"Jag gillar inte barn"

[Pontevecchio]

Jag har full förståelse för det, jag vågar knappt rasta hundarna i den miljön Men i teorin kan jag tänka mig att det här med att träna på självbehärskning (och förvänta oss det av barnen) är oerhört viktigt. Var det inte en av de absolut starkaste faktorerna för "framgång" i den där enorma sociala studien från australien?

Barn som tidigt får träna på och etablera självkontroll har enorm nytta av det, och att kunna behärska sig minskar ju risken för att kasta sig rakt ut i gatan mm

Det tror jag med och jag försöker vara chill (när det passar sig). Pappan är lite vildare så jag blundar och låter de hålla igång.

 

[MissFideli]

Jag tillhör kategorin som inte "gillar barn". Men om sanningen ska fram är det nog mer föräldrar jag har problem med. Inte (nödvändigtvis) som personer, utan just relationen. Visst kan man hamna i situationer där barn är störiga och jobbiga, men hade det bara handlat om mig och barnet hade vi sannolikt rett ut det, men föräldrarna är en komplicerande faktor som gör att jag gärna undviker alla situationer med barn.

Anledningen till att man uttrycker att man ogillar barn "förutom dina" eller "förutom mina egna" misstänker jag kan ha samma bakgrund. Men en bra relation till föräldrern känner man sig mer trygg att umgås med barnet på egna villkor, man har "mandat" att säga ifrån och man har kanske lite grundläggande känsla för hur föräldern vill uppfostra sitt barn. En konflikt med ett barn är ju hanterbart, men att sen hantera en påföljande konflikt med en förälder som kanske helt missat situationen till att börja med och snabbt dragit egna slutsatser att agera på, är en helt annan historia.

Håller med. För mig som mest "störs av barn" i jobbet, så baseras det mycket på hur föräldern/den vuxna som är med beter sig. Ett barn som skriker i 30 min i en buss, det stör. Det kommer man inte ifrån. Ser jag att föräldern ändå försöker få sitt barn att sluta skrika, så stör det mindre. Förutom när föräldern för att få tyst på barnet låter det springa runt i bussen, då blir jag arg. Tyvärr har jag inte alltid möjlighet att säga till, så då får man helt enkelt hoppas att man inte krockar. Vissa föräldrar har dessutom åsikten att alla andra ska rätta sig efter dom, och/eller att dom har alla rättigheter på sin sida och blir riktigt sura när man berättar att så inte är fallet.
Men mina erfarenheter är nästan uteslutande från kollektivtrafiken och därför baserat även på säkerhet.