Jag vill ha tillbaka min hjärna

Jag har funderat över det här med intelligens överlag för att jag känner att vissa av mina mediciner gjort mig mer seg i huvudet och jag tycker det är väldigt jobbigt.

Det har alltid varit ett av mina karaktärsdrag att jag är smart, lär mig snabbt och allmänt lite extra. MVG i 34 kurser i gymnasiet, gjorde 4 års biologi, kemi, fysik och teknik på en termin utöver resten av den vanliga skolan i högstadiet, när jag gick i ettan i lågstadiet var jag på samma nivå som som i årskurs tre och fyra.

När jag gjorde högskoleprovet hade jag ingen aning om vad det innebar så jag fick upptäcka det på plats. Mattedelen drog ner poängen men ändå hamnade jag i Aftonbladet med ”Dom är smartast där du bor” på plats 1 och bäst på skolan. Lärde in det dom andra i gymnasiet hade jobbat med i tre månader på kvällen innan. Var i princip inte i skolan alls för att jag mådde så dåligt så jag gjorde allt själv.

Folk jämförde sig alltid med mig i alla år så jag började gömma prov och uppsatser så ingen skulle veta. Jag kunde lära in flera hundra sidor innantill och har någon sorts fotografiskt minne.

Utbildad journalist och hade stenkoll på stavning och alla skrivregler men sen senaste året kan jag inte stava längre! Det förstör det jag älskar som är att skriva.

OCH nu har jag blivit så korkad. Min psykolog säger att jag är mycket smartare än honom och att jag är hans klart mest intelligenta patient. Det tror jag inte på alls och det säger inte så mycket eftersom jag ju i flera år känt mig sämre och sämre.

För jag ser bara hur min koncentration har försämrats och minnet är inte heller vad det var. Överlag känner jag att min hjärna blivit seg och inte alls fungerar på samma sätt.

Det spelar kanske ingen roll tänker ni, men jo, jag har svårt att fokusera på vanliga lätta böcker, huvudräkningen är inte vad den borde, har sämre koncentration även med serier och filmer, har tappat det här med stavning, känner att jag inte är lika bra på problemlösning, har på grund av allt det fått så dåligt självförtroende att jag har svårt att sätta ihop meningar och prata. Jag har sen ett par år tillbaka börjat stamma och sluddra och glömmer ord hela tiden. Det blir liksom lite att jag får försöka tänka som i spelet Med andra ord för att beskriva vad jag menar när det tar stopp. Folk hänger inte med när jag pratar. Det blir snabbt, tyst, stammande, sluddrande, tappar ord och jag blir så stressad för jag känner att jag inte kan kommunicera med andra.

När jag gör sådana där iq test på nätet hamnar jag alltid på topp 10% och jag vet att det är fejk, att alla får det. Men jag har börjat fundera på att be om ett riktigt iq test för att se om jag verkligen blivit så dålig som jag känner och ligger under normalgraden. Men tänk om testet visar på det? Att jag faktiskt fått min hjärna förstörd.

Jag har massor av olika mediciner som gör mig slö och jag upplever att min ECT behandling gjorde en extrem skillnad åt fel håll. Jag vet inte ens vilket år det var för att allt är så suddigt.

Jag vill ha tillbaka min hjärna!

 

[Lillefrun]

Jag försöker verkligen komma ifrån dessa tankar men jag har alltid känt mig utanför resten av mänskligheten. Brukade gå iväg från familjen ibland som barn redan för att jag inte ville förstöra deras fina stunder med min närvaro. Det är rätt sorgligt.

Blivit så mycket mobbad, mycket för att jag var så blyg och inte pratade med andra än familjen och närmaste vännerna och för att jag var en plugghäst för att jag alltid var bäst i allt i skolan och det störde folk speciellt i grundskolan. Jag förstår inte varför det var så provocerande att jag var bra i skolan för det var inget jag pratade om eller skröt om utan tvärtom gömde jag prov och uppsatser och vägrade svarade på frågor om poäng och betyg. I gymnasiet gick jag en plugglinje med riksintag och högst intagningspoäng i hela länet så där var vi väldigt många”pluggisar” där det inte var fel att satsa mot höga betyg. Och oj vilken skillnad det var!

Har gått i behandling i 22 år och mycket har blivit bättre men det är så svårt för mig att hantera all ångest på bra sätt och att ta mig igenom alla svängningar. Men jag är väldigt stolt över att jag hanterar vissa saker mycket, mycket bättre än förr. Har jätte bra kontakter i vården, verkligen fantastiska personer. Önskar att alla skulle få det stöd jag har nu

 

[karamelldrottningen]

Låter som du jobbat massor med dig själv och vad fint att läsa att det blivit bättre!
Att du går ifrån vid behov är inte ett misslyckande utan att du vet hur du fungerar då det inte blir för mycket för dig.

Ångest är hemskt. Bästa med den är när den går över.

 

[Lillefrun]

Har du någon samtalskontakt eller liknande?

Edit: du får säga till om jag frågar för mycket
Jag tar inte illa upp utan fattar verkligen om det blir för mycket

Vissa saker som mobbningen är så länge sen och jag har pratat så mycket om det och fortfarande kan vara jobbigt men som jag har rätt stor distans till och
vill visa för andra som är eller varit utsatta för mobbning att det är helt okej och kan vara bra att prata med någon om utan att skämmas. Jag vågade inte berätta förrän för mina föräldrar först när jag var 19 och till och med gått ut gymnasiet. Kanske hade dom inte kunnat hjälpa mig men det kan ju vara tvärtom att om man vågar prata om det ökar det chansen för att faktiskt få hjälp

 

[Lillefrun]

Låter som du jobbat massor med dig själv och vad fint att läsa att det blivit bättre!
Att du går ifrån vid behov är inte ett misslyckande utan att du vet hur du fungerar då det inte blir för mycket för dig.

Ångest är hemskt. Bästa med den är när den går över.

Nja, jag pratade om just det där med att ångest går över förra veckan men jag upplever der som en ständig molande värk som gör mig väldigt illamående och att jag till och med ibland faktiskt kräks ofrivilligt för att ångesten är för stark..

Och går den över kommer nästa sak att ha ångest över mig istället.

 

[Lillefrun]

Har du någon samtalskontakt eller liknande?

Edit: du får säga till om jag frågar för mycket
Jag tar inte illa upp utan fattar verkligen om det blir för mycket

Jag blir tacksam att du läser och bryr dig och svarar

 

[Lillefrun]

Jag var uppe hela natten och städade och plockade i ordning här hemma. Jag vet inte hur det går till men jag far fram som en virrig orkan och det blir sådan röra. Och sen kan jag inte få ihop det i huvudet var jag ska börja så det tar så lång tid eftersom jag inte kan sortera saker i huvudet. Det vore bra om jag håller koll hela tiden.

 

[Grazing]

@Grazing Jag har provat så många varianter att det är svårt att komma ihåg allt och en medicin säger dom inte går att byta ut för att ingen annan medicin har den effekten jag behöver. Men jag har andra som gör mig jätte, jätte trött och det är så synd att jag går runt och är trött hela dagarna och känner mig bortkopplad i huvudet. Omöjligt att vara en levande varelse förrän efter lunch och sen har jag medicintid igen som gör mig trött
resten av dagen och sen medicin igen osv så jag går runt ständigt i någon sorts dimma.
Hoppar jag över tiderna blir det inte bra heller.

Jag vill ju må bättre och ta emot hjälp och jag har bestämt mig för att så länge jag inte blir så akut sjuk att jag behöver vara inlagd igen så tänker jag fortsätta med den medicinen jag varit aktiv emot tills nu men fortsätta reda i vilka andra mediciner jag verkligen behöver och vad som bara gör mig till en zombie.

Och det är läskigt att leva närvarande, jag är rädd för vad som händer om jag inte är en zombie.

Det är svårt med mediciner, dom som jag har är viktigt att ta på mornarna pga att dom gör en piggare. Jag tar Abilify, Ritalin, Voxra och Brintellix och dom fungerar super ihop. Utan dom blir jag väldigt trött och seg och har svårt att komma igång. Dock är dosen väldig viktig, tar jag fel dos så fungerar dom inte bra ihop alls, den ena kompenserar ju för den andra osv.

Det är en röra med mediciner, dock måste tycker jag läkaren lyssna om det är så att man inte mår bra på dom.

 

[Rosett]

Nja, jag pratade om just det där med att ångest går över förra veckan men jag upplever der som en ständig molande värk som gör mig väldigt illamående och att jag till och med ibland faktiskt kräks ofrivilligt för att ångesten är för stark..

Och går den över kommer nästa sak att ha ångest över mig istället.

Jag tycker det är så trist med, framför allt, vårdpersonal som säger ”ångest är inte farligt”, ”den går över”. Jo, fast när den sitter i till och från i flera dagar, veckor, månader, år, och hindrar en från att leva som man vill, så blir jag bara less (på såna kommentarer). De flesta vårdpersonal har nog inte själv haft sån jobbig ångest isf. Kanske de säger så där för att få en att tänka positivt.
Jag brukar också kräkas ofrivilligt av ångest, fast inte jätteofta som tur är. Men brukar ha ångest ”i halsen” och jättesvårt att äta. Har det just nu, är hungrig men vill inte stoppa mat i munnen. Ska försöka med några ostmackor, det brukar fungera.

 

[Lillefrun]

Jag tycker det är så trist med, framför allt, vårdpersonal som säger ”ångest är inte farligt”, ”den går över”. Jo, fast när den sitter i till och från i flera dagar, veckor, månader, år, och hindrar en från att leva som man vill, så blir jag bara less (på såna kommentarer). De flesta vårdpersonal har nog inte själv haft sån jobbig ångest isf. Kanske de säger så där för att få en att tänka positivt.
Jag brukar också kräkas ofrivilligt av ångest, fast inte jätteofta som tur är. Men brukar ha ångest ”i halsen” och jättesvårt att äta. Har det just nu, är hungrig men vill inte stoppa mat i munnen. Ska försöka med några ostmackor, det brukar fungera.

Precis, folk förstår inte.Mina föräldrar har sett och hört mig kämpa mot ångesten i vissa situationer men jag har alltid försökt dölja för dom det riktigt fula som finns inombords. Har blivit bättre på det.

På restauranger och ställen med mycket folk, både i Sverige och utomlands skrämmer jag dom mycket för jag kan springa iväg ut i mörkret där ingen pratar svenska och jag till sist inte vet var jag är.

Jag hade en sån panikångestattack en gång när jag inte kunde prata när mamma var i telefonen, jag grät helt hejdlöst och jag skrek hemska, hemska saker. Saker jag inte ens kan nämna för att dom är så hemska. Inte om mamma men annat som var helt galet. Hade helt tappat verklighetsuppfattningen.

Skäms över det men när jag var sjuk, fast för länge sen, typ 15 år sedan satte jag mig på knäna på golvet i en mataffär och grät och skrek i full panik.

En gång på sjukhuset hittade mamma mig storgråtande när jag gick runt, runt och grät och grät och hade slitit sönder alla tidningar i korgen så hela matsalen var täckt av sönderrivet papper, som tjock snö.

Sådana ångestattacker får jag men däremellan är det så starkt inombords, lika starkt men kommer ut på andra sätt eller värker inombords

 

[Lillefrun]

Jag tycker det är så trist med, framför allt, vårdpersonal som säger ”ångest är inte farligt”, ”den går över”. Jo, fast när den sitter i till och från i flera dagar, veckor, månader, år, och hindrar en från att leva som man vill, så blir jag bara less (på såna kommentarer). De flesta vårdpersonal har nog inte själv haft sån jobbig ångest isf. Kanske de säger så där för att få en att tänka positivt.
Jag brukar också kräkas ofrivilligt av ångest, fast inte jätteofta som tur är. Men brukar ha ångest ”i halsen” och jättesvårt att äta. Har det just nu, är hungrig men vill inte stoppa mat i munnen. Ska försöka med några ostmackor, det brukar fungera.

Kunde du äta sen? Jag får ta näringsdrycker eller glass ibland, sånt som rinner ner lite lättare. Och det är gott med glass, sådana gånger bryr jag mig inte om vad jag äter bara jag äter. Om det blir glass till frukost eller lunch är det ju bättre än inget. Det är bra att du hittat ostmackor som fungerar.

 

[Rosett]

Kunde du äta sen? Jag får ta näringsdrycker eller glass ibland, sånt som rinner ner lite lättare. Och det är gott med glass, sådana gånger bryr jag mig inte om vad jag äter bara jag äter. Om det blir glass till frukost eller lunch är det ju bättre än inget. Det är bra att du hittat ostmackor som fungerar.

Ja, åt några hårtbröd med ost.

 

[karamelldrottningen]

För min del känns det bra att veta att ångesten går över. Oavsett hur överjävligt det känns för stunden.
Hjärna och kroppen fixar inte den ansträngningen som en ångestattack ger i längden. Alltså om det bara skulle fortgå i evinnerlighet.
Så att någon säger att det går över tycker inte jag är fel.

 

[Lillefrun]

För min del känns det bra att veta att ångesten går över. Oavsett hur överjävligt det känns för stunden.
Hjärna och kroppen fixar inte den ansträngningen som en ångestattack ger i längden. Alltså om det bara skulle fortgå i evinnerlighet.
Så att någon säger att det går över tycker inte jag är fel.

Ja den kraftiga panikångesten går definitivt över. Det är den där andra som finns med och molar i kroppen, gör mig illamående, fastnar i saker, får mig att göra dumma saker. Den ångesten upplever jag vara ständigt i mig förutom korta stunder när jag tränar hundarna i ensamhet. Det gör mig nästan alltid glad och en paus från allt annat

För det fungerar som du skriver att ha panikångest dygnet runt varje dag inte fungerar.. Jag brukar krascha helt efter en panikattack för kroppen töms på all energi.

Men det är jobbigt med den där ständiga ångesten också, jag har ett problem jag inte kan lösa och den ångesten försvinner aldrig även om den inte ger mig panikattacker varje dag, eller när man har ångest utan att veta varför. Och min hjärna verkar leta upp ångest eller i alla fall ha en låg tröskel innan något blir till ångest.

Jag trodde att du menade ångest generellt och inte inte just panikångest.

 

[Lillefrun]

Jag har jobbat i trädgården med det som återstått i år men nu är den redo för snö och vinter. Fyllde en hel kompost med löv och lite kompostströ, nu får det verkligen bli jord av det hela.

Det var ett tag sen jag jobbade i trädgården och det är ju så skönt. Då får jag mindre ångest. Lyssnade på en favoritpod också och en timmes promenad med hundarna innan frukosten.

Snart en till promenad och prata med min bästa vän i telefon i eftermiddag också.
Somnade runt 01 och vaknade 04 jätte pigg och ville göra massor av saker men ville inte väcka hundarna men sen gick jag upp i alla fall.

Hittills alltså en bra dag, jag har det där problemet som gnager hela tiden men jag kan bara göra mitt bästa och få besked i april/maj om det kommer gå att lösa. Alternativet skulle krossa mig totalt.

Men utöver det är det mycket bättre idag, det är bra men det kan också vara en väg in i någon av flera faser som jag hamnar i. Så man får aldrig slappna av helt så det inte rullar iväg för mycket. Men just nu spelar det ingen roll för jag förtjänar en vanlig pigg och glad dag och det känns som att läget är under kontroll. Så jag ska bara hänga med i energin.

 

[Lillefrun]

Jag är så less på att äta alla hundratals mediciner men ändå må så dåligt att jag inte vet hur jag ska orka leva. Känner ibland att det kanske vore lika bra att åka tillbaka i tiden innan jag började med mediciner. Jag var 16 år när jag började med antidepressiva mediciner och skämdes. Jag gömde dom för min familj och om jag var iväg med kompisar var jag tvungen att smyga med tabletterna.

Nu orkar jag inte riktigt bry mig om just dom på samma sätt men det är en som nästan alla vet vad den används till eftersom den bara används till en enda sak. Den tycker jag är jobbig ifall det på något vis skulle komma upp på något sätt.

Vanliga antidepressiva är så vanliga nu och jag är vuxen och vet det. Ändå skäms jag för vissa av mina andra mediciner.

Även i vården reagerar alla på allt jag har, det är nog bra med nedtrappningen av mediciner men vet inte om min läkare vet vad hen gör eller om det blir en gissningslek.

 

[Nepenthe]

Jag tänker att du är sjuk och försöker bli frisk?
Att en del av det är att vara lite snällare mot sig själv när du tillfrisknar.
Att du kommer komma tillbaka till de andra? Som mer känns som du?
Att du behöver vila lite nu en stund. Och det är inget fel med det.

Tycker du verkar väldigt uppfinningsrik, smart och påhittig med dina hundar! Du har väl nyligen köpt hus?
Känns som du utvecklas på många plan som du missar?

 

[Lillefrun]

Jag tänker att du är sjuk och försöker bli frisk?
Att en del av det är att vara lite snällare mot sig själv när du tillfrisknar.
Att du kommer komma tillbaka till de andra? Som mer känns som du?
Att du behöver vila lite nu en stund. Och det är inget fel med det.

Tycker du verkar väldigt uppfinningsrik, smart och påhittig med dina hundar! Du har väl nyligen köpt hus?
Känns som du utvecklas på många plan som du missar?

Jo absolut att jag utvecklats men nu är allt kaos och jag tror jag måste flytta inom ett år. Det har kraschat och jag tror jag måste lämna den första platsen jag är kär i. Vill aldrig flytta men har inte råd.

Lite kort, jag har väldigt låg inkomst och har inte råd med alla utgifter som kommer med huset. Inte trodde jag det skulle bli så. Men jag har ansökt om höjt bostadstillägg men måste få dubbelt mot nu för att ha råd att bo här. Jag vet inte riktigt vad jag kan plocka bort. Nu har hundarna sina prylar men dom kostar mig ju nästan 2000 kr i månaden i försäkring, jag behöver betala extremt höga elkostnader, saker har gått sönder, jag är väldigt sjuk i något som är kroniskt och svårbehandlat för mig. Vissa fungerar rätt bra med rätt medicin men inte jag och det går åt mycket pengar ibland.

Men visst, jag har växt som person. Jag agerar inte på ångesttankar längre.

Och Trassel och Milou är allt för mig. Köper hellre en overall till Trassel än något nytt till mig. Och det är på riktigt bara dom som får upp mig på morgonen och ut på dagarna i jobbiga perioder. Jag älskar att hitta på olika sätt att träna på och lära dom saker jag inte sett andra göra, det är fantasi i hundträning för oss. Jag har ju alltid kört två kurser/termin och med rallyn är det ju strikt men nu tränar jag inte alls rally. Jag både tycker om rally och inte. Den gör mig stressad och jag får ångest så fort jag ska på kurs eller tävla och har lagt det på hyllan.

Jag har svårt att se Trassel gå en rallybana i blött gräs eller regn och han är extremt bestämd och vet vad han vill. Vill han träna gör han det men är jag tråkig så väljer han att göra något annat. Så rallykarriären är över. Nu är det freestyle och ska börja på agility on jag mår okej. Klarade bara 2 dagar på valpkursen av 6. Men oavsett kurser eller tävlingar tränar vi ju alltid själva och tror inte grabbarna bryr sig om varför vi tränar bara vi har roligt.

 

[Lillefrun]

Jag tänker att du är sjuk och försöker bli frisk?
Att en del av det är att vara lite snällare mot sig själv när du tillfrisknar.
Att du kommer komma tillbaka till de andra? Som mer känns som du?
Att du behöver vila lite nu en stund. Och det är inget fel med det.

Tycker du verkar väldigt uppfinningsrik, smart och påhittig med dina hundar! Du har väl nyligen köpt hus?
Känns som du utvecklas på många plan som du missar?

Jag tror inte jag kommer bli ”frisk”. Jag kan sluta behandla problem på dåliga sätt men måendet i sig är där det är. Jag kan ha bättre perioder men åt något håll så far det iväg gång på gång efter ett tag. Jag vill bara må bra. Idag gick jag upp vid 5, gjorde iordning mig och la mig med Trassel och Milou igen,gick ut med dom vid 9 när dom vaknade, sen efter att dom ätit och sen sov jag till 13 och då gick vi en riktig promenad och jag orkar ingenting mer än att ta hand om hundarna

Jag funderar på om någon av mina mediciner på morgonen gör mig trött eftersom att jag rätt ofta somnar efter att jag tagit den. Men jag har ingen läkartid förrän i februari/mars att fråga och jag kan ändå inte trappa ut någon ny förrän jag är klar med den jag håller på med nu.

Sen är jag extra trött för jag har feber och är sjuk den här veckan.

 

[Lillefrun]

Nu kom Milou och kröp in i min famn (jag ligger på mage i soffan) sen är han min huvudkudde. Han älskar väldigt mycket fysisk kontakt. En hund som pussar och kramar och som vill bli pussad och kramad tillbaka. Fina hund

 

[karamelldrottningen]

Borde gå att söka på varje medicin om någon ger trötthet som biverkning?