"Jag gillar inte barn"

[Dressyrtjejen_97]

Att kalla barn för äckliga och att man hatar dessa är absolut att gå för långt, otvivelaktigt.
Däremot tycker jag att det borde anses mindre kontroversiellt (än det uppenbarligen gör idag!) att ha åsikter i stil med "barn är ingenting för mig", "jag funkar inte bra tillsammans med barn" och "jag är totalt ointresserad av barn".

För egen del har jag inget intresse av barn, och funkar dåligt ihop med de. De kanske inte funkar så dåligt tillsammans med mig objektivt sett, men jag tycker det är ansträngande att ha sådana runt mig. Däremot går jag jättebra ihop med tonåringar, och både umgås rent privat med, men även jobbar med insatser kring sådana (läs: nattvandring).

Not: Med barn ovan menat under 12-13 år. Tonåringar = 13-19 år.

 

[Petruska]

Jag tycker att tråden har gett superintressanta svar! Jag har nog varit så kränkt i min barnbubbla ( ) att jag inte alls tänkt på att det kan vara en motreaktion på barnnormen och tjatet om att skaffa barn.

Den kränktheten är lagom obegriplig och lite småintressant för mig. Jag tänker att kränkt blir en över sådant som är på något vis personliga för en. Föräldraskap - att ha barn - är bland det minst personliga av allt, tycker jag. Nästan alla får ju barn, och precis alla har varit barn.

 

[Energi]

Den kränktheten är lagom obegriplig och lite småintressant för mig. Jag tänker att kränkt blir en över sådant som är på något vis personliga för en. Föräldraskap - att ha barn - är bland det minst personliga av allt, tycker jag. Nästan alla får ju barn, och precis alla har varit barn.

Nu var det, som smileyn visade, inte helt gravallvarlig menat.

Däremot så är det nog ändå rätt personligt för mig tror jag. Jag är kanske en sån som går upp väldigt mycket i att vara mamma™ i kombination med en omgivning som gärna berättar för mig att dom ogillar barn eller tycker att barn är äckliga. Har i sådana lägen (speciellt när ungen är med) svårt att inte ta det personligt. Liksom, varför berättar du det om inte för att hinta om att mitt barn är äckligt. Om det låter begripligt?

 

[Petruska]

Nu var det, som smileyn visade, inte helt gravallvarlig menat.

Däremot så är det nog ändå rätt personligt för mig tror jag. Jag är kanske en sån som går upp väldigt mycket i att vara mamma™ i kombination med en omgivning som gärna berättar för mig att dom ogillar barn eller tycker att barn är äckliga. Har i sådana lägen (speciellt när ungen är med) svårt att inte ta det personligt. Liksom, varför berättar du det om inte för att hinta om att mitt barn är äckligt. Om det låter begripligt?

Jodå. Men jag vidhåller att vara förälder är en mycket opersonlig egenskap.

 

[Energi]

Jodå. Men jag vidhåller att vara förälder är en mycket opersonlig egenskap.

Håller med!

 

[stjarnhimmel]

Nu var det, som smileyn visade, inte helt gravallvarlig menat.

Däremot så är det nog ändå rätt personligt för mig tror jag. Jag är kanske en sån som går upp väldigt mycket i att vara mamma™ i kombination med en omgivning som gärna berättar för mig att dom ogillar barn eller tycker att barn är äckliga. Har i sådana lägen (speciellt när ungen är med) svårt att inte ta det personligt. Liksom, varför berättar du det om inte för att hinta om att mitt barn är äckligt. Om det låter begripligt?

Säger folk i din omgivning att barn är äckliga? Jag har nog mest läst det på Buke...

 

[EmmaBovary]

Nu var det, som smileyn visade, inte helt gravallvarlig menat.

Däremot så är det nog ändå rätt personligt för mig tror jag. Jag är kanske en sån som går upp väldigt mycket i att vara mamma™ i kombination med en omgivning som gärna berättar för mig att dom ogillar barn eller tycker att barn är äckliga. Har i sådana lägen (speciellt när ungen är med) svårt att inte ta det personligt. Liksom, varför berättar du det om inte för att hinta om att mitt barn är äckligt. Om det låter begripligt?

Trots att jag hör till dem som inte är direkt barnkära så förstår jag verkligen att det är svårt att inte ta personligt, speciellt i ditt fall med kompisen som blev sur när ditt barn smakade på godis som du gjort till denne (tror jag det var?) som du skrev om i en annan tråd. Det lär ju färga synen på negativa kommentarer om barn rent generellt.

 

[MidnightSoul]

Jag finner barn läskiga, ju yngre desto läskigare. Har helt klart med att dom inte kommunicerar på ett sätt som gör så att jag förstår vad dom vill.
Å i övrigt som en person som inte har velat ha barn överhuvudtaget så har kag blivit ifrågasatt extremt mycke. Familjen har kört mycke med när du blir 16 följt av när du blir 18 följt av när du blir 20 så kommer du ha ändrat dig å så fortsätter det. Värst är dock folk jag knappt känner dom e ju fasiken värre än familjen om att tjata om att jag borde ha barn/vilja skaffa barn å det blir bara värre med åren. Du är över 30 å har inte barn med värsta chokade rösten.
Nu är jag över 30 kan tänka mig ett barn med rätt person. Denna person existerar dock inte i mitt liv då jag är singel. Så då får dey vara, barn ska vara önskade och man ska försöka ge dom efter bästa en så bea uppväxt med så många bra minnen som möjligt.

 

[Energi]

Säger folk i din omgivning att barn är äckliga? Jag har nog mest läst det på Buke...

Ja det har tyvärr hänt.

 

[ZeusBoko]

Barn är individer. Det går inte att gilla alla. Ännu märkligare att bestämma sig för att ogilla alla.

 

[stjarnhimmel]

Ja det har tyvärr hänt.

Ok trist. Ja det förstår jag att man reagerar på. Tycker inte att man borde säga att någon människa är äcklig.
Att man däremot inte är intresserad av barn är en annan fråga.

 

[_Taggis_]

Jag tycker att tråden har gett superintressanta svar! Jag har nog varit så kränkt i min barnbubbla ( ) att jag inte alls tänkt på att det kan vara en motreaktion på barnnormen och tjatet om att skaffa barn.

Där har du nog huvudet på spiken.

Det är nog väldigt få av de som här på buke uttrycker starka åsikter i negativa ordalag kring barn eller det som inbegrips av barn, som går runt ute i samhället och oombett uttrycker sitt ogillande över barn som fenomen. Men, som det redan kommits fram till som en av anledningarna till det intolkade "barn-agget", är det nog i hög grad ett uttryck för frustrationen av att ständigt känna sig ifrågasatt. Normbrytande kvinnor blir ständigt ifrågasatta, på mer eller mindre subtila sätt, när det kommer till just frågan om barn. Och som med så mkt annat i livet så brukar det vara så att som man ropar får man svar, varpå uttalanden kan upplevas otrevliga (det som föranledde uttalandet upplevdes antagligen inte så trevligt av mottagaren därav det otrevliga svaret och så är saken i gungning).

Personligen är jag skitless på att få förvara mig som kvinna, vad gäller mitt val att inte vilja ha barn. Med tanke på att jag är 35 så har det liksom inte hänt 1 eller 10 ggr, utan oräkneliga antal i minst 15 år. Jag upplever att det liksom inte spelar någon som helst roll varför jag inte vill ha barn, utan att det är just saken i sig som jag måste försvara mig för. Det ska alltid argumenteras, förklaras, ältas osv varför jag inte har barn eller planerar att skaffa barn. Det dyker upp precis överallt - i stallet, på jobbet, i bekantskapskretsar (vänners vänner ska tilläggas då mina egna vänner redan känner till detta), då jag träffat en ny karl... det finns praktiskt taget inte något som helst sammanhang där jag inte förväntas förklara mig så fort frågan kommer upp. Jag måste alltid vara beredd att försvara mig. Det har gjort mig trött, att befinna sig i en ständig försvarsposition är ganska irritabelt. Jag har inga som helst bekymmer med att ge den långdragna och djupa förklaringen till de som är intresserade. Men det är mkt enklare att kort och koncist bita ifrån med ett "Jag gillar inte barn" - end of discussion.

 

[Youma]

Kan bara instämma med @Red_Chili i varje stavelse. Känner likadant inför barn.

Utöver det så tycker jag ffa yngre barn är äckliga rent fysiskt bortsett från allt snor. Det känns äckligt att ta i dem, de är så äckligt mjuka i huden och den där doften som alla verkar älska så mycket får mig att vilja klökas.

Tack för både ditt och @Red_Chili s inlägg.

Personligen har jag aldrig behövt säga att jag tycker att små barn/bebisar är obehagliga att ta i eller vara i närheten av, kroppsspråket har avsljöjat mig utan att jag har sagt något.

Jag vill tacka för inlägget, för jag har i stort sätt hela mitt liv trott jag var ensam av att få kväljningar av lukten och konsistensen. Dessutom så verkar det vara helt obegripligt för andra - fast man kan känna obehag för vissa konsistenser och lukter hos ex.vis djur , mat, och material och så ovanligt är det ju inte.

Det är högst opersonligt också - jag önskar barnen allt gott i livet, att de ska få vara barn (jag tål att de lever om en hel del, det stör mig mindre) men tryck ett spädbarn i armarna på mig så kommer jag hålla det på armlängds avstånd och se högst besvärad ut.

Det är så tabubelagt att känna det här obehaget, att man får inte uttrycka det alls, på någon nivå, utan bara stå ut. På varenda familjeträff ska man tydligen ha barn på sig i någon variant.

 

[Youma]

Nu var det, som smileyn visade, inte helt gravallvarlig menat.

Däremot så är det nog ändå rätt personligt för mig tror jag. Jag är kanske en sån som går upp väldigt mycket i att vara mamma™ i kombination med en omgivning som gärna berättar för mig att dom ogillar barn eller tycker att barn är äckliga. Har i sådana lägen (speciellt när ungen är med) svårt att inte ta det personligt. Liksom, varför berättar du det om inte för att hinta om att mitt barn är äckligt. Om det låter begripligt?

Det är inte ditt barn som är äckligt i sig, de är äckliga för personen.

Ungefär som en orm inte kan vara äcklig (de är som de är, av naturen) men upplevelsen av orm kan vara äcklig för personen.

Varför de berättar det, ingen aning, kan det bero på situationen?

 

[kryddelydd]

Jag undrar mer över behovet att vräka ur sig hatet. Jag tror inte jag ser det i några andra trådar än just barntrådar att folk verkligen vill beskriva sitt äckel, som ingen frågat efter här.

Vad är det som får dig att tro att de som uttryckt sig klumpigt här hatar barn?
Vad är det som får dig att tro att någon känner ett behov att uttrycka det?


Jag tycker inte att det är rimligt att säga att "jag hatar barn" eller "barn är äckliga" och det finns en hel del uttryckssätt, generellt, som jag tycker är väldigt onödiga. Folk tar till en del ord som är ganska orimliga. Som exempelvis att du uttrycker att folk häver ur sig hat. Jag tolkar det inte som om folk verkligen har så starka aversonskänslor som hat.
Men jag kan möjligen förstå, i den här tråden, hur folk liksom vänder på tanken kring barn som äckliga utifrån trådstarten och då kan komma fram till att det finns en del egenskaper hos små barn som nog kan ses som ganska frånstötande.

Jag tror inte att någon här upplever ett "behov att vräka ur sig".

Men det är ju så: i vissa trådar blir det ganska konstigt och ensidigt och det kan se ut som om människor har ganska starka åsikter om ett visst ämne. Ett ämne som samma människor knappast ägnar en tanke i vardagen men som blir intressant eller åtminstone blir något att uttrycka sig kring, just för att det dyker upp som diskussion.

 

[Modest]

Tack för både ditt och @Red_Chili s inlägg.

Personligen har jag aldrig behövt säga att jag tycker att små barn/bebisar är obehagliga att ta i eller vara i närheten av, kroppsspråket har avsljöjat mig utan att jag har sagt något.

Jag vill tacka för inlägget, för jag har i stort sätt hela mitt liv trott jag var ensam av att få kväljningar av lukten och konsistensen. Dessutom så verkar det vara helt obegripligt för andra - fast man kan känna obehag för vissa konsistenser och lukter hos ex.vis djur , mat, och material och så ovanligt är det ju inte.

Det är högst opersonligt också - jag önskar barnen allt gott i livet, att de ska få vara barn (jag tål att de lever om en hel del, det stör mig mindre) men tryck ett spädbarn i armarna på mig så kommer jag hålla det på armlängds avstånd och se högst besvärad ut.

Det är så tabubelagt att känna det här obehaget, att man får inte uttrycka det alls, på någon nivå, utan bara stå ut. På varenda familjeträff ska man tydligen ha barn på sig i någon variant.

Jag kan inte heller med den där kvalmiga doften riktigt (men det visar jag ju inte såklart). Upplever dock att den är ganska starkt kopplad till bebistiden. Har ingen aning om vad det är som luktar?

 

[Energi]

Jag kan inte heller med den där kvalmiga doften riktigt (men det visar jag ju inte såklart). Upplever dock att den är ganska starkt kopplad till bebistiden. Har ingen aning om vad det är som luktar?

Är det den söta lukten kanske? Bebisen luktar från fosterfettet ganska länge och bröstmjölkslukten är väldigt söt.

 

[Energi]

Det är inte ditt barn som är äckligt i sig, de är äckliga för personen.

Ungefär som en orm inte kan vara äcklig (de är som de är, av naturen) men upplevelsen av orm kan vara äcklig för personen.

Varför de berättar det, ingen aning, kan det bero på situationen?

Ja alltså jag har inget emot ATT människor känner som dom gör. Det är grejen att ens säga det som jag inte förstår/förstått. Tråden har gett mig svar på vissa saker, som sagt väldigt intressant eftersom jag aldrig har tänkt så.

Jag har heller aldrig varit i en situation där jag bara räckt över min bebis till någon. Tvärtom har jag aldrig velat att någon ska hålla hen pga hönsmamma.

 

[Bison]

Ja alltså jag har inget emot ATT människor känner som dom gör. Det är grejen att ens säga det som jag inte förstår/förstått. Tråden har gett mig svar på vissa saker, som sagt väldigt intressant eftersom jag aldrig har tänkt så.

Jag har heller aldrig varit i en situation där jag bara räckt över min bebis till någon. Tvärtom har jag aldrig velat att någon ska hålla hen pga hönsmamma.

Det förstår jag verkligen.
Hade inte tyckt det varit så kul om någon säger att hundar är så himla äckliga osv när jag har med min.
Sen får de gärna tycka och känna så men det går ju att vara neutral och respektfull.

 

[Gnist]

Byter man ut barn mot, gamla, funktionsvarierade, tjocka, magra, rullstolsbundna, gravida eller något annat som "avviker", så är det nog väldigt få som tycker att det är okej att skriva i samma ordalag som görs om barn från vissa håll och då om något skulle tråden spårat för länge sen. Typ i inlägg nr 2.

Att man inte gillar barn är helt okej, men att behöva lufta den åsikten i de ordalag som ibland görs är förkastligt.