Bukefalos 28 år!

Jag vill inte vara så trött 😭

Kan inte göra någonting. Knappt skriva ens. Ångesten sliter mig i stycken för jag blir så arg och frustrerad på mig själv. Fick nyss ett meddelande om ett hundtäcke jag har till salu. Orkar inte ens svara trots att jag vill. Jag orkar ingenting. Hela dagen har jag legat i sängen utom när jag släpat mig upp för att kissa hundarna och mata marsvinen. Jag har flera meddelanden att svara på men jag kan inte. Det är så jävla lätt men jag kan inte
 

Men inget spelar roll för inget kan hjälpa mig. Det spelar ingen roll hur lite jag orkar för inget kommer att förändras. Det enda jag kan göra är att försöka stå ut ut och hoppas på att jag blir överkörd eller något. Fast jag är typ odödlig så det slutar bara i rullstol eller värre och så har jag ett ännu vidrigare liv att dras med. Jag är rädd hela tiden
 
Jag vet inte. Jag lyckades slumra en liten stund igår men allt började om så fort jag vaknade igen. Minns bara brottstycken av kvällen. Vaknade jättetidigt men kunde inte somna om så nu är jag ännu tröttare än vanligt och huvudet värker. Har legat med min färgläggningsapp hela morgonen och förmiddagen för att hålla ångesten så borta det går. Jag vet att jag har varit uppe men jag minns inte om jag matade marsvinen då också.
Jag ska till psykiatrin för receptförnyelse nu. Jag vill inte men jag måste. Jag borde nog säga något om allting men jag vet inte vad jag ska säga för hjärnan funkar inte. Dessutom vet jag inte om jag kan lita på dem och även om jag kan göra det så kommer de ändå inte kunna hjälpa mig
 
Usch då! :( Har du varit hos psykiatrin? Någonting borde de ju kunna göra....!
De kan inte göra något. Det enda är om jag på något mirakulöst sätt hittar en läkare som på något mirakulöst sätt hittar något som går att fixa och det känns ytterst osannolikt. Skulle de hitta något så är det säkert något som inte går att göra något år och då ger jag upp helt för jag står inte ut längre. Nu är det enda som håller mig ”uppe” ett löjligt litet hopp om att det kanske finns någon minimal chans att någon gång få må bättre men det blir bara värre igen. Fick lite hopp när jag började med litium men som med alla andra mediciner så verkar den också ha slutat verka
var det inte du som bodde i en lägenhet med fukt osv?
Nej, bara kallt och nedgånget
 
Vad bra! Behöver du någon att prata med tills han kommer?
Tack 💖
Ja, det var skönt! Han är förkyld men nu känner jag att jag blir hellre sjuk än är ensam för jag känner mig så konstig och borta. Kanske ska kolla upp uvi igen. Jag har haft lite ont i urinblåsan men det har jag bara antagit varit för att jag druckit mer än vanligt och därför varit mer kissnödig
 
Jag känner mig så fruktansvärt uppgiven och hopplös. nu vill jag inte ens må bättre för jag orkar inte

Jag ber om ursäkt om detta blir helt fel eller om du redan skrivit om de frågor jag ställer men tråden är så lång så jag minns inte allt som står i den. Jag bara hade en liten fundering.
Jag har nyligen gått på ett par olika sorters antidepressiva då jag sökte för trötthet (inte i närheten av så stora problem som du har dock) och läkaren trodde det kunde bero på en psykisk trötthet eftersom alla mina blodprover var klockrena.
Men de medicinerna som skulle hjälpa mot trötthet och ju depression (varken läkaren eller jag tror jag är deprimerad så det är inte därför jag skulle äta dem) gjorde precis raka motsatsen.
Jag blev ännu tröttare, riktigt trött faktiskt, men framförallt så tappade jag allt intresse av livet så att säga. Inte så jag inte ville leva längre, men all lust för saker försvann och jag blev bara likgiltig till allt och gjorde inget annat än mina måsten.
Två sorters mediciner har jag provat, den första var värst med att jag blev tröttare så då bytte vi till en som skulle ha samma verkan plus att den skulle vara mer uppiggande (eller som läkaren sa: lite som uppåttjack).
Men den andra blev jag så trött, nere och mådde så dåligt av att jag inte ens klarade att äta den hela den perioden läkaren ville, utan jag ringde och frågade om jag kunde sluta med den innan det var dags för återbesök.

Så vad vill jag med detta långa inlägg?
Jo jag funderar helt enkelt på om det kan vara så att någon av dina mediciner gör som dessa gjorde för mig, fungerar tvärtemot hur de ska och faktiskt gör att du mår sämre?
Kanske om du har någon ångestmedicin eller antidepressivt?

Det är ju möjligt att jag som sagt missat något du skrivit innan som gör att den möjligheten inte finns, men det var en tanke jag iaf ville framföra då jag till visserligen bara till en bråkdel, men ändå förstår lite hur det känns att vara trött och må dåligt.

Hoppas att saker kan få bli bättre för dig.
 
Hur går det, @Lyan? Jag jobbar hela natten om du behöver prata med någon förutom pojkvännen.
Tack 💖
Pojkvännen är här nu och han hade lite mat och godis med sig och så har marsvinen fått städat. Nu ligger vi och halvtittar på film innan djuren ska få kvällsmat. Jag är jättetrött så jag hoppas att jag kommer kunna somna ganska fort trots ångesten
Jag ber om ursäkt om detta blir helt fel eller om du redan skrivit om de frågor jag ställer men tråden är så lång så jag minns inte allt som står i den. Jag bara hade en liten fundering.
Jag har nyligen gått på ett par olika sorters antidepressiva då jag sökte för trötthet (inte i närheten av så stora problem som du har dock) och läkaren trodde det kunde bero på en psykisk trötthet eftersom alla mina blodprover var klockrena.
Men de medicinerna som skulle hjälpa mot trötthet och ju depression (varken läkaren eller jag tror jag är deprimerad så det är inte därför jag skulle äta dem) gjorde precis raka motsatsen.
Jag blev ännu tröttare, riktigt trött faktiskt, men framförallt så tappade jag allt intresse av livet så att säga. Inte så jag inte ville leva längre, men all lust för saker försvann och jag blev bara likgiltig till allt och gjorde inget annat än mina måsten.
Två sorters mediciner har jag provat, den första var värst med att jag blev tröttare så då bytte vi till en som skulle ha samma verkan plus att den skulle vara mer uppiggande (eller som läkaren sa: lite som uppåttjack).
Men den andra blev jag så trött, nere och mådde så dåligt av att jag inte ens klarade att äta den hela den perioden läkaren ville, utan jag ringde och frågade om jag kunde sluta med den innan det var dags för återbesök.

Så vad vill jag med detta långa inlägg?
Jo jag funderar helt enkelt på om det kan vara så att någon av dina mediciner gör som dessa gjorde för mig, fungerar tvärtemot hur de ska och faktiskt gör att du mår sämre?
Kanske om du har någon ångestmedicin eller antidepressivt?

Det är ju möjligt att jag som sagt missat något du skrivit innan som gör att den möjligheten inte finns, men det var en tanke jag iaf ville framföra då jag till visserligen bara till en bråkdel, men ändå förstår lite hur det känns att vara trött och må dåligt.

Hoppas att saker kan få bli bättre för dig.
Tack! Jag ska läsa igenom allt och svara dig så fort min hjärna inte är potatismos
 
Jag ber om ursäkt om detta blir helt fel eller om du redan skrivit om de frågor jag ställer men tråden är så lång så jag minns inte allt som står i den. Jag bara hade en liten fundering.
Jag har nyligen gått på ett par olika sorters antidepressiva då jag sökte för trötthet (inte i närheten av så stora problem som du har dock) och läkaren trodde det kunde bero på en psykisk trötthet eftersom alla mina blodprover var klockrena.
Men de medicinerna som skulle hjälpa mot trötthet och ju depression (varken läkaren eller jag tror jag är deprimerad så det är inte därför jag skulle äta dem) gjorde precis raka motsatsen.
Jag blev ännu tröttare, riktigt trött faktiskt, men framförallt så tappade jag allt intresse av livet så att säga. Inte så jag inte ville leva längre, men all lust för saker försvann och jag blev bara likgiltig till allt och gjorde inget annat än mina måsten.
Två sorters mediciner har jag provat, den första var värst med att jag blev tröttare så då bytte vi till en som skulle ha samma verkan plus att den skulle vara mer uppiggande (eller som läkaren sa: lite som uppåttjack).
Men den andra blev jag så trött, nere och mådde så dåligt av att jag inte ens klarade att äta den hela den perioden läkaren ville, utan jag ringde och frågade om jag kunde sluta med den innan det var dags för återbesök.

Så vad vill jag med detta långa inlägg?
Jo jag funderar helt enkelt på om det kan vara så att någon av dina mediciner gör som dessa gjorde för mig, fungerar tvärtemot hur de ska och faktiskt gör att du mår sämre?
Kanske om du har någon ångestmedicin eller antidepressivt?

Det är ju möjligt att jag som sagt missat något du skrivit innan som gör att den möjligheten inte finns, men det var en tanke jag iaf ville framföra då jag till visserligen bara till en bråkdel, men ändå förstår lite hur det känns att vara trött och må dåligt.

Hoppas att saker kan få bli bättre för dig.
Du behöver inte be om ursäkt. Jag är tacksam för alla tips jag kan få!

Jag har ätit alla mina mediciner, utom litium, i så många år så det känns osannolikt att det skulle bero på någon av dem, men omöjligt är det ju inte. Speciellt inte eftersom litium kanske kan påverka dem också. Så därför håller jag på att sänka dosen på den som är mest känd för att ge trötthet och jag misstänker att det eventuellt är den sänkningen som har gjort ångesten, paniken och depressionen så mycket värre sista veckan, men det kan också vara ”normala” svängningar.
Mina ångestdämpande kan också ge trötthet men sedan jag fick öka dem igen så har jag faktiskt blivit en liten gnutta piggare eftersom jag inte har lika mycket ångest som hindrar mig, dock tar de inte paniken alls. Paniken tror jag bottnar i frustration och hopplöshet över tröttheten och sedan har den brett ut sig över allting annat också.

Jag äter också ”uppåttjack” och utan dem hade jag inte klarat mig alls. Samtidigt så maskerar de ju till viss del problemen så jag kanske tar ut mig för mycket, men jag gör ju i princip ingenting så jag fattar inte hur jag kan göra för mycket.

Jag hoppas att du mår bättre nu 💖 Depression, trötthet, ångest osv är ett helvete 😞
Ingen fara. Jag skrev det för din skull, inte min.
Du läser det om och när du kan/vill.

Ta hand om dig :heart
Tack 💖
 
Nu har pojkvännen åkt hem igen. Han stannade en extra dag. Det känns en liten gnutta lättare, iallafall just nu i denna minuten. Det svänger så inihelvete! Innan idag har jag haft helt fruktansvärd ångest men faktiskt klarade jag att ”träna” i 15 minuter och så var vi ute en runda med hundarna innan pojkvännen åkte hem. Jag följde honom till bilen också för att få lite draghjälp till Ica så nu har jag bröd, havregryn och sylt som nödmat när jag inte klarar att ta mig hemifrån och så köpte jag cheesecake som jag har ätit nu.

Jag har försökt sova både idag och igår, och andra dagar, men jag kan verkligen inte sova på dagen oavsett hur trött jag än är och det är så störigt för jag tror att jag hade behövt det för de få gångerna jag somnar på dagen så mår jag lite bättre när jag vaknar. Jag funderar på att ställa klockan jättetidigt och då ta en extra melatonin för att se om jag kan sova lite längre på morgonen istället och se om det kan göra någon skillnad för som det är nu så sover jag för lite, men jag kan ju varken somna om på morgonen eller sova på dagen.

Jag har också lagt ut en annons på marsvinssmyckena jag säljer så nu har jag ett gäng meddelanden som jag måste svara på men huvudet har gått i baklås igen. Jag var iallafall smart nog att bara lägga annonsen på en sida denna gången så jag slipper kaoset som blev förra gången
 
Du behöver inte be om ursäkt. Jag är tacksam för alla tips jag kan få!

Jag har ätit alla mina mediciner, utom litium, i så många år så det känns osannolikt att det skulle bero på någon av dem, men omöjligt är det ju inte. Speciellt inte eftersom litium kanske kan påverka dem också. Så därför håller jag på att sänka dosen på den som är mest känd för att ge trötthet och jag misstänker att det eventuellt är den sänkningen som har gjort ångesten, paniken och depressionen så mycket värre sista veckan, men det kan också vara ”normala” svängningar.
Mina ångestdämpande kan också ge trötthet men sedan jag fick öka dem igen så har jag faktiskt blivit en liten gnutta piggare eftersom jag inte har lika mycket ångest som hindrar mig, dock tar de inte paniken alls. Paniken tror jag bottnar i frustration och hopplöshet över tröttheten och sedan har den brett ut sig över allting annat också.

Jag äter också ”uppåttjack” och utan dem hade jag inte klarat mig alls. Samtidigt så maskerar de ju till viss del problemen så jag kanske tar ut mig för mycket, men jag gör ju i princip ingenting så jag fattar inte hur jag kan göra för mycket.

Jag hoppas att du mår bättre nu 💖 Depression, trötthet, ångest osv är ett helvete 😞

Tack 💖

Jag är väldigt ny i den här världen med mediciner och sånt men visst är det så att man kan bli tillfälligt sämre när man drar ner på mediciner? Så det låter ju logiskt att det kan vara därför du blivit sämre, men det kan ju också vara övergående så det kanske lugnar sig igen när kroppen/psyket ställt om.

Tack, jag mår ju betydligt bättre än när jag åt medicinerna, men jag är ju bara tillbaka där jag var när jag sökte hjälp.
Jag ska tillbaka på återbesök nu den 9:e så vi får väl se vad läkaren tänker.
Han har fastnat lite i att han tror det är psykiskt, själv är jag ganska tveksam till det för jag har haft problem med trötthet i typ 20 år och sökt hjälp i omgångar, men alltid bara fått höra att proverna är bra och jag är säkert frisk :meh:
Den här läkaren har ju iaf gått ett steg längre än de tidigare och försöker åtminstone hjälpa mig även om jag önskade att han hade lite mer öppet sinne och ville utreda mer.
Jo, det är ett piss. Jag är ju iaf så pass att jag klarar att jobba men i stort sett inget mer. Jobbar och göra mina måsten med djuren, men orkar inte det där sista som är att ha roligt med djuren.

Tillägg: Jag förstår ju att du har det mycket värre. Panikångest hade jag en del förr men det har hållit sig hyfsat lugnt länge. Tills jag fick dessa mediciner nu, då sa det bara pang! Så fick jag flera anfall, men de lugnade sig hyfsat igen turligt nog.

Så jag förstår till viss del hur du har det men inte hur det måste kännas att ha det i den utsträckning du har. Lider med dig verkligen och hoppas du kan få hjälp. :heart
 

Liknande trådar

L
  • Artikel
Dagbok En sak som jag inte kan få bort från hjärnan som jag blir så jävla ledsen för är att det är så JÄVLA orätt vist 😭 För att egentligen så...
Svar
18
· Visningar
1 826
Senast: LiviaFilippa
·
Hästvård Vill börja med att jag ska ringa veterinär idag. I våras hade min häst en tydlig beteendeförändring. Hon mådde dåligt och hon visade...
2
Svar
27
· Visningar
3 347
Senast: Twihard
·
  • Artikel
Dagbok Är sällan särskilt tillfredställande? Jag vet inte ens vad jag vill känna, men jag vet att jag inte vill upptäcka att hon som kallade...
Svar
0
· Visningar
1 236
Senast: miumiu
·
  • Artikel
Dagbok Solen lyste säkert på dig Soljävel Och jag skakar sönder Allt jag rör vid Du rör och går Rörochgårutanattfällaentår När du...
Svar
2
· Visningar
1 657
Senast: Tofs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Försäkring

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp