Jag orkar inte mer...

Sv: Jag orkar inte mer...

Det är min egen uppskattning. Sist jag kollade anmäldes det ca 6500 våldtäkter varje år, 3-4 om falska våldtäkter om dagen skulle alltså innebära att ca 16-22% av alla anmälda våldtäkter är falskanmälningar.

9% klassificeras som falska. Sen har vi X procent som är falska men som är såpass trovärdiga att de inte klassificeras som falska även om det inte blir någon fällande dom (gissar på att detta är den största gruppen).
Jaha, det var som jag trodde. Egen uppskattning. Gissning.

De få (tre vad jag kan hitta) gångerna polisen har yttrat sig om falskanmälda våldtäkter är det siffrorna 20%, 33% och 50% som nämnts. Då tycker jag inte 15-20% är en orimligt gissning. Har ni en bättre gissning så berätta gärna och motivera den?
Absolut.

Det ar allmant kant att polisen, aklagarmyndigheten, och rattsvasendet i stort hyser en utbredd misstro mot valdtaktsoffer. Det slarvas med utredningar, misstankta kallas inte ens alltid till forhor, forhoren kan vara ovanligt milda, rattsintyg fran akutmottagningen kanske man helt enkelt skiter i att begara ut (man tycker inte det behovs da det inte finns nagon namngiven misstankt, eller polisens magkansla/intuition sager att det uppenbart inte gar till atal), enkla rutinatgarder missas. Vad beror detta pa - kanske just asikten att det inte ar sa himla noga att kolla upp? Misstron.

Sedan kan man fraga sig vad polisen egentligen baserar sina misstankar om falskanmalan pa. Bristande trovardighet hos det pastadda offret? Nej, oftast inte. Se tex detta:

För 2004 gjordes undersökningen i form av ett examensarbete på juristlinjen av Therese Aspegren, och undersökningsmaterialet bestod av samtliga våldtäktsanmälningar i 5 olika polisdistrikt, totalt 239 ärenden. I 12 procent av ärendena förekom anteckningar i akten som visade att polis och/eller åklagare uttryckligen misstänkte att anmälan var falsk. Inte i något fall hänvisades till bristande trovärdighet i sig. I stället tycks det vara andra omständigheter som ger upphov till misstanken. Förutom (1) fördröjd anmälan och (2) brist på skador är det följande faktorer som ger dessa utredare ”falsksignaler”: (3) orimlig berättelse, (4) psykisk sjukdom eller psyko-sociala problem, (5) tidigare anmälan och (6) ovilja att medverka till fortsatt utredning. I de fall där polis eller åklagare antecknat sin misstanke om ”falsk” anmälan förekom minst tre av dessa komponenter. Men minst tre komponenter förelåg också i ytterligare 17 procent av ärendena. Detta betyder att antingen är vissa utredare mer misstrogna än andra – eller åtminstone mer öppna med sin misstro – eller också bör alltså 29 procent av alla våldtäktsanmälningar betraktas med skepsis.

....

Nästa fråga blir vilken grund som finns för denna skepticism och för att rutinmässigt lägga ned dessa utredningar. Som en uppföljning av inventeringen 2004 gjordes en undersökning av våldtäktsanmälningarna i 6 (delvis andra) polisdistrikt 2006. Därigenom kom det sammantagna undersökningsmaterialet att bestå av sammanlagt 616 anmälningar. Antalet (genom överbevisning och/eller erkännande) konstaterat falska anmälningar var totalt 9 stycken, det vill säga 1,5 procent av anmälningarna.

(Kalla: http://www.advokatsamfundet.se/Advo...ngar-gor-att-de-mest-utsatta-kvinnorna-sviks/)

Glappet mellan faktiska bevisade falskanmalningar och polisernas/aklagarnas kansla var alltsa ganska (valdigt) stort. Man tankte sig att runt en tredjedel av anmalningarna var falska, men faktum var att man bara hade tydliga belagg for att runt 1,5 % var det. Betraktar man anledningarna till misstron sa kan ju mycket av det handla om nagot helt annat an just "det fanns aldrig en valdtakt" som man da tar till for att forklara ett outrett/avstannat fall.

Jag skulle ta enstaka polischefers egna uppskattningar och uttalanden i amnet med en nypa salt, en ganska stor nypa salt faktiskt. Sa lange falskanmalningar inte ens har en tydlig definition inom rattsvasendet, utan i stor grad handlar om subjektiva misstankar, skulle inte jag satta nagon overtro till det. Sarskilt inte nar det fortfarande finns en stark tradition av att misstro anmalningar av sexbrott.

Sjalvklart finns det falska anmalningar av valdtakter, men man maste vara lite kallkritisk ocksa och se till helhetsbilden, vara medveten om vilka attityder det finns inom rattsvasendet.

Att saga att 50% skulle vara falskanmalningar tex ar bara lojligt.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Ändringarnai brottbalken 2005 innebar ökat skydd mot sexuella kränkningar och förstärkning av den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Begreppet våldtäkt utvidgades så att fler gärningar bedöms som våldtäkt, till exempel genom att kravet på tvång satts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande arbetats in i våldtäktsbestämmelsen. Detta betyder att man vid studie av äldre rättsfall där viss gärning bedömts som sexuellt utnyttjande bör beakta att den nu kanske kan bedömas som våldtäkt.
Sverige har en skärpt lag, och ligger (iaf förra året) itopp om anmälda våldtäkter. Min åsikt är att många länder har en lång väg kvar, i Finland tex kan man inte dömmas för våldtäkt om kvinnan är för berusad. i Pakistan är det upp till kvinnan att bevisa våldtäkt, hon behöver ha 4 manliga vittnen... på haiti var våldtäkt lagligt fram till 2005 .Ett reformförslag i Skottland, som också gör våldtäkt av män straffbart antogs 2009, men har ännu inte trätt i kraft.

För övrigt så är det ca 60 % av de anmälda våldtäkterna som aldrig klaras upp.

"År 2010 anmäldes 4 134 våldtäkter till polis. Bara 313 fall gick till lagföring och dom, och av dessa friades alltså 33 procent."
Alltså ansåg åklagaren ca 3800 fall inte var våldtäkt. och av de resterande 300 så fälldes bara 100.

Frågan som uppkommer, var ligger felet, varför denna uppsjö av anmälningar som bara resulterar i några hundratal fällande domar?
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Tack för att du skrev allt jag ville skriva, men inte orkade ta i tu med! Bra gjort! :bow:
 
Sv: Jag orkar inte mer...

"År 2010 anmäldes 4 134 våldtäkter till polis. Bara 313 fall gick till lagföring och dom, och av dessa friades alltså 33 procent."
Alltså ansåg åklagaren ca 3800 fall inte var våldtäkt. och av de resterande 300 så fälldes bara 100.

Frågan som uppkommer, var ligger felet, varför denna uppsjö av anmälningar som bara resulterar i några hundratal fällande domar?

Jag tror inte du vill veta svaret. För det beror inte på rättsväsendet i sig, utan på de personer i kedjan från den som tar emot anmälan till sista personen i posten.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Frågan som uppkommer, var ligger felet, varför denna uppsjö av anmälningar som bara resulterar i några hundratal fällande domar?
Resurser och bevis.

Det finns inga som helst bevis eller den bevisningen som finns är så svag att det egentligen inte finns någonting att gå på. Det går inte att driva mål som man inte kan varken bevisa eller har någon som helst stöd för, då det hade varit enormt slöseri med resurser.

Det är klart att ifall vi alla hade ett BAU-team som hjälpte varje fall så hade vi haft 100% utredning på allting, men de resurserna finns inte.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jag tror inte du vill veta svaret. För det beror inte på rättsväsendet i sig, utan på de personer i kedjan från den som tar emot anmälan till sista personen i posten.

Problemet är att ingen "tredje person" är närvarande då det händer.

Hon hävdar att han hotat henne så att hon därför tvingades = Våldtäkt
Han hävdar att det var ett gemensamt beslut att hoppa i säng = ingen våldtäkt.
Ord står mot ord, inga fysiska bevis motsäger vare sig hennes eller hans berättelse.

Då ska åklagaren lägga ner.

Sedan hjälper det inte hur förstående och insiktsfulla de är som tar emot anmälan.

Och du har fel, jag skulle gärna vilja veta hur man ska få rätsida på problemet.
Inom de sedvanliga demokratiska kraven om rättssäkerhet.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Frågan som uppkommer, var ligger felet, varför denna uppsjö av anmälningar som bara resulterar i några hundratal fällande domar?
Jadu, du ar alltid lika forundrad over att det ar sa fa av valdtakterna som videofilmas och skickas in till polisen med ett skriftligt erkannande av garningsmannen.

Det ar nastan sorgligt att det aldrig gar in att valdtakt oftast ar ett oerhort svarbevisat brott.

Kanner inte for att ta det igen faktiskt.

Sa ser jag nu att du precis besvarat din egen fraga, da kan man undra varfor du staller den egentligen - som om det var nagon annan som undrade over det uppenbara. Ja just det, nu kommer jag ihag, sa att du far mojlighet att antyda att det inte var en riktig valdtakt.
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Jag orkar inte mer...

Resurser och bevis.

Det finns inga som helst bevis eller den bevisningen som finns är så svag att det egentligen inte finns någonting att gå på. Det går inte att driva mål som man inte kan varken bevisa eller har någon som helst stöd för, då det hade varit enormt slöseri med resurser.

Det är klart att ifall vi alla hade ett BAU-team som hjälpte varje fall så hade vi haft 100% utredning på allting, men de resurserna finns inte.

Problemet är väl att inga resurser i världen kan utreda när det inte finns fysisk bevisning som utesluter den ena partens påstående och stöder den andres.

Båda medger att de hoppat i säng.
Ingen kan uppvisa skador
hon hävdar hot,
han hävdar att båda var överens

Anmälan kommer in först en tid efter det påstådda övergreppet.

Jag vet inte vad ett BAU-team skulle kunna göra då...
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jadu, du ar alltid lika forundrad over att det ar sa fa av valdtakterna som videofilmas och skickas in till polisen med ett skriftligt erkannande av garningsmannen.

Det ar nastan sorgligt att det aldrig gar in att valdtakt oftast ar ett oerhort svarbevisat brott.

Kanner inte for att ta det igen faktiskt.
Mitt påstående var sakligt, min fråga var motiverad.

I de fall där det finns bevis så fälls förövaren. Utan undantag.

Men finns det inga, ska vi fälla på hörsägen eller för att vi inte gillar killen i fråga eller? Eller ska vi även i fortsättningen anamma normala rättssäkerhets procedurer och frikänna?

Ja om han hävdar att det inte var en våldtäkt och hon att det var det och inga bevis finns för varken det ena eller andra så kan det ju lika gärna vara en falsk som en äkta våldtäkt och då ska rätten fria. Oskyldig tills motsatsen bevisats, som det så vackert heter i de mänskliga rättigheterna.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag orkar inte mer...

I de fall där det finns bevis så fälls förövaren. Utan undantag.

Jaså? Vad räknas som bevis då?

Erkännande och hot i sms, som offret informerar polisen om och polisens svar är typ "ja du kan ju spara sms:en om åklagaren vill ha dem sen". Sen läggs utredningen ned.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Som sagt, jag kom precis ihag (och la till det i mitt inlagg efter du citerade det tydligen), att du ville antyda att det inte handlar om riktiga valdtakter och det var enbart darfor du stallde fragan om ouppklarade valdtakter som for alla oss andra forstas redan har ett uppenbart svar.

Sedan blir du lite upprord och tror att jag vill falla folk utan bevis, det behover jag nog inte ens kommentera tror jag.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jaså? Vad räknas som bevis då?

Erkännande och hot i sms, som offret informerar polisen om och polisens svar är typ "ja du kan ju spara sms:en om åklagaren vill ha dem sen". Sen läggs utredningen ned.

Jag kan naturligtvis inte säga vad som räknas som bevis i varje enskilt mål.
Det är ju åklagaren som avgör. Och använder han inte tungt vägande bevisning begår han tjänstefel.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Som sagt, jag kom precis ihag (och la till det i mitt inlagg efter du citerade det tydligen), att du ville antyda att det inte handlar om riktiga valdtakter och det var enbart darfor du stallde fragan om ouppklarade valdtakter som for alla oss andra forstas redan har ett uppenbart svar.

Sedan blir du lite upprord och tror att jag vill falla folk utan bevis, det behover jag nog inte ens kommentera tror jag.

Jag är inte upprörd, bara nyfiken hur du tänker dig en ändring inom de spelregler som demokrati o rättssäkerhet sätter.

Ska du kasta killen i vattnet och frikänna honom om han sjunker som i gamla häxprocesser?

Finns ingen bevisning eller erkännande ska frikännandet följa!
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jag är inte upprörd, bara nyfiken hur du tänker dig en ändring inom de spelregler som demokrati o rättssäkerhet sätter.

Ska du kasta killen i vattnet och frikänna honom om han sjunker som i gamla häxprocesser?

Finns ingen bevisning eller erkännande ska frikännandet följa!

Ja där kan vi väl börja! :p
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jaha, det var som jag trodde. Egen uppskattning. Gissning.

Det går inte ha något annat än just en uppskattning när man pratar om falskanmälda våldtäkter.


Jag har lite svårt att förstå mig på vad Therese Aspegren menar i sitt examensarbete. Hon skriver att det aldrig hänvisades till bristande trovärdighet samtidigt som hon listar bl.a "orimlig berättelse" bland de vanligaste faktorerna som gav upphov till misstanke om falskanmälan. Innebär inte en orimlig berättelse bristande trovärdighet i sig?

Även detta stycket har jag problem med:

I de fall där polis eller åklagare antecknat sin misstanke om ”falsk” anmälan förekom minst tre av dessa komponenter. Men minst tre komponenter förelåg också i ytterligare 17 procent av ärendena. Detta betyder att antingen är vissa utredare mer misstrogna än andra – eller åtminstone mer öppna med sin misstro – eller också bör alltså 29 procent av alla våldtäktsanmälningar betraktas med skepsis.

Varför skulle det betyda att vissa utredare är mer misstrogna eftersom det antecknas fler komponenter som gav upphov till misstankar om falskanmälan i 17 procent av fallen? Kan det inte vara så helt enkelt att i vissa fall fanns det flera saker som tydde på falskanmälan än i andra fall? Jag får inte ihop det.


Det ar allmant kant att polisen, aklagarmyndigheten, och rattsvasendet i stort hyser en utbredd misstro mot valdtaktsoffer. Det slarvas med utredningar, misstankta kallas inte ens alltid till forhor, forhoren kan vara ovanligt milda, rattsintyg fran akutmottagningen kanske man helt enkelt skiter i att begara ut (man tycker inte det behovs da det inte finns nagon namngiven misstankt, eller polisens magkansla/intuition sager att det uppenbart inte gar till atal), enkla rutinatgarder missas. Vad beror detta pa - kanske just asikten att det inte ar sa himla noga att kolla upp? Misstron.

Jag är inte lika snabb att underkänna en hel yrkeskår på det sättet. Polisen får ju från andra håll en helt motsatt kritik, se t.ex http://www.newsmill.se/node/15494.


Glappet mellan faktiska bevisade falskanmalningar och polisernas/aklagarnas kansla var alltsa ganska (valdigt) stort.

Som väntat ja.

Sarskilt inte nar det fortfarande finns en stark tradition av att misstro anmalningar av sexbrott.

Du får nog driva vidare den tesen lite med belägg. Jag tror i likhet med Jerzy Sarnecki att det snarare är tvärtom:
Polisens arbete är inriktat på att målsäganden varit utsatt för en våldtäkt vilket är ett integritetskränkande brott. Därför är de obenägna att ifrågasätta uppgifter och se andra tänkbara motiv till anmälan.

Jag tror alltså att kritiken mot polisen främst hänger ihop med allmänhetens syn att det väldigt sällan ljugs om våldtäkter och när polisen möter en annan verklighet i förhörsrummen på så upplevs det som en utbredd obefogad misstro av allmänheten istället för att det faktiskt skulle kunna vara så att en större del av våldtäktsanmälningarna än vad allmänheten tror är falska.
 
Senast ändrad:
Sv: Jag orkar inte mer...

Jag är inte upprörd
Tillrackligt upprord for att inte se vad jag faktiskt skrev tydligen. Andas lugnt nu.

Inte nagonstans har jag argumenterat for att nagon ska fallas utan bevis. Inte nagonstans har jag argumenterat mot nagra manskliga rattigheter. Punkt.

Tydligt nog?
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Jag kan naturligtvis inte säga vad som räknas som bevis i varje enskilt mål.
Det är ju åklagaren som avgör. Och använder han inte tungt vägande bevisning begår han tjänstefel.

Det är en aning naivt att tro att finns bevis så fälls förövaren, utan undantag.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Det går inte ha något annat än just en uppskattning när man pratar om falskanmälda våldtäkter.


Jag har lite svårt att förstå mig på vad Therese Aspegren menar i sitt examensarbete. Hon skriver att det aldrig hänvisades till bristande trovärdighet samtidigt som hon listar bl.a "orimlig berättelse" bland de vanligaste faktorerna som gav upphov till misstanke om falskanmälan. Innebär inte en orimlig berättelse bristande trovärdighet i sig?
Nu har jag inte tid att svara sa utforligt men...

Brottsforebyggande radet ar en instans som kan tankas gora kvalificerade gissningar pa morkertal tex, att gora en gissning baserad pa (som du la fram det) tre polischefers uppskattningar... Du far ursakta, men av orsaker jag redan namnt litar jag inte riktigt pa det.

En orimlig berattelse kan tex vara en osammanhangande berattelse fran nagon sa paverkad av alkohol/annat att den inte far ihop det pa ett hallbart satt. Det betyder inte att det ar en falskanmalan, dvs en logn, ett overgrepp kan fortfarande ha skett och personen kan ses som trovardig men inte i stand att aterge pa riktigt satt.

Det ovantade var inte att det fanns ett glapp mellan bevisade falskanmalningar och antagna sadana, utan det som var anmarkningsvart var vissa fullkomligt ogiltiga anledningarna till att de var misstankta falskanmalningar.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Problemet är att ingen "tredje person" är närvarande då det händer.

Hon hävdar att han hotat henne så att hon därför tvingades = Våldtäkt
Han hävdar att det var ett gemensamt beslut att hoppa i säng = ingen våldtäkt.
Ord står mot ord, inga fysiska bevis motsäger vare sig hennes eller hans berättelse.

Då ska åklagaren lägga ner.

Sedan hjälper det inte hur förstående och insiktsfulla de är som tar emot anmälan.

Och du har fel, jag skulle gärna vilja veta hur man ska få rätsida på problemet.
Inom de sedvanliga demokratiska kraven om rättssäkerhet.

Vi kan börja med att poliserna tar sig an offret och verkligen tar hennes berättelse på allvar. Vi kan fortsätta med att ta det hon säger på allvar. Vi kan fortsätta med att polisen inte redan inledningsvis antyder att det är lögn.

Så... vi kan alltså börja med polisens attityd lägst ner på stegen.
 
Sv: Jag orkar inte mer...

Vi kan börja med att poliserna tar sig an offret och verkligen tar hennes berättelse på allvar. Vi kan fortsätta med att ta det hon säger på allvar. Vi kan fortsätta med att polisen inte redan inledningsvis antyder att det är lögn.

Så... vi kan alltså börja med polisens attityd lägst ner på stegen.

Ja och det vore ju bra om polisen inte heller slarvade bort bevisföremål.
 

Liknande trådar

Äldre Det känns som att jag tjatar om detta men jag kan inte låta bli för jag har verkligen fått nog. Jag ber om ursäkt på förhand för ett... 48 49 50
Svar
992
· Visningar
60 893
Senast: Thaliaste
·
A
Övr. Hund Jag har en urgullig dobermann kille, och skulle gärna byta lite ord med några andra "dobbis" ägare. Men verkar mest vara labrador...
Svar
9
· Visningar
1 074
Senast: Minerva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp