg för första gången efter drygt 1 års kämpande med hans skada. Han som inte skulle kunna bli ridhäst igen. Sjukt

Visa bifogad fil 117718

Så himla fina ni är!

 

[FengurLaugar]

Härlig känsla! Vad har han haft för skada?

Inflammation i kotsenskidan höger bak. Opererad för det också. Jäkligt kass prognos men det va en sista chans för att han iallafall skulle kunna funka som sällskapshäst. Ett mirakel att det blev såhär bra!

 

[Cavallo]

Jag är rätt säker på att båda föreningarna som har SM-kvalen skulle uppskatta om en extra person hörde av sig och vill vara funktionär

Och VSM! Såg precis funktionärs schemat och det är många luckor där. Det lottas dessutom ut ett fint presentkort bland funktionärerna

Jag har bokat in ovalbaneträningar istället för att va med och tävla, så jobbar jag i alla fall mot vårat mål

Blir också lite osäker, som det med att det vore lite vatten över huvudet att tävla nivå 2 som första tävling, kanske lite överkurs att vara domarsekreterare för första gången på islandstävling på ett SM-kval, rädd man skulle förväntas veta vad man gör? Tänker en skojtävling eller nåt sånt är lite mer förlåtande då.
Sen är det rätt svårt att ta sig till GHP utan bil, fattar inte varför ingen buss går dit?

 

[crazyrabbitlady]

Jag har bokat in ovalbaneträningar istället för att va med och tävla, så jobbar jag i alla fall mot vårat mål

Blir också lite osäker, som det med att det vore lite vatten över huvudet att tävla nivå 2 som första tävling, kanske lite överkurs att vara domarsekreterare för första gången på islandstävling på ett SM-kval, rädd man skulle förväntas veta vad man gör? Tänker en skojtävling eller nåt sånt är lite mer förlåtande då.
Sen är det rätt svårt att ta sig till GHP utan bil, fattar inte varför ingen buss går dit?

Verkligen ingen fara att sitta på sm-kval. Vissa domare är i stort sett självgående, de får oftast de ovanare sekreterarna sitta med hos oss. Men jag förstår känslan. Själv är jag alltid nervös för att få sitta med någon som inte är så bra på svenska eller engelska, jag kan inte kommunicera på fler språk än så.

Bussproblematiken förstår jag med och känner man ingen är det svårt att samåka. Bygger de ut/om flygplatsen så det blir mer industrier där så kanske det blir bättre bussar? Men då är väl risken att GHP inte längre får plats

 

[Fazeem]

@Cavallo tack för de fina orden efter tävlingen för några veckor sedan Jag har varit lite off på skriva-fronten här men jag var SÅ nöjd över vår prestation! S tyckte att det var toppenkul och det tyckte jag med Poängen blev helt okej för att vara första gången och kommentarerna var samma som vi får från tränare på hemmaplan. Nu ska vi iväg på träning på en ovalbana nästa helg, sen hoppas jag kunna vara med på en riktig (men inofficiell) tävling på nationaldagen!

För övrigt tycker jag det verkar klokt att vänta lite med de stora tävlingarna för din del Det ska ju vara kul att tävla! Det finns inga träningstävlingar i närheten av dig? Jag tyckte det var toppen att bara få öva på hela konceptet!

 

[Fazeem]

Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".

Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.

Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.

Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst

 

[Hedinn]

Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".

Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.

Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.

Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst

Åh vad glad jag blir för er skull, så underbart att höra!

 

[Roheryn]

Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".

Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.

Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.

Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst

Fantastiska framsteg ju! Heja er!!!

 

[Fazeem]

Åh vad glad jag blir för er skull, så underbart att höra!

Fantastiska framsteg ju! Heja er!!!

TACK båda två! varje gång jag tvekar ute tänker jag på alla kloka ord jag fått här på buke. Och att vad jag än väljer att göra för att VI ska vara lugna så är det okej!

Sen varje gång vi (läs jag ) lyckas med något nytt och läskigt tänker jag att jag måste rapportera till hejarklacken på buke

 

[Human]

Vi lunkar på i nya stallet, vi trivs SÅ bra Jag är fortfarande lite feg i vissa situationer men vi kommer verkligen framåt ändå. Igår fick jag tummen ur och red bort till den enda lilla backen vi har i närheten (älskar skånska slätten ) och mitt mål var i princip att komma dit och komma hem igen utan några större katastrofer. Och allt utöver det skulle bara vara en bonus. Backen är som ett öppet fält så jag visste att jag skulle bli lite spänd där när det blir så öppet och "fritt blås".

Hur som helst, vi kom dit och skrittade upp för backen. Stannade flera gånger och tittade lite, åt lite godis, och skrittade hela vägen upp. Sen satt jag av och gick ner igen (neråt = hemåt). När vi kommit ner satt jag upp igen och travade upp, och satt sen av igen och gick ner. Sen travade och galopperade vi upp en till gång, och då skrittade jag ner uppsuttet! Och sista gången vi travade upp töltade vi ner Det är alltså en rätt så flack men lång backe som funkar utmärkt som klättringsintervaller uppåt och tölt-takt nedåt.

Sen skrittade vi hem. Hemvägen går längs med motionsspåret och det är verkligen fritt blås hela kilometern hem. Jag märkte att jag blev spänd och orolig, men jag ville verkligen inte sitta av den gången. Vi stannade när det kom cyklister (även om han aldrig blir rädd för cyklister som far förbi numera), han fick godis och klapp och jag andades ut högt flera gånger för att liksom intala mig själv att det var lugnt till slut kom jag liksom bara till insikten att nej - han ÄR ju inte rädd för cyklisterna som kommer bakifrån! Och vill han smygöka nu på vägen hem får jag helt enkelt säga till honom, för han lyssnar ju på mina hjälper bara jag faktiskt rider ordentligt. Och efter det så töltade vi hela vägen hem med många tempoväxlingar Han lyssnar superbra när jag ber honom sänka huvudet och slappna av i stressade situationer, vilket gör mig mer lugn.

Vi har verkligen hamnat i en uppåtspiral nu känns det som och jag vågar mer och mer med mitt troll till häst

Vilken härlig läsning - BRA jobbat! Fortsätt utmana er i er egen takt och fira alla framsteg