Lilljessicah
Trådstartare
Det är med rödgråtna ögon och för mycke tårar på min suddiga skärm som jag skriver detta hemska inlägg.
Jag vet inte ens vart jag ska börja. *gråter*
Jag står inför att ta det absolut tyngsta beslutet jag någonsin tagit, och det är att låta Ginger vandra vidare till himlen.
Det finns inget bra sätt att skriva på, jag vet inte ens vart jag ska börja. Men någonting står inte rätt till längre. Han har börjat vakta väldigt mycket, har flugit på en av dom andra hundarna 6ggr och även fast denne har legat på rygg, helt nerkissad och skrikit för sitt liv så har han fortsatt dominera. Man hade aldrig kunnat tänka sig att Ginger, den absolut snällaste varelsen på denna jord skulle göra en sån sak, det är därför jag känner mig så hemsk när jag skriver detta.
Jag är så himla rädd för att jag överdriver, att jag kanske inbillar mig, att det kanske inte är så farligt. Han kanske har fått en tumör, eller jätteont i ryggen igen. Även om ingenting talar för det.
För att sluta vara egoistisk som man blir i sådana här lägen så mår ingen bra av att hela tiden leva i osäkerhet.
Jag kan inte sluta gråta, för Ginger är hunden man alltid vetat vart man har, den tryggaste mest pålitligaste nallebjörn som man kunnat lyfta i svansen och han har pussat din kind, han har alltid varit både könslös och ranglös runt andra hundar, alltid varit en riktig klippa, världens bästa på denna jord har blivit opålitlig.
Jag vet inte vad jag mer ska skriva än att jag vet inte om jag kan leva med det här. Det känns så fruktansvärt hemskt av mig, även om man innerst inne vet att det är det rätta för honom om han inte mår bra och för omgivningen som långsamt förstörs.
Jag har inte bokat någon tid, utan är fortfarande kvar i stadiet då jag omfamnar honom, gråter i timmar och vet inte vart jag ska ta vägen av smärtan som översköljer mig.
Dom säger att det bästa är att boka en tid så fort som möjligt, men hur i hela världen ska jag klara det.
Min älskade Ginger, den snällaste på denna jord, han mår inte bra och jag kan inte göra något åt det.
*gråter*
Jag vet inte ens vart jag ska börja. *gråter*
Jag står inför att ta det absolut tyngsta beslutet jag någonsin tagit, och det är att låta Ginger vandra vidare till himlen.
Det finns inget bra sätt att skriva på, jag vet inte ens vart jag ska börja. Men någonting står inte rätt till längre. Han har börjat vakta väldigt mycket, har flugit på en av dom andra hundarna 6ggr och även fast denne har legat på rygg, helt nerkissad och skrikit för sitt liv så har han fortsatt dominera. Man hade aldrig kunnat tänka sig att Ginger, den absolut snällaste varelsen på denna jord skulle göra en sån sak, det är därför jag känner mig så hemsk när jag skriver detta.
Jag är så himla rädd för att jag överdriver, att jag kanske inbillar mig, att det kanske inte är så farligt. Han kanske har fått en tumör, eller jätteont i ryggen igen. Även om ingenting talar för det.
För att sluta vara egoistisk som man blir i sådana här lägen så mår ingen bra av att hela tiden leva i osäkerhet.
Jag kan inte sluta gråta, för Ginger är hunden man alltid vetat vart man har, den tryggaste mest pålitligaste nallebjörn som man kunnat lyfta i svansen och han har pussat din kind, han har alltid varit både könslös och ranglös runt andra hundar, alltid varit en riktig klippa, världens bästa på denna jord har blivit opålitlig.
Jag vet inte vad jag mer ska skriva än att jag vet inte om jag kan leva med det här. Det känns så fruktansvärt hemskt av mig, även om man innerst inne vet att det är det rätta för honom om han inte mår bra och för omgivningen som långsamt förstörs.
Jag har inte bokat någon tid, utan är fortfarande kvar i stadiet då jag omfamnar honom, gråter i timmar och vet inte vart jag ska ta vägen av smärtan som översköljer mig.
Dom säger att det bästa är att boka en tid så fort som möjligt, men hur i hela världen ska jag klara det.
Min älskade Ginger, den snällaste på denna jord, han mår inte bra och jag kan inte göra något åt det.
*gråter*
