Sv: Jag blir snart galen!
Att ta tunga smärtstillande gör ofta bara att man blir tillvand och får öka dosen tills man räknas in bland pundarna när man söker och vill ha mer. Smärtpatienter är verkligen inte den kategorin man vill hamna i.
Vad har du för orsak till att säga att man inte ska ta smärtstillande för att man blir tillvand och snart kan räknas in bland pundarna? Jag har tagit samma dos morfinliknande medicin i fem år utan att behöva höja dosen mer än en gång när smärtorna blev värre. Jag har inte blivit tillvand och jag har aldrig hört talas om någon som har blivit det heller som har tagit sin medicin enligt ordination.
Hon är ju redan en smärtpatient! Fy vad arg och ledsen jag blir på sådana människor som dig! Om du hade haft någon kunskap om svåra smärttillstånd så hade du vetat att det är mycket ovanligt att en person som tar den mängd smärtstillande som hen har blivit tillsagd att ta under den period som hen har ont blir beroende. Det är tack vare sådana uttalande som ditt som man knappt vågar andas om att man behöver starka smärtstillande för att överhuvudtaget överleva för då får man höra att man är morfinist/knarkare/narkoman/pillermissbrukare eller något annat otrevligt skällsord. Det är verkligen inte kul alls ska du veta. Enda sättet jag är beroende av min medicin är för att jag annars inte hade orkat överleva med de smärtorna som härjar i min kropp. Kom tillbaka när du har upplevt den smärtan jag upplever varje dag även med smärtstillande så kan vi diskutera det här. Säger du likadant till de som tar antidepressiva för depression och till diabetikern som tar sitt insulin? Vet du om att en av de vanligaste orsakerna till att människor tar livet av sig är just smärta! Smärtpatienter behöver inte mindre smärtstillande. Ofta är de gravt undermedicinerade just för att läkarna är så rädda för att skriva ut tillräckligt stark medicin så folk går och lider och blir sämre och sämre och kan till slut inte jobba alls och då är man helt plötsligt en parasit på samhället också i mångas ögon. Det är väl ingen som väljer att bli smärtpatient, bli sjuk eller skadad men man kan välja att inte uttala sig så fruktansvärt dumt som du gjorde här ovan. Speciellt som man så tydligt inte har någon kunskap om det alls. Hade det hjälpt att gå till alternativare när man har riktigt svåra smärtor så hade det inte funnits några smärtkliniker eller några smärtlindrande mediciner alls för då hade ju de varit helt överflödiga.
Till Ts
Gå till din vårdcentral och be om en remiss till en smärtklinik. Det ska finnas överallt även om jag är smärtsamt medveten om att det tyvärr inte gör det fast landstingen är skyldiga att tillhandahålla det till sina smärtpatienter. Finns det ingen smärtklinik så leta tills du hittar en läkare på någon vårdcentral som lyssnar på dig.
Att åka till akuten är ingen ide för där har läkarna inte tid att verkligen lyssna. Att ha ont räknas inte som något akut om det inte är en helt ny smärta.
Vänta inte med att söka hjälp utan ring din vårdcentral direkt på måndag morgon och förklara ditt ärende och säg att du vill ha en lång tid så att du faktiskt hinner berätta allt. Det kan vara värt att få vänta någon vecka extra istället för att få en tid på tio minuter då man ska dra alltihopa och läkaren är stressad och hinner inte lyssna.
Visst kan sjukgymnastik hjälpa för väldigt många åkommor och jag tycker absolut att du ska prova de olika möjligheterna som finns där. Kanske blir du rörligare utav vattengymnastik? Att bara ligga och flyta i 35 gradigt vatten kan göra underverk för vissa åkommor. Kanske kan akupunktur hjälpa dig? Många sjukgymnaster är utbildade inom akupunktur. Bara för att man går till en sjukgymnast så behöver det inte innebära regelrätt träning för det anar jag att du har för ont för utan du behöver annan hjälp.
Något jag också skulle vilja tipsa dig om som sjukgymnasterna har (iallafall här så fråga gärna efter det) är smärtkurser då man lär sig att hantera smärtan på olika sätt. På vissa ställen har de också mindfulness och basal kroppskännedom som också brukar vara väldigt bra kurser. Mentalträningskurser har jag också gått (inte hos sjukgymnast utan privat) och det har också hjälpt mig väldigt mycket just för att lära mig att hantera smärtan.
Du måste ju absolut få hjälp både med smärtlindring och med diverse hjälpmedel på ditt arbete. En arbetsterapeut kan t ex hjälpa dig med en stol så att du sitter bättre och både sjukgymnastiken, arbetsterapeuten och ortopedtekniska kan skriva ut diverse skydd och otroser som kan hjälpa dig. Jag har t ex en jättebra korsett som stödjer ryggen och håller ihop mina höfter som jag har fått ifrån ortopedtekniska. Något liknande kanske skulle kunna hjälpa dig? Du kanske också är i behov av en nackkrage för att avlasta när du har nackspärr? Du kanske behöver inlägg i dina skor för att hjälpa till att avlasta skoliosen i ryggen? Det finns massor med hjälpmedel och jag tror absolut att du skulle kunna få mycket avlastning och att smärtorna hade minskat med hjälp av det. Diskutera allt detta med läkaren så att du får remisserna som du behöver. Till arbetsterapeut och sjukgymnast kan man komma utan remiss men till ortopedtekniska behöver man en remiss.
Jag skulle gissa att yrseln kommer ifrån nacken för har man problem med nacken så kommer ofta yrsel som ett brev på posten så får du ordning på nacken så ordnar det sig nog med yrseln också.
Om du inte får någon hjälp ifrån en läkare så gå till nästa och nästa. Ge dig inte. Du har lika stor rätt som alla andra att leva ett drägligt liv.
Lycka till och ge dig inte!
Kramar
Massage har jag testat, det hjälper kanske 5 min efter behandlingen men sedan kommer smärtan tillbaka och då kan jag knappt gå. Dessutom är det jobbigt att ligga på mage längre stunder för det gör så förbaskat ont. 
