Jakthund i hundhård hela dagarna, vettigt?

Bukefalos 30 år!

Att en hund sover inne och även i sovrummet handlar fortfarande om ett det är ett flockdjur, det du borde skaffa dig är en leksakshund som du kan plocka fram när du känner för det. Jag antar att du uppfostrar dina ungar på samma sätt, utfrysning och isolering när någon av dem inte uppför sig som du tycker den ska.

Jag vill inte ha mina hundar i sängen och det fick ex sluta med när vi blev sambos, men de har sina sovplatser i sovrummet och de väljer själva om de vill umgås eller inte när vi är inomhus. De väljer att ligga på golvet om vi är i ett rum utan bädd istället för att ligga ensamma. De följer mig både inne och ute om de får, vilket de sgs alltid får om jag inte måste lämna dem för jobbet.
Nej, givetvis "fostrar" man inte barn på det sättet. Barn kan man prata med, de förstår när man säger "Jag tycker inte om att du gör så, det måste du sluta med".

Om hundarna alltid får följa efter lär de sig att de kan påverka ensamheten och det utvecklar seperationsångerst, om de lär sig att ägaren bestämmer när social tid ges kommer de inte kalla på uppmärksamhet eller känna sig lika oroliga när de lämnas för de har lärt sig att det inte är ngt som de kan påverka ändå. Med det sagt så kan det vara mysigt att de ofta får ge med en, men att de skulle vara bäst eller att hunden skulle må dåligt av annat köper jag inte.

Om ägaren skall kunna vara flockledare för sin hund, så måste ju hunden få vara med sin flock.
Att avvisa hunden från flocken är också att ifrånsäga sig ledarskapet.

Det signalerar att hunden inte har någon flock och får klara sig bäst den kan.
Utan flock ingen flockledare.
Hunden får vara med sin flock, men inte hela tiden. Hundens enda flock är ju vi och det är inte svårt att få en hund att känna det, vi ger mat, gos, och allt som hunden behöver. Hunden kan absolut känna att den måste klara sig lite mer själv om den är själv väldigt mycket, men att man skulle frånsäga sig ledarskapet bara för att den inte får sova i sovrummet och att den är själv mycket om dagarna, det är att ta i.

Hunden kan gå till den uppvärmda delen om den uppvärmda delen fungerar, personligen skulle jag aldrig förlita mig på att värmen garanterat fungerar ner mot -40 eller ens -30 på en area där jag inte märker hur kallt det blir eftersom jag sover någon helt annanstans. Kan man lösa det på ett smidigt vis och känner sig trygg med att inget någonsin går sönder och inga strömavbrott någonsin sker så behöver kylan inte vara ett problem, men det är ganska optimistiskt att tänka sig att majoriteten av jaktspetsar i norra Sverige skulle ha en hundgård i anslutning till ett garanterat uppvärmt garage eller motsvarande bostadsyta. Många har inte hundgård till att börja med och av de som har det så är många fristående en bit från huset med en liten koja. Många människor har inte ens ett uppvärmt garage utan ofta ett som står kallt i och med kostnaden det skulle bli på vintern. Så nej, jag tror fortfarande inte på att majoriteten av jaktspetsarna i norra Sverige bor ute i hundgården på natten. Allt omkring det låter som ett onödigt extrajobb, även om man så skulle skita i hur hunden upplever det rent socialt.

För fortfarande kvarstår förstås också problemet med det sociala som folk har dragit för dig säkert 100 gånger vid det här laget.

Poängen som många här försökt få fram är att hundar är ett socialt djur. Att neka ett socialt djur gemenskap kan vara negativt för dess välbefinnande. Det är fakta, ingen åsikt. Att du tycker det borde vara fint där ute själv ändrar inte hur det kan kännas för ett socialt djur som inte kan föra sin egen talan. Om du hade haft det upplägg som du beskriver men bara lagt till en lucka från garaget in till själva huset (om de sitter ihop) så att hunden kunde ta sig in från garaget till familjen och få social gemenskap genom att vara där i samma rum, inte nödvändigtvis i sängen men åtminstone i rummet, då tror jag att noll personer här hade varit bekymrade över hur din hund skulle spendera nätterna. Det var så lajkorna jag kände hade det och de hade det antagligen jättebra på det viset, för de kunde komma och gå som de ville.

Att totalt stänga ute ett socialt djur från gemenskap majoriteten av dygnets timmar däremot är något helt annat.
Jag har själv installerat ett larm till mobilen om värmen skulle sluta fungera som jag ska köra nu på vintern (på dagen alltså för den ska ju ej sova där ute), men jag köper att många plockar in dem på natten, men inte de jag känner.
Hunden finner sig i det mesta och hunden lider inte bara för den vet att min plats är här ute och jag är ed flocken när jag får. Inget jag kan påverka. Att totalt neka social gemenskap kan vara negativt, ja, men att hunden skulle lida eller bli en olydig hund bara för att den bor ute tycker jag inte är en korrekt beskrivning. Flera av mina vänners älghundar i Värmland som så bor är de bästa både för älgjakt och eftersök. En hund vänjer sig, du kan ha vilken regel som i princip, och den vänjer sig.


Ja, du använder lite förlegade ordval som klangar lite tråkigt. Sen om det är så du menar det eller inte kan ju inte vi svara på.

En jaktlabbe är ofta rätt förig ja. Men tänk också att valpen varit rätt nertryckt i skorna och det är inte riktigt normalt att vara "foglig" i den åldern. Det är bra om valpen tar för sig mer, både för hundens skulle men också i jakten. Att tryckta labbar inte vågar jaga självständigt är inte ovanligt. Och då har du större problem än om hunden tar för sig lite mer i vardagen.

Ja, att inte sova själv skulle nog göra rätt mycket positivt. Hunden är dels väldigt ung, men också utan hundsällskap och själv mycket på dagarna.
Ja, den har varit lite väl nedtryckt. Labben ska ju bara vara för eftersök och apportering och den börjar redan visa bra drag för spår och apportträning så det är jag ej så orolig för, men bra du skriver det.

Får fundera på det där med om de ska få sova i mitt sovrum, det är ganska trångt. Jag har nog lätt att få den att aldig gå upp i sängen bara fya ett par ggr, men är rädd att hon blir svårare att lämna på natten i hundgården om jag ska ha passare.
 
Nej, givetvis "fostrar" man inte barn på det sättet. Barn kan man prata med, de förstår när man säger "Jag tycker inte om att du gör så, det måste du sluta med".

Om hundarna alltid får följa efter lär de sig att de kan påverka ensamheten och det utvecklar seperationsångerst, om de lär sig att ägaren bestämmer när social tid ges kommer de inte kalla på uppmärksamhet eller känna sig lika oroliga när de lämnas för de har lärt sig att det inte är ngt som de kan påverka ändå. Med det sagt så kan det vara mysigt att de ofta får ge med en, men att de skulle vara bäst eller att hunden skulle må dåligt av annat köper jag inte.


Hunden får vara med sin flock, men inte hela tiden. Hundens enda flock är ju vi och det är inte svårt att få en hund att känna det, vi ger mat, gos, och allt som hunden behöver. Hunden kan absolut känna att den måste klara sig lite mer själv om den är själv väldigt mycket, men att man skulle frånsäga sig ledarskapet bara för att den inte får sova i sovrummet och att den är själv mycket om dagarna, det är att ta i.


Jag har själv installerat ett larm till mobilen om värmen skulle sluta fungera som jag ska köra nu på vintern, men jag köper att många plockar in dem på natten, men inte de jag känner.
Hunden finner sig i det mesta och hunden lider inte bara för den vet att min plats är här ute och jag är ed flocken när jag får. Inget jag kan påverka. Att totalt neka social gemenskap kan vara negativt, ja, men att hunden skulle lida eller bli en olydig hund bara för att den bor ute tycker jag inte är en korrekt beskrivning. Flera av mina vänners älghundar i Värmland som så bor är de bästa både för älgjakt och eftersök. En hund vänjer sig, du kan ha vilken regel som i princip, och den vänjer sig.



Ja, den har varit lite väl nedtryckt. Labben ska ju bara vara för eftersök och apportering och den börjar redan visa bra drag för spår och apportträning så det är jag ej så orolig för, men bra du skriver det.

Får fundera på det där med om de ska få sova i mitt sovrum, det är ganska trångt. Jag har nog lätt att få den att aldig gå upp i sängen bara fya ett par ggr, men är rädd att hon blir svårare att lämna på natten i hundgården om jag ska ha passare.
Ja, en hund vänjer sig, den ger upp och dör invändigt. Tror du borde få en påhälsning av Länsstyrelsen och en anmälan till soc. då jag undrar hur det egentligen är med dina barn. Mina hundar har inte separationsångest, jag jobbar trots allt och de kan inte följa med överallt. Min gamla hund fick ångest när den andre flockmedlemen dog och han blev ensam, efter ett liv med andra flocmedlemmar. Nu är det två hundar igen, han har sin flock även de gånger de inte kan följa med på jobbet.

Hundar är flockdjur, inte skapta för att leva ensamma större delen av dygnet och i synnerhet inte en 6-månadersvalp. Ett hunddjur i det vilda går under, en tamhund dör invändigt.
 
Hunden kan gå till den uppvärmda delen om den uppvärmda delen fungerar, personligen skulle jag aldrig förlita mig på att värmen garanterat fungerar ner mot -40 eller ens -30 på en area där jag inte märker hur kallt det blir eftersom jag sover någon helt annanstans. Kan man lösa det på ett smidigt vis och känner sig trygg med att inget någonsin går sönder och inga strömavbrott någonsin sker så behöver kylan inte vara ett problem, men det är ganska optimistiskt att tänka sig att majoriteten av jaktspetsar i norra Sverige skulle ha en hundgård i anslutning till ett garanterat uppvärmt garage eller motsvarande bostadsyta. Många har inte hundgård till att börja med och av de som har det så är många fristående en bit från huset med en liten koja. Många människor har inte ens ett uppvärmt garage utan ofta ett som står kallt i och med kostnaden det skulle bli på vintern. Så nej, jag tror fortfarande inte på att majoriteten av jaktspetsarna i norra Sverige bor ute i hundgården på natten. Allt omkring det låter som ett onödigt extrajobb, även om man så skulle skita i hur hunden upplever det rent socialt.

För fortfarande kvarstår förstås också problemet med det sociala som folk har dragit för dig säkert 100 gånger vid det här laget.

Poängen som många här försökt få fram är att hundar är ett socialt djur. Att neka ett socialt djur gemenskap kan vara negativt för dess välbefinnande. Det är fakta, ingen åsikt. Att du tycker det borde vara fint där ute själv ändrar inte hur det kan kännas för ett socialt djur som inte kan föra sin egen talan. Om du hade haft det upplägg som du beskriver men bara lagt till en lucka från garaget in till själva huset (om de sitter ihop) så att hunden kunde ta sig in från garaget till familjen och få social gemenskap genom att vara där i samma rum, inte nödvändigtvis i sängen men åtminstone i rummet, då tror jag att noll personer här hade varit bekymrade över hur din hund skulle spendera nätterna. Det var så lajkorna jag kände hade det och de hade det antagligen jättebra på det viset, för de kunde komma och gå som de ville.

Att totalt stänga ute ett socialt djur från gemenskap majoriteten av dygnets timmar däremot är något helt annat.
När jag bodde i lägenhet i Skåne och hade balkong hade min husky fri tillgång till den alla tider på dygnet dag som natt och vinter som sommar i stort sett. Då såg jag hur han valde att socialisera enligt eget tycke också. Väldigt intressant att se hur det blev när han själv fick välja hur han ville! han kunde sova på balkongen med snö på ryggen utan problem, för att sedan resa och skaka det av sig efter några timmar fram emot morgonen och hoppa upp i min säng och ligga en stund bredvid mig och sedan lägga sig på golvet bredvid sängen en stund, och sedan gå ut igen. Så där höll han på under dagen också, kom in för att kolla läget och få sällskap av mig då och då när han kände för det. Han kunde öppna balkongdörren själv, jag hade ett draperi för så dörren stängdes till automatiskt av trycket, och när han ville in och ut puttade han upp med nosen. Var dörren låst tjatade han på mig m att jag skulle öppna. :) Hans smultronställe! Men otroligt häftigt att se hur en hund som får välja fritt faktiskt väjer båda delarna. Nu var han ensamhund dock så det spelar ju också in.

Här bor jag med altan och han älskar den men kan tyvärr inte ha samma fria tillgång, grannarna skulle anmäla mig, det är enda anledningen till att han inte har det... och att balkongdörren öppnas utåt och inte inåt som tidigare.

Rottweilern är inte alls lika intresserad av att vara där, går ut och kikar och är en stund och så in igen. Är inte jag där så är inte hon där.
 
Ja, en hund vänjer sig, den ger upp och dör invändigt. Tror du borde få en påhälsning av Länsstyrelsen och en anmälan till soc. då jag undrar hur det egentligen är med dina barn. Mina hundar har inte separationsångest, jag jobbar trots allt och de kan inte följa med överallt. Min gamla hund fick ångest när den andre flockmedlemen dog och han blev ensam, efter ett liv med andra flocmedlemmar. Nu är det två hundar igen, han har sin flock även de gånger de inte kan följa med på jobbet.

Hundar är flockdjur, inte skapta för att leva ensamma större delen av dygnet och i synnerhet inte en 6-månadersvalp. Ett hunddjur i det vilda går under, en tamhund dör invändigt.
Det finns inget olagligt med att en hund vänjer sig vid sådana saker. Enligt mitt tycke är det bra, hunden ska vänja sig vid det som ägaren ger och den finner sig med det och mår bra, den dör inte invändigt. Hunden presterar inte sämre, den blir minst lika lydig och den blir inte aggressiv, det kan jag intyga från hela min uppväxt och flera av jaktlagets vänner. En vän till mig blev anmäld till Länsstyrelsen av en granne som var som dig, han hade en Beagle boende i hundgård och den fick några timmars social tid per dygn annars var han i hundgården - de hade ingeting att anmärka på. (Jag tycker inte det var optimalt för hans vovve, men inte olagligt alltså. Min hund är inne hela kvällen och natten och är i stort sett alltid med oss när jag inte jobbar eller vi ska på ngt som är no no till hundar)
Återigen, det är skillnad på barn och hundar. Barn kan ma prata med, de förstår svenska. Vi har det jättebra hela familjen!



Husky kan jag ingeting om och känner ingen som äger heller.
 
Ja, den har varit lite väl nedtryckt. Labben ska ju bara vara för eftersök och apportering och den börjar redan visa bra drag för spår och apportträning så det är jag ej så orolig för, men bra du skriver det.

Får fundera på det där med om de ska få sova i mitt sovrum, det är ganska trångt. Jag har nog lätt att få den att aldig gå upp i sängen bara fya ett par ggr, men är rädd att hon blir svårare att lämna på natten i hundgården om jag ska ha passare.

Det var apporteringen jag tänkte på. Det är skillnad på träning på så låg nivå som man gör med en 6 månaders och när hunden självständigt ska lösa situationer på långt avstånd. Eller våga jaga så långt bort överhuvudtaget.

Eftersom att den är van vid hundgården så tror jag inte det blir några problem att lämna den där över natten utifall att. Men det borde ju inte vara några problem med att hitta en normal hundvakt som har hunden hos sig när man har en lydig labbe heller :)
 
Det finns inget olagligt med att en hund vänjer sig vid sådana saker. Enligt mitt tycke är det bra, hunden ska vänja sig vid det som ägaren ger och den finner sig med det och mår bra, den dör inte invändigt. Hunden presterar inte sämre, den blir minst lika lydig och den blir inte aggressiv, det kan jag intyga från hela min uppväxt och flera av jaktlagets vänner. En vän till mig blev anmäld till Länsstyrelsen av en granne som var som dig, han hade en Beagle boende i hundgård och den fick några timmars social tid per dygn annars var han i hundgården - de hade ingeting att anmärka på. (Jag tycker inte det var optimalt för hans vovve, men inte olagligt alltså. Min hund är inne hela kvällen och natten och är i stort sett alltid med oss när jag inte jobbar eller vi ska på ngt som är no no till hundar)
Återigen, det är skillnad på barn och hundar. Barn kan ma prata med, de förstår svenska. Vi har det jättebra hela familjen!



Husky kan jag ingeting om och känner ingen som äger heller.
Utom din utfrysta hund då.
 
När jag bodde i lägenhet i Skåne och hade balkong hade min husky fri tillgång till den alla tider på dygnet dag som natt och vinter som sommar i stort sett. Då såg jag hur han valde att socialisera enligt eget tycke också. Väldigt intressant att se hur det blev när han själv fick välja hur han ville! han kunde sova på balkongen med snö på ryggen utan problem, för att sedan resa och skaka det av sig efter några timmar fram emot morgonen och hoppa upp i min säng och ligga en stund bredvid mig och sedan lägga sig på golvet bredvid sängen en stund, och sedan gå ut igen. Så där höll han på under dagen också, kom in för att kolla läget och få sällskap av mig då och då när han kände för det. Han kunde öppna balkongdörren själv, jag hade ett draperi för så dörren stängdes till automatiskt av trycket, och när han ville in och ut puttade han upp med nosen. Var dörren låst tjatade han på mig m att jag skulle öppna. :) Hans smultronställe! Men otroligt häftigt att se hur en hund som får välja fritt faktiskt väjer båda delarna. Nu var han ensamhund dock så det spelar ju också in.

Här bor jag med altan och han älskar den men kan tyvärr inte ha samma fria tillgång, grannarna skulle anmäla mig, det är enda anledningen till att han inte har det... och att balkongdörren öppnas utåt och inte inåt som tidigare.

Rottweilern är inte alls lika intresserad av att vara där, går ut och kikar och är en stund och så in igen. Är inte jag där så är inte hon där.
Blev inte det väldigt kallt inne?
 
Det var apporteringen jag tänkte på. Det är skillnad på träning på så låg nivå som man gör med en 6 månaders och när hunden självständigt ska lösa situationer på långt avstånd. Eller våga jaga så långt bort överhuvudtaget.

Eftersom att den är van vid hundgården så tror jag inte det blir några problem att lämna den där över natten utifall att. Men det borde ju inte vara några problem med att hitta en normal hundvakt som har hunden hos sig när man har en lydig labbe heller :)
Ja, apporteringen. Bra du skriver det. Det ska främst vara änder och där är ju inte avstånden extrema.

Jag får väll testa någon natt och se hur det går. Det kommer och bli ett par gånge i veckan efter sommaren varannan vecka i och med jobbet (alltså varannan vecka när jag ej har barnen). Är produktionschef och det ska startas igång en ny fabrik på annan ort. Har en kille som ska mata och rasta hunden 2-3 ggr om dagen då. Hon verkar helt ointresserad av mitt sovrum, men det kanske är för jag fyade det första dagen.

Utom din utfrysta hund då.
Hon är inte utfryst. Du förmänskligar hundar, de finner sig i det som man ger dem och mår bra av extrem tydlighet, nu är det social tid, nu är det hundgård, och det gör att våra vänner inte klagar i hundgården heller. Men vi har nog helt olika syn på hunden och det är väll ok.
 
Blev inte det väldigt kallt inne?
Tills jag kom på den goda idén att sätta upp ett draperi som drog igen dörren automatiskt, jo, då vaknade jag av att det drog isbitar på mig i sängen bredvid dörren så att jag fick putta igen den. Men annars spelade det inte så stor roll när hyresvärden ändå hade borrat hål utifrån och in i golvlisten och det var springor i dörrkarmen så man såg igenom till utsidan. När dörren var igenputtad/helt stängd drog det mer från springorna i karmen och hålen än från den igenputtade/helt stängda dörren ;) Lägenheten var väldigt kall på vintern, råkyla, frisk kyla när det var minusgrader dock om jag hade öppet då, den bästa dagen (haha) under hela vintern, resten var bara rått, vädra hjälpte för astman dock.
 
@Johansvensson Nej, hundar är inte människor. Men enbart rutiner får dom inte välmående. Dom har även behov som måste tillgodoses. Det sociala behovet är ett väldigt stort sådant.

Här går att läsa lite om det: https://science.ku.dk/english/press/news/2022/the-modern-dog-fights-a-lonely-battle/

Finns säkert mer men det som kom upp bland det första när jag googlade.

10 h om dagen själv är väldigt länge. 18 h är inte schysst, speciellt för en valp men även en vuxen. Alla hundar blir inte heller destruktiva när de inte mår topp utan vissa blir depressiva/avtrubbade. Vilket ju din valp är i vissa avseenden. En så lugn valp är inte helt normalt under de förutsättningar du beskriver.

Att hundar accepterar väldigt mycket är ingen nyhet. Men det betyder ju inte att de mår bra.

Jag skulle inte lämna hunden på det sättet du beskriver så ofta. Skaffa en hundvakt som har hunden hos sig istället. Finns kanske någon pensionär som är hemma och vill ha sällskap?
 
Jag är inte helt emot att ha en hund i hundgård, men 10 h själv på dagen, och sedan själv i ett rum på natten=18h själv/dygn. Det är väldigt mycket ensamtid.

Även om hunden verkar lugn och "foglig" behöver det inte betyda att hunden känner sig lugn inombords. Begreppet inlärd hjälplöshet kan kanske vara en ide att googla på.

Och såklart hunden försöker vara tillags när ni umgås, det är ett flockdjur som vill passa in.
Dessutom har labbar ofta mycket will to please, jämfört med typ en älghund.

Rimligtvis borde man vilja göra livet så trevsamt som möjligt för det djur man väljer att skaffa.
Det räcker inte med att en del har sämre djurhållning.

Se på vissa länder utomlands där folk har hundarna i små burar hela dagarna när man är på jobb och sedan hela nätterna. Även bruksraser. Klart hunden försöker sitt allra bästa för att vara tillags den tid som hunden inte är bortsstängd eller ignorerad.
 
Ja, apporteringen. Bra du skriver det. Det ska främst vara änder och där är ju inte avstånden extrema.

Jag får väll testa någon natt och se hur det går. Det kommer och bli ett par gånge i veckan efter sommaren varannan vecka i och med jobbet (alltså varannan vecka när jag ej har barnen). Är produktionschef och det ska startas igång en ny fabrik på annan ort. Har en kille som ska mata och rasta hunden 2-3 ggr om dagen då. Hon verkar helt ointresserad av mitt sovrum, men det kanske är för jag fyade det första dagen.


Hon är inte utfryst. Du förmänskligar hundar, de finner sig i det som man ger dem och mår bra av extrem tydlighet, nu är det social tid, nu är det hundgård, och det gör att våra vänner inte klagar i hundgården heller. Men vi har nog helt olika syn på hunden och det är väll ok.
Nej, det är inte att förmänskliga att peka på det du utsätter din 6-månaders för är just utfrysning och att du vill ha en kuvad hund.
 
Jag ska inte ödsla mer tid på att skriva här, men jag kan bara konstatera att enligt mig behöver inte en hund alltid ha det jättekul, den anpassar sig och jag ser inget fel i det. Hunden blir inte mindre lydig bara för att man är mindre med den och jag ser det som det viktigaste och att hunden är lugn mot människor och vet att den inte ska säga till mig om saker, det är inte dens jobb. Jag ser hunden mer som arbetskambrat än familjemedlem, men det är ju farligt att säga.... :p

Jag får överväga om hon ska sova i sovrummet, men jag är som sagt lite orolig hur det blir efter sommaren när hon ska bo helt ute två tre dygn varannan vecka.

Så, nu LOVAR jag att vad ni än skriver så svarar jag inte!
 
När jag bodde i lägenhet i Skåne och hade balkong hade min husky fri tillgång till den alla tider på dygnet dag som natt och vinter som sommar i stort sett. Då såg jag hur han valde att socialisera enligt eget tycke också. Väldigt intressant att se hur det blev när han själv fick välja hur han ville! han kunde sova på balkongen med snö på ryggen utan problem, för att sedan resa och skaka det av sig efter några timmar fram emot morgonen och hoppa upp i min säng och ligga en stund bredvid mig och sedan lägga sig på golvet bredvid sängen en stund, och sedan gå ut igen. Så där höll han på under dagen också, kom in för att kolla läget och få sällskap av mig då och då när han kände för det. Han kunde öppna balkongdörren själv, jag hade ett draperi för så dörren stängdes till automatiskt av trycket, och när han ville in och ut puttade han upp med nosen. Var dörren låst tjatade han på mig m att jag skulle öppna. :) Hans smultronställe! Men otroligt häftigt att se hur en hund som får välja fritt faktiskt väjer båda delarna. Nu var han ensamhund dock så det spelar ju också in.

Här bor jag med altan och han älskar den men kan tyvärr inte ha samma fria tillgång, grannarna skulle anmäla mig, det är enda anledningen till att han inte har det... och att balkongdörren öppnas utåt och inte inåt som tidigare.

Rottweilern är inte alls lika intresserad av att vara där, går ut och kikar och är en stund och så in igen. Är inte jag där så är inte hon där.
Jag tror att väldigt många av både polarspetsar och nordliga jaktspetsar hade älskat det alternativet att få välja fritt mellan att vara inne med familjen och ligga ute i snön eller i hundkoja med lagom temperatur. Det bästa av två världar. Men som du också är inne lite på så handlar det ju även om vilka möjligheter man har som ägare att skapa de förutsättningarna, långtifrån alla har de möjligheterna.
 
Jag tror min husky skulle dö av ett liv hos dig.

En husky samarbetar med sin ägare.
En husky lyder inte blint.
En husky är självständig och behöver vara det för att trivas.
Det är inte "I am the Master and you are the slave" här.
Det är är Vi. Han och jag. Tillsammans.
Innan han kom in i bilden hade jag brukshundar som är mer människoberoende och där man mer pekar vad de ska göra så gör de. Nu med husky älskar jag deras självständighet och uppkäftighet. Han säger fuck you, håll käften, räcker finger och himlar med ögonen mot mig, men han får göra det. För vi samarbetar och han gör det han ska ändå. Han har egen vilja och den viljan väljer han att göra det jag vill att han ska göra, trots att han likväl kan strunta i det. Han lyder inte för att han måste, utan för att han vill, trots att han vet att han kommer undan med att strunta i det. Fri vilja när det är som bäst. Samarbete. Han får berätta precis hur han mår och vad han känner. När han är hungrig, vill ha godis, vill ha sällskap, vill gå ut, vill prata bara liksom. Han är ju ett liv, inte en maskin.

Samma gäller för rottweilern jag har, även om hon är en brukshund och inte är lika självständig och mer beroende av mig. Hon har exakt samma rättigheter. Varför i all sin dar inte liksom. Hon skulle också dö hos dig, stänga av sina känslor helt och bli emotionellt avtrubbad. Helt apatisk.

Samtidigt håller ju många just husky primärt utomhus. De har ju pälsen för det. Liksom att många säger att de trivs bäst i flock, behöver få dra (precis som en bc oftast behöver få valla för att må bra). Jag personligen ser inte husky som en lägenhetshund, jag tänker fjällvandring, skidor, cykling, löpning och drag. En krävande hundtyp för att få utlopp för sina behov. Jag hade ju aldrig gissat att det var en lämplig hundtyp för någon i lägenhet, men det är kul att du får det att funka.
 
Jag tror att väldigt många av både polarspetsar och nordliga jaktspetsar hade älskat det alternativet att få välja fritt mellan att vara inne med familjen och ligga ute i snön eller i hundkoja med lagom temperatur. Det bästa av två världar. Men som du också är inne lite på så handlar det ju även om vilka möjligheter man har som ägare att skapa de förutsättningarna, långtifrån alla har de möjligheterna.
Nej, det är är nog svårt att få till för många tyvärr.
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Jag ska inte ödsla mer tid på att skriva här, men jag kan bara konstatera att enligt mig behöver inte en hund alltid ha det jättekul, den anpassar sig och jag ser inget fel i det. Hunden blir inte mindre lydig bara för att man är mindre med den och jag ser det som det viktigaste och att hunden är lugn mot människor och vet att den inte ska säga till mig om saker, det är inte dens jobb. Jag ser hunden mer som arbetskambrat än familjemedlem, men det är ju farligt att säga.... :p

Jag får överväga om hon ska sova i sovrummet, men jag är som sagt lite orolig hur det blir efter sommaren när hon ska bo helt ute två tre dygn varannan vecka.

Så, nu LOVAR jag att vad ni än skriver så svarar jag inte!
Konstigt att gång på gång påpeka att du absolut inte ska skriva varför skulle du inte kunna skriva alla är välkomna att skriva på forum. Dom flesta brukar inte avsluta sina trådar utan bara lämna :)
 
Om hundarna alltid får följa efter lär de sig att de kan påverka ensamheten och det utvecklar seperationsångerst, om de lär sig att ägaren bestämmer när social tid ges kommer de inte kalla på uppmärksamhet eller känna sig lika oroliga när de lämnas för de har lärt sig att det inte är ngt som de kan påverka ändå. Med det sagt så kan det vara mysigt att de ofta får ge med en, men att de skulle vara bäst eller att hunden skulle må dåligt av annat köper jag inte.
Det här har du själv hittat på. Det är helt enkelt inte sant.
Hunden får vara med sin flock, men inte hela tiden. Hundens enda flock är ju vi och det är inte svårt att få en hund att känna det, vi ger mat, gos, och allt som hunden behöver. Hunden kan absolut känna att den måste klara sig lite mer själv om den är själv väldigt mycket, men att man skulle frånsäga sig ledarskapet bara för att den inte får sova i sovrummet och att den är själv mycket om dagarna, det är att ta i.
Precis, hundens enda flock är den vi ger den. Ibland en kamrat, oftast bara vi människor. Jag tycker också att om man nu ska tänka "flock och ledarskap" (en rätt omdebatterad syn för övrigt, det är mer familjegrupp nu för tiden. ) så har man absolut gett upp sitt ansvar som "flockledare" om man gång på gång överger sin mycket unga flockmedlem. För att tala ditt språk då. Varför ska valpen se upp till dig om du inte finns där och ställer upp?
Ja, den har varit lite väl nedtryckt. Labben ska ju bara vara för eftersök och apportering och den börjar redan visa bra drag för spår och apportträning så det är jag ej så orolig för, men bra du skriver det.

Får fundera på det där med om de ska få sova i mitt sovrum, det är ganska trångt. Jag har nog lätt att få den att aldig gå upp i sängen bara fya ett par ggr, men är rädd att hon blir svårare att lämna på natten i hundgården om jag ska ha passare.

Jag var tvungen att läsa vidare, och jag har varit fullt villig att se ett annat perspektiv.... men att lämna en ensam hund (dessutom en mycket ung hund) i hundgården dygnet runt flera gånger per månad med bara sporadisk tillsyn är rena rama vansinnet. Sorry, not sorry. Det är det första jag läst här som faktiskt, verkligen vore ren misshandel.
Det skulle jag personligen anmäla.
 
Nej, givetvis "fostrar" man inte barn på det sättet. Barn kan man prata med, de förstår när man säger "Jag tycker inte om att du gör så, det måste du sluta med".

Om hundarna alltid får följa efter lär de sig att de kan påverka ensamheten och det utvecklar seperationsångerst, om de lär sig att ägaren bestämmer när social tid ges kommer de inte kalla på uppmärksamhet eller känna sig lika oroliga när de lämnas för de har lärt sig att det inte är ngt som de kan påverka ändå. Med det sagt så kan det vara mysigt att de ofta får ge med en, men att de skulle vara bäst eller att hunden skulle må dåligt av annat köper jag inte.


Hunden får vara med sin flock, men inte hela tiden. Hundens enda flock är ju vi och det är inte svårt att få en hund att känna det, vi ger mat, gos, och allt som hunden behöver. Hunden kan absolut känna att den måste klara sig lite mer själv om den är själv väldigt mycket, men att man skulle frånsäga sig ledarskapet bara för att den inte får sova i sovrummet och att den är själv mycket om dagarna, det är att ta i.


Jag har själv installerat ett larm till mobilen om värmen skulle sluta fungera som jag ska köra nu på vintern (på dagen alltså för den ska ju ej sova där ute), men jag köper att många plockar in dem på natten, men inte de jag känner.
Hunden finner sig i det mesta och hunden lider inte bara för den vet att min plats är här ute och jag är ed flocken när jag får. Inget jag kan påverka. Att totalt neka social gemenskap kan vara negativt, ja, men att hunden skulle lida eller bli en olydig hund bara för att den bor ute tycker jag inte är en korrekt beskrivning. Flera av mina vänners älghundar i Värmland som så bor är de bästa både för älgjakt och eftersök. En hund vänjer sig, du kan ha vilken regel som i princip, och den vänjer sig.



Ja, den har varit lite väl nedtryckt. Labben ska ju bara vara för eftersök och apportering och den börjar redan visa bra drag för spår och apportträning så det är jag ej så orolig för, men bra du skriver det.

Får fundera på det där med om de ska få sova i mitt sovrum, det är ganska trångt. Jag har nog lätt att få den att aldig gå upp i sängen bara fya ett par ggr, men är rädd att hon blir svårare att lämna på natten i hundgården om jag ska ha passare.
Alltså mina hundar sover i sängen och det är ändå inget problem att låta de sova i hundgården de få gånger det behövts. Så det känns inte som en anledning till att hunden inte får vara i sovrummet.
 
Det här har du själv hittat på. Det är helt enkelt inte sant.

Precis, hundens enda flock är den vi ger den. Ibland en kamrat, oftast bara vi människor. Jag tycker också att om man nu ska tänka "flock och ledarskap" (en rätt omdebatterad syn för övrigt, det är mer familjegrupp nu för tiden. ) så har man absolut gett upp sitt ansvar som "flockledare" om man gång på gång överger sin mycket unga flockmedlem. För att tala ditt språk då. Varför ska valpen se upp till dig om du inte finns där och ställer upp?


Jag var tvungen att läsa vidare, och jag har varit fullt villig att se ett annat perspektiv.... men att lämna en ensam hund (dessutom en mycket ung hund) i hundgården dygnet runt flera gånger per månad med bara sporadisk tillsyn är rena rama vansinnet. Sorry, not sorry. Det är det första jag läst här som faktiskt, verkligen vore ren misshandel.
Det skulle jag personligen anmäla.
Nu måste jag gå in och rätta ett fel. Kan ej låta det passera.
Sally misshandlas inte för att hon någon dag då och då (efter ett års ålder som det blir) lämnas i hundgården och får tre tillsynsbesök vardera dag där rastaren går en runda sjön varje gång - en halvtimme styck så ca 1,5 h promenad per dag dessa dagarna. Enligt lag ska de ha tillsyn två ggr dag och rastas utanför hagen varje dag, men detta tycker jag är för lite (definitivt). Kompisen med beaglen som jag berättade om hade det så flera dagar i veckan pga jobb på annan ort, fast han körde bara med två tillsyner kort på morgonen och en längre på em. Länsstyrelsen ska ha ställt frågor om det, men inte anmärkt på någonting. Jag har själv sätt beslutet. Sedan i mitt fall skulle det ju bara bli 2 agar varannan vecka, 4 dagar i månaden.

För att ändå svara på ditt andra: Valpen ser upp till mig för den anpassar sig, om min hund kom till dig skulle Du bli dens flockledare på ett par veckor och om din kom till mig skulle Jag bli det på ett par veckor. De tänker ju inte "han är så elak och lämnar mig så mycket, han är inte min flockledare". Däremot kan hunden bli mer egen, absolut, och det kan man diskutera. Men den ser upp till mig lika mycket. Jag känner igen din profil och du har varit konstruktiv kändes det som i chatten även om man tyckt olika, men det där ed misshandel för att den bor i hundgård med tillsyner när man ej är hemma är fel. Grannarna till min bror i Värmland driver kennel med gråhundar och de kör ju tillsyn så ALLA dagar, fast då med flera hundar i varje box.
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 12
  • Kattnamn från sagor?

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp