Känner mig som besatt, orkar inte mer

H

Hemlig21

Hej, har ett litet eller rättare sagt stort problem. För några månader sedan träffade jag en kille på mitt jobb. Han är många år yngre och känd för att ragga på allt och alla (kvinnodominerat yrke). Han hjälpte mig med en sak (han är på en annan avdelning egentligen), tog en kopp kaffe och direkt han gått kom vänförfrågan på FB och meddelande på messenger, pratade en stund och han undrade om jag ville ha skjuts hem då vi bor åt samma håll. Där och då kändes han som en lite lustig bekantskap, men inget mer.

Så fort jag kom hem fortsatte han skriva, hela tiden, dygnet runt. Till en början ganska jobbigt för att sedan övergå till att jag faktiskt blev irriterad och försökte bryta kontakten 2 gånger. Av en händelse behövde jag ta kontakt ang ett jobbmöte nån vecka därefter och vips var ju konversationen igång igen.

Vi pratade väldigt mycket på messenger och lärde känna varandra ganska väl. Jag var glad för det var en trevlig bekantskap som bodde nära och som jag kunde tänka mig umgås med. Ålderskillnaden gjorde att jag dessutom kände att det var helt ofarligt. Till sist hamnade konversationen ändå där den inte skulle och jag kände att ”jösses, vad händer”. Jag har ju familj och barn och kände att jag var tvungen att stoppa detta vilket jag gjorde tydligt för honom att jag aldrig skulle vara otrogen. Någon gång återföll vi dock men det gick snabbt tillbaka.

Han tog mer och mer distans, skyllde på tidsbrist att prata, jobbade för mycket, spelade för mycket. Jag ville gärna reda ut allt då jag verkligen tyckte om honom som vän. Till sist skrev han helt taget ur luften att ”jag backar för jag är rädd att du är kär i mig”, för att i nästa mening säga hur jag sårade honom genom att vara otydlig och det var pga det som han backade, han hade blivit sårad. Men det skulle han aldrig erkänna för han har aldrig haft några som helst känslor för mig säger han.

Jag blev lite irriterad för det var ju jag som sagt ifrån och satt stopp och som vart tydlig med att det inget sex blir, att jag inte kunde se en framtid med honom osv. Ändå är jag den som skulle vara kär. Efter det svaret ignorerade han mig en månad på messenger och jag gjorde valet att vänta att skriva något på ca 20 dagar. Skrev ett långt inlägg vad allt handlat om och att han betydde otroligt mycket som vän och på det viset ville jag inte förlora honom. Fick svar bla att han aldrig någonsin haft känslor men att han velat ge mig en läxa. Vad läxan handlade om vill han dock inte säga.

Vi pratade på messenger igen men det kändes inte bra. Var så mycket ouppklarade frågor som gnagde i mig. När jag frågade besvarade han dem med skrattamileys och ifrågasatte min dubbelmoral att prata med honom om jag ändå bara var rädd för honom. Jag skrev till sist ledsen och arg att han fick välja själv om vi skulle fortsätta prata. Inget svar, fick nog och skrev vad jag tyckte om honom och hans attityd och var faktiskt jättetaskig men väldigt rak då hans attityd, frånvaro och velande tog hårt på mig.

Sedan blockade jag honom- trodde jag. Men tydligen inte för han svarade. Inget taskigt eller så. Jag ville reda ut detta och han svarade mest att jag var velig, att han drog sig undan pga det men sedan att ”det kommer aldrig att bli något mellan oss, du har bränt dina broar” samt att ”jag har sagt nej till sexuellt umgänge med dig”- tappade änna hakan. Det är ju JAG som nekat hela tiden. Han ville vara kompis men att jag skulle acceptera att han inte kunde skriva så ofta. Svarade på det han skrev men inget svar ännu. Tror han jobbar nu men men....

Dock är jag totalt knäckt och sönderstressad. Jag kollar telefonen hela tiden, jag är som en zombi, jag känner inget för min omgivning, tittar bara trött på mm familj och mina barn. Har gått ner 5 kg på bara ett par veckor och ingenting fungerar. Min sambo är världens finaste och stöttar, han vet allt. Och jag går fortfarande i en dimma totalt lamslagen. Hjärnan går i 120 dygnet runt, hur jag skall få en bra kompisrelation med denne kille igen för han betydde så mycket. Helt sinnesjukt men det känns som jag börjar bli sjuk på riktigt i jakten att förstå och få det bra igen. Alla säger att jag skall släppa vilket jag vet men jag kan inte...och känner mig bara misslyckad. Och jag vet inte längre vad jag skall göra eller ta mig till... det som känns värst är separationsångesten samt att leva i denna ovisshet som hans frånvaro den månaden skapade. Samt hans tvekande svar där han lägger mycket skuld på mig och inte lyser när jag svarar att han har fel. Hur gör man? Och känner någon igen sig? Jag går sönder... mycket i att jag vill förstå hur han tänker. Han säger att han aldrig haft känslor- nästan stund är han supersårad när jag säger att jag aldrig kommer att vara otrogen. Ena stunden säger han att jag är kär i honom så vi inte kan prata-nästa stund är det jag som velat för mycket led honom, ena stunden är jag fantastisk (han kunde verkligen höja mig)- nästa kan vi ev prata som vänner om vi inte hörs för mycket. Helt sjukt men jag håller på att gå under av detta.
 
Tack, jag vet ju att jag måste. Men inte ens den månaden han ”inte fanns” så blev något bättre för mig. Var lika olycklig hela tiden. Jag tror också han mindfuckar mig, medvetet eller omedvetet. Han vet hur jag mår av sånt här ändå fortsätter han, lägger all skuld på mig. Det jag skrev till honom häromdagen när jag trodde jag blockat var det första ”elaka” jag skrivit till honom. På nivå med ”jag behöver ingen unge med jesuskomplex som mindfuckar och att jag borde litat på vad jag hört för jag hör aldrig nåt bra om honom”.... där förstår jag inte varför han ens vill fortsätta prata med mig. Han undviker för att han säger att ger dubbla budskap men där hade han ju en superchans att bara be mig dra... igår grät jag för första gången, har bara bitit ihop genom väldigt mycket det sista... de var när jag såg på mina barn och insåg att jag inte ”sett dem på riktigt” på en månad.
 
Skit i honom. Han verkar inte vara någon "riktig vän" att spara på i det långa loppet. Mest snurr och huvudbry.
Klipp helt och ta tillbaka ditt liv.
Jag vet ju detta, men hur? Inte ens när han var borta en månad så blev något bättre. Bara lika jobbigt.
 
Jag vet ju detta, men hur? Inte ens när han var borta en månad så blev något bättre. Bara lika jobbigt.
Det är ju en lätt sak att säga, men om vi ponerar att ni "reder ut det" som du vill göra och ni etablerar en närmare relation igen, så drar du bara ut på den jobbiga känslan. Större chans att den jobbiga känslan ger sig lite efter ytterligare än en månads frånvaro, jämfört med motsvarande med tät kontakt.
 
Det är ju en lätt sak att säga, men om vi ponerar att ni "reder ut det" som du vill göra och ni etablerar en närmare relation igen, så drar du bara ut på den jobbiga känslan. Större chans att den jobbiga känslan ger sig lite efter ytterligare än en månads frånvaro, jämfört med motsvarande med tät kontakt.
Klokt, precis sånt jag behöver höra.
 
Men alltså? Vad är det du saknar hos honom?
Det där låter ju inte som någon det går att ha en normal relation med, vän som ngt annat.

Det måste väl finnas en massa människor att bli vän med som skulle ge mer?
Tack, behöver höra sånt. Han får mig att tro att jag är den elaka, att jag sårat honom. Kanske jag gjorde det när jag var tydlig med att jag inte kommer att vara otrogen med honom. För det var precis det som höll på att hända via messenger och jag kände att ”nästa gång vi ses händer något”. Därför satte jag en tydlig gräns där. Sedan höll det på att spåra ut men satte en gräns till igen.

När jag tänker närmre så känns det sommhan inte riktigt har några nära vänner överhuvudtaget. Kanske beror det på att han just inte ”stämmer”.

Det jag föll för med honom var att vi hade så kul ihop, hans humor, värme och för att vara ärlig, hans sätt att ”se mig”. Få mig att känna mig bekräftad och sedd på ett sätt ingen annan fått innan. Jag släpper sällan folk inpå livet, med honom var det ett undantag, eller för att vara ärlig jag hade inte så mycket chans att komma undan hans ”uppvaktning”.
 
Börja med att blocka honom från alla sociala medier. Inget jobb lär kräva att ni har kontakt där.
Blocka honom från ditt privata nummer. Det går från alla telefoner.
Skrev till honom nyss att han fick en vecka på sig att prata vettigt med mig. Efter det är tanken att blocka mig. Han har såklart inte ens gått in och läst det. Är så han gör för han vet att det biter på mig- att köra silent treatment. Något annat funkar inte. Känner att jag behöver bli lite starkare innan. Bara av att skriva med er härinne hjälper jättemycket. Att veta att jag inte är knäpp och resonera sakligt. 1 vecka gav jag honom så det får jag väl stå för, tills dess måste jag vara så stark att jag fixar det. Att blocka honom är planen. Jag byter snart jobb, tyvärr bor jag också granne med honom :/
 
Skrev till honom nyss att han fick en vecka på sig att prata vettigt med mig. Efter det är tanken att blocka mig. Han har såklart inte ens gått in och läst det. Är så han gör för han vet att det biter på mig- att köra silent treatment. Något annat funkar inte. Känner att jag behöver bli lite starkare innan. Bara av att skriva med er härinne hjälper jättemycket. Att veta att jag inte är knäpp och resonera sakligt. 1 vecka gav jag honom så det får jag väl stå för, tills dess måste jag vara så stark att jag fixar det. Att blocka honom är planen. Jag byter snart jobb, tyvärr bor jag också granne med honom :/

Läs det du skriver här att han gör. Vad är det för kompis? Vem fan vill leka med sina kompisars känslor, få dem att må dåligt och för att vinna etc?

Mina vänner gör saker som får mig att må bra för att de vill att jag ska må bra.
Vi anstränger oss för att lyfta varann, inte tvärtom. Vilket ju verkar vara vad han gör.
Man ska inte behöva acceptera en sån massa skitbeteende för att det finns vissa ljusglimtar. Det finns ju folk som är justa rakt igenom som man kan umgås med istället.
 
Skrev till honom nyss att han fick en vecka på sig att prata vettigt med mig. Efter det är tanken att blocka mig. Han har såklart inte ens gått in och läst det. Är så han gör för han vet att det biter på mig- att köra silent treatment. Något annat funkar inte. Känner att jag behöver bli lite starkare innan. Bara av att skriva med er härinne hjälper jättemycket. Att veta att jag inte är knäpp och resonera sakligt. 1 vecka gav jag honom så det får jag väl stå för, tills dess måste jag vara så stark att jag fixar det. Att blocka honom är planen. Jag byter snart jobb, tyvärr bor jag också granne med honom :/
Men varför öht skriva till honom? Klipp rakt av nu istället, blockera honom överallt som redan sagts, ryck av plåstret och gå vidare med livet istället för att hålla på och pilla på sårskorpan. Han är ingen vän eller potentiell partner, han gillar att bli bekräftad och få dig att precis som en marionett göra det han vill genom att dra i trådarna.
 
Det är inte en god vänskap som du förlorat och något som går att reda upp med förklaringar för att komma tillbaka till. Du har upptäckt att det som först verkade vara en god vänskap var något annat. Konstatera att du tog fel och inget där finns som är till glädje för dig.

Tycker det luktar av mönster från misshandelsrelationer om detta. Hela tänket om att reda upp och reparera det som "egentligen" var bra, medan han manipulerar dig och bestraffar då då sätter gränser och resonerar på sätt som inte passar honom.
 
Förlåt om jag är skeptisk....
Det TS skriver är så märklilgt att jag faktiskt funderar på troll.

Och en vuxen gift kvinna med barn som funderar på hur hon ska kunna vara vän med en sådan person?

i så fall är den där mannen en ren psykopat-typ. Ingen frisk och normal människa beter sig på det sättet han gjort.

Manipulera, leka för sitt egna höga nöjes skull. Det är inte friskt.
Så om det är sant - herre gud klipp allt som har med den där personen att göra.
 
TS, när jag läser det du skrivit så känns det som om du hakat upp dig på tanken att reda ut allt, att få honom att förstå och erkänna att det var han som gjort fel. Att det är haken, inte han som själva person. Jag tror, som andra här, att du helt enkelt måste klippa allt nu.
Inse att han aldrig kommer att bli det du önskar att han ska bli.
Han känns allför manipulativ. Han ger en liten, liten godbit och så är du fast där igen.
Jag vet att det är lättare sagt än gjort, men släpp honom, helt. Låt honom tro vad han vill, det är hans problem. Du har ditt eget liv, och han verkar helt enkelt inte vara mogen nog ens för en vänskapsrelation.
 
Förlåt om jag är skeptisk....
Det TS skriver är så märklilgt att jag faktiskt funderar på troll.

Och en vuxen gift kvinna med barn som funderar på hur hon ska kunna vara vän med en sådan person?

i så fall är den där mannen en ren psykopat-typ. Ingen frisk och normal människa beter sig på det sättet han gjort.

Manipulera, leka för sitt egna höga nöjes skull. Det är inte friskt.
Så om det är sant - herre gud klipp allt som har med den där personen att göra.

Det ör tyvärr sant, och hade du träffat mig hade du aldrig trott att jag skulle kunnat fastna i nåt sånt här. Jag är fullt normal, vanlig mamma, hästtjej och partner. Snäll, rolig och ganska klok.
 
Vad är det du vill ha tillbaka? Av din text att döma beter han sig otroligt barnsligt och emellanåt elakt. Vad är det för läxa han vill lära dig? Nä du har det bättre utan honom. Blockera honom nu på en gång, strunta i den där veckan. Du ger honom precis vad han vill ha tror jag genom att tråna efter hans kontakt.

Tror också det var vara så att han vill känna sig trånad efter. Han har ett stort behov av att andra skall tycka om honom, gör man inte det får man ett helvete. Tack för insikten men det verkar vara ett mönster hos honom som upprepar sig
 

Liknande trådar

Tjatter Jag tycker det händer mig märkligt ofta att folk jag inte känner börjar prata med mig som om de kände mig. Nu har jag ett väldigt bra...
2
Svar
23
· Visningar
1 274
Senast: Rosett
·
Relationer Hej! En situation som känns som ett svek för mig men som jag måste få hjälp med att reda ut annars känns det som att vår relation är...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 897
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 365
Senast: tuaphua
·
Relationer Hej! Vill börja med att- ja absolut det bästa är ju att bara fråga. MEN nu vill jag fråga här först ;) Snapade med en kille i ca 1...
Svar
11
· Visningar
1 004
Senast: tanten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • OS i Paris 2024 (dressyr)
  • Dressyrsnack 17
  • Världscupsfinalerna

Omröstningar

Tillbaka
Upp