Jag vill ha tillbaka min hjärna

Jag har funderat över det här med intelligens överlag för att jag känner att vissa av mina mediciner gjort mig mer seg i huvudet och jag tycker det är väldigt jobbigt.

Det har alltid varit ett av mina karaktärsdrag att jag är smart, lär mig snabbt och allmänt lite extra. MVG i 34 kurser i gymnasiet, gjorde 4 års biologi, kemi, fysik och teknik på en termin utöver resten av den vanliga skolan i högstadiet, när jag gick i ettan i lågstadiet var jag på samma nivå som som i årskurs tre och fyra.

När jag gjorde högskoleprovet hade jag ingen aning om vad det innebar så jag fick upptäcka det på plats. Mattedelen drog ner poängen men ändå hamnade jag i Aftonbladet med ”Dom är smartast där du bor” på plats 1 och bäst på skolan. Lärde in det dom andra i gymnasiet hade jobbat med i tre månader på kvällen innan. Var i princip inte i skolan alls för att jag mådde så dåligt så jag gjorde allt själv.

Folk jämförde sig alltid med mig i alla år så jag började gömma prov och uppsatser så ingen skulle veta. Jag kunde lära in flera hundra sidor innantill och har någon sorts fotografiskt minne.

Utbildad journalist och hade stenkoll på stavning och alla skrivregler men sen senaste året kan jag inte stava längre! Det förstör det jag älskar som är att skriva.

OCH nu har jag blivit så korkad. Min psykolog säger att jag är mycket smartare än honom och att jag är hans klart mest intelligenta patient. Det tror jag inte på alls och det säger inte så mycket eftersom jag ju i flera år känt mig sämre och sämre.

För jag ser bara hur min koncentration har försämrats och minnet är inte heller vad det var. Överlag känner jag att min hjärna blivit seg och inte alls fungerar på samma sätt.

Det spelar kanske ingen roll tänker ni, men jo, jag har svårt att fokusera på vanliga lätta böcker, huvudräkningen är inte vad den borde, har sämre koncentration även med serier och filmer, har tappat det här med stavning, känner att jag inte är lika bra på problemlösning, har på grund av allt det fått så dåligt självförtroende att jag har svårt att sätta ihop meningar och prata. Jag har sen ett par år tillbaka börjat stamma och sluddra och glömmer ord hela tiden. Det blir liksom lite att jag får försöka tänka som i spelet Med andra ord för att beskriva vad jag menar när det tar stopp. Folk hänger inte med när jag pratar. Det blir snabbt, tyst, stammande, sluddrande, tappar ord och jag blir så stressad för jag känner att jag inte kan kommunicera med andra.

När jag gör sådana där iq test på nätet hamnar jag alltid på topp 10% och jag vet att det är fejk, att alla får det. Men jag har börjat fundera på att be om ett riktigt iq test för att se om jag verkligen blivit så dålig som jag känner och ligger under normalgraden. Men tänk om testet visar på det? Att jag faktiskt fått min hjärna förstörd.

Jag har massor av olika mediciner som gör mig slö och jag upplever att min ECT behandling gjorde en extrem skillnad åt fel håll. Jag vet inte ens vilket år det var för att allt är så suddigt.

Jag vill ha tillbaka min hjärna!

 

[parellikusken]

Känner igen mig, inte för att jag var speciellt smart innan, men mediciner och ECT har gjort tänkandet trögare. Minnet är betydligt sämre och jag tänker långsammare än innan jag blev sjuk.
Men jag vet inte riktigt vad som är vad, om depressionen eller behandlingarna är det som påverkar mest.
Vet iaf att abilify gjort mig lite trögare, men fördelarna med medicinen uppväger och finns ingen bättre att ta för symptomen.

Men jag känner med dig.

 

[karamelldrottningen]

Jag har ingen erfarenhet av ECT men läst om att det finns en risk att man blir just ”trögare” efteråt.
Egentligen inte så konstigt så fort man laborerar med hjärnan. Vad för mediciner har du?
Att du märker en sådan stor skillnad mot hur du varit förut är ju inte bra. Men kanske fördelarna överväger nackdelarna? Vad säger läkaren om det? Skillnaden alltså?

 

[Irrbloss]

Medicinering osv är utanför min kunskapsnivå men jag undrar om dina vardagsrutiner kan påverka alls? Jag märkte stor skillnad när jag la av med 99% av sociala medier och annat som är utformat för att man ska stänga av hjärnan och doomscrolla. Jag har alltid ansetts smart och påhittig av omgivningen men jag blev på riktigt dum i huvudet pga för mycket internet.

Säger såklart inte att det är så i ditt fall, men jag har blivit lite evangelist på det här området eftersom det blev en så drastisk förbättring för mig när jag bytte ut skärmtiden mot mer produktiva saker. Hjärnan är tack och lov flexibel så det man har tappat kan gå att bygga upp igen med rätt verktyg. Jag tycker att du ska diskutera det med lämplig vårdkontakt och se om dom har några bra förslag. Är det svårt att få fram rätt ord i stunden så kan du kanske visa trådstarten?

 

[Lillefrun]

Känner igen mig, inte för att jag var speciellt smart innan, men mediciner och ECT har gjort tänkandet trögare. Minnet är betydligt sämre och jag tänker långsammare än innan jag blev sjuk.
Men jag vet inte riktigt vad som är vad, om depressionen eller behandlingarna är det som påverkar mest.
Vet iaf att abilify gjort mig lite trögare, men fördelarna med medicinen uppväger och finns ingen bättre att ta för symptomen.

Men jag känner med dig.

ECT vägde inte in någon fördel, det var mot min vilja och jag tror det var typ 2013 till 2015 som jag fick min behandling och det har tagit bort några år innan och några år efter. Jag vet till exempel inte exakt hur många år jag var i ett förhållande med en och samma person, på den nivån är det.

Jag har också Abilify men tycker nog tvärtom med den jämfört med liknande. Jag har så många mediciner att det är svårt att veta exakt vilken som gör vad. Vi försöker trappa ut lite för att jag har så extremt många och alla i maxdos eller över. Men vad jag förstått kommer det ta ett eller två år att hitta grundbehandlingen och den kommer behöva växla under tiden pga hur sjukdomen fungerar. Så det känns lite hopplöst för att jag kan inte veta vad som är problemet. Och att gå in i en nertrappning av mediciner i typ 2 år tar emot.

 

[parellikusken]

ECT vägde inte in någon fördel, det var mot min vilja och jag tror det var typ 2013 till 2015 som jag fick min behandling och det har tagit bort några år innan och några år efter. Jag vet till exempel inte exakt hur många år jag var i ett förhållande med en och samma person, på den nivån är det.

Jag har också Abilify men tycker nog tvärtom med den jämfört med liknande. Jag har så många mediciner att det är svårt att veta exakt vilken som gör vad. Vi försöker trappa ut lite för att jag har så extremt många och alla i maxdos eller över. Men vad jag förstått kommer det ta ett eller två år att hitta grundbehandlingen och den kommer behöva växla under tiden pga hur sjukdomen fungerar. Så det känns lite hopplöst för att jag kan inte veta vad som är problemet. Och att gå in i en nertrappning av mediciner i typ 2 år tar emot.

ECT hjälpte inte mig heller tyvärr, kommer aldrig göra det frivilligt igen. Fick 24 behandlingar och jag tappade mycket av det året.

Jag äter bara två mediciner nu förutom sömnmedicin, och ska nog byta ut abilify tabletter mot injektion. I övrigt vill jag inte röra medicinerna. Det är så skönt att inte äta så mycket längre, så om jag vore du skulle jag nog försöka trappa ur ändå även om det känns jobbigt.

 

[Lillefrun]

ECT hjälpte inte mig heller tyvärr, kommer aldrig göra det frivilligt igen. Fick 24 behandlingar och jag tappade mycket av det året.

Jag äter bara två mediciner nu förutom sömnmedicin, och ska nog byta ut abilify tabletter mot injektion. I övrigt vill jag inte röra medicinerna. Det är så skönt att inte äta så mycket längre, så om jag vore du skulle jag nog försöka trappa ur ändå även om det känns jobbigt.

Men jag blir rädd att bli ännu sjukare eller trilla dit totalt om jag tar bort medicinerna. Det är skrämmande. Men jag ska ge det ett försök. Det ska gå långsamt säger min läkare.

 

[Lillefrun]

Men kanske får jag tillbaka min hjärna om jag blir av med några mediciner.

 

[Lillefrun]

Jag har ingen erfarenhet av ECT men läst om att det finns en risk att man blir just ”trögare” efteråt.
Egentligen inte så konstigt så fort man laborerar med hjärnan. Vad för mediciner har du?
Att du märker en sådan stor skillnad mot hur du varit förut är ju inte bra. Men kanske fördelarna överväger nackdelarna? Vad säger läkaren om det? Skillnaden alltså?

Jag har några mediciner som läkaren och psykologen säger gör mig avtrubbad och trött. Vi ska börja minska ner på vissa av dom nästa år. Jag bad att först ta bort en medicin som blockerar en av mina bästa mediciner innan dom satte in den jag vill ta bort.

Läkaren sa igår att jag kommer behöva ett par mediciner i hela mitt liv varav en av dom vill jag ta bort och har sagt i typ 10 år att jag vill sluta med men jag får inte. Där är läkarna och apotekaren väldigt bestämda. Jag har försökt säga att jag tänker sluta för jag är ju inte på LPT men dom ger sig inte. Säger att det är ett måste, jag får inte sluta. Har försökt själv och det var inte okej. Man måste ju lämna blodprov med jämna mellanrum för att hålla koll på medicinen.

Försöker acceptera att den får finnas med mig tills den förstört alla mina organ.

 

[Rosett]

Känner igen mig. Har aldrig fått ECT men flera neuroleptika etc. Slutade ta venlafaxin mot läkares inrådan och mådde lite bättre. Slutade även ta buspiron flera år senare för att jag inte visste om den hjälpte mig + att det stod i FASS att skador på nervsystemet och andra organ ej kan uteslutas.
Nu har jag väl ca 7 psykmediciner. Upplever att jag tappar bort ord när jag pratar, glömmer folks namn, glömmer vad saker heter, svårt att räkna ut större, uppställda tal (alltså t.ex. 4629 - 156. Huvudräkning har jag aldrig varit särskilt bra på, iaf inte svårare tal. 17 + 5 klarar jag ju men t.ex. 24 + 47 är svårare.
Har börjat stava fel, måste tänka hur vissa ord ska stavas, det behövde jag aldrig göra förut. Stavade aldrig fel innan jag ”fastnade” i medicinerna.
Läsning … jag kan läsa en hel sida i en bok utan att sen minnas vad jag läst. Så läser väldigt sällan. Koncentrationssvårigheter, ja, men i mitt fall skylls det på min ADHD. När jag var yngre kunde jag uppslukas av boken jag läste. Numera är det som om hjärnan är avstängd och inte tar in texten.
Känner mig mer ”korkad” än för ca 25 år sen.
Jag får sluta med alla psykmediciner om jag vill men då skulle ångesten och sömnlösheten skapa kaos.

 

[Lillefrun]

Känner igen mig. Har aldrig fått ECT men flera neuroleptika etc. Slutade ta venlafaxin mot läkares inrådan och mådde lite bättre. Slutade även ta buspiron flera år senare för att jag inte visste om den hjälpte mig + att det stod i FASS att skador på nervsystemet och andra organ ej kan uteslutas.
Nu har jag väl ca 7 psykmediciner. Upplever att jag tappar bort ord när jag pratar, glömmer folks namn, glömmer vad saker heter, svårt att räkna ut större, uppställda tal (alltså t.ex. 4629 - 156. Huvudräkning har jag aldrig varit särskilt bra på, iaf inte svårare tal. 17 + 5 klarar jag ju men t.ex. 24 + 47 är svårare.
Har börjat stava fel, måste tänka hur vissa ord ska stavas, det behövde jag aldrig göra förut. Stavade aldrig fel innan jag ”fastnade” i medicinerna.
Läsning … jag kan läsa en hel sida i en bok utan att sen minnas vad jag läst. Så läser väldigt sällan. Koncentrationssvårigheter, ja, men i mitt fall skylls det på min ADHD. När jag var yngre kunde jag uppslukas av boken jag läste. Numera är det som om hjärnan är avstängd och inte tar in texten.
Känner mig mer ”korkad” än för ca 25 år sen.
Jag får sluta med alla psykmediciner om jag vill men då skulle ångesten och sömnlösheten skapa kaos.

Det låter precis som för mig. Jag älskade att läsa och kunde göra det hela dagar i sträck. Nu går det inte. Försöker komma igång med barnböcker, Mumin och Harry Potter och lättsamma vuxenböcker men det går sådär. Men sen hittade jag en gammal kemilärobok här hemma och den kan jag fokusera lättare på. När det är ren fakta och inga tolkningar. Så den läser jag nu.

Jag vet att jag skulle krascha utan mediciner men jag kan ändå inte låta bli att hata dom, och älska vissa av dom. Både ock liksom.

Glömmer vem jag pratat med om vad så jag säger samma sak två gånger eller glömmer att man träffats alls och vilken dag

 

[karamelldrottningen]

Nej du ska verkligen inte sluta med någon medicin utan att konsultera med läkare först!
Jag har gjort det misstaget och det blev inte bra.
Men har du provat andra likvärdiga mediciner som inte går åt lika hårt mot hjärnan?
Finns det risk du skadar dig själv utan dessa mediciner du tar idag? Om det är det de är rädda för?

 

[Lillefrun]

Nej du ska verkligen inte sluta med någon medicin utan att konsultera med läkare först!
Jag har gjort det misstaget och det blev inte bra.
Men har du provat andra likvärdiga mediciner som inte går åt lika hårt mot hjärnan?
Finns det risk du skadar dig själv utan dessa mediciner du tar idag? Om det är det de är rädda för?

Nej det har jag bestämt mig gör att inte göra förutom om det blir så extremt som med en då jag blev sämre och sämre fysiskt och en dag när jag var och handlade inte längre kunde gå så jag ramlade på plan mark och inte kunde resa mig. Fick dra mig själv framåt liggandes med bara armarna.

Den medicinen jag vill bli av med gjorde i höstas så att koncentrationen blev extremt hög. Mådde värre och värre tills jag kollapsade helt och låg på AVA, akutvårdsavdelningen, i 3 dygn. Jag kunde ha dött och det var något organ som fick organsvikt, hade syresättning på 70 och allt bara la av. Dropp i tre dygn och ständig hjärtövervakning. Men jag återhämtade mig ju rätt snabbt men hade jag inte åkt in skulle jag inte överlevt.

Som den hundmänniskan jag är var det första jag sa när jag ramlat ihop nät jag ringde pappa om han kunde ta med hundarna på en ordentlig promenad så jag fick vila en liten stund och gå en kortis på kvällen. Jag tyckte han överdrev när ha istället för att bara låta mig vila en dag körde upp mig till akuten.

Det är alltså inte bara lindriga biverkningar utan flera mycket jobbiga och att utöver dom dessutom ligga tre dygn med dropp på AVA känns ju sisådär.

 

[Lillefrun]

Dessutom trodde ingen på mig om hur värdena kunnat bli så extremt farliga. Fick förklara gång på gång men ingen trodde på mig. Det var också väldigt jobbigt, att inte bli trodd på.

 

[Grazing]

Jag har några mediciner som läkaren och psykologen säger gör mig avtrubbad och trött. Vi ska börja minska ner på vissa av dom nästa år. Jag bad att först ta bort en medicin som blockerar en av mina bästa mediciner innan dom satte in den jag vill ta bort.

Läkaren sa igår att jag kommer behöva ett par mediciner i hela mitt liv varav en av dom vill jag ta bort och har sagt i typ 10 år att jag vill sluta med men jag får inte. Där är läkarna och apotekaren väldigt bestämda. Jag har försökt säga att jag tänker sluta för jag är ju inte på LPT men dom ger sig inte. Säger att det är ett måste, jag får inte sluta. Har försökt själv och det var inte okej. Man måste ju lämna blodprov med jämna mellanrum för att hålla koll på medicinen.

Försöker acceptera att den får finnas med mig tills den förstört alla mina organ.

Tekniskt sett så får du sluta med medicinerna om du vill och inte gör det för att skada dig själv eller andra så att säga. Däremot så kanske det inte slutar bra men läkaren borde kunna hitta likvärdiga mediciner som inte behöver ge dom problemen. Det finns ju så otroligt mycket liknande mediciner till allt nu.

Det är ju verkligen inte meningen att man ska må sämre på medicinerna. Alla tål ju inte allt lika bra heller eller svarar på allt likadant, min läkare har fått hitta andra varianter när jag sagt att jag svarar dåligt på medicinerna av olika anledningar och det har sällan varit ett problem.

 

[Lillefrun]

@Grazing Jag har provat så många varianter att det är svårt att komma ihåg allt och en medicin säger dom inte går att byta ut för att ingen annan medicin har den effekten jag behöver. Men jag har andra som gör mig jätte, jätte trött och det är så synd att jag går runt och är trött hela dagarna och känner mig bortkopplad i huvudet. Omöjligt att vara en levande varelse förrän efter lunch och sen har jag medicintid igen som gör mig trött
resten av dagen och sen medicin igen osv så jag går runt ständigt i någon sorts dimma.
Hoppar jag över tiderna blir det inte bra heller.

Jag vill ju må bättre och ta emot hjälp och jag har bestämt mig för att så länge jag inte blir så akut sjuk att jag behöver vara inlagd igen så tänker jag fortsätta med den medicinen jag varit aktiv emot tills nu men fortsätta reda i vilka andra mediciner jag verkligen behöver och vad som bara gör mig till en zombie.

Och det är läskigt att leva närvarande, jag är rädd för vad som händer om jag inte är en zombie.

 

[karamelldrottningen]

@Grazing Jag har provat så många varianter att det är svårt att komma ihåg allt och en medicin säger dom inte går att byta ut för att ingen annan medicin har den effekten jag behöver. Men jag har andra som gör mig jätte, jätte trött och det är så synd att jag går runt och är trött hela dagarna och känner mig bortkopplad i huvudet. Omöjligt att vara en levande varelse förrän efter lunch och sen har jag medicintid igen som gör mig trött
resten av dagen och sen medicin igen osv så jag går runt ständigt i någon sorts dimma.
Hoppar jag över tiderna blir det inte bra heller.

Jag vill ju må bättre och ta emot hjälp och jag har bestämt mig för att så länge jag inte blir så akut sjuk att jag behöver vara inlagd igen så tänker jag fortsätta med den medicinen jag varit aktiv emot tills nu men fortsätta reda i vilka andra mediciner jag verkligen behöver och vad som bara gör mig till en zombie.

Och det är läskigt att leva närvarande, jag är rädd för vad som händer om jag inte är en zombie.

Sista meningen känns jättesorglig. Har det alltid varit så?

 

[Lillefrun]

Sista meningen känns jättesorglig. Har det alltid varit så?

Ja hela livet, jag klarar varken av egna känslor eller intryck utifrån, när alla andra tycker det är lugnt exploderar min hjärna av intryck. Och att försöka bete mig som en Nt-person i samhället tar enorm energi som gör att jag inte orkar med vardagssakerna.

Jag är rätt saker på att jag inte är gjord för att leva. Att jag är ett missfall. Jag borde
inte finnas

 

[karamelldrottningen]

Ja hela livet, jag klarar varken av egna känslor eller intryck utifrån, när alla andra tycker det är lugnt exploderar min hjärna av intryck. Och att försöka bete mig som en Nt-person i samhället tar enorm energi som gör att jag inte orkar med vardagssakerna.

Jag är rätt saker på att jag inte är gjord för att leva. Att jag är ett missfall. Jag borde
inte finnas

Du slår på dig själv när du tänker så här. Det finns ingen sanning här. Dvs -rätt säker- är inte fakta.

Kan du ifrågasätta dessa tankar? Försöka utmana dem?

 

[karamelldrottningen]

Har du någon samtalskontakt eller liknande?

Edit: du får säga till om jag frågar för mycket
Jag tar inte illa upp utan fattar verkligen om det blir för mycket